Det kommer bli en intensiv vecka men nu kör vi. Jag är taggad! 

 

Jag fick ju såklart världens vidrigaste mensvärk, fyfan asså så han körde till Kristianstad. Det var så nice att vara passagerare i sin egna bil haha, det kan jag vänja mig vid. 

Sedan åt vi på Mister York, så jäkla gott är det där!! 

Nu var det ett tag sedan. Jag har fått lite frågor kring hur jag mår och jag skulle ljuga om jag sa att jag mår bra för det gör jag inte men jag försöker. Status just nu är att jag inte alls hört något från polisen. Polisen sa tidigare att de kommer höra av sig antingen om förundersökningen läggs ner eller om jag kommer bli kallad på förhör. Jag antar att det kan ta mer än en månad att färdigställa en förundersökning? Det har varit en jävla stress kring hela situationen. Inte nog med att han fuckade upp min trust hela så har det ju varit ett rent helvete att försöka få rätsida på allting, en sådan sjuk stress. Samtidigt som jag då behövt jonglera detta med mitt jobb som har varit extremt hektiskt under senaste tiden. Det har varit ett levande helvete. Just nu är det lite oklart för hur mycket pengar han faktiskt lyckats hämta upp mobiler och vilka han aldrig hann hämta ut innan bank ID:t spärrades. Alla banker/telefonoperatörer har inlett en egen utredning kring bedrägeri och Remember bank kom fram till att stryka hela skulden på 30 000 kr vilket var en enorm lättnad. I torsdags fick jag däremot brev från Comviq som skriver att de kommit fram till att det inte alls är något bedrägeri för det är ju identifierat med mitt bank ID. Vilka pantade idioter, det är ju det hela förundersökningen och polisanmälan handlar om. Det är som att prata med en vägg, de är helt fucking efterblivna. Jag skrev till dem att de kan glömma att jag kommer betala en enda krona för något jag inte har gjort men de säger att jag är betalningsskyldig. Ärendet kommer bli en tvist i domstol och jag har en utredare som kommer att företräda mig så får vi se vem av mig och Comviq som vinner. Detta tar aldrig slut, varje dag i princip får jag hem nya brev med nya abbonnemang, kontantkort och fakturor. Det är typ som en levande mardröm. Jag har fått så många kreditprövningar på UC, det påverkar ju hela min kreditvärdighet enormt. Min utredare jobbar på att föröka få bort dessa kreditprövningar så vi får se hur det går. 

 

En sak som jag dock inte låtit ske är att denna situationen ska hindra mig från att våga lite på killar igen. Det var såklart min första automatiska tanke men efter att ha pratat med familj, vänner och kollegor säger alla att det kan jag självklart inte göra. Jag ska ju inte låta honom "vinna", förstöra mitt liv. Jag har blivit utsatt för en extremt stor idiot, en psykopat men jag tänker att oddsen för att det ska hända igen rimligtvis bör vara extremt låg? Sedan tänker jag på vad oddsen är att det just hände mig? Händer det en på 1000? En på 10 000? Eller hur pass "vanligt" är det? Det är något som stör mig ganska mycket. 

Nej men ni FÖRSTÅR INTE hur mycket ångest jag har över att 29 ändras till 30 idag!!! Allt som började med siffran 2 var bra men nu när siffran 2 ändras till 3 känns det katastrofalt dåligt. Jag vill för evigt vara in my 20ths? 30 känns så gammalt. När någon nu frågar mig hur gammal jag är så ska jag alltså svara 30 istället för 29 😭😭😭😭 Gråter. 

