slide show

Jag vill...

Jag lånade listan från finaste Hilma.

Jag vill bli bättre på:
 Att tillåta mig själv återkoppling, att jobba mindre och släppa tankarna på jobb. I fredags slutade jag jobba kl 14.30 och fredagen har nog aldrig känts så lång, det var faktiskt en rätt härlig känsla. Jag känner dock förtagande mycket stress över att vara ledig och inte ha jobb att göra, den känslan vill jag komma bort från. 

Jag vill sluta med: Att stressa, det är så himla dåligt för mig men jag är på god väg med min stresshantering. 

Jag vill ha: En massa inredning!! Hur ska man kunna hejda sig själv? 

Jag vill vara: Mer spontan men jag orkar typ inte? Fick höra av en idag att jag inte är spontan haha... Jag ska försöka bli det när jag flyttar hemifrån i februari, jag skrev det till honom, att jag kommer bli mer spontan senare i år. Hur blir man ens spontan haha?? Help a girl out.

Jag vill någon gång: Vara kär ♥

Jag vill att folk generellt ska bli bättre på: Att stanna hemma när de är sjuka, inte bara under corona utan hela livet. Är du förkyld och riskerar att smitta andra? Stanna hemma för fasen. Hur svårt kan det vara? 

Jag vill att folk ska sluta: Med att inte ta coronarestriktonerna på allvar. jag vill kunna börja leva som vanligt under 2021 men det höga antal döda varje dag gör att jag får ont i magen.

Jag vill jobba med: Lärare som jag är nu, det ger mig glädje. Kommer jag att jobba som lärare hela livet? Jag vet inte. Jag skulle vilja prova på så många andra jobb också men vi får se vart livet tar mig.

Jag vill lära mig: Att se det fina med livet igen.

Jag vill träffa: En person som jag inte nämner namn på men personen vet. 

Jag vill resa till: Aruba (<333) och Los Angeles, jag blev förälskad i LA de 6 timmarna jag spenderade där och vet att jag måste tillbaka. 

Jag vill göra: Mig själv lycklig igen.

Jag vill hylla mig själv för att: Jag alltid står upp för det jag tycker och aldrig fallit för grupptryck. Det var en person som sa till mig för inte så länge sedan det är rätt sjukt hur olika jag och du är men ändå kommer vi så bra överens. Du står alltid för det du tycker och även om jag inte håller med alla gånger är det coolt. Ja men det är faktiskt coolt. Jag hatar tex rökning mest av allt, tycker det är vidrigt - verkligen. Detta säger jag öppet till de personer som röker och som finns i mitt liv och jag vill inte att de röker när de hänger med mig för jag mår dåligt av det. Det krävs dock mod för att säga något sådant och jag är glad att jag vågar. Jag får obeskrivlig migrän av röklukt och därför är det inte lönt för mig att hänga med folk som inte kan lämna ciggen några timmar, för jag mår får dåligt helt enkelt. 

(null)     




Distans och flytt

(null)
Denna bild summerar min vecka väldigt väl. Andra veckan med distansundervisning och den här veckan har det varit drygt. Första veckan gick okej men nu tycker jag bara det känns jättejobbigt. Nästa vecka ska åk 7 vara på plats i skolan och åk 8 och 9 hemma och sedan roterar det. Det betyder att jag kommer vara på jobbet på deltid och jobba hemifrån deltid. Utifrån smittoperspektiv känns det inte alls bra att vara på jobbet och träffa en massa folk. Å andra sidan ser jag fram emot att komma hemifrån. Jag vet att jag kommer få sådan ångest av att vara tillbaka, att tankarna att jag kommer bli smittad av corona kommer finnas i mitt huvud 24/7. 

Jaja, innan dess väntar en helg. Jag träffar ingen just nu så det blir ännu en helg hemma med mamma. Vi har dock en massa att göra inför flytten. Nu på torsdag får jag nycklarna!! Va, det var typ 60 dagar kvar nyss och nu är det 6. Det är dock såå mycket att göra så jag blir helt matt av tanken. Jag och mamma har extremt tuffa veckor framför oss. Vi har bokat flyttstäd vilket är jätteskönt. Vi har också fixat en man som ska fixa allting i både min och mammas lägenhet. Dra kablar, koppla in tv, skriva ihop alla möbler, fixa bredband, lampor, persienner och sätta upp tavlor. Ja verkligen allt. Samma person kommer också flytta våra saker till lägenheterna, montera ner möbler i nuvarande lägenheten, flytta möbler, slänga en massa på tippen och montera ner min walk in closet för att sedan montera den i min lägenhet. 

Är ni sådana som fixar allt sådant här själv? Skruvar ihop möbler själva och så? Jag är verkligen inte en sådan person. Dels känner jag inte att det är mitt essä, dels har jag inte tålamodet till att montera ihop möbler och så har jag inte heller orken. Man kan ju spara många, många tusen på att fixa allt det själv men det finns inte på kartan. Jag betalar hellre någon att göra allt så att jag slipper. Det betyder dock inte att jag kan chilla för ojoj så mycket jag har att göra. 

- Tömma hela vardagsrummet 
- Rensa och tömmar sovrummet 
- Rensa och tömma köket 
- Packa ner allt jag ska ha med mig 
- Rensa hela förrådet (fyfan, mardröm kommer det att bli!) 
- Finnas tillgänglig när alla möbler ska levereras 
- Tömma och rensa två badrum 
- Transportera allt från mitt rum till lägenheten 
- Transportera allt från min WIC till lägenheten 

Jag har säkert glömt en massa men detta är prio. Den 12e ska det flyttstädas här så innan dess måste hela lägenheten vara tömd och det är inte mycket tid kvar. Därefter påbörjas ju allt i nya lägenheten, packa upp och starta ett liv där. 

Allt detta känns lite övermäktigt just nu. Jag blir väldigt trött av tanken. Samtidigt måste det ju ske och det kommer nog bli väldigt bra när allt är klart men denna perioden mellan när flytten väl sker är ju as jobbig. Jag har aldrig flyttat i mitt liv (eller nåja, jag var 1,5 år och lyfte inte ett finger) så jag vet inte exakt vad jag har att vänta mig. Ni som flyttat, vilket steg i processen är jobbigast? Allmänna tips? Något särskilt att tänka på? Hit me up! 



Det närmar sig

(null)
Distansundervisningen fortsätter, förra veckan kändes det OK men nu är det bara drygt. Jag ogillar starkt att undervisa på distans, jag ogillar allt med distans. Min kollega fullkomligt älskar det och hade kunnat tänka sig att undervisa på distans för alltid medan jag hatade slutat jobba som lärare direkt om skolan hade gått över till distans för alltid. Nej jag mår absolut inte bra av distans. Nu är det distans till den 24e så denna veckan får vi besked hur det kommer att bli framöver. Det är såklart jättebra med tanke på corona, som förövrigt känns galet jobbigt just nu. Så många coronarelaterade tankar som snurrar 24/7. 

Annars då? Det är 9 dagar kvar tills jag får nycklarna till min lägenhet, oh my! Det är 23 dagar kvar tills hela vår lägenhet måste vara helt tömd för sedan tar de nya ägarna över. Vi har så galet mycket att göra med rensning och packning så jag vet inte exakt hur vi ska få ihop det. Under vardagarna orkar varken jag eller mamma göra något flyttrelaterat, jag är verkligen helt slut efter att jag slutat jobba för dagen, framför allt nu under distans. Har aldrig varit så trött 🥺 Så det är helger som gäller främst men det är inte många helger kvar. Jaja det löser väl sig, ska ta ett rejält tag i helgen. Jag är dock klar med mitt rum och WIC så nu är det gemensamma utrymmen kvar som kök, vardagsrum, badrum och liknande. 



