Idag på jobbet hände det mest obehagliga grejen jag varit med om. Jag hade svenska med min klass och plötsligt känner jag en djävulsk smärta i nedre delen av magen. Det kändes som om benen skulle vika sig av smärta. Samtidigt sköljde världens svettattack över mig från ingenstans. Jag blev så varm och illamående. Det kändes som om jag skulle svimma, jag har aldrig varit med om en sådan vidrig känsla i hela kroppen innan. Jag var tvungen att sätta mig ner och avbryta min lektion. Jag fick säga till mina elever att jag mår otroligt konstigt och så fick elevassistenten ta över medan jag gick ut. Klarade inte av att vara kvar. Gick till skolsköterskan som inte direkt kunde hjälpa mig. Hon är ny på skolan och frågade mig vilken klass jag går i 😭😭😭 Jag får alltid höra att jag ser ung ut men 15 var väl lite att ta i haha… Hur som helst så släppte inte krampen så jag fick ta stark medicin. Det som är läskigt med p spruta är att eventuella biverkningar sitter kvar i 3 månader, det är inte som med p piller att det bara är att sluta ta dem utan injektionen håller i tre månader. Vi får se hur jag mår framöver och om mensen försvinner för det kan ta upp till några månader har jag läst. Dock bådar detta inte jättegott, jag vill aldrig vara med om något sådant igen. 

Jobbade dock hela helgen, det var skönt att lägga fokus på annat än alla tankar som snurrar. På jobbet är det bara till att put a smile on your face trots att allt är skit. Igår var jag helt dränerad. Jag somnade på soffan två timmar och sedan sov jag åtta timmar. Känner mig dock fortfarande helt slut. Min sömn suger, jag vaknar mellan 4-6 gånger per natt och det är sällan jag sover mer än 6 timmar sammanlagt. Det är så mycket som inte funkar i mitt liv, vet knappt var jag ska börja. Är såå trött, vill bara vara ledig lite. Dock går inte tröttheten att sova bort ens och det är skitjobbigt. Jag är alltid trött, dygnet runt. Oavsett vad jag gör är jag trött. Det är 30 skoldagar kvar och några dagars jobb efter att eleverna slutat. Det börjar ändå närma sig sommarlov. Innan dess har jag dock en miljon saker att göra men ska verkligen försöka sätta betygen i god tid denna termin. 

Alla runt omkring mig åker på resor också och själv är jag bara hemma 😭😭 Kap Verde, Dubai, London, Barcelona, Palma. Jag är sååå avis på alla som bara drar. Jag vill också!!! Har inte varit någonstans sedan i oktober, vilken mardröm. 

Vi var på Väla från 10.30-19 så det blev verkligen en heldag. Jag hittade så mycket fint. 

Vi kollade i en massa affärer och åt en massa gott. 

Sedan köpte jag två par byxor, en tröja till, jeans, en klänning och en jacka. Så nöjd! Och världens mysigaste dag med mamma ❤️

Igårkväll kom E till mig. Hur mysigt som helst. Imorse ville jag inte släppa hem honom 😮‍💨 Vi har det alltid lika trevligt och mysigt. Det skönaste är att jag känner mig så bekväm i hans sällskap. Jag kan vara mig själv till hundra procent och han gör att jag känner mig fin. Jag har ju jättestora komplex över min kropp men han får mig alltid att känna att jag duger precis som jag är vilket är jättefint. Att ligga i hans famn är bland det mysigaste jag vet. 

I förra veckan var jag hos barnmorska och pratade kring olika preventivmedel. Jag har provat p piller en gång förutom men åt de typ två dagar, mådde skit efter och i övrigt har jag aldrig använt några hormonella preparat. Jag träffade en trevlig barnmorska och vi kom fram till att p spruta nog passar mig bäst. Jag ville inte ha några tabletter och inte heller varken spiral eller stav. Sagt och gjort, förra onsdagen fick jag sprutan. Det finns väl egentligen tre anledningar till att jag bestämde mig för ett preventivmedel. Den första och viktigaste är att jag verkligen hoppas på att bli av med mensen helt. Det hade varit drömmarnas dröm. Jag har ju så sjukt mycket problem med mensvärk. Jag måste styra hela mitt liv utifrån mensen. Jag kan inte planera in saker osv för smärtorna är omänskliga. Många blir av med mensen helt efter p spruta så jag ber innerligt att jag kommer vara en av de 🙏🏼 Det lär visa sig inom de närmaste dagarna. Den andra anledningen är att jag såklart inte vill bli gravid. Det är ju min största mardröm och jag hade gjort abort direkt. Sprutan ger 99% skydd vilket känns tryggt. Den tredje anledningen är att det absolut ökar spontaniteten och är mer nice än att använda skydd. Nu är jag väldigt öppen här men jag tänker att det är så viktigt att lyfta sådana här saker. Det är så viktigt att som förälder våga prata med sina barn om sex och skydd. Jag tyckte det var jobbigt att prata om med mamma tidigare men nu känns det fullt normalt och jag är så tacksam över att vi nu kan prata om exakt allt. Jag trodde att mamma var mycket mer pryd haha så har aldrig pratat om sådana här saker med henne men nu känns det hur naturligt som helst. Det som är viktigt att komma ihåg är att oavsett vilket preventivmedel man använder så skyddar det ju inte mot könssjukdomar utan endast graviditet. 

