Det känns som måndag, kanske för att jag jobbade hemifrån idag. Hade i alla fall fyra superbra lektioner idag, lektionerna flyter verkligen på så bra just nu, loooove it. Dock fortfararande så konstigt med Corona, min ångest är brutal vilket tar på krafterna mentalt. 

Efter jobbet hade jag tid hos kiropraktorn, går hos en ung kille i Hässleholm. Himla trevlig och duktig! Hässleholms kiropraktik, rekommenderas. Jag har stora problem med min rygg. Dock blir man ju pank, ett besök kostar 440 kr och varar i cirka 15 min. Han vill träffa mig typ 15 gånger, vet inte hur jag ska få ihop det ekonomiskt alltså 😬 att kiropraktik inte ingår i högkostnadsskyddet är för mig ett mysterium.

När jag kom hem hade jag ett digitalt möte med min KBT terapeut, han är förjäkla bra! Han är äldre och befinner sig i riskgruppen och har alla träffarna digitalt. Det gick hur bra som helst faktiskt. Älskar att prata med honom, det är guld värt. Alla borde någon gång prata med en terapeut/psykolog. Jag går ju i KBT pga min bakterieskräck som utvecklats till tvångstankar och ångest men vi pratar även mycket om livet och alla dess utmaningar. Jobbet och utbrändheten är två andra stora aspteker. Tummen upp för min terapeut. 

Nu ska jag äta ett äpple, titta en stund på tv och sedan sova. Blev inte tillräckligt många timmars sömn i natt så jag behöver sömn. Kram på er <3 

Jag lever! Allt bra med er också, hoppas jag? 

Sista dagen i Riga lämnade jag faktiskt kvar min kamera på hotellrummet, det var himla skönt att inte behöva släpa på den hela dagen. Trots att kameran inte är jättestor är den fortfarande rätt tung och i vägen ibland. 

 

Vi började dagen med frukost på hotellet.

Hoppas ni mår bra <3 Jag mår fint men det är verkligen en konstig känsla just nu. Det känns som om hela livet har pausat. Jag vågar inte riktigt gå ut någonstans, mer än till jobbet. Jag vill kunna leva som vanligt men det går ju inte så bra nu. Det känns också himla konstigt att gå till jobbet, försöka låtsas som att allt är som vanligt trots att det inte är det. Svårt att låtsas som om ingenting när alla pratar om Corona och det titt som tätt kommer upp notiser från Aftonbladet med rapporteringar kring hur många nya dödsfall som inträffat. 

Det är härligt att jobba!! Nu önskar vi dock alla att livet kan återgå till det normala igen för detta är inget skoj. Ta hand in er! 

Recap från de senaste dagarna, har varit ett par riktigt hemska dagar.

I onsdags var det studiedag och då jobbade jag hemifrån. Jag och min kollega rättade nationella prov och det gick jättebra att göra via Teams då vi både såg och hörde varandra. Det blev en intensiv dag för vi rättade 8.30-16.30 med endast en lunchpaus. På onsdagskväll började jag få allt större ångest kring corona. Jag hade också lite feber, inte mycket men ändå. Jag bestämde mig för att stanna hemma både torsdag och fredag. Jag skulle helst av allt velat jobba hemifrån men då skolor inte är stängda går det inte. Jag satt alltså hemma hela torsdag och fredag utan att få jobba. Det var extremt fruktansvärda dagar. En annan sak om man är riktigt sjuk och inte orkar göra något men nu hade jag ju en massa energi men kunde bara vara hemma. Jag som får grov ångest av att inte ha koll på allting tyckte såklart att det var extremt jobbigt att gå runt här hemma och bara åh, nu har min 9a svenska, nu har min 7a lektion osv... SUPERJOBBIGT och jag började klättra på väggarna redan efter ett par timmar. I lördags trodde jag att det var söndag och började nästan gråta när jag insåg att det bara var lördag. Hur illa :( Under dessa två dagar kom jag till insikt att jag älskar mitt jobb över allt annat och att jag har otroligt svårt att leva utan jobbet, får verkligen abstinens. Att vara arbetslös och gå hemma måste vara något av det absolut värsta som finns. Lider otroligt mycket med alla som blivit varslade nu under corona och värre lär det bli...