I sömnens rike

(null)
En vecka med undervisning på distans avklarad och jag har för första gången på 3,5 vecka sovit mig igen hela natten. Jag kommer inte ihåg att jag vaknat en enda gång och jag kommer inte heller ihåg när jag somnade utan troligtvis gick det så fort så jag inte hann reagera. Efter att ha legat vaken i timmar under flera veckor och vaknat 10-15 gånger per natt var detta helt underbart 🥺
 
Jag hade tid med min KBT terapeut i tisdags och då pratade vi mycket om sömnen. Han sa att det troligtvis är en blandning av oro för corona, oro hur det blir på jobbet pga corona och den kommande flytten som gör att min hjärna håller mig vaken om nätterna, hjärnan är i beredskap liksom. Flytten är ett sådant stort steg för mig och han sa att det behöver inte vara negativa saker som oro som håller mig vaken om nätterna utan det räcker med att det är en stor förändring och är det något som är en stor förändring är det flytten. Han sa att förhoppningsvis blir min kropp så pass trött snart så att jag kommer somna ändå och inatt hände det, halleluja! 
 
Jag började gå KBT hos honom i maj 2019 så i år blir det två år. Han sa att jag har gått 23 av 26 träffar och att det börjar närma sig sitt slut. Neeeeej, hur ska jag klara mig utan KBT mannen, som jag kallar honom? Det är verkligen bland det bästa som hänt i mitt liv, att jag kom till honom. Jag började i KBT pga min bakterieskräck som jag fick lite verktyg för och det har väl blivit lite bättre men inte mycket får jag erkänna. Det är ju i tankarna allt sitter och vi har jobbat mycket med förändra tankarna men det är jättesvårt. Parallellt med min bakterieskräck kom vi in på livet i stort såklart och där är vi än idag. Jag var nere på botten när jag började prata med honom, jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Han sa att hade jag inte satt mig i fåtöljen på hans mottagning den dagen i maj 2019 så hade jag gått in i väggen. Jag var bara dagar eller veckor från att gå in i väggen. Det är så läskigt. Jag var ett vrak, jag förstår inte hur jag under flera år kunde leva som jag gjorde. Han har på senaste sagt att Caroline som han lärde känna i maj 2019 jämfört med Caroline idag är två hela olika personer. Första månaderna utstrålade jag sådan stress, han sa att jag aldrig var i nuet utan stressen lös i mina ögon hela tiden. Det känns så fint att han ser förändringen och både han och jag är så stolt över mig själv, över hur långt jag kommit. Jag har en bra bit kvar men han har gett mig verktyg för att förhoppningvis klara detta på egen hand efter våra tre sista möten. Tack KBT mannen. 



Distansjobb

Två första skoldagarna med distans, check! Det har gått OK, antar att det har gått så bra det kan göra på distans. Det är absolut inte samma sak som i klassrummet men jag har ändå fått gjort det jag planerat än så länge. Jag tycker dock det är fruktansvärt drygt med distans. Igår hade jag 6 lektioner och det kändes som om dagen aldrig tog slut, när jag är på jobbet går tiden många gånger för snabbt men hemifrån går allt så långsamt. Sedan sitter man ju inne hela dagen och rör sig knappt någonting, streeeeess. Nej, jag gillar inte distans och det är inte många av eleverna som ger distans tummen upp heller. Ur smittoperspektiv är det såklart jättebra dock. 
 
Nu är jag klar med dagens lektioner och har planerat alla morgondagens fem lektioner. Det är supersvårt att säga stopp till att sluta jobba nu när jag har allt jobbmaterial hemma men idag ska jag tvinga mig själv att inte röra jobbet mer. Har dock möte klockan 15.40 också. 
 
Annars då? Ja händer ju verkligen ingenting om dagarna. Tyvärr sov jag lika dåligt i natt som de senaste tre veckorna, somnade strax efter 04. Vad händer?? Så tröttsamt så det finns inte. Jag önskar mig inget mer just nu än att bara få somna som en normal människa.
 
Jäklar vad det snöar i Skåne idag! Kan tänka mig att det är snökaos i hela landet? Jag har nog aldrig sett såhär mycket snö, hade dock varit mysigt om snön faktiskt ligger kvar lite också men då behöver det ju vara minusgrader. En jag känner, de fick i uppgift i idrott på distans att gå ut och göra en snögubbe och filma, hahaha lite smått roligt ändå? 



Dags att återgå till jobbet

Det var ett par dagar sedan! Blogg.se har strulat så sjukt mycket på senaste. Ni som bloggar här på blogg.se, vad säger ni? Helt plötsligt har man varit inloggad som någon helt annan person och det går inte att ta sig någonstans och helt plötsligt kommer kossan upp, vem mer hatar kossan? :-) 
 
Nu börjar lovet närma sig sitt slut och imorgon börjar jag jobba igen, eleverna börjar på tisdag. I förgår fick vi reda på att även högstadiet ska gå över helt till distans till och med den 24 december. Jag har extremt blandade känslor inför detta. Ur ett smittorisksperspektiv är det ju bra men utöver det suger distans. Jag hade ju distans de två sista dagarna innan lovet och jag hatar det, mest av allt. Jag blir stressad, jag får ont i huvudet, ont i ryggen och allt blir bara skit. Jag behöver träffa mina kollegor och mina elever för att fungera. Jobbet är en stor glädje i mitt liv och bakom datorskärmen blir det helt enkelt inte samma sak. Jag grät en skvätt när jag fick reda på det men sedan tänkte jag att vi alla sitter i samma båt och att det är väldigt många personer som känner som jag. Uppdaterar er mer kring mina tankar om distans senare i veckan. 
 
Jag har aldrig någonsin gjort så lite under ett lov som varat i tre veckor som under detta jullov. Anledningen? Corona såklart. Jag har i princip inte gått ut alls och den enda jag träffat utöver min familj är Alexandra. Sedan den 21 december har jag, förutom att bara vara hemma, haft en jättemyig julafton, firat nyår med Alexandra och hennes familj, varit i Kristianstad med mamma och kollat möbler och träffat Alexandra. Vi var ute och gick i tre timmar och det var hur mysigt som helst, vi pratade verkligen om allt mellan himmel och jord. Jag fick så mycket energi av den träffen och var så glad, det är vad äkta vänskap handlar om ♥ Förutom detta har jullovet varit extremt tråkigt men jag har umgåtts extremt mycket med mamma, nästan dygnets alla vakna timmar haha... Vi har kollat på hur många julfilmer som helst, mamma älskar julfilmer mer än någon annan jag känner :-P Jag har också läst väldigt mycket. Tre böcker under tre dagar och alla tre var riktigt, riktigt bra. Jag ska skriva om böckerna senare för de förtjänar ett eget inlägg. Jag och mamma ska ju båda flytta i februari så vi har börjat packa och rensa. Jag ska visa er hur långt vi kommit i veckan och skriva mer om flytten. 
 
