Idag är det alla helgons dag i Polen. Vila i frid fina mormor, min ängel!

Jag var bara 3 år när hon gick bort i cancer så tyvärr har jag inga större minnen kvar men när jag kollar på bilder så känner jag igen henne, och så har jag hört väldigt många historier och minnen om mormor. Folk som kände henne sa att hon var en levande ängel, en helt underbar person som aldrig sårade någon. Hon och morfar blev tillsammans när de var unga och lovade varandra kärlek tills döden skiljer dem åt. Under det långa äktenskapet bråkade de inte en enda gång, visst alla blir ju irriterade på varandra men mormor höjde aldrig sin röst. Inte heller mot mamma, de bråkade aldrig. Mormor ställde alltid upp för alla och satt andra människor i första hand.

De hade så stora planer. Mormor hade just gått i pension och det var nu livet skulle övergå till ett lugnt liv utan arbete, ett liv som skulle bestå av resor och fina minnen. Men mormor blev bara sjukare och sjukare, hemska cancer. Under påsk dog hon och jag fick sedan höra att jag tydligen grät hemskt mycket under begravningen, jag kunde inte sluta gråta. Det måste betyda att jag stod mormor väldigt nära, trots min unga ålder.

Och mormors död tog otroligt hårt på min bror, personen som stod honom nära som ingen annan, som förstod honom och alltid ställde upp fanns inte längre i hans liv. Mormor blev bara 65 år..

Hemmet i Polen är inte likadant längre. Inte utan vår älskade ängel. Vad jag önskar att mormor hade fått se mig och min bror växa upp. Mig ta studenten, gå på balen, börja universitetet osv. Nu fick hon inte uppleva allt det där men jag vet att hon tittar ner på oss från himlen och är stolt över mig, min bror och min fina mamma som är en lika underbar mamma mot mig som mormor var mot henne. Hoppas du har det bra i himlen mormor, du är nämligen den finaste ängeln som himlen har.

Jag älskar dig. Och saknar dig.