Ny vecka och jag är äntligen tillbaka på jobbet.  Förra veckan var det ju distans så jag kunde jobba tisdag-fredag trots att jag var sjuk. Det ledde dock till att jag förstörde min röst ytterligare då jag egentligen borde ha vilat rösten. Med andra ord är rösten fortfarande inte på topp men i övrigt är jag frisk. Denna veckan är det inte längre distans så det är tillbaka till det normala. 

Dagen har varit relativt seg och lång då vi har möten till halv 5 på måndagar. Mycket mer än så händer inte idag. Jag har rättat lite prov, ätit och ska snart kolla på tv med mamma en stund. Vad händer hos er? Undrar ni något? Vill ni berätta något kul? 

Jag är livrädd för känslorna som börjar komma, jag ska inte ljuga. Jag vet dock att jag aldrig kommer förlåta mig själv om jag inte bara ser var detta kan leda till. Han är för fin för att inte ta chansen med. Jag behöver våga och bara köra. Äntligen är det min tur att få uppleva dessa känslor, då när jag minst anade det. Det enda jag vill är att ligga i hans varma famn igen, att känna tryggheten omsluta mig. Att titta honom djupt i ögonen och bara känna värme och trygghet. Att känna hans kramar igen och hans sett att kolla på mig. Att känna honom pussa mig i pannan igen, så ömt och så fint. Det är verkligen den absolut finaste gesten man kan göra enligt mig. Jag dör lite inombords varje gång han pussar mig i pannan, det är så sårbart och fint. Att få se hans fina leende, det som får mitt hjärta att smälta. Fan vad fin han är. 

Man älskar ju Snap memories! 

 

 

Jag flyttade in i en nybyggd 3a på markplan så jag har alltså uteplats. Lägenheten är verkligen superfin. Den är ju extremt fräsch och jag visste direkt att det bara är nybyggt jag ville flytta till. 

 

Jag flyttade ju in mitt i vintern och det var kanske inte det absolut bästa då vintern är en mörk och dyster period. Att då helt plötsligt bo själv medan mörkret omsluter en var inte så trevligt. Det var en jobbig period och jag pratade mycket med min KBT terapeut. Jag har aldrig sovit så dåligt i hela mitt liv som jag gjorde under jullovet innan jag skulle flytta. Jag sov 1-2 timmar per natt och kunde ligga i sängen och vända och vrida på mig i timmar, det gick inte att somna. Undermedveten oro fick jag sedan reda på att det var och inte särskilt konstigt är det. Jag hade ändå bott hemma i 27 år, det är väldigt länge och plötsligt skulle jag stå på egna ben. 

 

Sedan kom våren och allt kändes mycket lättare. Sommaren var jättebra, jag njöt av min uteplats och grillkvällar. Denna vintern har varit enklare. Jag känner mig inte lika ensam längre. Jag tycker fortfarande inte om känslan att komma hem från jobbet till en helt tyst lägenhet och framför allt att gå och lägga mig i total tystnad, det är läskigt på något sätt. Däremot har jag nästan aldrig tråkigt, jag trivs i mitt egna sällskap och jag tycker om att vara hemma själv. Att känna sig ensam är dock ingen rolig känsla men jag tror att de flesta som flyttar hemifrån och bor själva brottas med den känslan, mer eller mindre. 

 

Nu har jag bott här i precis ett år. I MIN egna lägenhet. Hur känns det då? Jo det känns bra! Jag börjar trivas allt mer och nu kan jag faktiskt säga att jag trivs med att bo själv. Jag älskar att det bara är jag som bestämmer. Jag älskar att jag får inreda lägenheten precis som jag vill. Jag älskar att gå runt och städa och organisera här hemma, det gör mig lugn och glad. Det är skönt att ha flyttat hemifrån för ingen tjatar på mig, haha. Hade jag velat flytta hem igen? Nej det hade jag inte. Det är en frihet att bo själv och jag tycker väldigt mycket om denna frihet. Att kunna ta hit kompisar när jag vill, att kunna ta hit en kille om jag känner för det. Tro nu inte att det händer så ofta haha men det är bara det att möjligheten finns. Sådana saker blir ju lite svåra när man bor hemma. Jag trivs! Som tur är har jag min familj väldigt nära mig. Mamma extremt nära och min bror bara 500 meter bort. Det är en stor trygghet för mig. ♥

 

Jag kommer ihåg att det var många av er som hände med på min flyttresa och nu är vi här ett år senare. Så kul att ni fortfarande hänger här med mig :-) Är det någon av er som kommer ihåg när jag flyttade?