Den 2a juli har jag en resa inbokad till Grekland, en resa som kostade jäkligt mycket pengar och som jag var för snål för att lägga på ett avbokningsskydd på för vem trodde att corona skulle dyka upp och härja i hela världen? Jag försöker tänka att det är ett par månader kvar till juli och att det kanske visst kommer att gå att resa till Grekland. Så som läget är nu är alla resor med TUI och Ving inställda så i nuläget ser det mörkt ut. Jag vet inte riktigt vad jag gör om jag går miste om alla pengarna, det skulle vara en ren och skär mardröm.

 

Det handlar inte bara om pengarna utan om det att resa verkligen är mitt liv och att jag inte kan tänka mig en sommar utan att åka till Polen, Grekland och Spanien. Hur ska jag överleva? Det kommer fasen inte gå! Jag mår så bra utomlands, så bra på en strand men solens varma strålar mot min hud och att höra vågornas brus. Jag måste fortfarande ha hopp att det kommer att gå och resa i juli. I nuläget verkar siffrorna inte vända neråt utan de går stadigt uppåt. Fler och fler smittade och fler dödsfall varje gång jag läser på nätet...

 

Ett gäng osedda bilder från sommarens resa i Grekland. Jag lever fortfarande på denna resan...♥

NU kommer det ett tips från mig som kanske kan rädda någons helg. Serien EAGLES som finns på Svtplay. Jag är besatt, herregud det är nog det bästa jag sett sedan SKAM. 

 

Har ni sett Eagles? Visst är den BRAAAA? Har ni inte sett Eagles? Jag är avundsjuk på er som har denna serie framför er. 

Avhandla "the basics" om dig. 

Jag heter Caroline Persson, kallas för Carro eller Carro93. Jag är född år 1993. Jag har hela mitt liv bott i lilla Hässleholm vilket jag trivs med relativt men ibland vill jag bara lämna allt här för att bege mig ut på större äventyr, USA lockar ständigt. Min mamma är polsk så jag är halvpolsk och pratar språket flytande. 

Vad jobbar du med? 

Jag jobbar som högstadielärare, blev klar med min lärarutbildning januari 2017 så har jobbat som lärare i drygt tre år. Jag är också utbildad bröllopskoordinator, alltså bröllopsfixare med andra ord. Jag har fått mina två första bröllopsjobb i sommar och är riktigt taggad. 

 

Hur ser din familjesituation ut? 

Jag har en mamma och en storebror, min pappa har jag inte alls någon kontakt med sedan många år tillbaka, trots att vi bor i samma lilla stad. 

Vad var ditt största intresse när du växte upp? 

Jag har aldrig haft något sådant där riktigt intresse som jag brunnit för, som många andra. Under stora delar av min uppväxt spenderade jag otroligt mycket tid med min barndomskompis Anja, vi var i princip som systrar och gjorde allting tillsammans. När jag tänker tillbaka på min barndom ploppar alltid Anja upp först av allt. 

 

Vad är ditt största intresse nu? 

Resor är mitt absolut största intresse men det är ju tyvärr inget jag kan sysselsätta mig med sådär superofta då jag inte är rik. Mode och kläder är något jag tycker väldigt mycket om. Vet inte om jobbet kan räknas som ett intresse? Jag jobbar alldeles för mycket men det är för att jag tycker det är så jäkla kul.

 

Vad var du ointresserad av när du växte upp? 

Alkohol och fest. Jag har verkligen aldrig dragits till det. Jag har alltid ogillat alkohol och gör det fortfarande. Jag tycker det är helt meningslöst att spendera en kväll med fulla och jobbiga människor,, jag har aldrig känt mig hemma i det. Jag har aldrig heller sett någon mening i att bara dra rundor på stan som många ungdomar gör, saker som inte är meningsfulla ger mig ingenting. När jag gör något vill jag att det ska kännas meningsfullt annars får det vara. Alkohol och fest har aldrig känts meningsfullt. 

Vad mår du bra av? 

Havet! Resor överlag. 

