Idag är det dag 5 efter operationen och den har absolut gått över förväntan! Morgonen var dock hemsk. Då hade jag otroligt ont i både hals och öron. Men det gick över när jag tog värktabletter. Tar en tablett mot svullnad i halsen och den är verkligen så himla bra. Natten var dock väldigt jobbig. Jag vaknade flera gånger och hade dödsångest. Det måste vara efter morfinet för det var verkligen hallucinationer. Jag var livrädd för att somna om för var helt säker på att jag skulle dö. Det var mycket obehagligt. Nu skippar jag morfinet på dagen och tar en till kvällen bara. Jag blir dock lite förvånad över att jag har så pass "lite" ont jämfört med andra. Dag 4 och 5 säger alla är så hemska men jag tycker inte det. Det är absolut hanterbart och jag har haft mycket mer ont vid halsfluss. Om alla har så himla ont dag 3-8, varför har inte jag det? Jag är lycklig för varje sekund som är hanterbar 🙏🏼

Är dock extremt uttråkad. Det är sjukt tråkigt att vara sjukskriven. Jag får inte städa och jag får inte anstränga mig. Får inte ens dammsuga så finns inte så mycket att göra. Jag kan fortfarande inte prata vilket är jättetråkigt. Jag kan inte heller äta vanlig mat än. Är så försiktig med tanke på eventuell blödning. Idag åt jag för första gången på 5 dagar riktig mat dock. Överkokta snabbmakaroner för de kan sväljas hela och liten bit falukorv. Det gick okej! 

Detta var jag precis efter narkosen. Man har ju mått bättre i sitt liv om man säger så 🤪🤪🤪 Har aldrig någonsin känt mig så borta. Kunde inte hålla ögonen öppna och det tog ungefär 40 min innan jag förstod vart jag befann mig någonstans. Kolla mina svullna ögonlock 😭 nej har mådde man shit. Men känslan när jag vaknade och insåg "jag har överlevt operationen!!!" var tacksamhet deluxe. 

Är det någon som har koll på vad narkos egentligen innehåller? Om jag har förstått det rätt så är det inget narkotikaklassat i? Men man kände ju sig helt lost i skallen alltså. Nu ska jag gå och ta en Oxy (starka grejer) och sova. Mår absolut sämre nu ikväll än under dagen. 

- Hallonkräm

- Druckit en halv kopp varm choklad

- Ätit två mackor mjukt bröd utan kanter 

- 8 isch pannkakor, mammas pannkakor är det som går ner lättast men bara de mjuka delarna 

- En tallrik soppa 

- Druckit sammanlagt 1,5 glas saft under alla dessa dagar. 

Ja det är det. Jag är med andra ord konstant hungrig, törstig och uttorkad. Jag kommer inte våga börja äta riktig mat förrän dag 10-11. Att äta mat ökar risk för blödning och när sårskorporna kommer börja trilla av i halsen kommande dagar så ska man vara försiktig för mat kan göra så att sårskorpan lämnar ett sår som då kan börja blöda och är det något jag är livrädd för så är det blödning!! Läkaren som opererade mig berättade att det blödde ungefär sammanlagt två teskedar under min operation vilket inte är mycket. Var så tacksam över det ❣️ 

Hur som helst. Lördagen innan operationen var jag och Alexandra ute och åt på Harrys. Det var väldigt mysigt, så längesedan vi träffades så det var otroligt trevligt att catcha upp. God mat också! Älskar äta ute, det är så gott och mysigt. 

Idag har jag gått in på dag 4 och än så länge är det över förväntan hanterbart! Idag när jag vaknade hade jag inte jätteont i halsen. Jag har ont och är öm men det är inte en sån smärta att jag vill gråta varje gång jag sväljer som det var de första dagarna. Då börjar jag istället tro att något är fel? För man ska ju ha jätteont dag 4!! Det säger alla. Igår och imorse hade jag lite smärta som strålade mot öronen men det var inte extremt farligt. I och med att jag har mindre ont i halsen kan jag svälja fler tabletter vilket gör mig glad men illamående. Kollade i halsen idag och det är en massa vita beläggningar vilket är bra, det är så det ska se ut. Undra om smärtan kommer tillbaka och vilken typ av smärta 🤔

Nu ska jag försöka få i mig en pannkaka och sedan ta medicin. Måste ta en oxy till och en långverkande och försöka sova bort lite smärta. Har fått ont i käken också. 

