slide show

Någonstans längst Joshua Tree National Park

Efter att vi var nöjda med stoppet vid California Valley åkte vi vidare till det sista photolocation stoppet någonstans längst Joshua Tree National Park, vi tajmade in det så att vi skulle hinna fota vid solnedgången som vi nästan gjorde varje kväll. Golden hour och bilderna blir helt magiska. Jag blev så himla nöjd med dessa bilder, det känns som om jag utvecklades enormt under de 12 dagar vi fotograderade i USA. 
Men snälla nån, älskar gold hour!!
Magiskt ökenlandskap...♥



Vårens stiltips

Vårens stiltips från mig till er. Jag älskar denna trend! Vit tröja, antingen långärmad eller t-shirt och en klänning ovanpå det. Så, så fint! 
(null)
Köpte klänningen och tröjan i Riga. Har ett par liknande från Polen också. 



On top of the world

Sista från California Valley



Ny migränmedicin

Måndag och lov! Känns ju skönt samtidigt som det känns rätt tråkigt. 
 
Hur som helst, i fredags provade jag på en ny migränmedicin. Jag har tagit sprutorna Aimovig sedan i februari 2019 och visst har det funnits månader där migränen har varit lite bättre, under året som gått har jag haft tre månader där jag haft migrän 15-20 dagar istället för 31 dagar. Jag har alltid ont i huvudet, dygnet runt, året om men de dagar jag inte behöver ta migränmedicin räknar jag som migränfria dagar. Jag har under många års tid tagit starka migränmediciner varje dag, för att kunna gå upp ur sängen och ta mig till jobbet. Mitt liv är verkligen skit många gånger och jag vill inte ens veta hur många dygn av mitt liv som försvunnit till att gråta av smärta, ligga i ett helt mörkt rum och bara väntat på att timmarna ska gå så att jag kan röra mig en cm utan att hela huvudet exploderar. Det känns många gånger som om någon knivhugger mig i huvudet gång på gång, det är verkligen en omänsklig smärta som jag inte önskar någon. 
 
Hela mitt liv kretsar kring migränen. Så många gånger som min familj varit tvungna att ändra om i sina planer pga mig. När vi är utomlands kretar alla dagar kring mitt mående, hur mår Caroline när vi vaknar? Kommer vi kunna gå ner till frukosten eller kommer det bli en helvetesmorgon i sängen? Kommer vi kunna träffa Jack som vi hade planerat? Kommer vi kunna åka iväg som planerat? Jag är så trött på att gång på gång förstöra andras planer och samtidigt blir jag så ledsen att min smärta styr hela mitt (och delvis andras) liv. Jag kan inte gå på konserter eller andra högljudda tillställningar utan att garanterat vakna upp till ett sådant hemskt anfall att det helt enkelt inte är värt det. Jag kan inte umgås med personer som röker för det triggar igång ett anfall direkt, jag kan inte vara nära personer med parfym för det garanterar också ett anfall. Jag kan inte vara ute halva nätterna för det är också 100% lika med migrän. Det är så mycket jag inte kan göra och alla mina tonårsår har sett likadana ut. 
 
Därför blev jag så himla glad när jag förra året fick prova på Aimovig. Nu, ett år senare kom jag fram till att sprutan inte hjälpte så som jag önskade. De senaste månaderna har varit ett helvete. I fredags fick jag prova på en ny spruta, Ajovy. Den har liknande substans men angriper en annan del av hjärnan. Jag som är van vid sprutor (har tagit hundratusentals sprutor pga diabetesen) blev illamående när jag såg sprutan. Jag har aldrig i mitt liv stuckit mig med en så lång och tjock spruta. Jag fick smått panik, försökte ta den sex gånger i magen men det gick inte. Till slut lyckades jag ta den i benet och hela lördagen och hela dagen igår har jag inte behövt ta någon migränmedicin (!!). Idag vaknade jag och hade riktigt ont i huvudet men än har jag inte tagit någon medicin. UPDATE: jo idag har jag rejält ont och mår illa. Det lär bli medicin idag, hade nästan glömt under dessa två dagar hur ont det faktiskt gör 😭 

Det känns precis som om migränanfallet ska bryta ut hela tiden men inte gör det.  Jag kan ha jätteont på morgonen men väntar jag någon timme blir det bättre för att sedan komma och gå i vågor. Jag vågar absolut intr hoppas på för mycket för jag tror inte jag orkar att bli besviken en gång till. Detta är mitt absolut sista hopp 🙏Jag uppdaterar er om någon vecka!




CALIFORNIA VALLEY

Sådana här utsiktsplatser hade man inte tackat nej till här i Sverige, eller hur? Jag blir fortfarande blown away när jag tittar på bilderna, hur kan ens naturen forma sig såhär? Kullar så långt ögat kan nå och alla färger smälte samman så fint, brunt, lilla och den blåa himlen. Är ni i Kalifornien så rekommenderar jag verkligen utsiktsplatsen California Valley, som helt enkelt är en dal. Vi åkte hit efter att ha besökt Joshua Tree National Park så det låg nära. 
W o w
Jag har fått någon hang-up på att ta bilder bakifrån, vet inte varför?? Är det bara jag eller känner någon igen sig? 70% av alla bilder på mig är tagna bakifrån haha, ehh va. 



Fina minnen

Ännu en dag inom fyra veckor, yeeeey. Jag börjar tröttna rejält. Ska dock ut en runda snart, ska åka med mamma och handla men jag stannar i bilen medan mamma går in. Dock bara grejen att komma ut och se folk gör så mycket. Jag kan bara tänka mig hur lätt det är att fastna i en djup depression om man t.ex. bli arbetslös, slutar gå ut och bara isolerar sig inom hemmets fyra väggar. Lider med alla som blivit av med sina jobb under dessa tuffa tider!

Idag har jag sysselsatt mig med att bläddra igenom bilderna från fotoresan till USA 2017, jag har verkligen SÅ många bilder kvar att visa er. Ja, det har tagit dit haha men de är alldeles för fina för att inte dela med sig av. 
Här är fyra från vackra Californa Valley, herregud så fint!! Kastas direkt tillbaka till platserna när jag ser bilderna. Detta var verkligen livets resa, jag är så sjukt glad att jag tog beslutet att åka och jag är så glad att Alexandra följde med. Vi båda lever verkligen fortfarande på denna resan. Ett år senare tog de beslutet att lägga ner fotoresorna så detta var en av de sista chanserna. Tänk så hade jag aldrig åkt? Ahh kan inte tänka mig det. MINNEN FÖR LIVET! 
 
Är ni taggade på att se fler bilder från USA? Om inte så sorry :( det kommer ändå hehe. 



TVÅ boktips

(null)
Här kommer ännu två boktips från mig. Bröderna tjej och Som hund som katt är båda skrivna av Per Nilsson. Han gjorde ett författarbesök hos oss när jag gick på högstadiet och då läste vi ett par böcker skriva av honom, sedan dess har jag varit fast i hans sätt att skriva. För ett par månader sedan gjorde han författarbesök på skolan där jag jobbar, men då var det ombytta roller för då var jag lärare och inte elev. Så himla kul att få introducera Pers böcker för mina elever! 

Bröderna tjej är en självupplevt historia. När Per gick och blev gangster på Rosengård i Malmö. När han träffade oss sa han att han lovar att allting är hundra procent sant. Sjukt om det stämmer haha! Boken var bra och huvudpersonen är Per han själv. 

Som hund som katt var faktiskt med i årets nationella prov i svenska, ett utdrag ur boken. Jag tycker texten var så bra att jag lånade hela boken. Duet och jaget är halvsyskon men det är ingen enkel grej att vara. En riktigt fin, poetisk och känslofylld bok med ett djup. Det som är intressant är att man under hela boken inte får reda på könet på de båda personerna, inte förrän i slutet får man reda på den ena huvudpersonens kön men den andra är fortfarande ett mysterium.

