Inte normalt
Idag var jag på H&M efter jobbet en snabb runda, hur snyggt satt inte dessa jeans? Dock har jag inte så mycket pengar just nu så det blev inget köp.
Glöm det jag skrev i förra inlägget om att det inte känns så farligt att träffa någon från Tinder längre 🙄 Det känns hemskt hahah. Jag trodde det skulle kännas mindre nervöst nu när jag gjort det en gång men det känns typ ännu mer nervöst? Jag mår på
riktigt psykiskt dåligt innan jag ska träffa någon. Och det är liksom inte som jag överdriver och bara skriver det utan jag mår dåligt på riktigt. Jag blir extremt illamående och skakar av nervositet. Det känns inte riktigt som en normal reaktion?
Jag vet inte vad jag ska göra åt saken dock. Bara grejen att träffa en person jag aldrig träffat innan ger mig ångest, grov ångest. Tanken på att det ska bli stelt, ahh. Jag är så stel när jag är bland nya människor. Rädslan över att killen ska bli
besviken är nog det som är värst. Jag övertänker allt och i kombination med att jag har Sveriges sämsta självförtroende så blir det illa. Tänk om han kommer tycka jag är ful, det ger mig panik. Jag är snyggare på bild än i verkligheten så man får
ju ångest 🙃 Ja ni ser ju, det är sådana tankar som snurrar i mitt huvud.
Killen jag har snackat med den senaste veckan verkar vara hur fin som helst, alltså verkligen. Jag har aldrig pratat med någon som verkar så fin. Han har fångat mitt intresse ordentligt och jag vill verkligen träffa honom. Planen är att vi ska träffas
i helgen men hur ska jag överleva? Ni som träffar personer från nätet bara sådär, hur gör ni? Hur ställer man om i huvudet från katastroftänk till ett normalt tänk? Help a girl out.
Saker jag kommer att ta med mig
Om jag ångrar att jag träffade honom? Nej det gör jag nog faktiskt inte. Jag borde nog nästan tacka honom, för han visade mig exakt allting som jag inte vill ha i ett förhållande. Jag försöker tänka att detta var en erfarenhet
och jag försöker nu istället tänka och reflektera kring vad jag lärt mig av detta, och det är en hel del för det var så mycket som inte var bra, och som jag inte vill ska upprepas.
Helst av allt skulle jag vilja träffa någon jag känner att jag kan lita på till 100%, det måste ju vara drömmen? Finns det ens sådana personer? Någon som till och med kan umgås med sina tjejkompisar utan att jag behöver vara orolig över att det kommer
hända något mellan dem men helt ärligt vet jag inte om det finns sådana killar. Idag är det tyvärr hur enkelt som helst att vara otrogen, utan att ens partnern behöver få reda på det och det är faktiskt sorgligt. Det hade dock varit drömmen att
träffa någon där jag känner att jag inte ens behöver vara orolig för jag vet till 100 att han är lojal men det är kanske önsketänkande? Jag förstår egentligen inte hur svårt det kan vara. Om jag dejtar någon jag verkligen tycker om eller ännu värre,
blir tillsammans med någon så hade jag aldrig någonsin kunnat tänka mig att göra något med en annan kille, aldrig. Är det verkligen så svårt att hålla sig borta från andra då? Tydligen.
Det jag lärt mig och tar med mig är i alla fall:
♥ Jag har lärt mig att det faktiskt inte var så farligt att träffa någon från Tinder. Jag har ju verkligen haft en blockad kring detta tidigare och helt enkelt inte vågat. Jag måste ju på riktigt ha Sveriges sämsta självförtroende och jag har
varit så rädd att om jag träffar en kille från Tinder eller liknande så kommer han bli besviken så fort han ser mig. Detta gav mig mersmak och självförtroende. Det var absolut trevligt att träffa en kille på detta sätt, trots att det sedan visade
sig att detta inte var någon bra kille men i alla fall. Jag känner att jag nog faktiskt kommer våga göra om det.