Helst skulle jag inte vilja få i mig några hormoner alls men nu blev det så. Jag är dock livrädd för att gå upp i vikt vilket jag redan gjort. Det är en vanlig biverkning men jag får verkligen inte. Har gått ner en hel del i vikt under det senaste året och vill verkligen inte gå upp igen. Använder ni något preventivmedel? Vilket då? 

Redan idag börjar jobbveckan. Fredag, lördag, söndag, tisdag, lördag och söndag. 

Hallå hallå! 

Sedan vi hörde senast har jag varit sjuk, väldigt sjuk. Problem med halsen ännu en gång och gått på antibiotika, tog den sista igår. Jag är så trött på mina halsproblem så ni anar inte. Jag har varit på vården ännu en gång att jag verkligen behöver operera bort mina halsmandlar för varje liten infektion sätter sig alltid på halsmandlarna och det är fruktansvärt. Jag fick faktiskt träffa en väldigt duktig läkarstudent nu senast och i fredags fick jag remiss från öron-näsa-hals. Jag ska ringa dig imorgon för det står inte vad det är för remiss men hade det varit för operation hade jag blivit så extremt glad, är det inte det så kommer jag bli galet besviken. Jag har fortfarande ont i halsen trots att hela antibiotika kuren är avslutad. 

Hur som helst. I övrigt har det inte hänt så mycket. Jag har jobbat väldigt mycket och sovit dåligt. Det hade varit NP i svenska vilket alltid innebär väldigt mycket extrajobb. Vi har rättat som bara den i veckan och jag är helt slut. Nu är det fyra dagar kvar på jobbet innan det är påsklov, det ska bli så galet skönt. Dock ska jag jobba en hel del i affären, faktiskt 6 av 10 dagar så det blir ju inte något jättelångt lov för mig men jag behöver pengarna så. 

Det kommer bli en intensiv vecka men nu kör vi. Jag är taggad! 

 

Jag fick ju såklart världens vidrigaste mensvärk, fyfan asså så han körde till Kristianstad. Det var så nice att vara passagerare i sin egna bil haha, det kan jag vänja mig vid. 

Sedan åt vi på Mister York, så jäkla gott är det där!! 

Nu var det ett tag sedan. Jag har fått lite frågor kring hur jag mår och jag skulle ljuga om jag sa att jag mår bra för det gör jag inte men jag försöker. Status just nu är att jag inte alls hört något från polisen. Polisen sa tidigare att de kommer höra av sig antingen om förundersökningen läggs ner eller om jag kommer bli kallad på förhör. Jag antar att det kan ta mer än en månad att färdigställa en förundersökning? Det har varit en jävla stress kring hela situationen. Inte nog med att han fuckade upp min trust hela så har det ju varit ett rent helvete att försöka få rätsida på allting, en sådan sjuk stress. Samtidigt som jag då behövt jonglera detta med mitt jobb som har varit extremt hektiskt under senaste tiden. Det har varit ett levande helvete. Just nu är det lite oklart för hur mycket pengar han faktiskt lyckats hämta upp mobiler och vilka han aldrig hann hämta ut innan bank ID:t spärrades. Alla banker/telefonoperatörer har inlett en egen utredning kring bedrägeri och Remember bank kom fram till att stryka hela skulden på 30 000 kr vilket var en enorm lättnad. I torsdags fick jag däremot brev från Comviq som skriver att de kommit fram till att det inte alls är något bedrägeri för det är ju identifierat med mitt bank ID. Vilka pantade idioter, det är ju det hela förundersökningen och polisanmälan handlar om. Det är som att prata med en vägg, de är helt fucking efterblivna. Jag skrev till dem att de kan glömma att jag kommer betala en enda krona för något jag inte har gjort men de säger att jag är betalningsskyldig. Ärendet kommer bli en tvist i domstol och jag har en utredare som kommer att företräda mig så får vi se vem av mig och Comviq som vinner. Detta tar aldrig slut, varje dag i princip får jag hem nya brev med nya abbonnemang, kontantkort och fakturor. Det är typ som en levande mardröm. Jag har fått så många kreditprövningar på UC, det påverkar ju hela min kreditvärdighet enormt. Min utredare jobbar på att föröka få bort dessa kreditprövningar så vi får se hur det går. 