 

Vad sörjer du? 

Att jag under flera års tid tog slut på mig själv och vägrade lyssna på andra som såg varningstecken i god tid, då reagerade jag med ilska istället. Idag sitter jag här, och känner inte igen mig själv. Var tog all energi, ork och glädje vägen? Även om jag letar med förstoringsglas kan jag inte hitta den. 

 

Hur tar du hand om dig själv? 

Det gör jag inte. Jag jobbar för mycket, jag stressar för mycket, jag oroar mig för mycket, jag sover för lite. Jag försöker dock bättra mig. Jag försöker att sova lite fler timmar, att stressa lite mindre och att jobba mindre. Jag försöker också acceptera situationen som den är och försöker se det positiva med livet ändå. Det är inte helt lätt att ta hand om mig själv när jag har både diabetes och migrän. Jag försöker verkligen göra så att blodsockret ligger inom målområdet men det är omöjligt för alla som har diabetes. Det tar så mycket kraft av mig och jag blir ledsen när jag inte lyckas. Jag är livrädd för komplikationer i framtiden men jag vill inte heller bli manisk och bara tänka på mitt blodsocker dygnet runt. Jag har migrän i princip varje dag, jag har dock fått i läxa av min KBT terapeut att skriva en egenremiss till käkspecialist på sjukhuset. Kanske migränen kan ha en koppling till käken? I så fall kommer jag aldrig förlåta mig själv om jag inte pratar med en specialist. Jag röker inte och jag dricker inte, det tackar nog min kropp mig för. Jag har aldrig rökt i hela mitt liv, så mina lungor bör vara i gott skick. 

Hur är du som person?

Inom hemmets fyra väggar är jag ofta ledsen, nedstämd och ganska negativ. Jag har svårt att hitta glädjen när jag ständigt har ont och mår illa. Jag lägger all min energi på att försöka hålla fasaden uppe när jag är bland folk, men när jag kommer hem kan jag släppa på det och då kommer det riktiga fram, ett liv fyllt av smärta. Mamma är faktiskt den enda personen i hela världen som egentligen vet hur jag mår. Personer som träffar mig då och då hade nog sagt att jag har ett bra liv och verkar glad och lycklig. Personer som verkligen känner mig vet att mitt liv är ett rent helvete många gånger. Vem gillar att vara runt en person som hela tiden pratar om hur ont den har? Det vill ingen, därför har jag lärt mig att sätta upp en fasad bland folk. Då är jag glad, har lätt till skratt och har mycket energi. Som person är jag, och har alltid varit perfektionist. Jag är otroligt driven och ambitiös. Om jag säger att jag ska göra något så gör jag det, jag avskyr nämligen när folk inte håller sitt ord. Det gjorde i princip aldrig min pappa vilket sitter kvar. Jag är väldigt envis och vill ha allting på mitt sätt, vilket inte är goda egenskaper. Jag är väldigt snäll och har ett stort och gott hjärta, för gott ibland för många gånger har folk dragit nytta av det. Jag har mina stunder och skulle faktiskt beskriva mig själv som jäkligt rolig ibland ;-) Jag tycker om att få andra att skratta. 

HERREGUD vad är det som händer med hela samhället och hela vår värld? :( Allting med Corona ger mig grov ångest. Som ni kanske vet har jag ångest i vanliga fall också pga bakterieskräck så ni kan ju tänka er hur jobbigt det blir nu. Låg i sängen i en timme igår och bara kände ångesten krypande över hela kroppen. Fyfan... Hela samhället raserar. Att bara vara hemma gör mig galen, jag vill hitta på saker, gå ut och äta, träffa folk. Jag skulle åka till Väla under påsklovet men nu blir det liksom ingenting. Ska jag sitta hemma 10 hela dagar? Vad fasen gör man hemma under så lång tid? 

 

GE MIG TIPS!!! VAD HITTAR NI PÅ DÄR HEMMA? VAD GÖR MAN HEMMA HELA DAGAR? Jag är liksom van vid att alltid jobba. 