Böckerna är inte tjocka, cirka 120 sidor vardera. Tog mig drygt två timmar att läsa ut båda. Recommend, recommend! 



Hjälp mig fylla på listan

Jag antar att jag är långt ifrån den enda som är ganska uttråkad just nu? Jag tycker verkligen att alla borde ta corona på stort allvar och sluta leka som om det inte ens existerade. Jag blir förbannad när jag ser folk på Snapchat som går ut på klubben som om det vore vilken fredag eller lördag som helst. Snälla människor? Skärp er! Jag tycker faktiskt att det är tragiskt att inte kunna avstå från klubben och alkohol några månader. // Arg tjej.
 
Men det var inte vad detta inlägget skulle handla om utan jag är ute efter TIPS PÅ VAD MAN KAN GÖRA NÄR MAN HAR TRÅKIGT? 
 
Jag tänker att jag börjar skriva ett par tips och så skriver ni ett eller flera tips i kommentarerna på vad man kan hitta på i dessa tider, så fyller jag på med era tips i detta inlägg efterhand. 
 
♥ Läsa en bra bok eller tidning. 

♥ Ta hand om sin hy, lägga tid på att rengöra, smörja in och se över sina produkter. 

♥ Titta på valfria Youtubevideos.

♥ Titta på Netflix eller liknande. 

♥ Gå en promenad. 

♥ Lära sig något nytt genom att titta på Youtube, jag vill lära mig att lägga ögonskugga på ett snyggt sätt. 

♥ Om du är fotointresserad, lägga tid på att lära dig mer om din kamera. Jag har två bra systemkameror, tycker om att fota men har inte ansträngt mig för att verkligen lära mig kring inställningar och liknande. Tycker det är rätt tråkigt men samtidigt skulle jag vilja bli ännu duktigare på att fota.
 
♥ Städa, tråkigt men behövs alltid. 
 
♥ Rensa i garderoben. 
 
♥ Sälj saker du inte vill använda på Tradera och dra in lite pengar samtidigt. 
 
♥ Titta på resor och dröm dig bort, spara dina favorithotell. Någon gång kommer livet att gå tillbaka till det normala igen... Craving efter att resa!! 
 
♥ Rensa bland bilderna på mobilen eller datorn. En sådan sak jag verkligen borde göra men aldrig orkar. 
 
ERA TIPS
♥  Testa nya recept.

♥ Renovera, t.ex. måla lister eller tapatera om. 

♥ Fixa i trädgården eller på balkongen. 
 
♥ Prata med nära och kära via Messenger. 
 
Skriv i kommentarerna så fyller jag på listan!! Jag önskar verkligen att jag hade haft en hobby som jag brinner för, t.ex. sjunga, teckna, spela golf, fotboll, sy eller liknande. Jag är inte speciellt duktig på praktiska saker som dessa och har inte hittat något jag brinner för vilket verkligen är tråkigt! Jag har en kollega som älskar sy, hon gör det varje dag efter jobbet och det är en total avkoppling för henne. Har ett par kollegor som älskar att rida och kan koppla bort allt annat när de är i stallet. En annan kollega älskar sjunga och har en hemmastudio, hon älskar också att måla. En annan kollega älskar trädgårdsarbete och håller sig sysselsatt i sin trådgård. Och så kommer jag, som inte har någon hobby alls :( 



Påsklov yey, eller nej

PÅSKLOV!! Helt underbart OM det inte vore för Corona. Just nu ser jag faktiskt inte alls fram emot 10 dagars ledighet, jag kan ha de 10 tråkigaste dagarna i mitt liv framför mig. Jag var så taggad på påsklov, jag skulle träffa kompisar, åka till Väla en heldag, gå på bio med Jack... Nu blir ingenting av detta av och det gör mig ledsen 🥺 Det är redan 333 som dött i Sverige, det är oroväckande höga siffror och detta är bara början. UD har förlängt sin avrådan mot utlandsresor till och med 15 juni, det ser allt mörkare ut för resorna i sommar. Nej, livet känns inte alls kul nu utan riktigt deprimerande faktiskt. Då jag tillhör en riskgrupp kan jag inte vara bland mycket folk, jobbet är det enda stället jag träffar folk på och inte ens det borde jag egentligen göra. Var tredje person som dör i Corona har diabetes läste jag och det känns ju inte kul alls. 

Nej, ingen trodde det här den 31 december 2019 när vi skålade in 2020 och hoppades på det bästa året i våra liv. Än så länge har det mer varit något av det sämsta. Exakt allt roligt ställs in, jag ska ju koordinera två bröllop i augusti men jag hade inte blivit förvånad om bröllopen ställs in. Jävla Corona och jävla Kina, blir så frustrerad!! 
(null)
Sov med flätor i natt så att håret blev lockigt, dagens positiva. Dock är ju vädret helt efterblivet, det har haglat 9 (!!!) gånger idag, liksom wtf? 

Är ni lediga nu i påsk? Vad ska ni hitta på? Ge mig TIIIIPS, mvh uttråkad tjej. 



Sista dagen i mars

Heeeej 💯

Det känns som måndag, kanske för att jag jobbade hemifrån idag. Hade i alla fall fyra superbra lektioner idag, lektionerna flyter verkligen på så bra just nu, loooove it. Dock fortfararande så konstigt med Corona, min ångest är brutal vilket tar på krafterna mentalt. 

Efter jobbet hade jag tid hos kiropraktorn, går hos en ung kille i Hässleholm. Himla trevlig och duktig! Hässleholms kiropraktik, rekommenderas. Jag har stora problem med min rygg. Dock blir man ju pank, ett besök kostar 440 kr och varar i cirka 15 min. Han vill träffa mig typ 15 gånger, vet inte hur jag ska få ihop det ekonomiskt alltså 😬 att kiropraktik inte ingår i högkostnadsskyddet är för mig ett mysterium.
(null)
Har förresten börjat vänja mig lite utan fransförlängning nu!! Som ni vet gjorde jag förlängning i tre år men har inte gjort sedan december. Otroligt många av mina fransar ramlade av och de som inte ramlade av blev korta och otroligt sköra. Jag har hittat en bra mascara från Maybeline som får mina fransar att se helt okej ut. De har redan växt lite så det är bara att hålla ut och vänta. Saknar dock att inte behöva sminka mig sooo bad. Fanns inget skönare än att vakna och redan vara fixad men men. 

När jag kom hem hade jag ett digitalt möte med min KBT terapeut, han är förjäkla bra! Han är äldre och befinner sig i riskgruppen och har alla träffarna digitalt. Det gick hur bra som helst faktiskt. Älskar att prata med honom, det är guld värt. Alla borde någon gång prata med en terapeut/psykolog. Jag går ju i KBT pga min bakterieskräck som utvecklats till tvångstankar och ångest men vi pratar även mycket om livet och alla dess utmaningar. Jobbet och utbrändheten är två andra stora aspteker. Tummen upp för min terapeut. 