Sömnen har dock verkligen ställt till det i mitt liv på senaste. Sedan den 21 december har jag sovit bra två nätter totalt, det är fruktansvärt och jag har aldrig sovit såhär dåligt i hela mitt liv. Jag vet verkligen inte vad det beror på? Sömnen har fuckat upp hela mitt psyke nu under ledigheten, jag känner mig som ett vrak men dålig sömn tre veckor gör väl de flesta människor till ett vrak antar jag? Det har tagit mellan två till sex timmar att sömna varje natt. En natt var extrem för då somnade jag inte förrän 6.30 trots att jag hade legat i sängen utan mobil sedan 01.20. Det är sjukt... Förutom att inte kunna somna har jag också vaknat mellan 5-15 gånger varje natt och sedan haft svårt att somna om. Jag har känt sådan stress i hela kroppen varje kväll när det närmar sig läggdags, detta måste jag ta upp med min terapeut när jag pratar med honom för jag orkar inte mer. I förgår tog jag faktiskt en sömntablett för första gången i mitt liv. Som jag har skrivit tidigare vill jag inte ta sömntabletter för jag vill absolut inte bli beroende men jag kände bara att jag MÅSTE sova. Jag hade sömntabletter hemma som jag fick utskrivna innan jag skulle flyga 13 timmar. Jag tog en och det tog två timmar att somna (vad är det för jäkla sömntablett haha...?) men sedan sov jag faktiskt ett par timmar innan mamma väckte mig då mitt blodsocker var katastrofalt och jag var tvungen att gå upp och byta pump då min börjat läcka. Nervsammanbrott deluxe där, det var så hemskt. Hela min kropp skrek efter sömn och när jag äntligen sov blev jag väckt. Jag lyckades somna om sedan och sov till 12.30. Igår ville jag egentligen också ta sömntablett men avstod från det och natten blev inte bra. Min förhoppning är att när jag nu börjar jobba igen så kanske sömnen blir lite bättre? 
 
Ni som återgått till jobbet, kör ni distans eller på plats? Om distans, gillar ni det? Hur mår ni i övrigt? Har ni haft en fin ledighet? 



Nyårsmål 2021

2020 var ett skitår och det känns inte som om 2021 kan bli värre. Nu har jag funderat och funderat kring vilka mål jag vill sätta upp för 2021 och här kommer mina nyårsmål. En del är kvar sedan 2020 för att jag inte uppnått dem ännu, och nya har tillkommit. 
 
Sova mer 
Minst 7-8 timmars sömn per natt och gå och lägga mig tidigare. 
 
Fortsätta läsa mycket
Jag vill inte sätta upp antal böcker för det gör mig stressad men verkligen ta mig tiden till att läsa och koppla av. 
 
Minska skärmtiden på mobilen och börja lägga ifrån mig mobilen
Det här känns jätteviktigt. Jag har alltid mobilen bredvid mig, dygnets alla vakna timmar. Jag är beroende av Snapchat och kollar 24/7 om jag fått notiser, framför allt av en person vilket gör mig stressad och ger mig ångest. Jag snittar 8-10 timmars skärmtid på mobilen varje dag, det är en stor katastrof. Jag vill börja med att lägga undan mobilen så att jag inte hela tiden kollar på den. Jag vill kunna befinna mig i ett annat rum en halvtimme, timme, utan att känna att jag måste kolla mobilen. 
 
Känna mig hemma i min lägenhet
I februari ska jag flytta och jag hoppas verkligen att jag kommer att känna mig hemma, att det kommer bli en plats jag älskar att spendera tid på. Jag vill ordna i lägenheten så att den känns jag, och kunna njuta av det. 
 
Aktivera mig hemma
Att flytta hoppas jag kommer bli som en nystart för mig. Jag har inte mått bra de senaste åren och jag tror och hoppas att flytten kan hjälpa mig med det. Jag vill inte ligga på soffan hela dagarna utan jag vill göra meningsfulla saker hemma. Hemmaträning, läsa böcker, lyssna på musik, tända ljus, inreda... Öka mitt välmående hemma helt enkelt genom att orka göra saker, för just nu går stora delar åt dagen till att ligga på soffan för att jag inte orkar något annat. 
 
Njuta av min uteplats 
Jag kommer för första gången i mitt liv ha en uteplats och jag vill njuta av den. Jag vill köpa en grill och njuta av grillkvällar med kompisar och familj. Jag vill lämna mobilen inomhus och sätta mig med en bra bok efter jobbet när det blir varmare och bara njuta. 

Bjud över vänner hem till mig, träffa kompisar mer och vara öppen för relationer av olika slag
Så fort jag får vaccin mot corona vill jag börja träffa kompisar mer igen, jag saknar det. Jag hoppas på att kunna återuppta kontakten med någon gammal vän, träffa mina nuvarande vänner mer och bjuda över folk hem till mig. Jag vill också vara öppen för relationer av olika slag.
 
Känna genuin glädje igen
Pga mitt mående och utbrändhet är det inte ofta jag känner mig genuint glad. Under 2020 var det fler bra dagar än 2019 men långt ifrån tillräckligt. Jag vill fortsätta jobba mot att bli mitt gamla jag igen. 
 
Fortsätta sätta gränser, jobba mindre och vara nöjd med det jag presterar. Allting behöver inte vara perfekt, bra räcker ibland
Som jag har skrivit tidigare har jag blivit bättre på det här 2020 men jag är inte nöjd ännu och detta känns som ett av de viktigaste målen för mitt välmående. Augusti till början av oktober tycker jag ändå att jag lyckades ganska bra, jag drog inte med mig mycket jobb hem och jag jobbade absolut inte lika mycket som tidigare år. Mina 10 timmars förtroendetid räckte aldrig, jag jobbar alltid mer än det men ibland landade det på 15 istället för 45 som tidigare år. Oktober till december blev det för mycket igen, det var stressigt och jag hade galet mycket att göra på jobbet. Nu känner jag dock av på ett helt annat sätt än tidigare när det blir för mycket och jag behöver lyssna på kroppen ännu mer. 
 
Hålla ordning på skrivbordet på jobbet
Jag har nog en släng av jag-kan-inte-hålla-ordning-diagnosen för det är helt galet vad stökigt mitt skrivbord är på jobbet. Stackars mina kollegor och framför allt kollegan som sitter mitt emot mig... Jag har en massa pärmar, mappar osv men det går ändå inte. Det räcker med stress en dag mellan lektionerna och så ser det ut varje tisdag, torsdag och fredag - och sedan är det kört. Det värsta är dock att jag blir extremt stressad när jag sedan inte kan hitta ett specifikt papper eller liknande. Det är ett måste att börja få ordning, och hålla ordning på skrivbordet. 
 
Hålla ordning i min lägenhet
Lite samma här. Jag älskar att ha det organiserat hemma, känner ett lugn i hela kroppen men det håller tyvärr bara i sig i max någon dag innan jag börjat stöka runt igen. Jag har det aldrig smutsigt för hålla rent är superviktigt men stökigt och det vill jag försöka undvika i min lägenhet. Mamma tror inte jag kommer lyckas heheh...
 
Njuta mer och lämna kameran på hotellrummet utan att få ångest över det och känna att jag behöver fotografera allt
Jag fortsätter kämpa på den här fronten men det är svårt. 
 
Känna att livet känns roligt och meningsfullt igen
Det är ett stort mål, väldigt stort. Jag tror dock det kommer lite automatiskt när jag börjar må bättre. Jag är fullt medveten om att detta inte är något som sker över en natt men jag längtar verkligen efter den här känslan. Den finns där, jag vet det men jag har inte känt av den på länge. 
 
Återhämtning måste få vara a och o detta året och genomsyra hela 2021. Det är det enda sätter jag förhoppningsvis kommer kunna börja må bättre genom
Någon närmare förklaring tror jag inte behövs. 
 
Vaccinera mig mot covid-19
Jag kommer att ta vaccinet så fort jag bara får och förhoppningsvis kommer livet så smått att börja återgå till det normala. 
 
Komma upp i på 97% inom målområdet gällande blodsockervärdena
Jag tror detta typ är omöjligt men det är ett mål i alla fall. Jag har kämpat sjukt mycket de senaste åren men har aldrig kommit över 80%, normalt brukar jag ligga på runt 70% bra värden.
 
Få ett mer positivt synsätt och inställning överlag
När jag är bland folk är jag alltid positiv men hemma har jag svårt med det och fastnar ofta i ett negativt mindset, jag vill vända detta till ett positivt istället. 
 
Sedan har jag också ett par mål som jag vill hålla privat men det betyder inte att det inte är viktiga mål, utan tvärtom. 
 