Jaja, 26 februari och grattis på födelsedagen till mig. Det enda jag egentligen önskar mig är att ha ett fortsatt bra år för det har börjat rent åt helvete. Jag ska försöka göra 30 till mitt år. Jag är fortfarande ung (försöker jag intala mig själv i alla fall), jag har inga barn och är fri att göra vad jag vill, träffa vem jag vill och bara ha roligt. Drömmen är såklart att träffa en fin kille som faktiskt uppskattar mig men mad tanke på min tidigare historik så tror jag inte det kommer ske när jag är 30 heller. Under min förra födelsedag fick jag reda på att killen jag träffade låg med någon annan, på min födelsedag. Happy birthday till mig liksom, det kan ju knappast bli värre i år liksom ;-) Under min förra födelsedag hade jag dessutom precis blivit smittad av fusobakterien som nästan på riktigt tog död på mig så denna födelsedagen kan ju faktiskt bara bli bättre. Lucky meeee. 

Sportlov!! Kunde inte komma mer lägligt. Som ni vet har det varit en av de absolut värsta veckorna i mitt 29 åriga liv. Det har varit ett rent helvete och jag är trött, så trött. Allt med bedrägeriet har tagit musten ur mig helt. Jag förstår inte hur man kan göra så mot en person man ändå har umgåtts med. Det får mig verkligen en tappa tron på hela den manliga mänskligheten. Just nu kan jag inte göra så mycket mer i situationen utan jag har en utredare på ID kapning som ska bestrida fakturorna i mitt namn och polisen håller på med förundersökningen. Jag får ingen information från polisen så vet faktiskt inte alls mer om ärendet. 

Sista jobbveckan innan sportlovet, så otroligt skönt. Jag behöver verkligen den ledigheten, jag känner mig helt slut. Konstant trött, jag är verkligen aldrig pigg. Oavsett hur mycket jag sover är jag alltid lika trött. Jag börjar bli allt mer övertygad om att jag har en depression. Vårdcentralen har skickat remiss till PDT i Kristianstad. Det är psykodynamisk terapi och jag tror absolut jag behöver det. Jag har provat KBT och det hjälpte med vissa delar av mitt liv men jag behöver mer terapi, det är många delar i mitt liv som inte fungerar. Måendet är inte bra. Jag har en så fin mamma, en bra bror och lilla Jack, fina vänner, ett jobb jag gillar och en fin kille jag träffar men jag är fortfarande inte glad. Jag är aldrig längre genuint glad och har inte varit det på många, många år. Det är den konstanta tröttheten och nedstämdheten som jag tycker är allra jobbigast. 

 

Igår frågade Matteo om jag ville komma hem till honom, till hans lägenhet i Malmö. Jag kände faktiskt att jag inte orkade igår, energin fanns liksom inte där. Dock bestämde vi att jag ska hem till honom på torsdag istället. Jag i Malmö helt ensam? Skitläskigt. Skitläskigt att åka hem till en kille. Förra gången jag var hemma hos en kille gick det ju åt skogen som vi alla vet. Det känns nervöst och jag vet inte riktigt hur jag ska orka en vardag, kommer vara helt slut. Det ska dock bli roligt att se hur han bor. Imorgon är det alla hjärtans dag och då ska vi träffas. Vi ska äta på Steakhouse i Kristianstad. Det blir min första alla hjärtans dag dejt någonsin. Det är många tankar som snurrar i huvudet just nu.

Sen åkte vi till Åhus. Jag ville spana in det nybyggda hotellet och det såg sjukt nice ut. I och med att det var så bra väder tänkte vi att en liten promenad vid vattnet skulle vara härligt, och det var det. Jag älskar ju havet, känner mig som mest avslappnad där. 

Idag ska jag träffa Matteo igen. Det känns lite pirrigt faktiskt. Det är tredje gången vi ses på drygt en vecka. Det är så härligt med en kille som tar initiativ och faktiskt vill ses, det är jag inte van vid. Planen är att vi ska till Kristianstad. Han vill prova Mister York så där ska vi äta och sedan är det lite oklart faktiskt. Kanske gå promenad? Kolla i affärer? Hem till mig? Vi får se vart dagen tar oss :-) 