♥ Jag har lärt mig att jag inte vill vara den tjejen som hela tiden kollar Snapkartan eller snappoängen. Jag vill inte vara en sådan tjej som fastnar så pass mycket för någon att jag mår dåligt när personen inte svarar mig. Helt ärligt, snappoäng
och kartan är sjukt toxic och jag önskar att jag inte brydde mig överhuvud taget. Jag vill inte kolla mobilen 24/7 för att se om han svarat eller varit inne. Nej nej nej. Till slut mår man ju verkligen psykiskt dåligt av detta. Jag vill prata med
en person som jag vet kommer svara mig, oavsett om han är med sina kompisar eller inte. Jag vill inte behöva vara rädd att bli lämnad på open eller liknande, jag orkar inte sådant trams. Vill du prata så prata, vill du inte så säg
det. Ingen grabb ska få slösa min tid på det sättet mer.
♥ Jag har lärt mig att jag inte fixar träffa någon som har en nära relation till sitt ex. Helt ärligt, ett ex är ett ex pga en anledning och jag tycker inte det är okej att ha en nära relation till sitt ex. Att träffa sitt ex är faktiskt
inte okej och att sova över med sitt ex behöver vi inte ens snacka om. Nej, jag är done med killar som är "vänner" med sitt ex. Detta kommer vara en av de första frågorna jag ställer om jag börjar snacka med någon ny för detta är inte ett okej beteende.
♥ Jag har lärt mig att jag vill ha någon som prioriterar mig. Jag vill känna mig som en prioritet och inte som ett sistahandsval. Jag vill aldrig mer behöva be någon om de vill träffa mig utan det borde vara en självklarhet
om man tycker om varandra. Jag fick gång på gång fråga om han ville ses och när det väl hände var det som om jag borde vara tacksam över att han äntligen ville träffa mig. Nej på riktigt, fuck det. Jag är värd så mycket bättre, jag är värd någon
som faktiskt prioriterar mig. Har man tid att gång på gång träffa vänner men inte träffa mig så säger det faktiskt rätt mycket. Jag kommer aldrig mer i hela mitt liv lägga tid på en kille som inte prioriterar mig.
♥ Jag har lärt mig att handlingar väger tyngre än ord. Killar är experter på att skriva fina saker och jag är dum nog att falla för det. Skriva fint kan alla göra men det är handlingarna som är värda något. Tomma ord är egentligen
inte värda ett skit. Skriv inte att du vill träffas eller ses om du ändå inte tänker göra något åt saken. På riktigt, fuck dig i så fall. Jag är så över killar som bara skriver men inte vill ses, slösa inte min dyrbara tid i så fall. Jag är inte längre
intresserad av att skriva med någon om det inte kommer leda till något.
♥ Jag har lärt mig att aldrig mer låna pengar till någon kille. Det är en sådan sjukt stor red flag men inte ens det kunde jag se. Jag blir arg på mig själv att jag lånade honom pengar gång på gång. Jag kommer aldrig mer göra det. Jag är
ingen bankomat.
♥ Jag har lärt mig att en badboy är spännande men det är inget hållbart i längden. Finns det för många red flags kommer han inte att ändra sig, oavsett om jag någonstans har hopp om att saker kommer förändras. Jag faller väldigt lätt för badboys
trots att jag vet att jag bara kommer bli sårad. Nej, inga mer badboys för min del.
♥ Jag har lärt mig att om en kille ställer in planer gång på gång så kommer jag droppa honom. Jag gjorde inte det denna gång för jag trodde hela tiden att han skulle förändras men seriöst, om man verkligen tycker om någon så ställer man inte in
utan tar alla chanser i världen att träffa personen. Det är precis det jag vill ha, fuck allt annat.