Nu är jag äntligen hemma från sjukhuset! Måste verkligen börja inlägget med att tacka all personal på CSK i Kristianstad för att de tog så väl hand om mig. Redan i måndags fick jag träffa tjejen som skulle operera mig. Hon var så himla snäll och förståelse så det kändes bra redan då. 

 

Det började i alla fall med att jag skulle vara på sjukhuset klockan 10 igår. Mamma följde mig till avdelningen men där fick vi säga hejdå till varandra. Jag fick direkt byta om till sjukhusets kläder och sedan fick jag en säng där jag skulle ligga. Jag delade rum med tre andra personer vilket inte var så kul men det gick okej. Efter att jag hade bytt om la jag mig i sängen och tog det lugnt en stund. Jag passade på att dricka sista gångerna för jag visste att det är kört med dryck sedan. Sköterska kom in och jag fick en infart i armen där jag skulle få sockerlösning pga diabetesen. De kopplade upp dropp. Jag var ju så orolig för blodsockret inför operationen men på något magiskt sätt höll det sig perfekt!! Så, så tacksam för att min diabetes för en gångs skull ville samarbeta med mig. Sedan låg jag där och lyssnade på musik och kollade mobilen. Fick en massa lyckohälsningar inför operationen av både nära och kära men också av kollegor, det kändes så fint. 

 

Plötsligt kommer sköterskan in och säger att min operation har blivit framflyttad så jag ska opereras 12.45 istället för 13.55. Då blev jag äckligt nervös och ringde mamma direkt. Jag försökte mentalt ställa in mig på att detta klarar jag. Sköterskan kom och hämtade mig runt 12.30 och då skulle man kissa precis innan. Sekunden då hon tog tag i min säng och började rulla ut mig ur rummet kände jag att nu finns det ingen återvändo, nu gäller det bara att vara stark. Sedan gick allt fort. Plötsligt stod sängen inne i operationsrummet och där var åtta personal som tog hand om mig. Fick ännu en infart men denna gången i handen. Det var ingen trevlig upplevelse med en nål i handen men ingenting man inte klarar. De satte även EKG på mig och satte mig under uppsikt med diabetesen. Jag fick ge koden till min mobil så att de hade tillgång till att kolla mitt blodsocker under operationens gång. Sedan fick jag lugnande medicin och skulle andas genom en mask. Samtidigt sa narkosläkaren till mig att jag nu får narkos via blodet och att jag ska blunda när jag börjar känna mig sömnig. Jag minns inte ens när jag somnade, utan jag kommer ihåg att jag blundade och nästa minne är två timmar senare då jag vaknar upp i en annan sal, på uppvaket. Jag var helt groggy och lost efter narkosen. Kunde inte hålla ögonen öppna så sov till och från i cirka 1 timme innan jag sakta återfick medvetandet. Det är helt sjukt hur fantastiskt narkos är. Att man bara blir helt utslagen och inte minns något alls. Hade det inte varit för smärtan så hade jag inte ens vetat att jag genomgått en operation. Första tanken när jag slog upp ögonen var att jag överlevde operationen!! Jag blev helt överväldigad av tacksamhet och var nära på att börja gråta. 

 

Här har jag precis vaknat upp efter narkosen. 

Morfinen verkade fortfarande så jag hade inte jätteont precis efter operationen, kändes som när man har jobbigt halsont. Fick en piggelin men var så öm i halsen så det tog 45 min att äta upp toppen på glassen och sedan gick det inte mer. Efter några timmar fick jag flyttas tillbaka till avdelningen och där väntade mamma på mig. Fina mamma som blev helt tårögd när hon såg mig!! Jag kunde inte alls prata så jag fick skriva till henne på sms och hon svarade muntligt. Kunde i alla fall hålla henne i handen. Efter en stund blev jag väldigt trött och då åkte mamma hem. Jag började få mer och mer ont i takt med att narkosen gick ur kroppen. Jag fick smärtlindring via blodet men de ville också att jag skulle svälja en Oxynorm. Vid detta laget hade jag inte ätit på 26 timmar och inte druckit på 15 timmar. Jag mådde SKIT!!! Att svälja Oxyn var bland det mest smärtsamma jag gjort. Kändes som att jag skulle dö. Både på kvällen innan jag skulle sova och 5 på morgonen fick jag smärtstillande i blodet. 