Nej men snälla, vad är det för långdraget skitvirus jag åkt på? Imorgon har jag mått dåligt i 7 dagar och jag mår fortfarande allt annat än bra. Man hade ju nästan glömt att det härjar andra virus, förutom corona, också. Nätterna är värst. Detta är 5e natten jag vaknar med vidrig migrän, alltså det gör så ont. Det är pga att jag har snuva, varje gång jag blir täppt i näsan händer det något med mina bihålor och går då direkt till huvudet. Det gör vidrigt ont. Tyvärr är ryggen också extremt kass. Jag har legat ner så mycket under dessa dagarna och det är allt annat än bra för ryggen, och nu distansundervisning på det också, ahh. 

 

Jaja, vad ska man göra. Nu kan det bara bli bättre...:-) Lektionerna idag gick hyffsat, fortsätter med distans resten av veckan som sagt. 

 

Jag vill ju komma igång och blogga mer men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om? Det känns som om jag skriver om samma saker hela tiden. Vad vill ni läsa om? Er önskan, min lag.

Man hinner ju dock absolut göra mer sysslor hemma då man är hemma direkt när jobbet slutar. Idag har jag städat stora delar av lägenheten då det är första dagen jag orkat ta mig upp och faktiskt göra något annat än att sova/vila. Mår dock fortfarande inte bra och är grymt förkyld. Alla julsaker togs undan idag, riktigt skönt. Jag är alltid jätteseg på sådant, tyvärr. 

Annars händer inte så mycket. Hela veckan lär sig liknande ut som idag men det är okej. Igår pratade jag ju med KBT terapeuten, det blev 40 minuters samtal. Så tacksam för honom. Han sa att det finns chans att jag kan få fler träffar med honom via vårdcentralen om jag ansöker igen. Det ska jag göra!! Han har hjälpt mig med hela biten kring jobb och utbrändheten men det finns så mycket mer i mitt liv jag behöver hjälp med. Haha det låter ju hemskt… Jag behöver dock vägledning i mycket. Jag berättade för honom om allt som hände med Tinderkillen och att han skrev till mig igen. Han sa direkt att jag egentligen redan visste svaret, det fanns liksom inte en enda sekunds tanke på att inte svara honom. Min fina…❤️ 

Jag fick en kommentar med lite frågor som jag tänkte besvara. 

 

Beskriv din drömkille. Mörkt/ljust hår? Längd? Måste han vara från Europa? Måste det vara en kille? Kan han vara äldre än 40?

Detta är så himla svårt. Det är klart jag har en drömkille utseendemässigt. Det finns många killar jag tycker är väldigt snygga men drömkillen är ju mycket mer än så. För mig är känslan det allra viktigaste. Jag faller inte för killar som har ett specifikt utseende utan jag faller för hela personligheten. Jag behöver känna klicket och framför allt tryggheten. Så hårfärg kvittar helt. Längden gärna 180+, i alla fall så att han är längre än vad jag är. Jag hade haft väldigt svårt att vara med någon som är kortare än mig. Ja, det måste vara en kille då jag bara dras till killar och nej, absolut inte över 40. Jag dras inte till äldre killar.

 

Var vill du bo i framtiden?

Jag vill nog bo på samma ställe som jag gör nu. Jag tycker inte om förändringar så jag ser ingen mening med att byta stad eller så.

 

Var ser du dig själv om 5 år?

Egentligen kanske inte jättestor skillnad från nu. Jag skulle kanske vilja köpa någon marklägenhet/hus (nyproduktion) men det får tiden utvisa. Antingen jobbar jag fortfarande som lärare eller så provar jag på att jobba som rektor ett tag. Förhoppningsvis är ekonomin lite bättre, så att jag kan resa mer. Min förhoppning är också att jag mår bra efter min utbrändhet och att jag känner mig glad igen. Kanske ett fint förhållande? Inga barn, då jag inte alls är sugen på barn.

 

Jag har självklart lyckats bli sjuk. Jag mår extremt dåligt. Snabbtest visar negativt, gjort PCR test idag. Jag tror dock inte det är corona utan ett virus, för jag mår precis så som jag brukar ett par gånger om året när jag blir sjuk. Riktigt jävla dåligt med andra ord. 