Snälla, snälla 2021, kan du inte bara vara ett bra år? Jag ska försöka göra det till ett bra år. 



Möbeljakt

Hej på er 💖

De senaste två dagarna har handlat om möbler, möbler och återigen möbler. Jag och mamma har varit på möbeljakt, främst till henne men lite inredning till mig blev det också hehe. 
(null)

(null)
Igår var vi på Jysk och EM möbler. Det blev inte någon jättelyckad shoppingdag för mamma hittade verkligen ingenting hon ville ha. 
(null)
Jag blev dock förälskad i den här skohyllan, dock kostar den 1695 kr, hur dyrt?! När jag fastnat för något har jag väldigt svårt för att få bort det ur huvudet så det blev faktiskt ett köp. Den kommer bli perfekt till min lägenhet. Jag såg den igår på EM möbler men pga priset ville jag fundera. Idag åkte jag och mamma till Ingmars möbler i Bjärnum och där fanns skohyllan också, tänkte att det var ödet heheh. Köpte den hos Ingmars möbler istället, en av mina mentorelevers pappa äger affären så det var kul att bidra där istället :-) 
(null)
Jag och mamma i likadana munskydd, corona alltså... Jag är fortfarande superrädd men det var så kul att komma hemifrån lite. I alla affärer vi var idag var det faktiskt lugnt och det gick att hålla rejäla avstånd. Hade det varit trångt hade jag inte gått in. 
(null)

(null)
ÄLSKAR tavlan med schimpansen!! Dock tror jag den är alldeles för stor för min lägenhet, vet inte riktigt var jag skulle hänga den så jag avvaktar. 
(null)

(null)
I Kristianstad hittade mamma absolut inga möbler så vi åkte som sagt till Bjärnum också. Där köpte mamma soffan på bilden och stolen på bilden, sex stycken. Älskar stolarna! Hade jag inte redan köpt marbordsstolar hade jag lätt köpt dessa, det är Laila Bagges design. 

Själv köpte jag, förutom skohyllan, bunny tails, pampasgräs, tre mindre hyllor, en liten förvaringslåda och två stora, hotell-aktiga kuddar, så nice! Jag är nöjd och längtar så mycket tills jag kan börja inreda min lägenhet, 28 dagar kvar tills jag får nycklarna :-) 



Söndag?

Söndag, jag får tänka till ordentligt för håller inte koll på dagarna när jag är ledig, kan inte bara vara jag? Jag trodde det var söndag för två dagar sedan... Jag njuter av ledigheten, känner att det verkligen är det jag och min kropp behöver - vara hemma mycket och inte för allt för mycket. DOCK sover jag så fruktansvärt dåligt så jag vill bara gråta. Jag var så rädd för detta nu inför lovet för när jag är ledig har jag otroligt svårt med sömnen. När jag jobbar brukar jag ändå sova OK för jag somnar rätt fort. Nu, alla dagar sedan den 22 december har jag sovit så dåligt. Det tar timmar innan jag somnar och sedan vaknar jag mellan 5-10 gånger per natt, det är ju värre än när man har ett spädbarn?! Jag känner mig helt slut, ögonen svider av trötthet. Jag förstår verkligen inte vad det är som händer. Vad kan man göra åt det? Jag vill inte ta sömntabletter, vill inte bli beroende men så som det är nu - det är ohållbart. 

Idag ska jag fortsätta packa ner mitt rum i flyttlådor. Det är sjuuukt jobbigt och jag vet inte exakt hur vi ska hinna packa ner allt innan den 12 februari, det kommer bli intensiva veckor. Jag och mamma ska till EM home idag och kolla lite möbler. Jag har köpt nästan alla mina möbler, förutom säng medan mamma inte har köpt något alls. Det är skillnaden mellan en person som älskar ha allt planerat och en person som tar det lite som det kommer, jag är mer stressad än mamma över att hon inte köpt några möbler än haha. 
(null)






2021

2021 🥂 
Page 2 of 365 
(null)
Skönt med nystart, eller vad säger ni? Tyvärr är det ju inte så att corona bara försvunnit för att vi gått in i ett nytt år men jag älskar känslan av ett nytt år, det känns alltid som ett bra tillfälle för en nystart. 




Tillbakablick 2020

Idag är det sista dagen av år 2020 och vilket år det har varit, ett riktigt skitår för mig tyvärr. När jag stod där på en snötäckt altan i Österrike den 31 december 2019 var allt jag önskade ett bättre år än det som var men ojoj så fel jag hade. Jag tror inte jag kommer ha ett såhär dåligt år som 2020 var på länge, det är nog omöjligt? 
 
Jag har kämpat med psykisk ohälsa som jag har gjort under de senaste åren, jag har känt mig väldigt nere och deppig, utbrändheten hänger i, corona kom och gjorde allt hundra gånger värre och morfar, älskade, älskade morfar gick bort tre dagar innan jag skulle träffa honom. Jag har aldrig sett min mamma så ledsen och tom som det senaste halvåret, sedan morfar gick bort, vilket gör ont. Jag har varit väldigt nere och deppig stora delar av året och jag har sovit fruktansvärt dåligt men jag har inte velat börja med varken sömntabletter eller antidepressiva som jag blivit erbjuden. Migränen har varit lika illa som tidigare och diabetesen är alltid ett helvete. Förutom morfars död har corona verkligen varit det värsta någonsin. Jag är imponerad av människor som lyckats göra detta till ett bra år pga corona för det har verkligen inte jag kunnat. Jag har varit lättirriterad, arg och tyckt att allting suger stora delar av året. Jag har känt mig ensam och det har känts som om allting jag tycker om att göra i livet har tagits bort från mig.
 
Jag som kämpar med bakterieskräck i vanliga fall har haft grov ångest under året och varit livrädd att bli smittad av corona. Det har funnits i mina tankar 24 timmar om dygnet och det är skitjobbigt, det känns som om detta fuckar upp mitt psyke so bad. I förgår var jag inne i en affär snabbt, snabbt på kvällen vid kl 20 och det var nästan tomt där, var typ fem pers sammanlagt men oj shit vilken ångest jag har haft sedan dess. Jag kan inte få bort tanken att det var så dumt och att jag säkert kommer att smittas av corona. Nej den här bakterieskräcken är så jävla jobbig och tar verkligen musten ur mig. Det har gått så långt att jag börjat tänka i banor att isolera mig helt och håller från människor, då är jag säker på att inte smittas av något och det är illa. Det är ju inte så jag vill leva. Jag vill bli fri från min ångest och från dessa tankar som upptar en så stor del av min vardag. Jag vill att morfar ska komma tillbaka. Jag vill att corona ska försvinna. Jag vill inte ha ett likadant år igen. Jag vill kunna träffa kompisar igen, för det har verkligen varit lite av den varan i år. 
 
