Jäkla kossa
Efter Svarthubvudbrödernas hus vandrade vi runt lite i stan, med mål att hitta till gallerian Centr. På vägen dit blev vi stoppade av en man som utgav sig för att vara THE ZOMBIE POLICE, han var så sjukt hög på droger. Jag vet inte vad han hade
tagit med det skrek drogpåverkad om honom. Jag tycker det är fruktansvärt obehagligt med drogpåverkade människor, jag har svårt att få bort det från näthinnan. När vi var i Dublin för ett par år sedan var det en ung tjej i parken som var rejält
drogpåverkad, trots att det var flera år sedan kan jag inte glömma det utan det återkommer i minnet lite då och då. Så många liv så blir förstörda av droger, jag tycker det är helt fruktansvärt.
Vi hittade till gallerian Centr, ett stort köpcentrum med många affärer. Värt ett besök! Köpte en del fint här.
En portion sötpotatispommes, så gott!
Sedan började helvetet... Tack Matilda Berlin hehehe. Fina
Matilda hade tipsat om restaurangen
Blue Cow i Riga på sin blogg och
jag hade också läst väldigt många positiva recensioner om den på Tripadvisor. Jag sa till mamma och min bror att vi
måste dit. Ja visst sa de. Vi tog en taxi till stan och taxichauffören sa att han inte
kunde köra in längre men att han tror att restaurangen låg bara några gator bort. Jag tog fram min GPS, skrev in adressen och så började vi gå. När det äntligen stod anlänt på min GPS tittade vi runt och bara ehh va, här ligger
ju ingen restaurang? Då gick vi åt andra hållet och samma sak igen. Anlänt. Hur kunde vi ha anlänt både åt det ena och andra hållet? Här började vi bli lite frustrerade. Vi frågade ett par personer men de visste inte var den låg.
Till slut hjälpte en tjej oss, hon skrev in adressen på sin GPS och följde oss. Dock blev hur konfundersam då hennes GPS inte heller visade korrekt utan vi virrade runt där på stan, i mörker, vind och minusgrader. Hon sa att den
bör ligga någonstans här i närheten, vi tackade och fortsatte leta. Min GPS visade hela tiden fel och ingen vi frågade visste var restaurangen låg, trots att den är en av Rigas populäraste. Vi gick fram och tillbaka typ 10 minuter
till innan vi alla, eller nåja jag och mamma, tappade tålamodet totalt. Min bror är alltid så lugn. Jag förstår inte hur han gör. Vi var alla hungriga och både jag och mamma började bli rejält irriterade plus att mitt blodsocker
var lågt. Jag kände bara GE MIG MAT!!! Vi gick förbi ett steakhouse och brorsan föreslog att vi kunde äta där. Efter lite om och med blev det så.
Det visade sig vara en väldigt god men extremt dyr restaurang. Jag fotade aldrig min mat ser jag i efterhand, var väl så sjukt hungrig. Man beställde köttet var för sig och sedan alla tillbehör separat. Man betalade
alltså för varje liten grej som man valde att lägga till och därför blev det jättedyrt. Jag tog i alla fall en grillad köttbit som var svingod, smakade sådär äkta grillat. Mums!! Till efterrätt tog jag chokladfondant
och den var magisk. Det var dock lite snopet att det inte blev någon Blue Cow då jag hade sett fram emot att äta där så mycket.
Nu till det sjukaste. Nästa, aka sista dagen, strosade vi runt lite på stan och sedan tog vi en taxi, jag sa att han ska köra oss till Blue Cow. Jag ville inte lämna Riga utan att i alla fall ha gett det ett försök
till. På något magiskt sätt kunde den här taxichauffören skjutsa oss nästan hela vägen till restaurangen, man såg Blue Cow direkt när vi steg ur bilen. Jag sprang nästan dit så taggad jag var hahah. MEN DET
SJUKASTE? När jag står utanför Blue Cow tittar jag till vänster och vad LIGGER PRECIS BREVID BLUE COW? Jo stekhouse restaurangen där vi "blev tvungna" att äta föregående kväll. Alltså VA?! Vad är oddsen, på
riktigt? Det var seriöst tio meter mellan dessa två restauranger. Hur både jag, mamma och min bror kunde missa Blue Cow kvällen innan, och istället gå till restaurangen brevid när vi hade letat efter kossan
i timmar kändes det som, är ett stort mysterium. Där och då skrattade vi åt det som bara den. Jag hittade till Blue Cow till sist, maten var underbar och det blev en superbra avslutning på Rigaresan. Ahhh som
det kan gå ibland. :-)
Kommentarer
Svar:
Ja men så är det verkligen haha! Jag går till jobbet, trots mycket ångest, sedan åker jag hem och är bara hemma hela tiden. Det suger :( <3
Carro
Svar:
Det var galet haha!! Ja, lätt värt :D kramis!<3
Carro
Svar:
Ja till slut hahah :D
Carro
Svar:
Haha men eller hur!!
Carro
Svar:
Gillar TH :D
Carro
Svar:
Men eller hur :D Fortfarande lika chill i Sverige...
Carro
Trackback