Här mådde jag riktigt dåligt. Var väldigt snurrig efter narkosen, när jag gick på toa snurrade hela världen under mina fötter. Var också likblek! Har nog aldrig sett mig så blek. 

Idag kl 11.30 fick jag åka hem. Sedan dess har jag ätit två skedar kräm, en liten skopa vaniljglass och en liten bit piggelin. Dödshungrig 💀💀

Smärtan på sjukhuset har ändå varit hanterbar. Hade sagt att den efter operationen var 3/10 och när den var som värt på sjukhuset var det 6/10. Nu har det absolut gått upp till 7 eller 8/10 beroende på hur mycket mer den kommer stiga. Det gör vidrigt ont varje gång jag sväljer vilket leder till att jag varken äter eller dricker och då mår jag ännu sämre. Just nu känns det som rakblad i halsen, jag bävar inför varje gång jag ska svälja. Jag har hört att dag 3 och 4 är hemska. Jag bara undrar hur ont jag kommer ha imorgon och hur ska man klara det. Jag skulle vilja kolla i halsen för att se hur det ser ut men vågar inte riktigt för är rädd att jag ska kräkas. Såg en video på Tiktok när en tjej hade lagt upp och det såg jävligt vidrigt ut. 

Idag fick jag veta vilken tid jag ska opereras. Imorgon kl 13.55 är det dags. Jag ska dock vara på sjukhuset redan kl 10. Igår var jobbigt men dagen idag har varit ännu jobbigare. Tankarna snurrar och jag är jätterädd. Kommer det göra så ont så man vill dö av smärta? Hur kommer jag må efter narkosen? Är det läskigt att bli sövd? Hur ont kommer jag ha när jag vaknar? Hur kommer blodsockret hålla sig före, under och efter operationen? Så många frågor men så lite svar. 

Jag försöker ställa in mig på att jag klarar detta och på att jag kommer ha extremt ont. Jag kommer dock få morfin och lite andra smärtstillande så jag ska ta dessa regelbundet för att minska på smärtan. Jag tänker att ingen har ju dött av smärtan trots att många känner att de kommer göra det så sker det ju inte. En människa klarar av bra mycket mer smärta än vad man tror. Sedan har jag upplevt sjuk smärta med halsen. Alla äckliga halsflusser jag haft men framför allt när jag fick fuso bakterien. Då grät jag varje gång jag skulle svälja för det gjorde så djävulskt ont. Om detta är i närheten av den smärtan eller värre så kommer jag ångra att jag föddes för fyfan vad ont det gjorde. Det är den värsta smärtan jag upplevt i mitt liv hittills, i alla fall med halsen. Sedan har jag ju haft omänskliga migränattacker också. Sådana attacker där jag bara har velat dö utan att överdriva. Jag hoppas ändå att smärtan jag gått igenom innan har fått mig att bli lite härdad. Nu kör vi! 

Nu är det bara två dagar kvar till min operation!!! Jag mår illa. Jag vill inte, samtidigt som jag bara vill få det överstökat. Jag är så rädd för smärtan. Jag har hört att det gör så, så ont. Jag har sett en video hur halsen ser ut efteråt och jag var seriöst så nära på att kräkas, det ser helt vidrigt ut. Och så kommer min hals se ut, vad roligt! Det finns inte en enda person som säger att smärtan inte är brutal. Och det värsta är att den blir värre och värre varje dag. Dag 4 och 7 känner de flesta knappt klarar smärtmässigt. Man klarar ju det såklart men det gör förjävligt ont. Jag är livrädd för alltid som har med operationen att göra. Men jag vet att det kommer vara värt det i slutändan. Som min tatuering säger be strong girl. 

Vilken helg det blev! Detta var första helgen på länge som jag var ledig och frisk och wow vilken känsla det var. Jag har varit så sjuk på sistone och i fredags tog jag sista antibiotikan. 