NU tänkte jag dock att vi kollar tillbaka på året, för en del höjdpunkter har det absolut funnits. Jag har rest och var både i Spanien, Grekland och Polen i somras, trots att munskyddet förstörde en stor del av upplevelsen. Jag var i Riga med mamma och brorsan februari. Jag har skrivit på kontrakt på en lägenhet och jag har fått upp ögonen för hur roligt jag tycker det är med inredning. Jag har umgåtts mycket med min familj, som betyder allt för mig. Jag har kommit närmare en person vilket gör mig så glad och jag hoppas att det kommer att fortsätta år 2021. Ja, det var kanske inte sådär supermånga höjdpunkter men alltid något. 
Jag avslutade 2019 och började 2020 i Österrike. Jag vaknade upp till den sjukaste utsikten varje morgon och njöt av varje sekund. Under dessa dagar var fortfarande jag och världen lyckligt ovetandes om corona, om helvetet som skulle påverka hela världen bara någon månad senare. Österrike var grymt men jag ska inte ljuga och säga att nyår var nice för jag storgrät bara minuter efter tolvslaget, kvällen motsvarade inte mina förväntningar och jag blev jättebesviken. Utöver det var det en kanonresa. 
Började januari med att hänga med kompisar, då fanns ju inte corona här. Spelkvällar och middagar ute, det var livet det. 
I februari, under vecka 8 åkte jag, mamma och min storebror till Riga i 3 dagar. Vi har aldrig varit på en resa vi tre tillsammans och det var verkligen bra dagar, en resa jag sent kommer att glömma. Vill resa mer med er två ♥ Precis innan vi åkte till Riga började corona bli "känt" i Sverige, det enda bekräftade fallet var kvinnan i Jönköping, kommer ni ihåg när alla tidningar skrev om det?
Jag avslutade mitt sportlov genom att åka till C4, ett köpcenter i Kristianstad. Detta var februari och sista gången jag besökte ett köpcenter i Sverige. Som jag saknar det...
Den 26e februari fyllde jag 27 år och jag och mamma åt på Stekhouse i Kristianstad, min favoritrestaurang. Då var ännu inte corona såå illa men oron började absolut att finnas där. 
Jag jobbade på och corona fanns plötsligt på allas läppar. Eleverna började också bli oroliga och vi pratade och reflekterade mycket tillsammans. Jag hade superbra lektioner med 9b under våren, vårt projekt med boken Tatueraren i Auschwitz kommer jag aldrig att glömma, det gav mig så mycket glädje att jobba med dessa ungdomar. 
Påsklovet kom, 10 dagars ledighet och coronaspridningen i samhället började bli illa. Något jag trodde skulle vara i max någon månad blev allt mer utdraget och jag blev allt mer deppig. Påsklovet var tufft, väldigt tufft. Jag hade planer att hitta på så roliga saker men fick ställa in allt. Det enda roliga jag gjorde på hela lovet var att åka med Alexandra till stranden, vi ville umgås men det fick bli utomhus. Det var dock sviiiinkallt men mysigt.
Jag umgicks en del utomhus med Jack under våren och blev alltid glad i hans sällskap. Som faster älskar diiig ♥ Har inte alls träffat honom så mycket som jag skulle vilja detta år, pga corona, men en del guldstunder blev det i alla fall. 
Jag kan räkna på 10 fingrar hur många gånger jag träffat kompisar i år, detta var en av de gångerna. 
Det blev juni och avslutningsfest för åk 9. Tanken var att det skulle bli en stor middag med dans i en bygdegård men pga corona blev det inställt, istället var det i matsalen. Trots det blev det en fin kväll med fina, fina 9b och mina fina kollegor. 
Bara ett par dagar senare var det skolavslutning och jag grät och grät. Grät på plats när vi skulle säga hejdå och grät igen när jag kom hem och läste om alla brev jag hade fått. Jag ryser fortfarande när jag tänker på det. Jag fick ett par brev med ord rakt från dessa elevers hjärta, det är så fina ord så jag vet fortfarande inte vad jag ska säga. Bara dessa två meningar som en elev skrev Tack för att du har varit den läraren som har fått mig att känna mig trygg. Det har alltid känts som att du är den som har förstått mig. Alltså snälla? Mitt hjärta... Att undervisa 9b under tre år och utveckla en så stark relation med eleverna kommer jag för alltid att bära med mig, jag tror faktiskt aldrig mer jag kommer stöta på och undervisa en klass som 9b, det var något extremt speciellt. Jag är så glad över att få ha varit deras lärare. En elev skrev i sitt brev Du har trott på mig på ett sätt som inte ens min mamma har gjort. Vad ska man säga? Guldstunder jag kommer att bära med mig för resten av mitt liv. 
Jag och Anton firade in juni med att äta på Pinchos. 
Jag började sommarlovet med att inte ha sommarlov, då jag sommarjobbade i 2 veckor på sommarskolan. Det var extremt tufft men samtidigt väldigt givande och roligt. Det gav också bra betalt och jag gör gärna om det nästa sommar om jag får möjligheten. Jag träffade faktiskt en av eleverna jag undervisade på sommarskolan för någon månad sedan på stan och vet ni vad? Tack vare att han blev godkänd i svenska kunde han komma in på det programmet på gymnasiet som han ville och det gick bra för honom. Jag blev så glad över att jag kunde hjälpa honom att nå hans mål. 
En midsommar kom mellan mina två veckors sommarjobb, firade den i Yngsjö med mamma och kände mig lite smått ensam. Jag känner mig alltid ensam vid sådana här högtider, ni som inte har värsta stora kompisgängen känner säkert igen er...
Blev bjuden på födelsedagsfest (tillhör inte vanligheterna haha) och bestämde mig för att gå, trots corona. Jag hade ångest hela kvällen men det blev en väldigt lyckad kväll. 
Efter helgen var det återigen tillbaka till en veckas sommarjobb. Såklart var det årets varmaste vecka precis när jag jobbade och både jag och eleverna höll på att dö av värme, fy... När jag slutade jobba började det regna...:-) 
Sista dagen på sommarjobbet var den 26 juni och livet lekte. En lång semester väntade, vi skulle till Polen tre dagar senare för att träffa morfar efter ett år. Jag har precis avslutat sista jobbdagen, vi sitter all personal tillsammans och ska bli avtackade. Min mobil ringer, jag ser att det är mamma och svarar inte. Direkt efter ringer hon igen och igen och jag börjar få en dålig känsla i magen, mamma vet att jag är på jobbet och skulle inte ringt så många gånger om det inte vore viktigt. Jag ringer upp henne och hon säger de orden som fullkomligt krossar mig CAROLINE, MORFAR HAR DÖTT. Hela min värld slutar snurra och jag kan men vill inte ta till mig orden. Det är omöjligt, vi ska ju träffa morfar om tre dagar!! Säg att det är ett skämt? Det var inget skämt och en del av mitt hjärta slets bort i just den sekunden och kommer aldrig att återvända. Istället för att åka till Polen och träffa morfar åkte vi till Polen för att gå på morfars begravning, det är det absolut jobbigaste jag gjort. Fina, älskade morfar. Hoppas du har det bra i himlen, vi saknar dig så otroligt mycket. 
Den absolut tuffaste dagen i hela mitt liv. Senaste gången jag var på en begravning var jag tre år gammal så detta var extremt psykiskt påfrestande. Först gick jag och mamma in till morfar när han låg i öppen kista, att se morfar ligga i kistan var obeskrivligt, jag trodde inte benen skulle bära mig. Där låg morfar, min morfar men ändå inte för han var ju inte längre vid liv. Därefter bars kistan in i kyrkan och där låg han, bara meter ifrån oss. Till slut åkte vi till gravplatsen och såg kistan sänkas ner under jorden, jag kan fortfarande inte tänka på det utan att gråta. Morfar ♥♥
Vi stannade i Polen i drygt 10 dagar. Det var den konstigaste vistelsen någonsin. Morfars begravning och corona, fyfan. 
En spelkväll till, jag var glad utåt sett men inuti var jag trasig, så trasig. 
Sommaren bjöd inte på något kanonväder direkt. Här var vi på stranden men frös rejält, älskar dock bilden <3
Var med på en photowalk med inriktning bröllop på Hillarps gård, utanför min comfort zone - absolut men det är bra. 
Åkte till Grekland en vecka och hade det superbra, verkligen. 
Åkte till Antons stuga, så himla fint och vi hade en kanondag med strand, sol, bad och grillning på altanen. 
Åkte till Spanien en vecka och hade det bättre än bäst. 
Var vid stranden två gånger i Sverige under sommaren. Denna dagen var det supervarmt men så jäkla trångt! Aldrig sett något liknande, hatade verkligen sommaren i Sverige för det kändes inte coronasäkert för fem öre. Utomlands, där snackar vi avstånd på stranden medan här låg alla som packade sillar. Hade trots det roligt med min favorit. 
Avslutade sommarlovet med en fantastisk middag i Åhus innan det var back to work som gällde. 
Ett par middagar med familjen. Jag har spenderat extremt mycket tid med min familj i år, mer än någonsin. Mamma har jobbat hemifrån mycket och det har inte varit lätt alla gånger haha, jag älskar min familj över allt men det har varit svårt med så lite ensamtid som i år, har nästan aldrig varit hemma själv och jag är en sådan person som älskar att vara hemma själv. 
Var fortfarande solbränd i september och kände mig snygg för en gångs skull, lovar att jag var gladare än jag ser ut dock :-) 
I september fick jag plötsligt en infall att jag ska flytta hemifrån, kollade på en lägenhet och blev kär. Jag skrev på kontrakt på min allra första lägenhet, en helt nybyggd. STORT!
Var på IKEA med Alexandra. 
Under höstlovet var mamma tvungen att åka till Polen och fixa ett par ärenden efter morfars död och jag följde med. Vi bodde på hotell och jag har hittat mitt nya favorithotell, oh my. Dock var alla matställen stängda i Polen och vi fick äta i bilen, inte roligt. 
Jag började älska inredning och köpte en soffa som jag älskar. Jag ser SÅ fram emot att ligga på denna soffan i timmar i min nya lägenhet. 
 