Utöver det är jag helt knäckt. Heartbroken. Jag mår sämre än på länge. Det som hade kunnat bli så fint blev precis motsatsen. Det visade sig vara helt fel tidpunkt för honom men det gör ont, så satans ont. Just nu känns det inte som om jag kommer att komma ut från detta mörker. Jag känner mig helt tom och känslan skrämmer mig. Tydligen förtjänar jag visst aldrig att vara lycklig en längre stund för det är alltid något som lyckas komma mellan. Just nu träffas vi inte och det har egentligen inte något med oss att göra utan det är andra omständigheter. Jag gillade verkligen den här killen och kände att vi höll på att bygga upp något fint tillsammans. Jag känner så starka känslor för honom. Just nu känner jag bara tomhet. Det gör ont i hjärtat och allt påminner mig om honom, om oss. Jag hade bara känt honom under en så kort tid men han kom att bli en av de viktigaste människorna i mitt liv. Jag bryr mig så mycket om honom, så mycket så det gör ont i hela mig. Jag vet helt ärligt inte hur jag ska gå vidare. Hur ska jag kunna glömma? Hur ska jag kunna glömma allt det fina? Hur ska jag kunna glömma personen som gjorde mig lycklig? Som för första gången på länge fick mig att känna mig genuint glad igen? Det enda jag vill är att se hans namn på skärmen igen, att höra hans röst, att krama honom, att känna honom pussa min panna, att vakna upp till ett "god morgon" och känna tryggheten omfamna mig i en kram. Jag saknar dig så sjukt mycket. Det enda jag vill ha är en förklaring men inte ens det fick jag. Prata med mig, det är egentligen det enda jag ber om. 

Förtjänar jag verkligen aldrig att vara lycklig? 

Idag har dock varit en rätt seg dag. Jag har sjuk mensvärk också så känner mest bara för att sova igenom hela kvällen, det är kanske exakt det jag borde göra. 

Lite uppdatering vore väl på sin plats. 

Jag har jobbat hela dagen. Jobbade med en superhärlig kollega som jag gillar jättemycket så det var kul. Tröttheten är dock extrem. När jag kom hem tog jag undan julgranen, så skönt att bli av med den och sedan bjöd mamma på middag. Jag somnade därefter en stund på hennes soffa (älskar) och sedan har vi kollat serie hela kvällen. Perfekt kväll med bästa mamma 💕

Vet att en del av er är nyfikna på Tinder killen. Igår var det en vecka sedan vi träffades och jag saknar honom seriöst varje sekund. Jag är typ förvånad över att jag har fastnat för någon på det här sättet. Så snabbt och så starkt? Det har hänt lite saker som gör att vi inte kan ses just nu men så fort det går ska vi ses. Han är den finaste killen jag någonsin har träffat, hur hände det här ens mig? Oavsett var det här kommer att landa någonstans, är ju alltid ovisst, så har han redan förändrat mitt liv. Fan vad fin han är. Jag kommer på mig själv med att le varje gång han skriver till mig. Han gör mina dagar så bra mycket bättre just nu. 

Jag ska nu skriva lite mer med honom och sedan måste jag sova. Jag jobbar hela dagen imorgon också så sömn behövs.

Mot jobb! Jag har aldrig jobbat båda helgdagarna efter att ha jobbat en hel vecka på mitt riktigt jobb, så jag känner mig väldigt trött men detta ska jag nog klara :-) Det kommer vara nice när lönen kommer. På lördagar brukar det vara många kunder men let’s go. 

Ha en fin lördag 💗 

Imorgon jobbar jag och därefter har jag tid för att fixa brynen. På kvällen ska jag till Kristianstad med Thea och Anton. Vi ska äta på Steakhouse, det kommer bli så mysigt!! Jag jobbar både lördag och söndag. Jag skulle egentligen inte jobba lördag men chefen frågade om jag kan hoppa in. Jag ska försöka hinna vila lite på kvällarna i alla fall :-) 

Idag tog jag dos 3 av coronavaccinet. Har ni gjort det? Jag hade hoppats det räcker att ta två men tyvärr inte. Jag mår än så länge bra dock, är trött men annars så. Hoppas innerligt att 3e dosen blir den sista för man vill ju inte ta hur många som helst. 

Idag är det exakt 5 år sedan jag blev färdigutbildad högstadielärare. Dessa 5 åren har gått extremt fort, det känns absolut inte som så många år.  Jag är så stolt över mig själv! Utbildningen var ett helvete och jag tog mig igenom den de åren min migrän var som värst. 