Jodå dejten blev av idag också. Hämtade Matteo från stationen vid 16 och så åkte han nu 20.30. Vi snackade en massa, beställde Foodora och kollade på film. Sedan bytte vi till Eva & Adam, nostalgi för oss båda. Väldigt trevlig kväll. Han verkar ta det väldigt sakta framåt dock och det är något jag inte är van vid, då jag är van vid att killar jag träffar direkt vill hålla på. Är det vanligt att absolut ingenting händer efter två gånger? Jag är absolut ovan vid det. Han frågade i alla fall om jag vill ses i helgen så vi ska ses på lördag eller söndag igen. Det känns enkelt med honom, just för att han visar att han vill ses igen. Tidigare killar jag träffat har varit oklara och då har jag hela tiden behövt övertänka om han ens vill ses mer eller inte. Jag behöver raka och tydliga signaler så det känns skönt med Matteo. Det ska bli spännande att se hur detta utvecklar sig. Det kanske inte ens blir något men jag kommer absolut att ge detta en chans. Han tackade precis för idag och skrev att han redan ser fram emot helgen. Det känns fint. 

Långa jobbdagar väntar. Utvecklingssamtalen är i full gång och idag hade jag 3 av 8 stycken. Det betyder att jag har 5 på onsdag, jisses. Jobbade från 08-18.30 idag, brutalt. 

Jag har i alla fall haft en jättebra helg. Fredagen med Matteo var så trevlig och i lördags träffade jag Cassandra. Vi har inte setts på 10 år 🥹 Berättar mer sen. Den dagen gjorde mig i alla fall helt fylld av energi, det var längesedan jag skrattade så mycket. Söndagen spenderade jag med mamma. Perfekt helg! Det var så länge sedan jag var ledig en hel helg så det var väldigt välbehövligt. 

Igår skrev Matteo och frågade om jag vill ses i veckan och såklart sa jag ja. Redan imorgon ska vi faktiskt ses. Då ska han komma hem till mig. Första gången vågade jag inte bjuda hem honom men nu andra gången känns det ändå lugnt. Jag vet inte riktigt vad vi ska göra men kolla på film antar jag. Ska bli spännande att se om någon attraktion uppstår. Man vill ju känna den där pirriga känslan i magen. Jag är lite nervös men är typ för trött för att vara väldigt nervös. Det blir förhoppningsvis bra, kul att han ville ses igen :-) Det är ju det som är läskigast med att träffa en ny kille första gången, man vet aldrig om man kommer vilja ses igen. Jag har ändå haft tur med alla jag träffat hittills för jag har klickat bra med alla 5 faktiskt. Jag är väl ett socialt geni ;-) I och med att han avbokade första gången är jag dock lite tveksam på om det kommer bli av. 

Snart helg igen. Planen är att jag ska vara ledig. På fredag är tanken att jag ska träffa Matteo, killen jag skulle på dejt med och äta på restaurang med för några veckor sedan men då avbokade ju han. Nu kör vi ett nytt försök men avbokar han denna gången också då jävlar 😝 Jag har inte för stora förhoppningar, bättre inte ställa in sig men det hade varit trevligt att träffa honom då han är nice att skriva med, vi har mycket gemensamt. På lördag ska jag träffa min fina vän Cassandra. Min bästa vän från högstadiet som jag inte träffat på typ 10 år? Hon bor i Uppsala så vi ses väldigt sällan, kommer bli super. Får väl uppdatera er på fredag om jag och Matteo sågs eller inte. Om vi kommer ses så kommer jag vara as nervös. Om vi inte ses så ska jag chilla hela fredagen. 

Det har varit en såå seg vecka! Jag brukar alltid tycka att både dagarna och veckorna på jobbet flyger förbi men denna veckan har varit segare än segast. Usch. Januari måste ju vara årets absolut tråkigaste månad? Så mörkt, så kallt, så deppigt. Allt suger haha... Igår var det äntligen fredag. Kvällen spenderades hemma hos Alexandra i Kristianstad med henne och Thea. Det var verkligen supertrevligt! Vi beställde mat via Foodora och sedan satt vi och bara snackade en massa i drygt 6 timmar. Det var precis vad jag behövde, så himla skönt att bara snacka av sig. Jag är den enda av oss tre som är singel så jag hade ju en del att berätta haha... 