Nu ska jag äta ett äpple, titta en stund på tv och sedan sova. Blev inte tillräckligt många timmars sömn i natt så jag behöver sömn. Kram på er <3 



Söndag 29 mars 2020

Jag lever! Allt bra med er också, hoppas jag? 
Jag har haft extremt tuffa veckor med migränen men sista veckan har varit en ren plåga, har så galet ont så jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag vaknar varje natt och har så ont att jag måste ta starka mediciner varje natt för att till slut kunna somna ett par timmar till. I fredags hade jag den värsta migränattacken på länge, sådana attacker har jag endast ett par gånger varje år, det är liksom 10 i styrka och då är det så illa att det inte ens går att beskriva smärtan. I vanliga fall ligger det på 7-8 och då går det ändå att leva, hur jävligt det än är. Jag sa till mamma att om jag hade haft så ont varje dag som jag hade i fredags hade det verkligen inte gått att leva, då hade på allvar aktiv dödshjälp i Schweiz varit den enda utvägen för att det går inte att leva med sådan smärta. Det säger en hel del om hur förjävlig denna osynliga sjukdom är. Jag blir så ledsen när jag bara tänker på det, att smärtan kan leda till sådana tankar. Som tur är har jag inte de attackerna varje dag och uppskattar livet men det är hemskt att tänka att jag verkligen inte hade velat leva om livet såg ut så varje dag, det hade liksom varit omänskligt. Jag låg helt stilla i ett mörkt rum största av dagen och kvällen och längtade bara tills det skulle bli en ny dag. Som tur är mådde jag lite bättre i lördags, den värsta smärtan var borta och det var smärta på en acceptabel nivå. Har jätteont idag också, jag förstår inte vad det är som händer. Förra månaden var faktiskt lite bättre så jag är rätt förkrossad. 
 
Hur som helst, jag har verkligen inte gjort någonting i helgen. Jag jobbar, åker hem direkt efter jobbet och sedan är jag bara hemma hela tiden förutom om jag går på en liten promenad någon dag. Jag är som tidigare sagt väldigt orolig över corona och vågar inte ta fler risker än när jag måste jobba. Jag tycker att många är så oerhört oansvariga. Bussar är överfulla, folk festar på klubbar som aldrig förr, åker till köpcentrum och levar på som vanligt vilket gör mig rasande för de utsätter andra för risk. Hur svårt kan det vara att stanna hemma och bara gå till jobb, handla mat och liknande och faktiskt avstå från nöjen ett tag. Suck...
Pga allt detta har jag haft en suuuupertråkig helg, har mest tittat på tv och läst. Imorgon ska jag och en kollega rätta nationella prov igen, vi blir klara med alla prov imorgon vilket känns jätteskönt. Jag tycker fortfarande det är jättemärkligt att jobba hemifrån, det fungerar ju inte i vanliga fall men just när vi rättar NP går det bra. 
 
En sak som gör mig så ARGGGG är att Kina idag öppnat upp sina matmarkander med djur igen. Alltså på riktigt, vad in i helvete? De stängde ner dessa vidriga marknader i ett par veckor och tydligen inte ens på alla orter. Hela världen är drabbade av ett virus som tog sin början för att folk äter fucking fladdermöss och annat omänskligt?! Jag förstår inte hur WHO eller liknande inte kan ha tillräckligt med makt för att förbjuda dessa omänskliga matmarkander. Vem fan äter ens hund, katt, ormar, fladdermöss och liknande djur? Poliser fanns på marknaden men inte för att försöka stoppa detta nej, utan för att se till så att bilder inte tas och sprids till resten av världen. IDIOTER. En annan sak om det bara hade drabbat de personer som gör dessa dumma val att äta djuren men det drabbar hela världen, vartenda individ som vandrar på vår jord. Nej, helt sjukt att detta fortfarande tillåts! Djurplågeri på hög nivå, det gör mig illamående. 
Har ni läst Tatueraren i Auschwitz? Jag läste den förra året och blev helt förälskad, verkligen något av det bästa jag någonsin läst. Jag kunde inte släppa denna berättelse och fick min vilja igenom att skolan skulle köpa in dessa böcker som två klassuppsättningar. Jag läste den med mina två 9or förra året och nu är det dags igen. Jag läste om boken denna veckan och den är fortfarande lika bra. LÄS DEN!! Ni kommer inte att ångra er. 
 
I fredags hade jag kanske den bästa lektionen någonsin under mina tre år som lärare. Vi diskuterade de första 76 sidorna av boken och det blev verkligen magiskt bra diskussioner!! Jag gick ut från klassrummet och kände bara wow, vilka jäkla elever jag har. Är så stolt ♥ De hade så goda tankar och vi hade så djupa diskussioner att jag blir helt varm i hjärtat. Herregud, sådana här stunder är det man lever på länge som lärare. Som de utvecklats sen åk 7, blir så glaaad. Jag ser verkligen fram emot resterande av diskussioner kring denna bok och att sedan få läsa deras svar på de skriftliga frågorna. 
 
Idag har jag jobbat största delen av dagen, och övertalat mamma att hon också ska läsa denna boken med sina elever, fast på polska dårå för att hon är ju lärare i polska. Det är verkligen kul att kunna dela tankar och erfarenheter kring jobbet med sin mamma. Vi ger varandra idéer, tips och pepp. <3 Det behövs extra mycket i dessa tider då det verkligen är ännu tuffare att vara lärare än i vanliga fall. 



Sista dagen i Riga

Sista dagen i Riga lämnade jag faktiskt kvar min kamera på hotellrummet, det var himla skönt att inte behöva släpa på den hela dagen. Trots att kameran inte är jättestor är den fortfarande rätt tung och i vägen ibland. 
 
Vi började dagen med frukost på hotellet.
Hej från mig och megaelefanten! 
 
Därefter åkte vi som sagt till stan, åt på Blue Cow och sedan åkte vi till köpcentret Spice. Det är ett enormt och jättebra köpcentrum. Jag hittade en massa fint! Där spenderade vi ett par timmar. Brorsan åkte hem lite tidigare än oss. Klockan 21 hade vi bokat bord på hotellets restaurang. 
KOLLA! Hur gott? Jag älskar estatiskt snygg mat, och ännu mer när den är så god som denna faktiskt var. 
 
Nöjda och glada åkte vi hem till Sverige morgonen därpå. Supermysiga dagar i Riga, verkligen. Det var jättekul att åka med familjen och Riga är en väldigt fin stad. Absolut väl värt ett besök! Rekommenderas :-)



Life on hold

Hej på er! 

Hoppas ni mår bra <3 Jag mår fint men det är verkligen en konstig känsla just nu. Det känns som om hela livet har pausat. Jag vågar inte riktigt gå ut någonstans, mer än till jobbet. Jag vill kunna leva som vanligt men det går ju inte så bra nu. Det känns också himla konstigt att gå till jobbet, försöka låtsas som att allt är som vanligt trots att det inte är det. Svårt att låtsas som om ingenting när alla pratar om Corona och det titt som tätt kommer upp notiser från Aftonbladet med rapporteringar kring hur många nya dödsfall som inträffat. 
(null)
Klasserna är fortfarande mer än halverade. Idag hade jag 6 (!!) elever i åk 9, det har aldrig varit så få elever under de tre åren jag undervisat dem. Hälften av bänkarna i klassrummen står tomma och det är bara en så konstig känsla. Man ska bedriva undervisning trots att majoriteten av eleverna inte är där, helst ska man bedriva undervisning både på distans och i klassrummet samtidigt. Jag blir bara så stressad för det blir ju inte tipp topp undervisning, vilket jag vill ha...

Imorgon jobbar jag hemifrån. Jag och en kollega ska rätta nationella prov hela dagen. Det kommer bli en krävande dag, det tar verkligen på krafterna att sitta och rätta i 8 timmar. 
(null)

Fick denna bild skickad till mig hahaha, härligt att man är en del elevers favoritlärare hehe😉

Det är härligt att jobba!! Nu önskar vi dock alla att livet kan återgå till det normala igen för detta är inget skoj. Ta hand in er! 



Jäkla kossa

Efter Svarthubvudbrödernas hus vandrade vi runt lite i stan, med mål att hitta till gallerian Centr. På vägen dit blev vi stoppade av en man som utgav sig för att vara THE ZOMBIE POLICE, han var så sjukt hög på droger. Jag vet inte vad han hade tagit med det skrek drogpåverkad om honom. Jag tycker det är fruktansvärt obehagligt med drogpåverkade människor, jag har svårt att få bort det från näthinnan. När vi var i Dublin för ett par år sedan var det en ung tjej i parken som var rejält drogpåverkad, trots att det var flera år sedan kan jag inte glömma det utan det återkommer i minnet lite då och då. Så många liv så blir förstörda av droger, jag tycker det är helt fruktansvärt. 
Vi hittade till gallerian Centr, ett stort köpcentrum med många affärer. Värt ett besök! Köpte en del fint här.
En portion sötpotatispommes, så gott!
 