Jag har hittat rätt och det känns så bra. Jag har haft 5 extremt roliga år. Så många elever jag mött och lärt känna under åren. Så många stunder av hopp och glädje. Så många stunder av stolthet. Ibland är jag så stolt över dem att det känns som om jag ska spricka. När elever ger allt de har för att komma in på gymnasiet, de är så grymma! Varje dag skrattar jag på jobbet. Varför dag får jag göra det jag älskar. Visst finns det många negativa saker med yrket och jag kämpar fortfarande med min utbrändhet men det är jag personligen som har svårt att sätta gränser. Varje minut med eleverna är guld värd. 💗 

Jag är så glad att jag började plugga direkt efter gymnasiet för jag blev färdig lärare när jag var 23 år gammal. Jag har vunnit väldigt mycket på att vara ung. Jag kan relatera till ungdomarna och det är jag väldigt glad över. Jag fattar att de är riktigt skoltrötta men samtidigt finns jag där för att pusha dem till det yttersta. 

"Carro, du har inte bara hjälpt mig i skolan, du har hjälpt mig att förändra hela mitt liv till det bättre". Det är det finaste någon någonsin sagt till mig. 

Hur har du mått under 2021?

Väldigt blandat! Allt från mycket, mycket dåligt till okej till någorlunda bra. Det har varit många dalar, ett par toppar men mest dalar. Jag har dock hopp om att det kommer vända.

 

Favoritbild under 2021?

Utan att tveka, den här. 

Hur var mitt 2021 med bloggen?

Inte jättebra :( Sorry alla ni som läser, jag lovar att bättra mig i år! Många dagar har jag inte ens haft ork att öppna datorn utan bara sovit.

 

Min motgång under 2021?
Det var absolut när jag ramlade ner för trappan och bröt ryggen. Jag har haft så galet ont i 5 månader och 2 veckor nu. Jag har besökt så många läkare och andra typer av vårdinstanser men tyvärr är ryggen sjukt kass. Kotan läker inte riktigt som den borde. Vafan liksom?

 

Vad var det bästa med 2021?
Dels sommaren, den var himla bra med grymma resor men allra bäst var nog årets sista dagar, de dagarna jag började prata med honom <3 

 

Något som du skulle velat gjort mer under 2021?

Träffat kompisar mer, känt mig mer glad och utvilad. 

 

Vad vill jag lämna kvar i 2021 och inte ta med in i 2022?

RYGGONT! Men tyvärr ville den jäklen inte stanna i 2021 utan tyckte det var en god idé att plåga mig lite mer.

 

Något bra jag gjorde under 2021?

Skaffade ett extrajobb som var helt nytt för mig, jag är grym :-) 

 

Har du några mål för 2022?

Jag har många mål men jag har redan uppnått ett par av dem, det gick fort tänker ni. Ja det beror på hur man ser på det..:-) Det kommer ett speciellt inlägg med mina mål lite senare.

Efter detta inlägg ska jag sluta tjata om fredagen haha, ni har säkert redan tröttnat. Jag har ju dock inte berättat vad vi gjorde. Först gick vi en promenad men det var inget roligt väder så det blev ingen lång promenad. Efter det gick vi till Espresso House där han bjöd mig på fika och där satt vi och snackade typ 1,5 timme. Jag tyckte det kändes bra redan då så jag frågade om han ville se min lägenhet. Vi hade snackat om det innan, att om det känns bra mellan oss så kan vi gå hem till mig och känns det inte bra så avslutar vi på Espresso House.

 

Vi gick alltså sedan hem till mig och var här i cirka 6 timmar. Det kändes med som 1 timme dock, tiden gick sjukt fort? Vi kollade på klockan, den var 18 och nästa gång vi kollade var den 19.30 och vi bara va?? Det var väldigt mysigt i alla fall och jag kände mig så trygg så fort. Då är jag alltså en människa som har väldigt svårt att känna mig trygg och bekväm men det gjorde jag med honom och det förvånar mig själv. Det som också förvånar mig är hur mycket jag tänker på honom, alltså verkligen hela tiden. Jisses, jag har aldrig känt såhär och det skrämmer mig.

 

Tanken var att vi skulle ses nu på fredag men det verkar tyvärr inte kunna bli av. Jag hoppas vi ses snart i alla fall <3 

Har ni några frågor så ställ de, det är så roligt att ni engagerar er i mitt hittills extremt icke existerande kärleksliv haha!

