Jag fick en kommentar med lite frågor som jag tänkte besvara.
Beskriv din drömkille. Mörkt/ljust hår? Längd? Måste han vara från Europa? Måste det vara en kille? Kan han vara äldre än 40?
Detta är så himla svårt. Det är klart jag har en drömkille utseendemässigt. Det finns många killar jag tycker är väldigt snygga men drömkillen är ju mycket mer än så. För mig är känslan det allra viktigaste. Jag faller inte för killar som har ett specifikt
utseende utan jag faller för hela personligheten. Jag behöver känna klicket och framför allt tryggheten. Så hårfärg kvittar helt. Längden gärna 180+, i alla fall så att han är längre än vad jag är. Jag hade haft väldigt svårt att vara med någon som
är kortare än mig. Ja, det måste vara en kille då jag bara dras till killar och nej, absolut inte över 40. Jag dras inte till äldre killar.
Var vill du bo i framtiden?
Jag vill nog bo på samma ställe som jag gör nu. Jag tycker inte om förändringar så jag ser ingen mening med att byta stad eller så.
Var ser du dig själv om 5 år?
Egentligen kanske inte jättestor skillnad från nu. Jag skulle kanske vilja köpa någon marklägenhet/hus (nyproduktion) men det får tiden utvisa. Antingen jobbar jag fortfarande som lärare eller så provar jag på att jobba som rektor ett tag. Förhoppningsvis
är ekonomin lite bättre, så att jag kan resa mer. Min förhoppning är också att jag mår bra efter min utbrändhet och att jag känner mig glad igen. Kanske ett fint förhållande? Inga barn, då jag inte alls är sugen på barn.
I övrigt då? Jag mår fortfarande riktigt kasst, tog PCR test i lördags och fick svar igår. Negativt. Det kändes väldigt skönt! Så det är inte corona men något skitvirus jag åkt på. Jag sover dock väldigt dåligt om nätterna för jag mår så dåligt och
kan knappt få i mig varken mat eller dryck. Jag hatar att stanna hemma från jobbet, det ger mig så mycket ångest. Jag är nästan aldrig hemma från jobbet men denna gången mår jag riktigt kasst.
I övrigt så gick min önskan i uppfyllelse i natt, det jag mest ville var att se hans namn på skärmen och det var precis vad som hände. Jag hade hopp om att det skulle ske men jag började tro att det kanske inte
skulle ske ändå. Gud vilket kärleksdrama ni får följa här på bloggen haha... Känslor är inte helt enkla att hantera och hjärtat styr mer än hjärnan. Jag kan dock inte hjälpa hur mycket jag känner för denna kille, trots att jag är sårad. Men vi
pratar nu igen <3
Jag har strax ett samtal med min KBT terapeut. Vi avslutade vår KBT terapi för cirka ett halvår sedan men han sa att jag kan höra av mig till honom om det krisar och det gör det nu. Jag behöver prata med honom. Han har hjälpt mig så mycket i mitt
liv och jag behöver hans kloka råd nu.