Sedan började helvetet... Tack Matilda Berlin hehehe. Fina Matilda hade tipsat om restaurangen Blue Cow i Riga på sin blogg och jag hade också läst väldigt många positiva recensioner om den på Tripadvisor. Jag sa till mamma och min bror att vi måste dit. Ja visst sa de. Vi tog en taxi till stan och taxichauffören sa att han inte kunde köra in längre men att han tror att restaurangen låg bara några gator bort. Jag tog fram min GPS, skrev in adressen och så började vi gå. När det äntligen stod anlänt på min GPS tittade vi runt och bara ehh va, här ligger ju ingen restaurang? Då gick vi åt andra hållet och samma sak igen. Anlänt. Hur kunde vi ha anlänt både åt det ena och andra hållet? Här började vi bli lite frustrerade. Vi frågade ett par personer men de visste inte var den låg. Till slut hjälpte en tjej oss, hon skrev in adressen på sin GPS och följde oss. Dock blev hur konfundersam då hennes GPS inte heller visade korrekt utan vi virrade runt där på stan, i mörker, vind och minusgrader. Hon sa att den bör ligga någonstans här i närheten, vi tackade och fortsatte leta. Min GPS visade hela tiden fel och ingen vi frågade visste var restaurangen låg, trots att den är en av Rigas populäraste. Vi gick fram och tillbaka typ 10 minuter till innan vi alla, eller nåja jag och mamma, tappade tålamodet totalt. Min bror är alltid så lugn. Jag förstår inte hur han gör. Vi var alla hungriga och både jag och mamma började bli rejält irriterade plus att mitt blodsocker var lågt. Jag kände bara GE MIG MAT!!! Vi gick förbi ett steakhouse och brorsan föreslog att vi kunde äta där. Efter lite om och med blev det så. 
Det visade sig vara en väldigt god men extremt dyr restaurang. Jag fotade aldrig min mat ser jag i efterhand, var väl så sjukt hungrig. Man beställde köttet var för sig och sedan alla tillbehör separat. Man betalade alltså för varje liten grej som man valde att lägga till och därför blev det jättedyrt. Jag tog i alla fall en grillad köttbit som var svingod, smakade sådär äkta grillat. Mums!! Till efterrätt tog jag chokladfondant och den var magisk. Det var dock lite snopet att det inte blev någon Blue Cow då jag hade sett fram emot att äta där så mycket. 
 
Nu till det sjukaste. Nästa, aka sista dagen, strosade vi runt lite på stan och sedan tog vi en taxi, jag sa att han ska köra oss till Blue Cow. Jag ville inte lämna Riga utan att i alla fall ha gett det ett försök till. På något magiskt sätt kunde den här taxichauffören skjutsa oss nästan hela vägen till restaurangen, man såg Blue Cow direkt när vi steg ur bilen. Jag sprang nästan dit så taggad jag var hahah. MEN DET SJUKASTE? När jag står utanför Blue Cow tittar jag till vänster och vad LIGGER PRECIS BREVID BLUE COW? Jo stekhouse restaurangen där vi "blev tvungna" att äta föregående kväll. Alltså VA?! Vad är oddsen, på riktigt? Det var seriöst tio meter mellan dessa två restauranger. Hur både jag, mamma och min bror kunde missa Blue Cow kvällen innan, och istället gå till restaurangen brevid när vi hade letat efter kossan i timmar kändes det som, är ett stort mysterium. Där och då skrattade vi åt det som bara den. Jag hittade till Blue Cow till sist, maten var underbar och det blev en superbra avslutning på Rigaresan. Ahhh som det kan gå ibland. :-)



Recap i dessa coronatider

Recap från de senaste dagarna, har varit ett par riktigt hemska dagar.
I onsdags var det studiedag och då jobbade jag hemifrån. Jag och min kollega rättade nationella prov och det gick jättebra att göra via Teams då vi både såg och hörde varandra. Det blev en intensiv dag för vi rättade 8.30-16.30 med endast en lunchpaus. På onsdagskväll började jag få allt större ångest kring corona. Jag hade också lite feber, inte mycket men ändå. Jag bestämde mig för att stanna hemma både torsdag och fredag. Jag skulle helst av allt velat jobba hemifrån men då skolor inte är stängda går det inte. Jag satt alltså hemma hela torsdag och fredag utan att få jobba. Det var extremt fruktansvärda dagar. En annan sak om man är riktigt sjuk och inte orkar göra något men nu hade jag ju en massa energi men kunde bara vara hemma. Jag som får grov ångest av att inte ha koll på allting tyckte såklart att det var extremt jobbigt att gå runt här hemma och bara åh, nu har min 9a svenska, nu har min 7a lektion osv... SUPERJOBBIGT och jag började klättra på väggarna redan efter ett par timmar. I lördags trodde jag att det var söndag och började nästan gråta när jag insåg att det bara var lördag. Hur illa :( Under dessa två dagar kom jag till insikt att jag älskar mitt jobb över allt annat och att jag har otroligt svårt att leva utan jobbet, får verkligen abstinens. Att vara arbetslös och gå hemma måste vara något av det absolut värsta som finns. Lider otroligt mycket med alla som blivit varslade nu under corona och värre lär det bli...
Begav mig ut på en promenad i torsdags, annars har jag mest suttit inne alla dagarna. HEMSKT.
Kunde såklart inte hålla mig borta från jobb utan gick in i elevernas dokument och kommenterade deras texter under tiden de skrev. Fick dessa kommentarerna, åhh då saknade jag bara jobbet ännu mer <3
Förresten, kom på att jag inte skrivit något om nationella proven. Vi hade ju himla tur att NP i svenska var precis veckan innan corona bröt ut totalt och galet många elever stannade hemma från skolan. Det gick riktigt bra med nationella, allt flöt på till 100% och eleverna var grymma. 
Höjdpunkten efter varje NP är alla memes på Instagram, älskar hahah <3 Denna är klockren, alla 04 när de kom till sista frågan hahah...
HAHAHA, åh så himla kul när man kan relatera till alla memes. Jag valde ut ett par stycken och tittade på dem tillsammans med min åk 9, vi fick alla ett riktigt gott skratt. 
Hahah åhhh, lider med alla <33 Dock gick det ju himla bra men jag förstår elevernas ångest, NP känns såklart jättestort och viktigt. 
Under min karantän bakade jag bullar utifrån ett väldigt enkelt recept. Bullarna blev suuupergoda, rekommenderas! Ni hittar receptet här, ingen jäst behövs vilket är ett plus. 
 
Det värmer i hjärtat varje gång jag ser någon i t.ex. Italien stå och sjunga/spela instrument på balkongen. Det som räddade min torsdag var Paul Rey. Han körde en livespelning hemifrån då hans spelningar är inställda ett tag framöver. Så himla snällt, han fick ju absolut ingenting betalt för detta men ändå lägger han sin fritid på att visa sin uppskattning för sina fans. 
Jag skrev denna kommentaren till honom för att visa uppskattning. Det känns så himla nice när kända personer faktiskt tar sig tid till att läsa och besvara kommentarer på Instagram. Paul Reys röst är underbar, kääär <3
 
I skrivande stund sitter jag här med stor ångest. Jag brottas ju med ångest i vanliga fall och under coronatiderna blir det såklart värre än någonsin. Jag stannade ju hemma torsdag och fredag och hade hopp om att det skulle komma en nyhet kring att skolorna stängs, då Sverige och två andra länder är de enda i hela Europa som fortfarande håller skolorna öppet. Anders Tegnell tycker ju dock inte det är något Sverige ska gå efter och han gör mig upprörd varje gång han uttalar sig. Att han säger att det är bra att så många unga som möjligt blir smittade och vårdade på intensiven gör mig fly förbannad!! 
 