Surprise, surprise… Det blev ingen dejt i onsdags!!! Det blev exakt som jag trodde, han ställde in samma dag. Jag sa ju att det skulle hända. "Mycket på jobbet, hinner inte". Bullshit deluxe. Jag snackar fortfarande med honom men gjorde det extremt tydligt att det är han som avbokat och då är det HAN som gör upp nya planer, inte jag. Jag tänker inte jaga. Handlingar väger tyngre än ord skrev jag till honom. Jag ger honom en vecka till och gör han inte upp några planer under den tiden så hejdå med honom. Jag orkar inte lägga ned tid och energi på relationer som inte utvecklas. I övrigt känner jag bara att jag nog ska pausa från killar. Idioter hela högen. Antingen är de bara rena idioter, ligger med sitt ex eller med någon annan tjej, är sjukt oklara och allt annat skit. Killar är skit, seriöst. Jag har aldrig träffat en bra kille och jag börjar tappa hoppet på att de existerar. Jag orkar inte med fler idioter som skriver om sex efter att de skrivit hej. Jag blir helt 🤦🏼‍♀️ Jag orkar inte med fler killar som inte kan kommunicera och vara ärliga. Fucked up hela högen. Samtidigt vill jag ju såklart hitta en fin kille men just nu känner jag att orken inte finns. Jag har blivit besviken så många gånger det senaste året så orkar typ inte mer just nu. 

Första jobbdagen avklarad. Jag är helt sluuuut. Det har bara varit en massa möten, riktigt tråkigt. Imorgon börjar eleverna och då blir det liv igen, men då går dagarna väldigt fort vilket är roligt. Ikväll har jag varit hemma hos min granne Claudia. Vi är bekanta sedan innan men har aldrig hängt så. Hon flyttade till samma område som mig för några månader sedan och idag sågs vi äntligen. Himla trevlig tjej! Jag hade det jättekul. 

 

Dejten med M verkar so far gälla imorgon. Har han inte avbokat i alla fall men än så länge finns det en massa timmar kvar att göra det på så jag tar inte ut något i förskott. Om den blir av kommer jag dö av nervositet. Sov riktigt dåligt inatt. Dejting är nog inte min grej alltså. Jaja jag ska utmana mig själv och gå dit så får vi se om det blir av eller inte. Jag kommer vara så nervös och så stel. Jag är sååå stel 🥲

Hoppas ni haft en fin start på 2023! Jag mår sådär helt ärligt. Är inne i en period som inte är jättebra. Jag längtar faktiskt tills jag börjar jobba igen på tisdag för då har jag inte tid att tänka lika mycket. Det är jobbigt att hela tiden övertänka allt. Ska jobba hela helgen och det ska bli himla skönt, förtränga alla jobbiga känslor. 

