Vecka…jag vet inte riktigt men många veckor i alla fall! 

Imorgon har jag frisörtid inbokat och jag känner mest bara yeees! Jag är så trött på det blonda just nu. Eller inte på färgen men på att det är så trassligt och tovigt. Det är ett helvete efter varje tvätt och framför allt nu efter jag varit utomlands så många veckor. Att jag tappar sådär hälften av mitt hår varje gång jag tvättat det är en annan sak. Förstår inte?? Jag kan liksom dra av håret. Får panik. Undra om en klippning hjälper? 

Jag vet inte ens hur mycket jag ska klippa. Helst hade jag velat få bort det blonda helt men då blir det för kort. Jag tänker att hon får ta bit för bit imorgon så får jag se när det inte känns bra längre. 

I fredags kväll ringde läkare. Så fort jag hörde hennes röst fick jag en klump i magen, det var ju nu jag skulle få reda på om det är en ofarlig knuta eller tumör i halsen. Hon sa att svaren har kommit och att de tyvärr inte fick tillräckligt mycket vävnad för att kunna analysera det. Biopsin gav alltså inget resultat alls. Jag måste alltså göra om det. De måste sticka med nålar i min hals ännu en gång. Jag vill verkligen inte, jag får panik. Det är det mest obehagliga och äckliga jag gjort i hela mitt liv. När jag hade lagt på grät jag hysteriskt. Jag grät över att jag inte fått svar och behöver oroa mig en lång tid framöver, jag grät för att jag inte vågar göra biopsin igen och jag grät för att allt känns skit och hopplöst. Jag går ständigt runt med en klump i magen. Jag är så rädd. De kan inte göra om biopsin innan mitt enorma blåmärke (inre blödning) på halsen försvunnit. 

I måndags ringde jag vårdcentralen på morgonen och fick reda på att provsvaret hade kommit in och att en läkare skulle ringa mig. Läkaren ringde 9,5 timme senare och sa att de inte alls fått svar på biopsin utan bara ultraljudet och det visste jag ju redan visade knuta i halsen. Jag blev helt knäckt efter det samtalet. 

Jag är så jävla rädd.

Just nu försöker jag bara överleva fram tills jag får svaret. Jag vet dock inte om jag är redo att höra det. 

Vistelsen var fruktansvärd. När läkaren sa att hon måste sticka började jag gråta redan då. Jag var så nervös. När hon stack i halsen bara grät och grät jag. Det gjorde så fruktansvärt ont och jag tänkte bara på cancer och kunde inte sluta gråta. Sedan stack hon en gång till med en större nål och det var det vidrigaste jag har gjort. Det gjorde så äckligt ont. Hon sa att vätskan ska skickas på labb och inom två veckor får jag reda på om det är en ofarlig knuta, tumör eller cancer. Jag vet inte hur jag ska klara vardagen de närmaste veckorna tills jag får svaret. Jag mår illa, jag har ont i magen, jag är så orolig. Jag vill bara gråta hela tiden. Jag är så satans, satans rädd att det är cancer. 

Wow vilken fin helg jag har haft. Som jag skrev i förra inlägget så träffade jag en kille från Badoo i fredags. Direkt när han hade åkt hem saknade jag honom och tur för mig kände han samma så vi bestämde ganska direkt att vi även skulle ses på lördagen. Han kom hit vid 19 igår och vi spenderade hela kvällen tillsammans. Han sov över här och åkte precis hem, runt 16. Vi har alltså spenderat största delen av helgen fre-sön tillsammans. Det har aldrig hänt mig tidigare. De andra två jag träffat är det hela tiden jag som nästan fått böna och be om att vi ska träffas igen. Så är det inte alls med den här killen. När jag träffat andra killar ska de direkt hålla på att leka svåra och helt plötsligt sluta svara när man skiljs åt. Han här var liksom "skriv till mig när du kommit hem så att jag vet" 🥺 

 

Jag var väldigt nervös i fredags men allt gick över förväntan. Jag är ju extremt trött på killar som endast vill ligga och 99% på Tinder och liknande appar är ju just sådana killar. När jag började snacka med han här var jag direkt tydlig med att jag inte är intresserad av att ligga vilket han accepterade. Det kändes så himla skönt. Vi har haft det jättemysigt och jag saknar redan hans varma famn. Finns det något mysigare än att inte göra något sexuellt utan att endast ligga och hålla om varandra? Mitt hjärta smälter varje gång. Igår gick vi och la oss runt 23.30 men vi snackade innan vi skulle sova. Efter ett tag kollar jag klockan och då är den 3.20! Sjukaste. Tiden bara gick så fort. 