Skolorna verkar ju dock inte stängas så livet flyter på som vanligt imorgon också, eller som vanligt är det ju inte men tydligen ska man låtsas som det. Jag kan ju inte direkt stanna hemma till juni och invänta sommarlovet. Jag måste med andra ord gå till jobbet men ångesttankarna maler på hela tiden. Jag är jätterädd för att bli smittad och vet att bakterier i skolan sprids som bara den. Jag mår psykiskt dåligt av tanken på att vara omringad bland folk. Många som inte är i riskgruppen kan inte förstå oron men jag som befinner mig i en riskgrupp tycker detta är riktigt jobbigt. Jag vet att jag kommer ha ångest varje minut jag befinner mig i skolbyggnaden imorgon för det hade jag hela måndagen och tisdagen men jag får inte jobba hemifrån då skolorna inte ska stängas och det känns skit. Ungefär 50% av alla elever är borta per klass och dessa elever får ändå inte sin garanterade undervisningstid. Det är ju helt värdelöst när så många elever missar undervisningen. Att gå över till distansundervisning i alla fall fram till påsklovet hade ju varit det enda rimliga. Nej, i nuläget kan jag inte göra så mycket mer åt saken än att gå till jobbet, trots alla ångesttankar, tvätta händerna extremt ofta, använda handsprit och handskar när jag öppnar dörrar. Jag vill bara att livet ska återgå till det normala igen... Påsklovet är om ett par veckor och då är det 10 dagars ledighet, jag vill bara att det ska vara nu så att jag kan slippa gå och oroa mig 24/7. Ta hand om er...♥



Jag gråter inombords

Den 2a juli har jag en resa inbokad till Grekland, en resa som kostade jäkligt mycket pengar och som jag var för snål för att lägga på ett avbokningsskydd på för vem trodde att corona skulle dyka upp och härja i hela världen? Jag försöker tänka att det är ett par månader kvar till juli och att det kanske visst kommer att gå att resa till Grekland. Så som läget är nu är alla resor med TUI och Ving inställda så i nuläget ser det mörkt ut. Jag vet inte riktigt vad jag gör om jag går miste om alla pengarna, det skulle vara en ren och skär mardröm.
 
Det handlar inte bara om pengarna utan om det att resa verkligen är mitt liv och att jag inte kan tänka mig en sommar utan att åka till Polen, Grekland och Spanien. Hur ska jag överleva? Det kommer fasen inte gå! Jag mår så bra utomlands, så bra på en strand men solens varma strålar mot min hud och att höra vågornas brus. Jag måste fortfarande ha hopp att det kommer att gå och resa i juli. I nuläget verkar siffrorna inte vända neråt utan de går stadigt uppåt. Fler och fler smittade och fler dödsfall varje gång jag läser på nätet...
 
Ett gäng osedda bilder från sommarens resa i Grekland. Jag lever fortfarande på denna resan...♥
Drack chokladmilkshake på stranden och varvade solstolen med att blicka ut över havet, lyssna på musik och läsa. Herregud, det är avkoppling på hög nivå, en sådan avkoppling jag inte kan få någonstans för det är helt omöjligt för mig att komma i ro någon annanstans förutom vid havet. 
ÄLSKAR!! <3
Exakt allting med en här resan var perfekt och jag gråter inombords av tanken på att inte få uppleva det i sommar.
Men snälla, vilken dröm. Kan inte corona viruset försvinna eller i alla fall minska istället för att öka så att jag kan få lite hopp igen? 
 




EAGLES

NU kommer det ett tips från mig som kanske kan rädda någons helg. Serien EAGLES som finns på Svtplay. Jag är besatt, herregud det är nog det bästa jag sett sedan SKAM. 
 
Har ni sett Eagles? Visst är den BRAAAA? Har ni inte sett Eagles? Jag är avundsjuk på er som har denna serie framför er. 
Jag är kär i Felicia, jag är kär i Ludde, jag är kär i Elias. Dock har jag riktigt svårt för Amie, kan inte riktigt sätta fingret på det och vill inte avslöja för mycket men kan ju vara det att hon helt enklet är en jäkligt falsk vän. 
 
Det enda negativa är att avsnitten är så korta, ynka 20 minuter. Jag har två avsnitt kvar att se men de släpps inte förrän om 1-2 veckor. Tack mig sedan, när ni blivit lika förälskade i serien som jag är. Ahhh, älskar!!




Who am I?

Avhandla "the basics" om dig. 
Jag heter Caroline Persson, kallas för Carro eller Carro93. Jag är född år 1993. Jag har hela mitt liv bott i lilla Hässleholm vilket jag trivs med relativt men ibland vill jag bara lämna allt här för att bege mig ut på större äventyr, USA lockar ständigt. Min mamma är polsk så jag är halvpolsk och pratar språket flytande. 
(null)

Vad jobbar du med? 
Jag jobbar som högstadielärare, blev klar med min lärarutbildning januari 2017 så har jobbat som lärare i drygt tre år. Jag är också utbildad bröllopskoordinator, alltså bröllopsfixare med andra ord. Jag har fått mina två första bröllopsjobb i sommar och är riktigt taggad. 
 
Hur ser din familjesituation ut? 
Jag har en mamma och en storebror, min pappa har jag inte alls någon kontakt med sedan många år tillbaka, trots att vi bor i samma lilla stad. 
(null)

(null)

Vad var ditt största intresse när du växte upp? 
Jag har aldrig haft något sådant där riktigt intresse som jag brunnit för, som många andra. Under stora delar av min uppväxt spenderade jag otroligt mycket tid med min barndomskompis Anja, vi var i princip som systrar och gjorde allting tillsammans. När jag tänker tillbaka på min barndom ploppar alltid Anja upp först av allt. 
 
Vad är ditt största intresse nu? 
Resor är mitt absolut största intresse men det är ju tyvärr inget jag kan sysselsätta mig med sådär superofta då jag inte är rik. Mode och kläder är något jag tycker väldigt mycket om. Vet inte om jobbet kan räknas som ett intresse? Jag jobbar alldeles för mycket men det är för att jag tycker det är så jäkla kul.
 
Vad var du ointresserad av när du växte upp? 
Alkohol och fest. Jag har verkligen aldrig dragits till det. Jag har alltid ogillat alkohol och gör det fortfarande. Jag tycker det är helt meningslöst att spendera en kväll med fulla och jobbiga människor,, jag har aldrig känt mig hemma i det. Jag har aldrig heller sett någon mening i att bara dra rundor på stan som många ungdomar gör, saker som inte är meningsfulla ger mig ingenting. När jag gör något vill jag att det ska kännas meningsfullt annars får det vara. Alkohol och fest har aldrig känts meningsfullt. 
(null)

Vad mår du bra av? 
Havet! Resor överlag. 
 
Vad sörjer du? 
Att jag under flera års tid tog slut på mig själv och vägrade lyssna på andra som såg varningstecken i god tid, då reagerade jag med ilska istället. Idag sitter jag här, och känner inte igen mig själv. Var tog all energi, ork och glädje vägen? Även om jag letar med förstoringsglas kan jag inte hitta den. 
 