För övrigt har det bara varit jättemycket jobb nu de senaste månaderna, för mycket och mycket oro för corona. 
 
Jag måste ändå säga att nu när jag kollar på alla bilder tar jag med mig ett par fina minnen från år 2020 men så är det väl alltid, varje år är det en del bra saker som händer men i det stora hela, ett riktigt skitår och nu blickar jag framåt. Jag tänker att det inte kan bli mycket sämre utan förhoppningsvis bara bättre ♥



Låt oss kliva in i 2021

GOTT NYTT ÅR! 
 
Vid midnatt lämnar vi 2020 och kliver in i 2021. År 2020 har inbringat så mycket sorg för så många världen. Så många som mist sina nära och kära i corona. Jag har själv mist min morfar, dock inte i corona. 2020 har varit ett väldigt dåligt år för mig, det värsta någonsin faktiskt. Det känns inte som om 2021 kan bli mycket sämre så låt oss blicka framåt. Vaccinet finns inom räckhåll och 2021 kommer jag att vaccineras, förhoppningsvis kommer livet så smått att börja återgå till det normala under det kommande året. Tyvärr är det ju inte så att vi kliver in i 2021 och lämnar corona bakom oss i 2020 utan det är något som kommer att följa med oss under ett bra tag till men vaccinet ger hopp. 
 
Vad ska ni göra idag? Jag kollade tillbaka på nyår de senaste åren. Jag är verkligen inget fan av nyår, jag som varken festar eller dricker tycker bara det är så hypat. Folk super sig fulla och blir dumma i huvudet. Att skjuta fyrverkerier mot blåljuspersonal och liknande gör mig så jäkla upprörd, vilka idioter det finns i vårt samhälle. Förra året var jag i Österrike under nyår, 2018 firade jag med Anton, 2017 var jag i Singapore och 2016 var vi hos familjevänner, och så även idag. Vi ska hem till Alexandra och hennes familj vilket ska bli jättemysigt. Vi blir 6 st så det känns bra. 
 
Ha en fin nyår och ta det lugnt. Tänk på corona och följ restriktionerna. Jag kan inte förstå människor som ska festa, hemmafest eller ut på klubben. Tänk om. 



Utvärderar nyårsmålen för 2020

Dessa ord började jag mitt första inlägg 2020 här på bloggen med; 
Då var det 2020! Ett nytt decennium till och med. Som jag skrivit innan har 2019 varit det tuffaste året i mitt liv så jag hoppas innerligt att 2020 blir ett bättre år. Det ska bli mitt år med fokus på att ta hand om mig själv och må bättre. 
 
Tyvärr blev det inte riktigt så. Det visade sig istället att 2020 blev ett ännu värre år, faktiskt det värsta året i hela mitt liv. Det känns inte riktigt som om 2021 kan bli värre utan nu får det väl ändå ta och vända? 
 
Nu tänker jag gå igenom mina nyårslöften, eller snarare nyårsmål då jag inte tycker om att kalla det löften, som jag satte upp inför år 2020.
 
Sova mer 
Det här har inte gått jättebra, jag vet inte vad det är med mig men jag har extremt svårt att ta mig i kragen och gå och lägga mig i normal tid, det leder till att jag får alldeles för lite sömn och sedan är jättetrött. Det här året har jag haft jätteproblem med sömnen överlag, har haft svårt att somna och vaknat många gånger per natt. Nej, nya tag med sömnen 2021! 
 
Läsa ännu mer. Läsa mer än 20 böcker är målet.
Det här har jag lyckats med. Jag har läst 31 böcker under året och det gör mig glad. Jag älskar att läsa men kommer ibland bort från mitt flow. 31 böcker är mycket och det är precis den avkopplingen jag behöver mer av i mitt liv. 
 
Njuta mer och lämna kameran på hotellrummet utan att få ångest över det och känna att jag behöver fotografera allt. 
Nja, det här har jag väl lyckats med till hälften ungefär. Nu när vi var i Polen senast tog jag t.ex. inte ens med mig kameran men jag behöver absolut bli ännu bättre på det här för att vara nöjd. 
 
Fortsätta sätta gränser, jobba mindre och vara nöjd med det jag presterar. Allting behöver inte vara perfekt. 
Ja men halvt här också skulle jag säga. Jag har absolut kommit så långt när det gäller att jobba mindre och sätta gränser, jag har min KBT terapeut att tacka för det här. Jag jobbar inte lika mycket längre men jag har svårt för när allt inte är perfekt vilket innebär att jag jobbar mer än vad jag borde. Detta är något jag behöver fortsätta jobba på. Från vecka 42 till och med vecka 51 blev det alldeles för mycket jobb, så pass mycket jobb att mitt välmående gick back. Jag måste akta mig för sådant. 
 
Känna mig glad igen. Jobba för att få tillbaka energin och känna att livet känns roligt och meningsfullt igen. 
Hmm? Lite som ovan. Jag har kommit längre i detta än tidigare men jag är inte där än, ganska långt ifrån att vara där faktiskt. 
 
Vårda min relation med mamma, försöka att hjälpa till mer, att orka mer för så som det var detta året kommer inte att hålla. Jag vill ju att min mamma också ska må bra <3 
Njae, inte helt nöjd på den här punkten heller. Mitt mående är inte toppen och det speglar tyvärr av sig här hemma. 
 
Träffa kompisar mer och vara öppen för relationer av olika slag. 
Njae på det här också. Pga corona har jag absolut inte kunnat träffa kompisar mer utan verkligen snarare tvärtom. Dock har jag varit lite mer öppen för relationer av olika slag och sagt ja till att träffa personer utan att tänka efter för mycket. Mer sådant i 2021! 
 
Tycka att jobbet är roligt igen. 
I perioder. Det har känts hur tufft som helst vissa perioder men framför allt nu på slutet har jag fått tillbaka glädjen så skulle nog ändå säga att till största del, ja. 
 
Vara genuint glad.
Vara glad mer ja men inte genuint glad. Varit ledsen mer? Ja, morfars död tog otroligt hårt på mig. 
 
Återhämtning måste få vara a och o detta året och genomsyra hela 2020. Det är det enda sätter jag förhoppningsvis kommer kunna börja må bättre genom. 
 
Sedan hade jag ett par nyårsmål som är för privata för att dela med sig av här men vi kan väl säga som så att jag inte lyckats jättebra där heller. 
 