Jag ska imorgon tillbaka till ett jobb jag älskar och jag är extremt taggad på att verkligen få det att fungera i år. Jag ska göra så många förändringar, för min skull och jag börjar redan imorgon. 

Jag har ett extrajobb som jag tycker om väldigt mycket. Kollegorna är mycket trevliga och jag är stolt över mig själv att jag har lyckats ta mig an jobbet i butik på ett så pass bra sätt. Jag uppskattar mitt extrajobb och jag känner mig uppskattad där. 

Jag träffar en kille som gör mig glad, väldigt glad. Jag kan inte riktigt förstå att jag haft turen att träffa honom? Han är fin, jäkligt fin och han är en stor anledning till att jag känner glimtar av lycka just nu. Jag längtar tills jag får träffa honom igen. Vi har ju bara träffats en gång men skriver med varandra typ dygnets alla vakna timmar. Jag saknar honom redan och hade gärna upplevt fredagen om och om igen. Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på hur han var mot mig. Han får mig till att bli en bättre version av mig själv. I fredags visade det sig att vi egentligen är varandras motsatser, vi är så sjukt olika på så många plan och helt ärligt trodde jag aldrig jag skulle klicka med en sådan person men det är något med honom jag dras till. Han är så extremt genuint fin. Sorry girls, han är min nuu <3 

Idag har jag jobbat hela dagen, nu är jag riktigt trött. Imorgon börjar mitt jobb igen, jag vet inte exakt hur jag känner inför det. Största problemet är att jag vänt på dygnet helt och hållet. Jag har aldrig gått och lagt mig så sent i hela mitt liv tror jag. Somnat runt 4-halv 5 varje dag. Jippi så pigg jag är!! 

Så det har varit en bra dag. Blir också väldigt glad varje gång jag tänker på gårdagen och Tinder killen :-) Det är på riktigt den snällaste och gulligaste killen jag stött på i hela mitt liv. Han är så genuint fin. Hela gårdagen känns fortfarande lite overklig, timmarna med honom var så fina. 

Alltså 🥺❤️ 

 

Jag lever! Jag är stolt över mig själv och det gick verkligen över all förväntan idag. Alltså vilken kille jag lyckats matcha med på Tinder? Tänk om jag hade swipat vänster på denna grabb, då hade våra vägar antagligen aldrig korsats. 

 

Ni vet ju att jag var sjukt nervös. Jag träffade honom vid kyrkan och innan jag gick dit var jag tvungen att stanna en stund och andas måånga djupa andetag. Sedan stod han där och väntade på mig. JAg började ju dock med att säga det stelaste man kan säga hahah "Vilket tråkigt väder det är" men för fasen Carro!! Ett par timmar senare skrattade vi åt det. För några dagar sedan frågade han hur länge jag tänker mig att vi ska ses, jag svarade 2-3 timmar. Det visade sig att vi hängde i 8 timmar idag, hehe oops. Det kändes som om vi känt varandra i flera år. Jag som var så rädd att det skulle bli stel stämning behövde egentligen inte alls vara orolig för det blev allt annat än stelt. Detta är en extremt genuint fin kille. Det är aldrig någon (utöver min familj då) som varit såhär snäll mot mig. Alltså 🥺❤️ Jag är så extremt glad att jag gav detta en chans. Han gjorde så många små saker/gester som fick mitt hjärta att smälta, jisses. Och direkt när han åkte hem så fortsatta vi skriva på Snap. Inget nu ska jag leka svår spel med den här killen. 

 

Är det något ni undrar över så är det bara att skriva i kommentarerna. 

Jaja hur som helst, jag kommer älta detta om och om i tankarna enda tills jag träffar honom och säkert även då men jag ska inte bomba er med dessa tankar. Ni kan ju slänga iväg en tanke till mig imorgon och hoppas att jag överlever ;-) 

Jag blev inringd på jobb idag och det är ju röd dag = 100% OB så det tackar man inte nej till! Det blev en rolig dag på jobbet. Detta är verkligen det perfekta extrajobbet för mig. 

Nej nu ska jag snart försöka sova, om jag ens kommer lyckas men jag är så trött efter dagens jobb och min rygg dödar mig så jag lär somna. Tro mig när jag säger att jag sovit kasst under 5 dagars tid, sedan den dagen vi bestämde att vi skulle träffas. Ja men ni ser ju, världens stelaste tjej här ja. Önskar mig själv lycka till imorgon. 

Vad har ni gjort när ni träffat någon från Tinder första gången? 

Jättefint, personligt glas.