Avhandla "the basics" om dig. 

Jag heter Caroline Persson, kallas för Carro eller Carro93. Jag är född år 1993. Jag har hela mitt liv bott i lilla Hässleholm vilket jag trivs med relativt men ibland vill jag bara lämna allt här för att bege mig ut på större äventyr, USA lockar ständigt. Min mamma är polsk så jag är halvpolsk och pratar språket flytande. 

Vad jobbar du med? 

Jag jobbar som högstadielärare, blev klar med min lärarutbildning januari 2017 så har jobbat som lärare i drygt tre år. Jag är också utbildad bröllopskoordinator, alltså bröllopsfixare med andra ord. Jag har fått mina två första bröllopsjobb i sommar och är riktigt taggad. 

 

Hur ser din familjesituation ut? 

Jag har en mamma och en storebror, min pappa har jag inte alls någon kontakt med sedan många år tillbaka, trots att vi bor i samma lilla stad. 

Vad var ditt största intresse när du växte upp? 

Jag har aldrig haft något sådant där riktigt intresse som jag brunnit för, som många andra. Under stora delar av min uppväxt spenderade jag otroligt mycket tid med min barndomskompis Anja, vi var i princip som systrar och gjorde allting tillsammans. När jag tänker tillbaka på min barndom ploppar alltid Anja upp först av allt. 

 

Vad är ditt största intresse nu? 

Resor är mitt absolut största intresse men det är ju tyvärr inget jag kan sysselsätta mig med sådär superofta då jag inte är rik. Mode och kläder är något jag tycker väldigt mycket om. Vet inte om jobbet kan räknas som ett intresse? Jag jobbar alldeles för mycket men det är för att jag tycker det är så jäkla kul.

 

Vad var du ointresserad av när du växte upp? 

Alkohol och fest. Jag har verkligen aldrig dragits till det. Jag har alltid ogillat alkohol och gör det fortfarande. Jag tycker det är helt meningslöst att spendera en kväll med fulla och jobbiga människor,, jag har aldrig känt mig hemma i det. Jag har aldrig heller sett någon mening i att bara dra rundor på stan som många ungdomar gör, saker som inte är meningsfulla ger mig ingenting. När jag gör något vill jag att det ska kännas meningsfullt annars får det vara. Alkohol och fest har aldrig känts meningsfullt. 

Vad mår du bra av? 

Havet! Resor överlag. 

 

Vad sörjer du? 

Att jag under flera års tid tog slut på mig själv och vägrade lyssna på andra som såg varningstecken i god tid, då reagerade jag med ilska istället. Idag sitter jag här, och känner inte igen mig själv. Var tog all energi, ork och glädje vägen? Även om jag letar med förstoringsglas kan jag inte hitta den. 

 

Hur tar du hand om dig själv? 

Det gör jag inte. Jag jobbar för mycket, jag stressar för mycket, jag oroar mig för mycket, jag sover för lite. Jag försöker dock bättra mig. Jag försöker att sova lite fler timmar, att stressa lite mindre och att jobba mindre. Jag försöker också acceptera situationen som den är och försöker se det positiva med livet ändå. Det är inte helt lätt att ta hand om mig själv när jag har både diabetes och migrän. Jag försöker verkligen göra så att blodsockret ligger inom målområdet men det är omöjligt för alla som har diabetes. Det tar så mycket kraft av mig och jag blir ledsen när jag inte lyckas. Jag är livrädd för komplikationer i framtiden men jag vill inte heller bli manisk och bara tänka på mitt blodsocker dygnet runt. Jag har migrän i princip varje dag, jag har dock fått i läxa av min KBT terapeut att skriva en egenremiss till käkspecialist på sjukhuset. Kanske migränen kan ha en koppling till käken? I så fall kommer jag aldrig förlåta mig själv om jag inte pratar med en specialist. Jag röker inte och jag dricker inte, det tackar nog min kropp mig för. Jag har aldrig rökt i hela mitt liv, så mina lungor bör vara i gott skick. 

Hur är du som person?

Inom hemmets fyra väggar är jag ofta ledsen, nedstämd och ganska negativ. Jag har svårt att hitta glädjen när jag ständigt har ont och mår illa. Jag lägger all min energi på att försöka hålla fasaden uppe när jag är bland folk, men när jag kommer hem kan jag släppa på det och då kommer det riktiga fram, ett liv fyllt av smärta. Mamma är faktiskt den enda personen i hela världen som egentligen vet hur jag mår. Personer som träffar mig då och då hade nog sagt att jag har ett bra liv och verkar glad och lycklig. Personer som verkligen känner mig vet att mitt liv är ett rent helvete många gånger. Vem gillar att vara runt en person som hela tiden pratar om hur ont den har? Det vill ingen, därför har jag lärt mig att sätta upp en fasad bland folk. Då är jag glad, har lätt till skratt och har mycket energi. Som person är jag, och har alltid varit perfektionist. Jag är otroligt driven och ambitiös. Om jag säger att jag ska göra något så gör jag det, jag avskyr nämligen när folk inte håller sitt ord. Det gjorde i princip aldrig min pappa vilket sitter kvar. Jag är väldigt envis och vill ha allting på mitt sätt, vilket inte är goda egenskaper. Jag är väldigt snäll och har ett stort och gott hjärta, för gott ibland för många gånger har folk dragit nytta av det. Jag har mina stunder och skulle faktiskt beskriva mig själv som jäkligt rolig ibland ;-) Jag tycker om att få andra att skratta.