 

En sak som jag dock inte låtit ske är att denna situationen ska hindra mig från att våga lite på killar igen. Det var såklart min första automatiska tanke men efter att ha pratat med familj, vänner och kollegor säger alla att det kan jag självklart inte göra. Jag ska ju inte låta honom "vinna", förstöra mitt liv. Jag har blivit utsatt för en extremt stor idiot, en psykopat men jag tänker att oddsen för att det ska hända igen rimligtvis bör vara extremt låg? Sedan tänker jag på vad oddsen är att det just hände mig? Händer det en på 1000? En på 10 000? Eller hur pass "vanligt" är det? Det är något som stör mig ganska mycket. 

Nej men ni FÖRSTÅR INTE hur mycket ångest jag har över att 29 ändras till 30 idag!!! Allt som började med siffran 2 var bra men nu när siffran 2 ändras till 3 känns det katastrofalt dåligt. Jag vill för evigt vara in my 20ths? 30 känns så gammalt. När någon nu frågar mig hur gammal jag är så ska jag alltså svara 30 istället för 29 😭😭😭😭 Gråter. 

Jaja, 26 februari och grattis på födelsedagen till mig. Det enda jag egentligen önskar mig är att ha ett fortsatt bra år för det har börjat rent åt helvete. Jag ska försöka göra 30 till mitt år. Jag är fortfarande ung (försöker jag intala mig själv i alla fall), jag har inga barn och är fri att göra vad jag vill, träffa vem jag vill och bara ha roligt. Drömmen är såklart att träffa en fin kille som faktiskt uppskattar mig men mad tanke på min tidigare historik så tror jag inte det kommer ske när jag är 30 heller. Under min förra födelsedag fick jag reda på att killen jag träffade låg med någon annan, på min födelsedag. Happy birthday till mig liksom, det kan ju knappast bli värre i år liksom ;-) Under min förra födelsedag hade jag dessutom precis blivit smittad av fusobakterien som nästan på riktigt tog död på mig så denna födelsedagen kan ju faktiskt bara bli bättre. Lucky meeee. 

Sportlov!! Kunde inte komma mer lägligt. Som ni vet har det varit en av de absolut värsta veckorna i mitt 29 åriga liv. Det har varit ett rent helvete och jag är trött, så trött. Allt med bedrägeriet har tagit musten ur mig helt. Jag förstår inte hur man kan göra så mot en person man ändå har umgåtts med. Det får mig verkligen en tappa tron på hela den manliga mänskligheten. Just nu kan jag inte göra så mycket mer i situationen utan jag har en utredare på ID kapning som ska bestrida fakturorna i mitt namn och polisen håller på med förundersökningen. Jag får ingen information från polisen så vet faktiskt inte alls mer om ärendet. 

Sista jobbveckan innan sportlovet, så otroligt skönt. Jag behöver verkligen den ledigheten, jag känner mig helt slut. Konstant trött, jag är verkligen aldrig pigg. Oavsett hur mycket jag sover är jag alltid lika trött. Jag börjar bli allt mer övertygad om att jag har en depression. Vårdcentralen har skickat remiss till PDT i Kristianstad. Det är psykodynamisk terapi och jag tror absolut jag behöver det. Jag har provat KBT och det hjälpte med vissa delar av mitt liv men jag behöver mer terapi, det är många delar i mitt liv som inte fungerar. Måendet är inte bra. Jag har en så fin mamma, en bra bror och lilla Jack, fina vänner, ett jobb jag gillar och en fin kille jag träffar men jag är fortfarande inte glad. Jag är aldrig längre genuint glad och har inte varit det på många, många år. Det är den konstanta tröttheten och nedstämdheten som jag tycker är allra jobbigast. 

 

Igår frågade Matteo om jag ville komma hem till honom, till hans lägenhet i Malmö. Jag kände faktiskt att jag inte orkade igår, energin fanns liksom inte där. Dock bestämde vi att jag ska hem till honom på torsdag istället. Jag i Malmö helt ensam? Skitläskigt. Skitläskigt att åka hem till en kille. Förra gången jag var hemma hos en kille gick det ju åt skogen som vi alla vet. Det känns nervöst och jag vet inte riktigt hur jag ska orka en vardag, kommer vara helt slut. Det ska dock bli roligt att se hur han bor. Imorgon är det alla hjärtans dag och då ska vi träffas. Vi ska äta på Steakhouse i Kristianstad. Det blir min första alla hjärtans dag dejt någonsin. Det är många tankar som snurrar i huvudet just nu.