 

Idag togs ju beslutet att alla gymnasieskolor och uppåt ska stänga från och med imorgon. Jag antar att nästa steg kommer att bli att stänga grundskolorna också, på torsdag kommer regeringen troligtvis med mer info kring det. Idag var 30 ur personalen borta och 156 elever. Det är ju ohållbart. Utan personal fallerar hela skolan och med minst 1/3 av alla eleverna borta i varje klass fallerar undervisningen, det går liksom inte att komma framåt. Idag hade jag 7 elever i gruppen när de egentligen är 21 st. Det är sjuuukt. 

Efter museumbesöket tog vi lite fler bilder utanför Svarthuvudbrödernas hus. Riga är verkligen en fin och fotovänlig stad! Jag är så glad att jag åkte dit :-) 

Är ni oroliga över coronaviruset? Jag är! Eller jag var inte direkt det för någon vecka sedan men i nuläget är jag. Media matar med information från alla möjliga håll och kanter. Då jag tillhör riskgruppen (diabetes) är jag orolig. Jag blir väldigt dålig av ett vanligt virus, det slår ut mig totalt i veckor. Jag vill inte ens veta vad coronaviruset hade gjort med mig. Skåne har flest fall, efter Stockholm i hela Sverige och det ökar hela tiden. Det känns inte bra. Det som inte känns bra är att regeringen och Folkhälsomyndigheten är så jäkla mesiga i Sverige! Andra länder tar snabba beslut medan i Sverige håller man fast vid att folksamlingar över 500 är förbjudet. Så en folksamling på 300 eller 499 är alltså bättre än en folksamling på 500 personer. Det är sjukt! Andra länder stänger barer, gym, restauranger medan i Sverige händer ingenting sådant. 

 

Jag kan isolera mig hemma, det är inte något jätteproblem. Under helger. MEN under veckodagarna jobbar jag och det finns inga planer på att stänga skolor trots att många andra länder gjort det. Jag vet inte riktigt hur myndigheterna tänker här. Om en elev har corona, då kan man räkna med en massmittning på skolan direkt. Barn och ungdomar kan ha corona och "bara" vara förkylda men kan smitta andra som kommer få så mycket värre än bara en förkyldning. Det känns inte hundra att gå till jobbet imorgon, jag känner mig rädd och orolig. Vi skulle ha en föreläsning på onsdag, den har blivit inställd. Men vad gör det, risken för smitta är enorm. Jag får se hur det utvecklar sig i veckan, hur länge jag kommer våga gå till jobbet. 

 

Jag förstår att det är mycket problematiskt att stänga ner stora delar av samhället och sätta folk i karantän MEN andra länder fixar det uppenbarligen medan Sverige leker med folks liv. Jag tycker att Stefan Löfven är en mesig typ, har alltid tyckt det och kommer alltid att göra det. Han suger på att styra Sverige, enligt mig är han ett stort skämt. Inte minst nu i coronatider. Andra länder stänger landets gränser men inte ens det är aktuellt i Sverige. VARFÖR? Istället säger han att man ska stanna hemma om man är sjuk, no shit tack för informationen, det var raketforskning. Jag blir så trött på allting. Att stänga skolor och köra digital undervisning ett par veckor för att se hur smittan kommer att te sig då. Men nej, det krävs tydligen att någon blir allvarligt sjuk och att många ska dö innan någon åtgärd kanske tas till. 

Att bara få se Svarthuvudbrödernas hus var i sig en upplevelse, verkligen en av de vackraste byggnaderna jag sett i mitt liv. Inomhus är det ett museum och eftersom biljetterna var så billiga gick vi dit. Som jag nämde innan är jag inget stort fan av museum och ska jag vara ärlig har jag fortfarande inte förstått vad detta var för museum, det fanns inte jättemycket att se nämligen. Det som fanns var dock fint, så värt ett besök. Mamma och brorsan tyckte det var ganska intressant. 