 

Just nu är jag inne i en period där jag tappar sjukt mycket hår. Det är klart man alltid tappar hår efter tvätt men detta är en annan nivå. Jag kan verkligen dra av hår och det blir stora hårbollar varje gång jag duschat och borstar håret. Detta ger mig grov ångest och stress. Håret känns så tunt?? Jag vet inte om det är mina mediciner som gör detta men jag har ju tagit de under en längre tid. Dock är hårbortfall en biverkning både av migränsprutan och av sprutan för att stabilisera blodsockret så det är illa. När man färgar håret sväller det upp och stråna blir porösa. Det mörka blir ju inte det så det bidrar också säkert till känslan av att det är mycket mindre hår. Hur som helst så kvarstår faktum att jag tappar väldigt mycket hår nu. Det känns som om jag inte kommer ha något hår kvar snart. Usch jag känner mig så stressad över detta. Är det någon mer som tappar ovanligt mycket hår nu?

Det blev ingen Ed Sheeran konsert för min del 💔 Jag köpte biljetter samma dag som de släpptes och var så, så himla taggad. Det visade sig att det var precis dagen efter att både jag och mamma började jobba och det är en dag med en massa möten så det hade varit svårt att få ledigt. Även om vi hade fått så hade vi båda gått back cirka 2500 kr var, det är mycket. Jag var dock fortfarande taggad, tills jag såg hotellpriserna. 7000 (!!!) kr för EN natt. Det är de sjukaste priserna jag sett. De har höjt flera hundra procent bara för att Eds konsert var. Det blev orimligt mycket pengar och jag fick ta det tunga beslutet att inte åka denna gång. Ni kan ju tänka hur hjärtekrossare jag varit dessa två kvällar när en massa personer jag känner varit på plats på Ullevi. Det var ett väldigt tråkigt beslut att ta men just nu tillåter inte ekonomin det. Jag hoppas bara att han kör en ny turné inom de närmaste åren, då ska jag åka till Polen och se honom igen. Det blev mycket billigare sist än i Sverige. Kom tillbaka Ed!! 

8 augusti och den sista semesterdagen. Det känns…overkligt? Det var nyss den 23e juni, jag hade precis jobbat klart sista dagen på sommarskolan och 6 veckors semester väntade (mina kollegor har haft 8 veckor). En lång och härlig semester väntade framför mig. Var har dessa 6 veckor tagit vägen? Det är ett mysterium. Imorgon drar cirkusen igång igen och helt ärligt är jag inte mentalt redo för det än. Det som gör mig mest orolig är den sjuka tröttheten som jag känner varje gång jag jobbar, varje gång jag anstränger mig det minsta. 

Hur har sommaren varit då? Den har varit okej skulle jag säga! Jag har varit utomlands 4 veckor sammanlagt. Det var bra resor och jag har fina minnen från alla tre resorna. Dock är det ju inte så att alla ens problem försvinner bara för att man är utomlands och måendet blir toppen. Nej absolut inte. Jag har känt mig nere, deppig, extremt trött och ibland inte vetat var jag har mig själv. Jag trodde jag skulle känna mig utvilad efter semestern men det kan jag absolut inte påstå. Å andra sidan känner jag mig aldrig utvilad så det är inte så konstigt. 

Det jag vet är att jag kommer behöva göra stora förändringar i höst, på väldigt många olika plan. Jag ska sätta upp mål som jag verkligen ska försöka uppnå. Hösten är alltid en nystart 💗 

När börjar ni jobba? Eller ni har kanske redan börjat? 

Nu har det gått drygt en vecka sedan jag kom hem från Grekland. Vad har jag gjort sedan dess?

Idag gick jag ännu en gång utanför min comfort zone och träffade en kille från Badoo denna gången. Vi har pratat i 32 dagar men är olika som dag och natt. Jag verkar ju uppenbarligen endast dras till killar som är min totala motsats och han här är verkligen det på alla punkter som existerar. Pga vissa omständigheter var jag osäker på om jag skulle våga träffa honom eller inte men det gjorde jag vilket jag är väldigt glad över. Han kom hem till mig nu ikväll och stannade i tre timmar. Vi pratade en massa och kollade film. När han var tvungen att ta tåget hem kände jag mest bara fan också, vilket ju är ett bra tecken. Jag var väldigt nervös innan men det gick verkligen över förväntan. Shit vad stolt jag är över mig själv! Tjejen som i januari aldrig ens hade träffat en enda kille från någon app har nu träffat tre, weey haha!