♥ Jag har lärt mig att jag fixar inte att ha någon som väljer att blocka istället för att prata ut. Om någon i framtiden väljer att blocka, då är han fan inte värd min tid. Att blocka någon känns så old, vem gör ens det 2022? Jag kan inte vara
med någon som inte ens kan prata ut om saker utan väljer den enkla vägen istället. Att prata är väl det minsta man kan begära?
♥ Jag har lärt mig att jag behöver någon som skriver mer än "Hur mår du" och "Vad gör du" men egentligen inte ens bryr sig om svaret. Jag behöver någon jag kan ha en vettig konversation med, någon som faktiskt bryr sig om det jag har att
säga och om hur jag mår och inte bara frågor för att fråga.
♥ Jag har lärt mig att jag inte fixar att vara med någon som vänder allt mot mig trots att det är han som har gjort fel. Det var precis det han gjorde. Han gjorde fel men ändå lyckades han vända det mot mig, som om det vore jag som hade gjort
fel. Nej tack.
♥ Jag har lärt mig att jag inte fixar att vara med någon som plötsligt bli kall eller off, det är inte heller något jag vill ska upprepas. Har du tappat känslor? Säg det. Behöver du tid? Säg det. Prata med mig. Börja inte leka kall helt
plötsligt, mitt övertänkande fixar inte det. Sedan blev du plötsligt ditt varma jag igen. Bestäm dig. Jag orkar inte sådant här velande fler gånger som det var under de två månaderna vi träffades. Jag måste veta var vi står och jag behöver ha
en person som förstår att jag behöver veta och att jag behöver ha lite plan och ordning och reda i mitt liv. Jag fixar inte att vara med en person som tio minuter innan vi ska träffas skriver om vi kan ses 1,5 timme senare istället för att han plötsligt
behöver göra något. Sådana lekar är inget för mig.
I början tänkte jag att jag aldrig någonsin kommer att hitta någon som får mig att känna som han gjorde. Att jag aldrig mer kommer kunna tycka om någon. Nu har jag insett att jag är värd så himla mycket bättre. Alla mina vänner sa det, min familj
sa det i takt med att de röda flaggorna började komma fram allt mer men jag lyssnade inte på någon. Det visade sig att alla runt omkring mig hade rätt och jag hade fel. Snart en månad senare kan jag se allt han gjorde med helt andra ögon än jag kunde
då. Jag vet nu allt jag inte vill ha när jag träffar en kille och jag har insett att det inte är värt att lägga ner tid och energi på någon som inte ger mig samma tillbaka. Jag förtjänar en kille som gör allt för att kunna träffa mig och som uppskattar
mig, det gjorde inte han. När jag tycker om något hade jag kunnat göra allt för den personen, jag förtjänar någon som kommer att göra allt för mig med.
Jag har nu pratat med en kille i drygt en vecka. Av att döma hittills verkar det vara en vettig kille men det trodde jag i och för sig om honom också i början så jag kan ju ha helt fel ännu en gång. Jag har snackat med många killar på Tinder sedan detta
hände för jag känner att jag verkligen är i det stadiet i livet där jag vill ha någon men jag har inte riktigt fastnat för någon, men det ändrade han här killen på. Det var en kille som lyckades hålla uppe en vettig konversation väldigt länge och
som inte direkt frågar om jag vill ligga, jag fixar inte sådana killar. Vi snapar och vi planerar att ses. Jag vill ju verkligen ses för hur kan man annars veta om man vill fortsätta snacka eller inte? Visar det då sig att killen bara säger att han
vill ses men inte kommer göra något åt saken så droppar jag, jag orkar inte lägga min tid eller energi på det. Jag hoppas dock verkligen att jag och denna killen kommer att ses för han verkar jättefin.
Premiär
Helgen har verkligen varit så mycket bättre än förra. Jag njuter av att jag kan svälja och av att jag mår bättre. Jag tar fortfarande antibiotika tre gånger om dagen och jag är så trött på det. Mår sjukt illa hela dagarna och vill bara att kuren ska vara
slut men vet att detta är viktigt så att bakterien förhoppningvis försvinner. Imorgon ska jag till läkaren så då får vi se hur det ser ut och om rätt medicinering är insatt.