Hur tar du hand om dig själv? 
Det gör jag inte. Jag jobbar för mycket, jag stressar för mycket, jag oroar mig för mycket, jag sover för lite. Jag försöker dock bättra mig. Jag försöker att sova lite fler timmar, att stressa lite mindre och att jobba mindre. Jag försöker också acceptera situationen som den är och försöker se det positiva med livet ändå. Det är inte helt lätt att ta hand om mig själv när jag har både diabetes och migrän. Jag försöker verkligen göra så att blodsockret ligger inom målområdet men det är omöjligt för alla som har diabetes. Det tar så mycket kraft av mig och jag blir ledsen när jag inte lyckas. Jag är livrädd för komplikationer i framtiden men jag vill inte heller bli manisk och bara tänka på mitt blodsocker dygnet runt. Jag har migrän i princip varje dag, jag har dock fått i läxa av min KBT terapeut att skriva en egenremiss till käkspecialist på sjukhuset. Kanske migränen kan ha en koppling till käken? I så fall kommer jag aldrig förlåta mig själv om jag inte pratar med en specialist. Jag röker inte och jag dricker inte, det tackar nog min kropp mig för. Jag har aldrig rökt i hela mitt liv, så mina lungor bör vara i gott skick. 
(null)

Hur är du som person?
Inom hemmets fyra väggar är jag ofta ledsen, nedstämd och ganska negativ. Jag har svårt att hitta glädjen när jag ständigt har ont och mår illa. Jag lägger all min energi på att försöka hålla fasaden uppe när jag är bland folk, men när jag kommer hem kan jag släppa på det och då kommer det riktiga fram, ett liv fyllt av smärta. Mamma är faktiskt den enda personen i hela världen som egentligen vet hur jag mår. Personer som träffar mig då och då hade nog sagt att jag har ett bra liv och verkar glad och lycklig. Personer som verkligen känner mig vet att mitt liv är ett rent helvete många gånger. Vem gillar att vara runt en person som hela tiden pratar om hur ont den har? Det vill ingen, därför har jag lärt mig att sätta upp en fasad bland folk. Då är jag glad, har lätt till skratt och har mycket energi. Som person är jag, och har alltid varit perfektionist. Jag är otroligt driven och ambitiös. Om jag säger att jag ska göra något så gör jag det, jag avskyr nämligen när folk inte håller sitt ord. Det gjorde i princip aldrig min pappa vilket sitter kvar. Jag är väldigt envis och vill ha allting på mitt sätt, vilket inte är goda egenskaper. Jag är väldigt snäll och har ett stort och gott hjärta, för gott ibland för många gånger har folk dragit nytta av det. Jag har mina stunder och skulle faktiskt beskriva mig själv som jäkligt rolig ibland ;-) Jag tycker om att få andra att skratta. 
(null)
Livet var bra mycket enklare när man var liten. Jag hade inte diabetes, jag hade inte migrän och jag var lycklig. 🥺 Hade en jäääättefin barndom ❤️



Coronatider

HERREGUD vad är det som händer med hela samhället och hela vår värld? :( Allting med Corona ger mig grov ångest. Som ni kanske vet har jag ångest i vanliga fall också pga bakterieskräck så ni kan ju tänka er hur jobbigt det blir nu. Låg i sängen i en timme igår och bara kände ångesten krypande över hela kroppen. Fyfan... Hela samhället raserar. Att bara vara hemma gör mig galen, jag vill hitta på saker, gå ut och äta, träffa folk. Jag skulle åka till Väla under påsklovet men nu blir det liksom ingenting. Ska jag sitta hemma 10 hela dagar? Vad fasen gör man hemma under så lång tid? 
 
GE MIG TIPS!!! VAD HITTAR NI PÅ DÄR HEMMA? VAD GÖR MAN HEMMA HELA DAGAR? Jag är liksom van vid att alltid jobba. 
 
Idag togs ju beslutet att alla gymnasieskolor och uppåt ska stänga från och med imorgon. Jag antar att nästa steg kommer att bli att stänga grundskolorna också, på torsdag kommer regeringen troligtvis med mer info kring det. Idag var 30 ur personalen borta och 156 elever. Det är ju ohållbart. Utan personal fallerar hela skolan och med minst 1/3 av alla eleverna borta i varje klass fallerar undervisningen, det går liksom inte att komma framåt. Idag hade jag 7 elever i gruppen när de egentligen är 21 st. Det är sjuuukt. 
(null)
Imorgon har eleverna studiedag så alla är lediga, vi lärare jobbar dock. Jag har fixat så att jag kan jobba hemifrån imorgon, jag och en kollega ska rätta nationella prov i svenska så det kan vi göra via mick och webbkamera. Första gången någonsin jag jobbar hemifrån, undra hur det känns haha? Då jag tillhör riskgruppen och är väldigt orolig känns det skönt att jag kan jobba hemifrån imorgon. Jag får se hur jag gör torsdag och fredag. Grejen är den att jag älskar jobba och älskar interaktionen med eleverna. Det hade känts bättre om alla övergick till digital undervisning på distans ett par veckor, jag vill inte stanna hemma från jobbet för det ger mig också grov stress. Ahh, kan inte Corona försvinna lika snabbt som det kom...



Familjetid i Riga <3

Efter museumbesöket tog vi lite fler bilder utanför Svarthuvudbrödernas hus. Riga är verkligen en fin och fotovänlig stad! Jag är så glad att jag åkte dit :-) 
Min FINA mami, du betyder allt.
Storebror och lillasyster 💗
Det är verkligen guld värt att ha ett syskon, vi har så många fina minnen tillsammans. Jag hade aldrig velat vara ensambarn utan är så glad att jag har dig. Jag och min bror har inte samma pappa men då vi både bara växt upp med mamma har det alltid, och kommer för evigt, varit vi mot världen. Brorsan har aldrig tidigare följt med på någon utlandssemester så det var roligt att åka hela familjen! Han tyckte dock att jag och mamma spenderade alldlels för mycket tid i affärer, heheh ehh oopps? :-) Den gröna fula bakgrunden ger mig paniiik, förstör bilderna men det la såklart inte mamma märke till när hon stod bakom kameran, nåja man får väl vara glad för bilderna ändå. Tack mamma!!



CORONA

Är ni oroliga över coronaviruset? Jag är! Eller jag var inte direkt det för någon vecka sedan men i nuläget är jag. Media matar med information från alla möjliga håll och kanter. Då jag tillhör riskgruppen (diabetes) är jag orolig. Jag blir väldigt dålig av ett vanligt virus, det slår ut mig totalt i veckor. Jag vill inte ens veta vad coronaviruset hade gjort med mig. Skåne har flest fall, efter Stockholm i hela Sverige och det ökar hela tiden. Det känns inte bra. Det som inte känns bra är att regeringen och Folkhälsomyndigheten är så jäkla mesiga i Sverige! Andra länder tar snabba beslut medan i Sverige håller man fast vid att folksamlingar över 500 är förbjudet. Så en folksamling på 300 eller 499 är alltså bättre än en folksamling på 500 personer. Det är sjukt! Andra länder stänger barer, gym, restauranger medan i Sverige händer ingenting sådant. 
 
Jag kan isolera mig hemma, det är inte något jätteproblem. Under helger. MEN under veckodagarna jobbar jag och det finns inga planer på att stänga skolor trots att många andra länder gjort det. Jag vet inte riktigt hur myndigheterna tänker här. Om en elev har corona, då kan man räkna med en massmittning på skolan direkt. Barn och ungdomar kan ha corona och "bara" vara förkylda men kan smitta andra som kommer få så mycket värre än bara en förkyldning. Det känns inte hundra att gå till jobbet imorgon, jag känner mig rädd och orolig. Vi skulle ha en föreläsning på onsdag, den har blivit inställd. Men vad gör det, risken för smitta är enorm. Jag får se hur det utvecklar sig i veckan, hur länge jag kommer våga gå till jobbet. 
 