Jag är nog dömd till att vara ensam resten av livet. Just nu har jag nått en punkt där jag typ inte pallar mer. Jag är ledsen och jag är besviken. Jag har anxious attachment (finns väldigt bra videos om detta på Tiktok om någon inte vet vad det är) vilket är skitjobbigt. S, killen jag träffade två gånger fastnade jag för så himla fort. Helt plötsligt började hela mina dagar handla om honom och mitt humör styrdes av huruvida han hörde av sig eller inte. Helt sjukt men det är i den onda spiralen jag alltid hamnar. Vi hade haft två jättebra träffar, det tyckte både han och jag. Sedan blev han helt off och hörde av sig en gång per dag. Jag fick nog och frågade om han vill fortsätta träffas eller inte. Han skrev att det inte kommer fungera mellan oss och gav en förklaring, en skitdålig förklaring, för han gav det inte ens en ärlig chans. Ett situationship som plötsligt avslutas suger fan. Att gå från att ha haft det väldigt trevligt med en person och det där hoppet som hela tiden funnits, att detta kan bli något till no contact. Till att bryta kontakten helt. För mig är det skitjobbigt varje gång. Bryr sig inte killen om det alls? Det känns som om det inte är ett dugg jobbigt för killarna medan för mig blir allt skit. Nu pratar jag alltså inte med S alls utan det är bara minnena med honom som finns kvar. Hur fin han var mot mig men nu är det över. Det känns tomt. Jag kan inte tänka på så mycket annat men samtidigt måste ju livet gå vidare. Jag orkar inte ha fler sådana här situationships där jag får upp hoppet varje gång och varje gång går det åt helvete. Jag vill ha trygghet och stabilitet. Jag vill bara träffa en person som kan ge mig det. Jag vill ha raka svar. Jag vill inte behöva gå ner i den onda spiralen varje gång en kille åkt härifrån och undra om vi kommer ses fler gånger. Kolla hans snap poäng varannan minut och undra när han kommer höra av sig. Jag vill bara hitta någon som det känns enkelt med. Det känns dock som om jag aldrig kommer göra det. Alla andra kan men inte jag. Jag förstår inte. 

 

För några dagar sedan hörde jag av mig till killen som sårat mig mest. Jag fick en så otroligt stor saknad efter honom. Vi har haft 0 kontakt under drygt två månader. Jag ville bara höra hur det är med honom för jag vet att han strugglar som fan i livet. Jag trodde inte han skulle svara men när jag såg hans namn på skärmen gick mitt hjärta i tusen bitar. Det kommer aldrig bli han och jag, det kommer aldrig gå för han är förstörd. Vi kommer inte börja snacka igen och det är över. Han har sårat mig som ingen annan i livet men trots det vill jag bara att han ska må bra. Jag önskar honom all lycka i livet och är bara ledsen över att jag inte kunde vara den personen för honom. Jag kommer aldrig glömma honom, han var min trygga punkt. Men han förstörde mig som ingen annan. Jag borde egentligen inte ens skrivit till honom men det slutade så fult mellan oss och jag kunde inte hålla mig. Hoppas livet ordnar sig för honom, no hard feelings från mitt håll, bara en förstörd tjej. 

 

För varje kille som sårar mig blir jag mer sluten och får mindre energi. Jag litar inte längre på killar. Killar är väldigt bra skådespelare och de fuckar lojaliteten gång på gång. Allt detta har lett till att jag helt enkelt inte tror det finns några bra killar där ute och det kommer jag tro tills någon kommer och verkligen bevisar motsatsen på riktigt. Det är en kille som bjudit ut mig på en dejt, en riktig dejt för första gången någonsin. Alla andra jag träffat har jag träffat hemma hos mig. Redan här börjar katastroftankarna direkt slå in. Finns han ens på riktigt? Varför bjuder han ut just mig? Han kommer säkert inte ens dyka upp utan skriver bara såhär. Det är sagt att vi ska träffas på onsdag, på en restaurang. Helt ärligt har jag otroligt svårt att tro på det. Jag tror inte han kommer dyka upp ens. Jag tror jag kommer stå där och vänta på honom som en stor idiot och behöva gå in på restaurangen och säga att jag tyvärr behöver avboka bordet. För varför skulle han komma från Malmö för att bjuda ut mig på restaurang? Eller så kommer han avboka antingen idag, imorgon eller på onsdag innan det är dags att ses. Att det kommer bli av är det jag tror på minst av alla scenarier som kan ske. Jag ska fortsätta vara öppen och transparent här, i jakten på att hitta kärleken. Det är skitsvårt att dejta år 2023. Det finns så många idiotiska fuckboys där ute. Jag tror absolut att den här killen kommer antingen avboka eller bara inte dyka upp. Jag hoppas att jag har fel men det är bättre att ställa in sig såhär än att bli besviken ännu en gång.