Jag har i helgen bara försökt vila upp och umgåtts mycket med mamma. Vi invigde grillen för i år, wow 😍 Det finns inget godare än grillat, jag är besatt. Jag har alltid älskat grillat men i och med att vi aldirg haft trädgård eller uteplats har vi
aldrig ägt en grill. När vi flyttade förra året köpte vi gemensamt en grill som står hemma hos mamma, för det är där vi grillar. Det är en Weber och på riktigt världens bästa köp. Att grilla på uteplatsen, det är livskvalité det. Jag köpte
i slutet av sensommaren till min uteplats likadana loungemöbler som mamma har. Det var aldrig lönt att montera upp de för sommaren var slut så jag ser verkligen fram emot att fixa det inom de närmaste veckorna.
Den kommande veckan är det dags för nationella prov i åk 9. Svenskan är först ut och cirkusen drar alltså igång. Det är så sjukt mycket extra jobb, så mycket stress, så många förberedelser. Jag har det största ansvaret då min kollega inte genomfört NP
tidigare och jag undervisat två av tre 9or. Let’s go…
Allvarlig bakterie
Idag fick jag svar på halsodlingsprovet. Det visar sig vara den aggressiva bakterien fuso. Jag har aldrig hört talas om den innan men har googlat mycket och det är en riktigt farlig bakterie. År 1936 dog 90% av de som fick bakterien, det känns ju
stabilt! Tydligen är detta en bakterie som sprider sig i kroppen och kan leda till döden om man inte får vård. Den kan sprida sig från halsen och bilda blodproppar som slår ut hela kroppens funktioner. Det jag läst idag var ingen peppande läsning.
Vad är det för skit som drabbat mig? Tacka gud att jag var så på, eller jag och jag - främst mamma, så att jag fick komma till helgmottagningen. På lördagen ville de inte ta emot mig men sedan ringde mamma på söndagen och sa att det är något
som är fel, väldigt fel och efter många om och men gick de med på att träffa mig. Sedan räckte det med 5 minuter hos läkaren och hon konstaterade att detta är illa, väldigt illa. Jag vill inte ens tänka på vad som hade kunnat hända om jag inte fått
denna antibiotikan som jag nu tar 3 gånger om dagen. Det är en ovanlig bakterie och så blir jag drabbad, underbart.
Jag mår mycket bättre nu. Inte bra men mycket bättre. Den smärtan jag upplevde förra helgen var omänsklig. Jag har aldrig i hela mitt liv haft så ont. Det var ingen vanlig halsont utan det gjorde så jävla fucking ont. Jag kunde inte äta eller dricka på
tre dagar, jag grät varje gång jag skulle svälja en klunk dricka. Fyfan. Detta vill jag aldirg mer vara med om i mitt liv. Tacksam över att jag fått vård. Jag har dock en klumpkänsla i halsen hela tiden och har haft det under en rätt lång tid. Det
är något som inte är rätt. På måndag ska jag träffa en läkare som vill kolla halsen för man behöver följa upp detta, i och med att den är så pass aggressiv. Hoppas, hoppas att antibiotikan tar allt detta och gör mig frisk 🙏🏼
Födelsedagsmiddag
Sportlovet var inte speciellt bra, han förstörde hela lovet och framför allt min födelsedag. Vilken kille, vilken stjärna✨✨
Favoritrestaurangen, Steakhouse <3
Jag mådde dåligt mest hela lovet, det kan vara ett av de sämsta loven någonsin. Ett par dagar innan min födelsedag var jag i alla fall i Kristianstad för att fira mig i förväg. Det blev en fin dag ändå.
Ångrar lowkey att jag inte köpte denna väst men den var lite för dyr.
Favoritrestaurangen, Steakhouse <3
Men goooott!!
