Efter att vi hade åkt runt i Joshua Tree national park ett par timmar tog ledarna oss till ett annat ställe, också i närheten där vi gick uppför en backa. Utsikten därifrån var magnifik, kolla bara så vackert!

Har jag missat någon sevärdhet? 

Ökenäventyr i Kalifornien kan ju bara sammanfattas med ett ord, dröm. Detta är sådant man bara ser på film och inte kan tro är verklighet men det var verkligen så himla coolt. Otroligt varmt så ladda upp med gott om vätska men Joshua Tree är absolut värt att besöka om man är i Kalifornien. 

Dag 2 på fotoresan till USA var vi i Downtown LA Arts Districs för att fotografera. Mycket häftiga location, vi avslutade kvällen på en rooftop där vi såg den första solnedgången på resan.

Skönt med helg, jag är helt slut efter denna vecka. Vi har rättat nationella stora delar av veckan men är ändå ganska långt ifrån klara. Det tar verkligen på krafterna. 

I fredags stannade jag kvar på jobbet länge, alldeles för länge egentligen men kände att jag behövde det. När jag kom hem tog jag Aimovig sprutan nr 2 och däckade i en hemsk migränattack, mådde verkligen så himla kasst. Smärta förstör livet otroligt mycket. Jag ser fram emot resultatet efter denna sprutan, efter första mådde jag bättre i ca 2 veckor innan helvetet slog till med full kraft igen. Håll tummarna för mig!

Igår åt jag först lunch med mamma i stan och på kvällen träffade jag Thea, Anton och Filip för en spelkväll. 

Idag är det söndag och jag måste jobba en del. Tänkte även lägga någon timme på att komma vidare framåt i min bröllopskoordinatorsutbildning. 

Hej på er!

 

Lite uppdatering kring livet. 

 

Min allra första bröllopskonsultation förra helgen gick så bra! Brudparet var det trevligaste jag träffat på länge, vi klickade verkligen. Konsultationen varade i ca 1,5 timme och det var verkligen så roligt. Jag kände att ja, detta vill jag jobba med! Jag fick ett fantastiskt fint omdöme från den blivande bruden.

 

 

Blev rätt nöjd med mitt lilla skrivbord på scenen i aulan hehe, jag är huvudansvarig så ska sitta där mellan 8.30-12.30. I aulan kommer jag ha 38 elever. 

Hej på er!
 

Såg ni mello? Jag tyckte fel låt vann, som vanligt.. Det fanns flera stycken bra bidrag i årets final men ingen av dessa vann såklart. Bishara, Hanna & LIAMOO, Anna Bergendahl och Mohombi var mina favoriter. 

 

Hur som helst, imorgon är det söndag och jag ska ha min allra första bröllopskonsultation. Som ni vet pluggar jag till bröllopskoordinator och ska imorgon träffa ett brudpar för en gratis konsultation. Har lagt ner grymt många timmars jobb på att förbereda så det känns såklart lite surt att inte få betalat för allt jobb jag lagt ner men det ska bli spännande att prova på att genomföra en konsultation. Jag är dock väldigt nervös. Som lärare känner jag mig trygg, jag har koll på hur allting fungerar och kan svara på (oftast) alla frågor som uppkommer. Här känns det dock som om jag är vilse i skogen, i och med att jag är i uppstarten har jag såklart inte stenkoll på allting, som min mentor Johanna Kajson t.ex. men övning ger färdighet, right? 

 

Vi hörs imorgon efteråt, så ska jag berätta hur det gått. 

Dock har det hänt en sak som jag själv inte tror på än. Dagen innan min födelsedag, alltså den 25e februari fick jag äntligen prova på en ny migränmedicin. Jag var den första på sjukhuset i Hässleholm som fick den. Medicinen heter Aimovig och har varit så otroligt efterlängtad ett par år sedan jag hörde om den första gången. Det är en spruta man har en gång i månaden. 

Jag hade verkligen 0 förhoppningar inför Aimovig, ingenting under 8 år har hjälpt mig och då har jag verkligen provat allt som finns på marknaden. Nu måndag till fredag har jag mått bättre än under någon dag de senaste 8 åren. Jag tar just nu endast en migräntablett innan jag går och lägger mig men ingenting under dagen. Jag har ont i huvudet hela tiden men migränen bryter inte ut. Jag vågar inte hoppas på för mycket men detta har varit den bästa veckan i mitt liv. Jag är livrädd att vakna upp och få tillbaka smärtan från helvetet. 

Jag pratade med henne i fredags, jag var en av de sista som såg henne på skolan. Jag var kvar till kl 19 i fredags och hon gick vid 18. Det var sista gången jag såg henne. Det har verkligen varit en extremt tuff och psykiskt påfrestande vecka. Jag tänkte på henne hela helgen och hela denna veckan har tankarna bara snurrat. Kring döden och kring livet. 

I måndags samlades först personalen och redan där brast det för mig. Sen skulle vi meddela detta till våra elever. Jättestarka har de varit och även mina kollegor, vi har hela veckan stöttat varandra varje minut ❤️

Döden är fruktansvärd och livet är så orättvist. Hon har gått bort medan terrorister, mördare, pedofiler och våldtäktsmän lever. Varför är livet såhär? Varför tas de finaste människorna från jorden alldeles för tidigt medan onda människor än lever? 

Hon var en fantastisk människa, kollega och chef. Fann alltid tid för alla, även om tiden egentligen inte fanns där. Brydde sig om allt och alla och när jag hade tuffa dagar på jobbet fanns hon där med sina kloka råd, varma famn & stora kram. Tack för att du visat mig vad det innebär att ha en fantastisk chef, en chef som berömt och funnits där. Jag kände mig för första gången i mitt arbetsliv oerhört uppskaddad, jag fick höra så mycket fint som alltid värmde hjärtat. Jag kommer aldrig att glömma dig, för evigt saknad. Vila i frid, fina ängel. 🕊❤️

Denna tatuering är väldigt viktig för mig, jag vill påminna mig själv om att alltid vara stark. Mina sjukdomar gör att jag ibland bara känner för att ge upp och då ska denna tatuering påminna mig om att forsätter vara stark. 

De kostade 500 kr tillsammans vilket innebär att jag har presentkort kvar på lika mycket. Mamma; en anledning till att jag bara måste göra en till ;-) Man blir faktiskt lite smått beroende... 

Jag köpte en salva som heter No pain creme (den var dyrare än själva tatueringarna) men den skulle vara superbra. Taggad som jag är tar jag på salvan och känner sjukaste smärtan på handen, som om huden höll på att fräta sönder. Direkt blev det vita fläckar på både handen och armen och de gjorde galet ont. 

Kolla! Jag blev ju tvungen att tvätta av salvan illa kvickt vilket innebär att den inte alls hann börja verka... Flera timmar efter att jag var klar med tatueringarna DÅ börjar salvan verka och armen domnade typ bort. No pain var dagens största FAIL. Jag måste ha fått en allergisk reaktion? 

Jaja, slutet gott, allting gott. Nöjd tjej.