2020 ska bli ett jag år, där me, myself and I ska stå i fokus. Bring it on 2020, snälla låt det bli ett bättre år än 2019 var. Låt mig få känna mig utvilad och glad igen. Det är allt jag önskar. 
Dessa ord avslutade jag inlägget med förra året och ja, det har väl inte blivit exakt så som jag hade önskat det. Nya tag i 2021, förhoppningsvis blir det ett år som ger större möjligheter till att faktiskt lyckas. 
 
Ja hur ska man sammanfatta detta då? Jag har väl inte lyckats helt på sådär jättemånga punkter men jag har ändå lyckats halvt på en del och det kanske jag borde vara nöjd med? Halvt är bättre än inget alls. Jag ska börja fundera kring årets nyårsmål, fundera riktigt ordentligt hur jag egentligen vill ha det och hur jag vill leva mitt liv. Jag återkommer när jag känner mig klar med det ♥ Jag kommer också att utvärdera hela år 2020 i ett annat inlägg och försöka få fram lite höjdpunkter.



Julafton 2020

Julafton 2020 är över och nu tänkte jag summera och berätta om min julafton. Från morgon till kväll, i text och bild :-) 
 
(null)
Älskar den där pirriga känslan av att vakna och veta att det är den 24 december, julafton 💗
Morgontraditionen, det finns alltid en julklapp till mig i strumpan på morgonen. Denna strumpa gjorde jag på syslöjden på högstadiet men mamma älskar den haha... Jag fick en jättefin ring från Thomas Sabo 🎅🏽
(null)
Därefter var det dags att sätta på sig pyjamasen som jag har på mig varje jul, myser runt i den ett par timmar. Vi firar jul på mer polskt än svenskt sätt vilket innebär att vi slår oss ner till bords sent, runt kl 18. Därför fixar jag aldrig till mig på morgonen utan senare på eftermiddagen. 
(null)
Frukost framför en julfilm står alltid näst på tur. 
Jag tog den årliga bilden framför julgranen. Det är en tradition jag startat, varje år tar jag en liknande bild. Det som förändras mest under årens gång är mitt hår haha, i nuläget är det ändå någorlunda långt och friskt :-) 
Efter att bilden var tagen bytte jag tillbaka till pyjamas igen och hjälpte mamma i köket. Bakning blev det också. Jag gjorde chokladpannacotta, kanelbullar och chokladparfait som var helt magiskt god! Har ätit parfaiten varje dag sedan julafton så nu är den slut, måste göra ny heheh. Det är mysigt att hjälpa mamma i köket under julafton. 
När maten började bli klar bytte jag om igen och sminkade mig. Redo för julfirande. Helsvart outfit är alltid min favorit, oavsett högtid eller dag. 
Jag åkte därefter och hämtade min bror, årliga spegelbilden, check :-) 
Efter en stund var det dags för julmiddag, det är verkligen det allra mysigaste. Jag, mamma och min bror. Så har det varit så länge jag kan minnas, vi tre, och i år blev det ingen skillnad trots corona och det kändes skönt, jag är inte så bra på förändringar. Vi åt jättegod mat, pratade en massa och hade det hur mysigt som helst. Efter maten försvann mamma en stund, hon skulle tydligen beställa presentkort till oss och var borta jättelänge. Mamma och teknik haha... Jag och brorsan chillade i vardagsrummet, inte helt fel efter maten. 
Mamma som tog bilden, därför den är så sne haha MEN hur fin är inte brasan? Det var en av mina julklappar till mamma, jag vill också ha en sådan för den är hur mysig som helst ju. 
Min lilla men alldeles underbara familj, som jag älskar er. 💗
Storebror <3
Sedan var det dags för julklappar. Jag tycker det är SÅ roligt att ge bort men jag älskar såklart också att få. Jag har älskat presenter sedan jag var liiiiten och det håller (tyvärr) fortfarande i sig haha... Jag är verkligen fortfarande som ett litet barn varje julafton men hur roligt är det inte att få fina saker? Finns det någon som INTE gillar det? :P 
En lika mysig och fin julafton som alltid, och min bror är lika glad som alltid. Han kan verkligen inte le på bilder :-) Detta var sista julafton i lägenheten, mitt hem som jag firat 26 jular i. Det känns väldigt konstigt, så många lyckliga minnen härifrån. Nästa jul firar vi i ett nytt hem, det känns pirrigt, lite ledsamt men också spännande. 
 
Hoppas ni också hade en fin julafton. Jag längtar redan till nästa ♥



Juldagen

Det blev en sen kväll igår, gick inte och la mig förrän kl 03 så idag är jag helt slut. Började juldagsmorgon med frukost med mamma framför en julfilm, hur mys? 💗
(null)
Fick denna tröjan igår i julklapp, hur fin färg?! Den är helt underbar, är kär. 

Idag kommer Jack och brorsan hit. Vi har alltid som tradition att Jack kommer den 25e. Han ska öppna alla sina julklappar och det är alltid lika roligt att se hans äkta glädje. Jack var så himla rolig igår i telefon. Jack vet att jag har extremt stor bakterieskräck och får panik när någon är förkyld, jag har ju gått i terapi för det i två år. Igår när jag pratar med honom början han hosta och jag bara ????, så säger han "Jag var bara tvungen att hosta lite Bobo men jag lovar, jag är inte sjuk!" Hahah jag skrattade så att tårarna rann. Det ska bli jättemysig att träffa honom. 
(null)
För exakt ett år sedan, idag vill jag ta en liknande bild. 

Hoppas ni fortsätter njuta av julen, det gör jag. Äter god mat, tittar på julfilmer och umgås med min familj. Just nu mår jag bra, väldigt bra 💗 



Tacksamhet

(null)
Handen?? Fin pose där... Nej men vilken fin julafton det blev 🥺😍 Lika lyckad som alltid och jag känner mig så lyckligt lottad som får fira jul med de två personerna jag älskar mest i hela världen, mamma och min storebror. En liten familj men desto mer kärlek. Att fira julafton med dem är det absolut bästa jag vet, det är den finaste dagen på hela året och varje jul är lika underbar. Hoppas ni också haft en fin julafton. Jag har fått så fina presenter så det är helt galet, vad har jag ens gjort för att förtjäna så fina saker? Tacksamhet är ordet jag går och lägger mig till. 



GOD JUL

(null)
Årets mysigaste dag är här, god jul fina ni 🎅🏽❤️ Hoppas ni får en dag fylld med kärlek och glädje. Det har varit ett tufft år och idag skänker jag en extra tanke till de som är sjuka i corona, till de som förlorat någon nära i corona och till de som jobbar inom vården idag och är hjältar även under julafton, för det är så många som jobbar med att rädda liv världen över idag. 

Julen är barnens högtid och hade jag fått bestämma hade alkohol varit totalförbjudet. Jag tänker alltid på de barn som blir utsatta i hemmet och har ont i magen varje gång alkohol kommer med i bilden. Jag är tacksam för att jag har en familj som älskar mig, att jag har mat på bordet och tak över huvudet. Att jag inte är ensam. Ta hand om er ❤️ Detta är min första julafton utan morfar, jag saknar att höra honom säga "God jul min älskling". God jul morfar, hoppas din och mormors jul i himlen blir fridfull. Jag älskar er 🕊🕊



Tankar inför jullovet

Två dagar med distans check! Det har gått bra. Jag var väldigt tydlig med vilka regler som gäller för distansundervisning till mina klasser förra veckan och de skötte det kanon. Det var lugnt, sansat, en i taget pratade, de gjorda vad de skulle och allt gick bra. Så skönt! Dock var jag heeelt slut, alltså verkligen mer trött än efter en hel dag på jobbet? Hur är det möjligt? Jag har insett att jobb på distans inte alls är min grej, jag tycker verkligen inte om det. Visst är det härligt att kunna gå upp lite senare och rätta från sängen men helt ärligt, det är skittråkigt och ensamt och det har bara gått två dagar. Jag förstår inte hur gymnasieeleverna har orkat ha distans så många månader, man får ju ett mental breakdown till slut. Det är dock så himla olika för jag pratade med en kompis och han sa att han aldrig vill återgå till vanlig skola, han älskar distans medan andra säger att distans är det absolut värsta de vet. 
 