Vill du vinna mitt hjärta, bjud mig till Steakhouse haha 🥺 Nej men väldigt gott och mysigt, älskar att sitta här.
Besattheten
Min besatthet av H&M Home finner inga gränser. Jag kollar in deras nyheter exakt varje dag och jag är obsessed!! Det finns ingen bättre inredningssida än H&M Home. 90% av min lägenhet är HH haha!
Jag hade behövt en dubbelt så stor lägenhet för att kunna få plats åt all inredning jag vill ha dock så nu köper jag bara sådant jag verkligen vet jag kan ställa någonstans, inte sådant jag bara tycker är fint. Här är dock ett par guldklimpar som jag
väldigt gärna hade velat klicka hem men de får helt enkelt inte plats hemma hos mig. Vaser har jag så sjukt många av redan men de är ju så fina??
Så himla fint alltihopa men ingen plats för det. Jag vill inte heller ha det för "plottrigt" hemma utan vill ändå hålla det stilrent. Man kan ju inte ställa hur mycket som helst i sina fönsterkarmar, har ju trots allt bara två i vardagsrum respektive
kök.
Det är tur du har oss
Det är inte mycket som går rätt i mitt liv just nu. Idag sa ett par av mina elever "Carro, allt går åt helvete i ditt liv just nu men det är ju himla tur att du har oss, något positivt i ditt liv". Nej men jag orkar inte så gulliga de
är. De är mina guldklimpar i vardagen.
Igår mådde jag sämre än sämst på jobbet, jag har nog aldrig mått så dåligt någonsin där. Inte nog med allt med halsen så fick jag sådan sjuk migrän en stund innan jag skulle ha lektion att jag visste inte var jag skulle ta vägen. De bara Carro vi kan
släcka lamporna om ditt huvud blir bättre av det 🥺 Jag har varit på jobbet alla dagar denna veckan men endast när jag haft lektioner, och sedan åkt hem. Jag berättade för alla mina klasser om halsen och hela situationen och de har varit guld värda!
Alla har varit så himla snälla och förstående. Jag sa till dem att jag inte vill behöva säga till en enda gång utan att de bara ska vara lugna och göra det det blir tillsagda. De har varit helt fantastiska.
En positiv sak är i alla fall att jag gått ner 10 kg! Weey, är så stolt över mig själv. 10 kg sedan november. Jag är absolut inte färdig där men 10 känns jäkligt gött. Nu siktar jag mot nästa delmål som är 2 kg ifrån, uppdaterar när jag
nått det 🤩
Aj
Igår fick jag inte komma till helgmottagningen men imorse när jag vaknade var halsen en fullständig katastrof. Mamma kollade i halsen och det är så många vita beläggningar. Vi ringde direkt och idag ville de äntligen träffa mig. Jag fick träffa en väldigt
bra läkare! Hon var så proffsig och duktig. Snabbsänkan är hög. För två veckor sedan när de tog sänkan låg den på 20, idag på 75 så det är en infektion i halsen. Hon kollade i min hals och sa att det ser riktigt illa ut. Mina körtlar är extremt svullna
och smärtan strålade upp till öronen när hon rörde utsidan av halsen. De tog även en halsodling så vi får se vad den säger. Jag fick en bred antitbiotika utskriven, som jag verkligen hoppas hjälper. Det finns risk att halsprovet visar på en elak
bakterie och då måste mer antibiotika sättas in plus att då behöver det skäras i halsen. Blev livrädd när jag hörde om det!
Vad är detta för skit?? Jag har så extremt ont i halsen, det är en omänsklig smärta. Jag är så hungrig för har inte kunnat äta på två dagar och att svälja vätska är omöjligt. Nu måste jag försöka göra det ändå pga antibiotikan, tre gånger om dagen. Om
det svullnar mer eller om jag kommer ha svårt att gapa så måste jag åka till akuten för att läggas in. Har så ont i magen av all oro. Läkaren sa att detta inte smittar utan det är något som inte står rätt till med min hals. Jag får dock se hur det
blir med jobbet. Det är NP nästa vecka och jag har ansvar för 2 av 3 åk 9 så jag känner mig sönderstressad över det. Vilken jävla dålig tidpunkt.