Jag förstår att det är mycket problematiskt att stänga ner stora delar av samhället och sätta folk i karantän MEN andra länder fixar det uppenbarligen medan Sverige leker med folks liv. Jag tycker att Stefan Löfven är en mesig typ, har alltid tyckt det och kommer alltid att göra det. Han suger på att styra Sverige, enligt mig är han ett stort skämt. Inte minst nu i coronatider. Andra länder stänger landets gränser men inte ens det är aktuellt i Sverige. VARFÖR? Istället säger han att man ska stanna hemma om man är sjuk, no shit tack för informationen, det var raketforskning. Jag blir så trött på allting. Att stänga skolor och köra digital undervisning ett par veckor för att se hur smittan kommer att te sig då. Men nej, det krävs tydligen att någon blir allvarligt sjuk och att många ska dö innan någon åtgärd kanske tas till. 
Sedan undrar jag vem fasen som äter fladdermöss och ormar? Det är omänskligt! Vi vet ju att många i Kina äter djur som inte ska ätas. En fladdermus/orm i Wuhan som blev början på en hel värld i kris. Hur ska detta sluta? Jag vet fan inte, men det gör mig rädd.



Svarthuvudbröderas hus - museum

Att bara få se Svarthuvudbrödernas hus var i sig en upplevelse, verkligen en av de vackraste byggnaderna jag sett i mitt liv. Inomhus är det ett museum och eftersom biljetterna var så billiga gick vi dit. Som jag nämde innan är jag inget stort fan av museum och ska jag vara ärlig har jag fortfarande inte förstått vad detta var för museum, det fanns inte jättemycket att se nämligen. Det som fanns var dock fint, så värt ett besök. Mamma och brorsan tyckte det var ganska intressant. 
Källaren såg ut som någon slags fängelsehåla och sedan fanns det en massa dyra statyer överallt. 
Det fanns också en mängd stora, kungliga salar. 
Ja, lite oklart museum som sagt men både drottnings Elisabeth och den svenska kungafamiljen hade varit där på besök. 



Latvia

Men jaaa, hur glad är jag inte över att vi hann med att åka till Österrike i december och Riga i februari, innan corona slog till med full kraft? Så som läget är nu hade jag aldrig valt att resa iväg. När vi åkte till Riga hade corona brutit ut i Kina och något enstaka fall i Italien men inte mer än så. För min egna skull, och för andras hade jag absolut inte vågat åka utomlands nu. Hur sommaren blir är fortfarande ovisst, jag har två resor inbokade som jag inte har avbokningsskydd på så det handlar om jäkligt mycket pengar... Tills vi vet mer än så, så lever jag i nuläget på Rigaresan <3
Jag ser ovanligt lång ut på denna bild haha! Här hade man ju lätt trott att jag är 1,70 typ? ELLEEER? Brorsan är lång men det är inte jag (eller är 167 långt?), jag hade gärna varit ett par cm längre. 
Så himla mysiga dagar var det!! Det känns som om jag suttit i karantän hela helgen, har nämligen inte alls gått utanför dörren och då känns ju livet liiite tråkigt. Får bli en promenad imorgon!
 



Det finns hopp för allas hår

Ojoj, stackars mitt hår. När jag gick på högstadiet hade jag långt, tjockt och friskt hår. Jag är ju brunett egentligen och innan jag började göra slingor var mitt hår otroligt tjockt. Som de flesta någongång i livet gör, valde jag att börja färga håret. 
Detta var ett par år efter att jag hade börjat slinga håret, fortfarande väldigt fint, tjockt och långt hår. Ni kan ju tänka er hur håret såg ut innan jag ens började slita på det. Mitt drömhår verkligen!! 
 
Sedan kom jag in i en period där jag bara ville ha ljusare och ljusare hår. Jag slingade det ganska ofta, ett par gånger per år och ville att frisörerna skulle ha i starkt medel för att håret skulle bli så ljust som möjligt. Ljust blev håret men ojoj så slitet. En frisör i Polen lyckades få mitt hår platinablont men på köpet ramlade i princip hälften av mitt hår av. Sedan valde jag att färga håret mörkbrunt men vantrivdes i det och då började processen att få det ljust igen. Det slet på håret något så oerhört. 
Här var mitt hår i sämsta möjliga skick någonsin, ehh kan man ens kalla det hår? Det är blonda, tunna stripor som bara hänger. Grååååter när jag ser det. 
Därefter slutade det ens att växa på längden, ja ni ser ju hur oerhört tunt det är. Här borde jag egentligen klippt av det till axellängd för det andra kan ju knappast räknas som hår. 
ALLTSÅ VA??? Vad gjorde jag med mitt stackars hår :( Där och då tyckte jag inte det var så hemskt men nu när jag ser tillbaka på det är det ju en ren tragedi. Nej, jag vill aldrig ha tillbaka detta hår igen. 
Cirka 2 år gick och håret blev liiite tjockare och liiiite längre men ni ser ju hur ljust det är, blekningen skadade fortfarande håret så pass mycket att det inte fick någon chans att växa ut.
Ett år senare och fortfarande skadat. 
Liiiite friskare, liiiite längre.
 
Nu, i skrivande stund februari 2020 ser mitt hår ut såhär. 
Wow, vilken skillnad! Det är fortfarande inte lika tjockt som för 10 år sedan men det lär det nog aldrig bli men vilken skillnad. Det är långt, mycket tjockare och framför allt så, så mycket friskare. Som ni ser på färgen är det inte platinablont utan det är lite olika nyanser av ljust istället men jag har kommit fram till att det är viktigare för mig att ha ett friskt hår som inte är lika ljust än att ha ett ljust och helförstört hår. 
 
Det finns alltså hopp för allas hår, det gäller bara att ha tålamod och ta hand om det så kommer det till slut att växa till sig och bli friskare. Det är en lång process, vi pratar om år 2014-2020, alltså 6 år. 
 
Vad har jag gjort för att få ett långt och friskt hår igen? 
- Tvättat håret två gånger i veckan, inte mer för det sliter på håret. 
- Använt värmeskydd när jag fönar håret, jag fönar alltid håret efter att jag tvättat det och med värmeskydd är det okej.
- Inte använt plattång och locktång (gör ändå aldrig det i vanliga fall heller) men det är ju sådant som verkligen sliter på håret. 
- Slingar håret, folieslingor istället för i hätta. Folie är mer skonsamt för håret. 
- Slingat håret var 7/9e månad ungefär, inte oftare än så.
- Använt Olaplex ett par gånger när jag slingar håret. 
- Klippt håret oftare än tidigare, cirka var 4e månad. 
- Använt bra schampo, använder Tresemme som passar mitt hår bra. 
- Använder alltid Maroccan Oil och Trauma Treatment efter tvätt. 
- Investerat i bra hårborstar. 
- Men framför allt, nöjd mig med att håret är ljust istället för platinablont
 
Som sagt, tålamod är allt. Håret kommer att växa ut till slut men det är ingenting som händer över en natt. Jag är i liknande situation med mina ögonfransar nu, de är ju helt förstörda efter fransförlängningen. Har äntligen tappat alla fransarna nu förutom en jäkel som vägrar ramla av. Mina fransar är sköra och tunna och jag mår skit. Jag målade fransarna med mascara för första gången på cirka 3 år nu när jag var i Riga, det såg hemskt ut. Tunna och korta fransar som aldrig förr, började nästan gråta haha... Har nu köpt en mascara från Clarins som jag ska prova imorgon och en primer till ögonfransarna. Jag har hört att man tappar alla sina framsar var 8e vecka ungefär så nu gäller det att hålla ut. Har dock också läst att det kan ta månader och till och med år för ögonfransarna att växa ut om man förstört de med ögonfransförlängning. Tjejen på Kicks sa att jag i alla fall ska vara glad som har mina naturliga fransar kvar för hon har stött på många tjejer som i princip tappat alla sina egna fransar också, gråter bara av tanken. Nu är det samma som gäller med som håret antar jag, tålamod, tålamod så kanske jag någongång kommer få tillbaka mina relativt långa fransar igen...




22.25

Hola! 
 