Det enda roliga var när jag hade mina lektioner. Lektionen med min älskade 8c var så himla rolig, alla är så trevliga och får mig alltid att skratta och må bra. Tiden mellan lektionerna var dock såå tråkig och jag är verkligen inte lika effektiv hemma som på jobbet. Det som tar 15 min att rätta på jobbet tar typ 40 min här hemma. Nej, jag vill bara tillbaka till jobbet i januari och inte ha distans. Vi får se hur allt blir. Igår hade vi julavslutning på distans, första julavslutningen någonsin på distans och det kändes konstigt. Det gick så bra det kan gå över distans antar jag, det strulade när jag visade klipp som då blev i världens sämsta kvalité men för övrigt blev det ändå en trevlig avslutning. 
 
Nu är det i alla fall JULLOV och det känns väldigt skönt. Jag har varit rätt orolig för hur jag ska klara 19 dagar hemma, isolerad, för på sistone har lördagarna framför allt känts jättetuffa och jag har verkligen inte gjort någonting under lördagarna vilket har gett mig ångest. Dock känns det inte så hemskt nu som jag trodde det skulle göra. Jag känner mig väldigt trött efter den tuffa terminen och för mitt eget välmående behövs verkligen ledighet. Igår raderade jag alla jobbrelaterade apparna från mobilen, det är det enda sättet för mig att försöka koppla bort jobbet på. Mina fingrar har redan flera gånger tryckt på stället apparna har legat på innan jag kommer på att jag raderat. Jag måste fortfarande träna på att koppla bort jobbet och jullovet är en bra träning, jag har förbjudit mig själv från att göra något jobbrelaterat överhuvud taget men det är tankarna jag måste försöka styra bort från jobb också vilket är den svåraste delen. 
 
Jag brukar alltid se fram emot jullovet för jag har alltid så många roliga saker inplanerade. Förra året åkte jag och mamma till Österrike och var borta 5 dagar, jag shoppade på mellandagsrean, jag träffade kompisar, var ute och åt och hade det superbra. I år kommer inget av det att ske vilket känns jättetufft och väldigt tråkigt. Dagarna kommer nog ändå dock att flyta på för idag är det en massa fix inför julafton, imorgon är det ju julafton, den 25e kommer Jack och de kommande två dagarna kommer jag behöva för att vila upp mig för jag vet att jag kommer vara helt slut efter den 24-25, ja så är det när man är utbränd, min energi finns inte där på samma sätt längre. Den 31 ska vi hem till familjevänner och fira nyår tillsammans. Jag var så ledsen att jag och mamma bara skulle sitta hemma över nyår, så depp, men nu är jag glad igen. Den 1 januari är jag alltid så trött och har som tradition att göra så lite som möjligt. I övrigt ska jag börja packa och rensa för det är bara 40 (!!) dagar kvar tills jag får nycklarna till lägenheten. Trots att den enda gången jag ska gå ut är den 31 dec så tror jag ändå det kommer bli OK veckor, jag ska försöka komma ut på lite promenader också så att jag inte bara sitter hemma. Vad är era planer för de lediga dagarna? 
 
Hur sjukt att det redan är julafton imorgon? Det känns som om det är julafton om ett par dagar. Vi har alltid gått på jullov mellan den 18-20 december och nu den 22a? Sjukt sent och det gör mig stressad för jag känner mig inte redo för julafton imorgon, har inte kommit in i tillräckligt mycket julstämning men det ska jag försöka fixa till idag och imorgon. 



Distansundervisning let’s go

(null)
TB till när man var brun :( Solbränd och osminkad, den absolut bästa kombinationen jag vet. 

Åter till december, det är ju också mysigt men var är snön? Jag saknar snö så himla mycket, det snöade i princip varje vinter när jag var liten, har så många fina minnen från min barndom under vintrarna. Är det miljön tro? För det är så himla tydligt att klimatet har förändrats under de senaste 10 åren. Lär inte bli någon vit snö i år heller. Nu är det inte många dagar kvar till jul hörni. 

Hoppas ni haft en fin helg? Jag har haft en väldigt lugn helg. Imorgon och på tisdag är det jobb men det känns typ redan som om det vore jullov. Idag har jag rättat en massa texter men i mitt huvud är jag redan ledig, det beror på att vi har distans imorgon och på tisdag. Gymnasiet har ju undervisats på distans under många månader men inte högstadiet men de två sist dagarna är det dags för oss. Från i lördags har jag alltså satt mig själv i någon slags (o)frivillig karantän. Smittspridningen ökar ju så mycket i samhället nu och jobbet är det enda stället jag har gått till men nu när dessa sista dagarna är på distans kommer jag endast att befinna mig hemma. Eller nåja, imorgon måste jag åka till Jysk och hämta mina stolar men i övrigt ska jag bara vara hemma resten av året, deprimerande javisst?? Jag är faktiskt liiite nervös inför distansundervisningen nu imorgon. Jag älskar att stå framför klassen och undervisa och jag tycker bara allt känns jättekonstigt på distans. Jag vill träffa mina elever men samtidigt är detta det enda rätta såklart. Vi får se hur det går, jag har tre lektioner imorgon. En varsin med åk 7, 8 och 9.




Inte alltid så som det verkar

Jag har skapat ett VSCO konto, eller jag har haft det länge och redigerat bilder men idag började jag lägga ut bilder. Typ var och varannan tjej länkar sitt VSCO konto på Instagram så jag blev sugen själv. På Instagram lägger jag upp bilder då och då men mest under resor. På bloggen lägger jag ut de flesta bilder men kul att ha alla höjdpunkter samlade på ett ställe. 

Såhär ser mitt flöde ut än så länge. Höjdpunkter från främst de senaste två åren 💗
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

När jag kollade igenom mitt flöde slog en tanke mig väldigt tydligt, nämligen hur osann bild sociala medier ger av livet och verkligheten. När man kollar på dessa bilder är det Dubai, New York, Spanien, Österrike, det är roliga aktiviteter, shopping, jag är solbränd, jag är uppklädd, jag är oftast sminkad, jag är glad och allt är på topp. Så ser bara en väldigt liten del av mitt liv ut och det är den delen som kommer upp på sociala medier, på mina kanaler och på många andras. Jag lägger inte upp bilder när jag har stora kylplåster på huvudet som ska kyla ner och dämpa migränen, bilder som visar ett rödgråtet och svullet ansikte av all gråt och smärta som migränen ger, bilder som visar när jag är helt uppgiven av min diabetes eller bilder som visar när jag gråter för att jag inte orkar med nålarna mer. Bilder som visar hur slut jag är, hur ensam jag känner mig ibland, hur utbränd jag är och hur lite energi jag har. Detta framkommer inte för det är inget jag lyfter fram i bildformat och publicerar men det är så 90% av mitt liv är, detta är bara höjdpunkter. Så nej, jag är inte en rik och glad tjej som reser världen runt och inte har några problem i livet. Jag är en tjej som kämpar varje dag. Det är viktigt att komma ihåg och jag måste själv lära mig det för jag får ofta ångestrelaterade tankar när jag kollar sociala medier och blir så stressad över alla andras perfekta liv men inget liv är perfekt, även om det verkar så på Instagram - eller VSCO. 



Tidigare inlägg