Vilken vidrig dag
Vad är det som händer med mig? Ingen vet och jag fattar ingenting. Dagen innan min födelsedag var jag på helgmottagningen där de trodde jag hade halsfluss så jag fick penicillin. Jag hade vidrigt ont i halsen. Jag tog hela kuren på 10 dagar och efter
cirka 6 dagar kände jag mig frisk igen. Fram till igår dvs… Igårkväll började jag få extremt ont i halsen igen. En väldigt konstig smärta. Det känns som om det dras knivar genom hela min hals, det gör så vidrigt, vidrigt ont. Sedan igår har jag kunnat
dricka ett halvt glas, jag är uttorkad och har sjuk migrän. Äta kan jag glömma. Det gör så ont när jag ska svälja mat att tårarna rinner. Jag har inte kunnat äta något alls idag, har tvingat i mig en halv smoothie. Jag är så hungrig men kan inte få i
mig något. Jag förstår inte alls vad som händer med halsen och känner en stor oro. Är det någon inflammation? Infektion? Halsfluss igen? Något med sköldkörteln? Det känns inte okej, det känns som om något är väldigt fel med halsen för det är ingen
vanlig "halsont". Det konstiga är att både nu och för två veckor sedan när jag fick penicillin så är jag inte förkyld. Jag har inte feber, snuva, hosta osv utan det är halsen. På måndag måste jag ringa min vårdcentral och kräva tid
för undersökning! Här i Sverige är det nästan omöjligt att kunna få vård, trots att det är jag själv som känner min kropp bäst och vet att något är fel. Jag vill att de ska göra alla halstester man kan göra för jag vill få reda på vad det är som
händer. Jag vill även göra ultraljud på sköldkörteln, jag har gjort det en gång tidigare då min sköldkörtel var lite svullen och jag hade lite förhöjda värden men inget som det skulle göras något åt. Jag kunde inte alls sova i natt pga oron. När jag vaknade
fick jag till råga på allt mensvärk och ni som hängt med vet att min mensvärk är grov. Jag tar alltid väldigt mycket stark medicin mot kramp för att kunna klara dagen. Jag tog medicin på morgonen men pga att halsen är helt fuckad blev jag så illamående
när jag svalde att jag kräktes upp allting. Helt fantastisk dag! Mamma var där och hjälpte mig, guld ❤️ I övrigt är min rygg fortfarande helt fuckad, jag har så ont dygnet runt.
Halsen 😭😭 Aj! Jag skulle egentligen jobba imorgon i butiken. Hela dagen och 100% OB men jag fick skriva till chefen att det inte går. Jag som aldrig missar jobb var bara tvungen nu, jag måste tänka på mig själv för en gångs skull.
Imorgon ska jag försöka sova så mycket som möjligt. Jag ska nu försöka ta medicin mot mensvärk igen och kolla om det går bättre för det har varit en fullkomligt vidrig dag!
Tyvärr kantas mitt liv av väldigt mycket smärta. Det är ingenting folk märker när de umgås med mig eller ser mig på jobbet för då lägger jag på en fasad. Bakom stängda dörrar är dock mitt liv inga gröna skogar utan snarare ofta väldigt mörkt fyllt av
smärta. Jag är så tacksam för mamma som vet hur dåligt jag mår och alltid finns där för mig. Hon är alltid bara ett samtal bort, jag älskar henne så mycket.
Vågar man?