Sen åkte vi till Åhus. Jag ville spana in det nybyggda hotellet och det såg sjukt nice ut. I och med att det var så bra väder tänkte vi att en liten promenad vid vattnet skulle vara härligt, och det var det. Jag älskar ju havet, känner mig som mest avslappnad där. 

Idag ska jag träffa Matteo igen. Det känns lite pirrigt faktiskt. Det är tredje gången vi ses på drygt en vecka. Det är så härligt med en kille som tar initiativ och faktiskt vill ses, det är jag inte van vid. Planen är att vi ska till Kristianstad. Han vill prova Mister York så där ska vi äta och sedan är det lite oklart faktiskt. Kanske gå promenad? Kolla i affärer? Hem till mig? Vi får se vart dagen tar oss :-) 

Jodå dejten blev av idag också. Hämtade Matteo från stationen vid 16 och så åkte han nu 20.30. Vi snackade en massa, beställde Foodora och kollade på film. Sedan bytte vi till Eva & Adam, nostalgi för oss båda. Väldigt trevlig kväll. Han verkar ta det väldigt sakta framåt dock och det är något jag inte är van vid, då jag är van vid att killar jag träffar direkt vill hålla på. Är det vanligt att absolut ingenting händer efter två gånger? Jag är absolut ovan vid det. Han frågade i alla fall om jag vill ses i helgen så vi ska ses på lördag eller söndag igen. Det känns enkelt med honom, just för att han visar att han vill ses igen. Tidigare killar jag träffat har varit oklara och då har jag hela tiden behövt övertänka om han ens vill ses mer eller inte. Jag behöver raka och tydliga signaler så det känns skönt med Matteo. Det ska bli spännande att se hur detta utvecklar sig. Det kanske inte ens blir något men jag kommer absolut att ge detta en chans. Han tackade precis för idag och skrev att han redan ser fram emot helgen. Det känns fint. 

Långa jobbdagar väntar. Utvecklingssamtalen är i full gång och idag hade jag 3 av 8 stycken. Det betyder att jag har 5 på onsdag, jisses. Jobbade från 08-18.30 idag, brutalt. 

Jag har i alla fall haft en jättebra helg. Fredagen med Matteo var så trevlig och i lördags träffade jag Cassandra. Vi har inte setts på 10 år 🥹 Berättar mer sen. Den dagen gjorde mig i alla fall helt fylld av energi, det var längesedan jag skrattade så mycket. Söndagen spenderade jag med mamma. Perfekt helg! Det var så länge sedan jag var ledig en hel helg så det var väldigt välbehövligt. 

Igår skrev Matteo och frågade om jag vill ses i veckan och såklart sa jag ja. Redan imorgon ska vi faktiskt ses. Då ska han komma hem till mig. Första gången vågade jag inte bjuda hem honom men nu andra gången känns det ändå lugnt. Jag vet inte riktigt vad vi ska göra men kolla på film antar jag. Ska bli spännande att se om någon attraktion uppstår. Man vill ju känna den där pirriga känslan i magen. Jag är lite nervös men är typ för trött för att vara väldigt nervös. Det blir förhoppningsvis bra, kul att han ville ses igen :-) Det är ju det som är läskigast med att träffa en ny kille första gången, man vet aldrig om man kommer vilja ses igen. Jag har ändå haft tur med alla jag träffat hittills för jag har klickat bra med alla 5 faktiskt. Jag är väl ett socialt geni ;-) I och med att han avbokade första gången är jag dock lite tveksam på om det kommer bli av. 

Snart helg igen. Planen är att jag ska vara ledig. På fredag är tanken att jag ska träffa Matteo, killen jag skulle på dejt med och äta på restaurang med för några veckor sedan men då avbokade ju han. Nu kör vi ett nytt försök men avbokar han denna gången också då jävlar 😝 Jag har inte för stora förhoppningar, bättre inte ställa in sig men det hade varit trevligt att träffa honom då han är nice att skriva med, vi har mycket gemensamt. På lördag ska jag träffa min fina vän Cassandra. Min bästa vän från högstadiet som jag inte träffat på typ 10 år? Hon bor i Uppsala så vi ses väldigt sällan, kommer bli super. Får väl uppdatera er på fredag om jag och Matteo sågs eller inte. Om vi kommer ses så kommer jag vara as nervös. Om vi inte ses så ska jag chilla hela fredagen.