Men jaaa, hur glad är jag inte över att vi hann med att åka till Österrike i december och Riga i februari, innan corona slog till med full kraft? Så som läget är nu hade jag aldrig valt att resa iväg. När vi åkte till Riga hade corona brutit ut i Kina och något enstaka fall i Italien men inte mer än så. För min egna skull, och för andras hade jag absolut inte vågat åka utomlands nu. Hur sommaren blir är fortfarande ovisst, jag har två resor inbokade som jag inte har avbokningsskydd på så det handlar om jäkligt mycket pengar... Tills vi vet mer än så, så lever jag i nuläget på Rigaresan <3

Ojoj, stackars mitt hår. När jag gick på högstadiet hade jag långt, tjockt och friskt hår. Jag är ju brunett egentligen och innan jag började göra slingor var mitt hår otroligt tjockt. Som de flesta någongång i livet gör, valde jag att börja färga håret. 

Hola! 

 

Vilken hektisk dag. Det har varit nationella prov förberedelser största delen av dagen. Imorgon är det nämligen dags för svenska nationella läsförståelse och på torsdag är det uppsatsen. NP är största händelsen på året för det är så stort och så viktigt. Sjukt mycket förberedelser för lärarna dock. Känner mig helt slut och det är bara måndag 😬

 

Nu ska jag titta klart på Masterchef och sedan sova. Behöver energi inför morgondagen. 

 

Söndag IGEN. Hur kan helgerna gå så himla f o r t ?? 

 

Igår tog jag det lugnt hela dagen, så himla välbehövligt. Sover dock fortfarande jäkligt dåligt om nätterna. Inte direkt under vardagar för då blir det inte lika många timmars sömn och då är jag så pass trött att jag sover mig igenom cirka 2/5 nätter ändå. Så fort helgerna kommer så BAAM och jag sover sjukt dåligt. Jag vaknar mååånga gånger per natt, tankarna maler, jag tittar blodsockret sådär 10 gånger under natten, jag vänder och vrider på mig, vaknar tidigt och kan inte somna om. Det är verkligen skitjobbigt och det börjar göra mig lite smått galen. Jag känner också starkt av myrkrypningar i benen vilket drives me crazy, finns ingen vidrigare känsla än känslan av att tusen myror kryper i benen. Det är V I D R I G T. Jag har inte haft sådana här sömnproblem innan, det är typ så att jag blir "rädd" varje gång det närmar sig läggdags under helgerna för jag vet att natten kommer bli skitjobbig. Har ni något tips? Jag vill inte ta några sömntabletter, vägar det. 

 

Förresten, tittade ni på mello igår? Jag blev så besviken över resultatet. Gillade varken The mamas eller Dotter. Paul Ray var min stora favorit, killen har en sjukt bra röst. Jag började lyssna på honom för cirka 1 år sedan och fastnade direkt, han är en av mina absoluta favoritartister. Tycker även att Hanna Ferm var duktig. Jag tror inte att det kommer gå jättebra för The mamas i ESC. 

 

Idag behöver jag jobba en hel del, jag har både läsförståelseprov och debattartiklar att rätta. Hoppas ni får en lugn söndag utan jobb. Kram. 

Lite fler bilder från fina byggnaden Svarthuvudbrödernas hus i Riga. ♥

Nåja, nog om det. Jag tittade igenom min kamerarulle nyss och kom på att jag inte bloggat om detta. I början av februari åkte jag och Alexandra till Kristianstad en lördag. Vi gick runt på stan och sedan åt vi på Steakhouse. Verkligen världens mysigaste dag!! Jag älskar våra sådana här träffar, jag blir så fylld med energi efteråt <3

Onsdagen avklarad och jag var tvungen att stanna på jobbet 1,5 timme extra för att hinna fixa allting inför morgondagens lektion. Det är ju torsdag = min helvetesdag som ger mig grov ångest varje onsdag. 

Hej på er!