Tjejer, finns det verkligen bra killar där ute? Jag vågar knappt börja snacka med någon ny för orkar inte må så dåligt igen som jag har gjort de senaste två månaderna. Är bara rädd att alla kommer såra mig som han gjorde. Jag vet vad jag egentligen förtjänar
och jag vet att han inte levde upp till det men ändå, det är läskigt. Jag är en person som verkligen har extremt svårt att öppna upp mig för nya personer och känna mig trygg, det är bland det svåraste för mig. Jag vågade öppna upp mig och visa mig sårbar
och han krossade det.
20.07
Ny jobbvecka på G och jag ska verkligen försöka att inte begrava mig i jobb denna vecka. Jag är väldigt destruktiv när det gäller det, när jag mår dåligt flyr jag istället in i jobbets värld för då slipper jag tänka. Då går jag istället in i en
roll och slipper då att hantera de jobbiga känslor och tankar som finns. Senast i fredags var jag kvar, alldeles för länge, sist av alla åkte jag hem - allt för att inte möta de jobbiga tankarna. Det går okej att hålla tankarna borta på jobbet
men hemma är det väldigt tufft.
Jag ska försöka att vara snällare mot mig själv denna veckan. Jobba mindre, försöka vara lite mer glad, lägga ifrån mig mobilen, logga ut från sociala medier, läsa mycket och inte tänka på honom. Imorgon har det gått en vecka och jag vill inte må
såhär längre. Jag mådde inte bra innan jag träffade honom ens men nu mår jag sämre än på länge, väldigt länge. Gå promenader vill jag också försöka få in. Le mer. Känna att det går åt rätt håll.
Sedan är det mycket på jobbet nu. Det är nationella prov om bara ett par veckor och det är ett jäkla jobb varje år men jag ska inte begrava mig i jobb, jag kan inte fly mina problem genom att jobba mer, mer och mer för det får ju bara mig till att
må ännu sämre, det vet jag egentligen.
I övrigt är ju elpriserna sjuka! Imorgon ska 1 kWh kosta 550 öre och då är inte moms och övriga kostnader inräknade. Jag har aldrig varit med om något sjukare. Jag fryser verkligen sönder i min lägenhet men jag kan inte ha värmen igång som jag egentligen
borde ha för det är för dyrt. Kallhyra är djävulens påhitt. Det och de extrema bensinpriserna just nu gör mig mer pank än någonsin. Ett tips är att ladda ner appen "Elen", där står det hur mycket 1 kWh kommer att kosta timme för timme. Idag
har det varierat mellan 27 öre som lägst till 280 öre som högst, då vet man när man inte ska köra tvättmaskinen och liknande.
Mår inte bra
Jag mår inte bra just nu och det är svårt att låtsas att allt är bra när det inte är det. Tiden läker alla sår sägs det men just nu känns det inte som det. Jag saknar honom, trots att jag inte borde göra det så är det precis vad jag gör. Jag vill bara
se hans namn på skärmen igen trots att jag vet att det inte kommer hända. På måndag har det gått en vecka och fortfarande påminner allt mig om honom.
Lyckad dejt
Tinder dejten gick faktiskt över förväntan! Jag trodde inte att det skulle gå såhär bra. Men i början, alltså vilken tabbe jag gjorde! Igår frågade han efter min adress och jag skrev den i chatten, trodde jag… Det visade sig att jag råkat skriva mammas adress till honom. Han snapar mig och skriver att han ringt på men att jag inte öppnar? Då trillar polletten ner, jag går in i chatten och ser att jag inte skrivit min adress utan mammas. Vi bor ju grannar min kära mor och jag. Stackarn tyckte det var så jobbigt så han blev helt stressad och allt var mitt fel 😂 Det var ju himla tur att mamma inte var hemma för då hade det blivit rejält pinsamt.
Själva träffen gick faktiskt över förväntan. Samtalen flöt på och det var riktigt trevliga och mysiga timmar. Fem timmar var han hos mig. Jag ska försöka att inte fastna så hårt denna gången och se var det leder. Vi får se om han vill träffas flera gånger, jag hade absolut velat träffa honom igen :-)