Vilken hektisk dag. Det har varit nationella prov förberedelser största delen av dagen. Imorgon är det nämligen dags för svenska nationella läsförståelse och på torsdag är det uppsatsen. NP är största händelsen på året för det är så stort och så viktigt. Sjukt mycket förberedelser för lärarna dock. Känner mig helt slut och det är bara måndag 😬
(null)
Allting inför imorgon är i alla fall förberett. Jag ska vara i aulan tillsammans med en kollega och 32 elever. Är nyfiken på vilka texter som är med i år och framför allt vilka tre texttyper eleverna får välja mellan på torsdag, spännande! Bara lärare fattar grejen haha. Ni andra bara ehh wtf OK :-) 
(null)
I och med att det är NP måste jag ha vikarie till mina lektioner. Att ha vikarie som perfektionist är H E M S K T. Alltså det går inte förklara med ord hahah. Mitt kontrollbehov är så pass starkt att jag vill ha koll på allting, hela tiden. Att lämna över fyra lektioner under morgondagen och sex lektioner på torsdag känns inte alls bra. Det är inte det att jag inte tror att vikarien kommer göra ett bra jobb utan det är bara grejen att det inte är jag som har kontroll och jag inte vet exakt vad som händer. Jag satt med vikarieplaneringen i nästan 1,5 timme idag. Ni ser ju på högarna, perfektion haha. Hade jag fått en sådan här vikarieplanering när jag jobbade som vikarie för ett par år sedan hade jag typ börjat gråta av lycka. Så många gånger det inte ens fanns någon planering utan jag fick själv komma på vad jag skulle göra med en hel klass. Det var helt fruktansvärt. Hoppas vikarien blir nöjd med min planering hehe, eller så kommer han tycka det är för mycket text och instruktioner...:P Allting jag gör måste vara perfekt, hela tiden. Det är en god egenskap ibland för folk kan vara säkra på att jag kommer göra ett bra jobb men för min egen skull är det inte bra för det är joooobbigt att aldrig vara nöjd. 
 
Nu ska jag titta klart på Masterchef och sedan sova. Behöver energi inför morgondagen. 
 



Söndag, IGEN?

(null)
Söndag IGEN. Hur kan helgerna gå så himla f o r t ?? 
 
Igår tog jag det lugnt hela dagen, så himla välbehövligt. Sover dock fortfarande jäkligt dåligt om nätterna. Inte direkt under vardagar för då blir det inte lika många timmars sömn och då är jag så pass trött att jag sover mig igenom cirka 2/5 nätter ändå. Så fort helgerna kommer så BAAM och jag sover sjukt dåligt. Jag vaknar mååånga gånger per natt, tankarna maler, jag tittar blodsockret sådär 10 gånger under natten, jag vänder och vrider på mig, vaknar tidigt och kan inte somna om. Det är verkligen skitjobbigt och det börjar göra mig lite smått galen. Jag känner också starkt av myrkrypningar i benen vilket drives me crazy, finns ingen vidrigare känsla än känslan av att tusen myror kryper i benen. Det är V I D R I G T. Jag har inte haft sådana här sömnproblem innan, det är typ så att jag blir "rädd" varje gång det närmar sig läggdags under helgerna för jag vet att natten kommer bli skitjobbig. Har ni något tips? Jag vill inte ta några sömntabletter, vägar det. 
 
Förresten, tittade ni på mello igår? Jag blev så besviken över resultatet. Gillade varken The mamas eller Dotter. Paul Ray var min stora favorit, killen har en sjukt bra röst. Jag började lyssna på honom för cirka 1 år sedan och fastnade direkt, han är en av mina absoluta favoritartister. Tycker även att Hanna Ferm var duktig. Jag tror inte att det kommer gå jättebra för The mamas i ESC. 
 
Idag behöver jag jobba en hel del, jag har både läsförståelseprov och debattartiklar att rätta. Hoppas ni får en lugn söndag utan jobb. Kram. 



HOUSE OF THE BLACK HEADS

Lite fler bilder från fina byggnaden Svarthuvudbrödernas hus i Riga. ♥
Finaste byggnaden!! Haha brorsan står där i bakgrunden #like a boss, och väntar på att syrran äntligen ska bli klar med bilderna så att vi kunde gå in i museet hahah!
Hallå, hallå!
Älskar diiig (trots att du ser så sur ut på alla bilder haha...).
Vi kan ju säga att ingen i min familj uppskattade min lilla photoshoot utanför Svarthuvudbrödernas hus... Det var svinkallt och det blåste jättemycket, men lovar att min familj var gladare resterande av tiden under resan ;-) Denna bilden hade blivit SÅ fin om mamma hade varit lite glad haha...
Inte nog med att han inte kan vara glad på bilder så blundar han på 80% av bilderna också. BRA DÄR :D Det märks att det är jag i familjen som är fotogalen och äger en blogg och inte någon annan av mina kära familjemedlemmar. 



En bättre dag

Det senaste inlägget som kom upp tidsinställde jag, planen var att åka hem direkt efter jobbet men jag var inte hemma förrän 17.30. Så arg på mig själv att jag fortsätter prioritera jobbet och sitter kvar en massa extra timmar när jag vet hur dåligt det får mig att må!! Blir frustrerad... 

Nåja, nog om det. Jag tittade igenom min kamerarulle nyss och kom på att jag inte bloggat om detta. I början av februari åkte jag och Alexandra till Kristianstad en lördag. Vi gick runt på stan och sedan åt vi på Steakhouse. Verkligen världens mysigaste dag!! Jag älskar våra sådana här träffar, jag blir så fylld med energi efteråt <3
(null)

(null)
Jag fick lågt blodsocker så var tvungen att pausa på ett café. Livet med diabetes 🙄
(null)

(null)
Men alltså HALLÅ så gott?! Jag dör för deras ribs 😭😍 Alexandra åt hamburgare som också såg väldigt god ut. 
(null)

(null)
Avslutade med efterrätt, jag åt chokladfondant som är något av det godaste som finns. 



Friyey love

FREDAG 😍
 
Underbart! Det har varit en tuff vecka så det ska bli riktigt skönt med helg. Jag valde att åka hem direkt efter jobbet och istället jobba hemifrån någon timme nu, vill få lite rättat. Annars är planerna att ta det lugnt hela kvällen idag och imorgon medan det blir en jobbsöndag. Jag har så mycket att rätta, ahh. Lär dock få mens i helgen och då kommer jag vara utslagen av smärta. Netflix i helgen blir bra det!! 



NLY TREND

Idag kom min tröja från Nelly som jag beställde för ett par dagar sedan, den är från Nelly Trend och himla snygg. Jag älskar verkligen trenden med puffärmar och transparent tyg. Jag har en liknande i svart men då jag inte köper mycket färgglada kläder blir denna i vitt perfekt. Tycker det är snyggt att tatueringarna syns genom tyget också. På tal om tatueringar är jag såå sugen på att göra en till, eller två... Vi får se hur det blir med den saken. Det är farligt med tatueringar för man blir beroende. Jag älskar verkligen mina tre tatueringar. 
 
TYPE 1 DIABETES & I am greater than my highs and lows
Två hjärtan som sitter tillsammans, för mig och mamma ♥
Be strong girl, som är en påminnelse om att jag ska fortsätta vara stark och fortsätta kämpa med mina sjukdomar dagligen. 
 
Alla tre är verkligen betydelsefulla. 
 
För övrigt är det inte bra med varken morfar eller hans fru. Hans fru fick en stroke igår och är på sjukhuset. Morfar klarar sig inte själv hemma så han ska in på något slags hem. Mitt hjärta brister, gör så jäkla ont i hjärtat. Vill träffa morfar och krama om honom, i sommar...<3 Morfar bor ju i Polen och avståndet känns i nuläget hemskt. Varken jag eller mamma var beredd på att han ska flytta ut från sitt hem, deras hus är liksom hans allt. Jag kan verkligen inte se morfar i något hem som inte är hans. Han ska bo där i en månad till en början så får vi se...