 

Jag sov så himla dåligt i natt, var så nervös inför ögonbottenfotograferingen. Det tog drygt en timme i och med att jag fick droppar som utvidgar pupillerna och de måste verka drygt 20 minuter. Ögonen fotograferades och jag kunde inte vara mer nöjd med resultatet. Hon sa att det inte är några förändringar sedan förra året, jag har en liten blödning i ögat men den tar kroppen hand om själv och läker ut. Hon sa att det nästan såg finare ut än förra året. Vilken lycka och lättnad! Jag blev verkligen så himla glad. Dock har jag fått sämre syn på höger öga, har fortfarande 1,0 när jag tittar på tavlan med bokstäverna med båda ögonen men 0,9 med höger öga. Waah, det gör mig lite ledsen men antar att det är en del av livet. Hon sa att det är vanligt att se suddigt när man legat högt i blodsocker en period. Jag ska verkligen fortsätta kämpa med blodsockret. Det blev dock sämsta möjliga starten, jag vet inte varför men antagligen har det med både mens och stress att göra för jag var tvungen att stressa som fan för att hinna till jobbet till kl 12.20. Blodsockret bara steg och steg och när jag skulle hem från jobbet hade jag 24,8 i blodsocker. Allså VA, jag blir så frustrerad, jävla diabetes!! Det känns som om jag kan kämpa ihjäl mig och blodsockret lever ändå sitt egna liv. Nu ligger det på 13,8 så det går neråt men jag mår med andra ord inte på topp. 

Hej vänner! 

 

Jag var pigg i hela tre dagar innan jag kraschade igen. Måndag, tisdag och onsdag efter sportlovet var bra. Jag hade energi och var himla glad. Sedan kom torsdagen, den hemska torsdagen som blev galet stressig och tömde mig på energi helt och hållet. Fredagen var jag mer som en zoombie än en människa. Hela helgen har jag varit så himla trött och knappt orkat resa mig ur soffan vilket gör mig ledsen. Jag vet inte om det bara är jobbigt som påverkar och att jag faktiskt är rejält utbränd, mer än vad jag tror eller om sprutorna jag tar mot migrän också kan ha en inverkan. Jag har nu tagit sprutorna i ett helt år och jag kan inte riktigt sätta ett datum på när jag började må såhär dåligt, sommaren var den absolut mest hemska perioden. Jag har läst att depression kan vara en biverkning av Aimovig, sprutorna jag tar men jag vet ju inte säkert. Vill samtidigt inte heller sluta ta sprutorna för de hjälper en del i vissa peioder. Känner mig lite lost kring detta. Hade helst velat sluta ta sprutorna helt för att se hur jag mår men då kommer jag må sämre än sämst med migränen så vågar inte det i detta läget. Samtidigt är jag så trött på att må som jag gör. Ingenting känns roligt längre, jag känner mig hela tiden nedstämd och ledsen och det värsta av allt är att jag inte har någon energi. Sådant som jag tidigare inte ens reflekterat över känns som värsta jobbiga grejen. Mamma ville att vi skulle ut och gå en runda i lördags, jag började nästan gråta när jag tänkte på det för att resa mig ur soffan kändes lika jobbigt som tanken på att bestiga ett berg, det slutade med att jag stannade inne och sedan fick jag ångest över det. I juni blir det ett år som jag mått riktigt kasst, ett år är väldigt lång tid och det börjar inte ljusna heller utan snarare tvärtom. Det är hemskt att inte känna igen sig själv och ännu hemskare att jag inte riktigt vet vad jag ska göra åt saken. 

 

Nåja, det skulle inte bli en sådan här lång utläggning kring detta. Idag åkte jag hem från jobbet direkt 16.30 när jag slutade, det är mitt mål för denna veckan. Åka hem från jobbet när jag slutar och inte sitta kvar. Imorgon kan jag sova till kl 08, guld <3 Jag ska till sjukhuset i Kristianstad för att kolla mina ögon. Ni kommer ihåg att jag skrev för några veckor sedan att jag såg väldigt suddigt, framför allt på höger öga? Ringde till sjukhuset och sa att jag vill kolla upp det. Som diabetiker fotograferar man ögonen varje år men de har så fullt så egentligen skulle jag vänta några månader men det blev ett återbud och då fick jag tiden. Jag har dock sovit så himla dåligt pga detta under flera dagar nu, jag är riktigt nervös inför imorgon. Vad ska de säga om ögonen? Har min diabetes påverkat ögonen så pass mycket? Jag mår verkligen illa när jag tänker på det, får ont i magen av oro :( För två år sedan hade jag för första gången sedan jag fick diabetes 2004 lätta förändringar i ögonen och förra året var det samma. Lätta förändringar kan dra sig tillbaka om blodsockret hålls relativt bra men det är helt omöjligt... Jag ser fortfarande inte bra och är livrädd att jag ska behöva göra laseroperation eller liknande. Ber till högre makter att allting ska gå bra... Dock har jag 17 i blodsocker i skrivande stund vilket är det sämsta tänkbara kvällen innan ögonbottenfotografering. Högt blodsocker = ser sämre = stress inom hela mig = ledsen Carro. Håll tummarna för mig imorgon ♥