 

Lördagen började med att jag, mamma och min bror åkte till stan för att äta buffé. Supermysigt verkligen. Sedan åkte jag och mamma till Jysk för vi ville kolla på lite julpynt. Jag hade satt upp en regel för mig själv att jag inte får köpa något julpynt alls i år men det är ju så galet svårt!!! Hittade en massa fint på Jysk och sedan fick jag syn på ett litet bord som jag tänkte hade blivit perfekt till mitt sovrum. När jag ställer in mig på något så måste det bli så, annars blir det kaos i hjärnan. Det visade sig att de inte hade bordet på lager i Hässleholm och jag reserverade det i Lund istället men så fick jag sms att lagerstatusen inte stämde så det fanns inte där heller. I panik började jag kolla runt alla andra Jysk butiker och det visade sig att Höganäs hade. Vi hade precis kommit till parkeringen när jag fick ett sms att bordet är redo att hämtas upp. Snabbt som fan skriver jag in adressen i GPSen och den visar att vi kommer vara framme 16.01 och Jysk stängde 16.00. Jag bara mamma vi kör????? Sagt och gjort, gasen i botten och mot Höganäs körde jag. Fan vilken stress det blev, fick värsta migränen. Vi kom fram kl 15.57 och så visar det sig att adressen var till den gamla Jysk lokalen men den hade flyttat till en handelsplats. PANIKEN!!!! Tre minuter kvar till stängning. Gasen i botten igen för att försöka hitta nya adressen. Det körde en röd liten skitbil framför mig i sniiiiigelfart, fick lite utbrott på vägen där alltså. Vi kom fram till nya adressen exakt 16.00 och möts av ett nedsläckt Jysk men personalen var fortfarande där och en familj var kvar där inne. Jag bara fuck det är köööört. Mamma däremot som dels aldrig ger sig och dels vet vilket utbrott jag antagligen hade fått (jag väntar på utredning för eventuell diagnos för är ganska säker på att jag har något faktiskt) gjorde allt för att jag skulle få detta bord. Hon stod där ute i 8 minuter tills de släppte in henne, alltså hahah mamma!!! Jag vet inte hur hon lyckades men vi lyckades få bordet. De hatade antagligen oss mer än allt annat, jag som själv jobbar i butik vet hur det är att ha kunder som är kvar efter stängning. Det har hänt mig flera gånger, ibland så länge som en kvart men det är bara att hålla humöret uppe ändå. Jag blev i alla fall sjukt glad för bordet men hade det inte varit för mamma så hade jag kört därifrån snopen och tomhänt. 

Blir sugen på kortare hår igen när jag ser denna bild, från Gdansk förra året på höstlovet. Det här höstlovet sög. Jag har i princip bara varit sjuk hela tiden. 

Men vet ni vad?? Idag när jag var på jobbet fick jag samtal från sjukhuset i Kristianstad att jag har fått tid för operation den 23e november!!! Jag blev helt svettig och panikslagen när hon sa det. Jag har ju vetat om att jag ska operera bort mina halsmandlar men det har känts så avlägset. Nu är det 17 dagar kvar och jag mår illa av nervositet. Hur förbereder man sig på smärta man aldrig känt innan? Ska droga ner mig med tabletter för att inte känna smärta. Hoppas på att få morfin utskrivet, annars har jag Oxy kvar från när jag bröt ryggen. Starkt som fan, jag tog bara en tablett för mådde helt skumt efter den men jag kände inte ens min rygg, all smärta som bortblåst men helt drogad istället. Nej men jag är extremt rädd. Inte för själva operationen tror jag för jag kommer ju bli sövd men just för smärtan efteråt. Ska vara sjukskriven i 10-14 dagar, fyfan vad tråkigt. Jag har hört att denna operation som vuxen är bland de mest smärtsamma operationerna man kan göra. Det gör ju inte att jag får mindre ont i magen direkt. 

Har aldrig opererats så det är läskigt. Det brukar vara en dagsoperation men i och med att jag har diabetes så vill de ha kvar mig över natten. Senaste gången jag sov över på sjukhus var 2004 när jag fick diabetes, det är 19 år sedan. Vad braaa. Nej men jag vill bara få detta överstökat så jag kan slippa mina äckliga mandlar. Nu måste jag dock friskna till (har halsfluss igen) och hålla mig frisk fram till operationen. Nu blir det absolut inte träffa någon kille, blir typ alltid sjuk då. Träffade en i onsdags och denna gången var det han som smittade mig, mindre kul. Dags att leva i celibat ett tag och fokusera på mig själv och min hälsa 🥳

Alltid sist ut från vartenda shoppingcentrum, vet inte hur vi lyckas varje gång. 

Ingen kille kommer någonsin kunna hantera mig och min shopping. Första frågan jag ställer till killar; tycker du om att shoppa? 99% av gångerna är svaret nej 🥹