Hittade denna roliga lista hos fina Emma och var bara tvungen att sno den. 
 

 

Nej, aldrig. Alkohol förekommer inte i vårt hem, jag dricker aldrig så alkohol är inte en del av mitt liv och det känns jäkligt nice.

 

Nej, har bara haft fiskar och det var så tråkigt...

 

Ja, solpuder från Isadora, bästa! Jag använder aldrig foundation, bara solpuder.

 

Ohja, vem har inte? En av planerna är att lyckas med mitt jobb som bröllopskoordinator. 

 

Nej. 

 

Faktiskt inte vilket är lite sjukt, jag börjar fundera över om jag ens kan bli kär? Alla andra verkar bli kära hur enkelt som helst men inte jag, jag har otroligt svårt att släppa in någon i mitt liv och att träffa random personer på dejter ger mig seriöst panik. Jag har känt att jag tycker om någon väldigt mycket och att jag tycker om att vara nära personen men aldrig varit kär.

 

Ja, när jag gick ut hade jag 21 av 29 MVG, alltså högsta betyg i väldigt många ämnen. Helt ärligt var det inte värt det, min utmattning började redan under gymnasiet upptäckte jag när jag tänkte tillbaka på året tillsammans med min KBT terapeut. People, inte värt det!! Plugga inte så mycket att det får er att må dåligt 24//7. Jag är dock stolt över mina resultat och kommer alltid att vara det. 

 

 

Amelia, favoriten. 

 

Jag fyllde 27 i onsdags! Oh my, hemskt haha... 

 

Vår och sommar. 

 

 

Jag har precis rättat klart en massa prov. Så fina resultat vilket gör mig jätteglad! 

 

Caroline, gå din egna väg och fortsätt att inte falla för grupptryck, du kommer att tacka dig själv när du blir vuxen. 

Strunta i de som hatar, mycket bottnar i avundsjuka. 

Du kommer att hitta vänner som är 100% äkta, de andra kan du strunta i. 

Ta vara på all familjetid du kan få, det är guld att ha en mamma som älskar dig över allt annat. 

Försök acceptera att du inte är som många andra, det är helt okej att tycka det är skönt att vara hemma själv en fredagkväll istället för att gå ut och festa, som du faktiskt inte ens tycker är skoj. 

Var bara dig själv, 100%, alltid. De som verkligen tycker om dig kommer att tycka om dig precis för den du är. ♥

 

 

Att jag är driven, ödmjuk, engagerad, genuint snäll och vill aldrig såra någon medvetet. 

 

Dålig människa år ett hårt ord, jag tycker att människor gör dåliga val och handlingar men fåtal personer är verkligen dåliga människor. Det som sätter käppar i hjulen för min del är min egna prestationsångest och inre stress som lett till att jag faktiskt mår skit. Jag har ett otroligt stort kontrollbehov som jag hela tiden jobbar med att försöka släppa men det är otroligt svårt. 

 

Det jag arbetar med nu, lärare för det är mitt drömjobb. Jag älskar mitt jobb för det ger mig så mycket glädje. Jag vill också fortsätta arbeta som bröllopskoordinator vilket jag ska börja göra i sommar då jag har mina två första bröllop någonsin som jag ska koordinera. Det hade varit väldigt kul att kunna expandera i framtiden och bli någon inom bröllopsbranschen. 

 

Storlek 40-41, ja stora fötter. 

Just nu Tre smö lögner som är riktigt bra. 

 

Jag ska chilla en stund. Netflix & chill ;-) Haha, nåja Netflix i alla fall.