SEMESTER!!! 

Det känns obeskrivligt skönt. Jag har aldrig varit i behov av semester så mycket som jag är nu. Idag gjorde jag min sista dag på sommarskolan. Nu minns man de fina stunderna. De stunderna då eleverna får reda på att de är godkända i svenska och kan komma in på gymnasiet. De tindrande ögonen och leendet på läpparna. Tyvärr är det också tråkiga besked som måste ges. Hopp som släcks och drömmen om att komma in på gymnasiet som helt plötsligt släcks. Utan godkänt i svenska kommer man nämligen inte in på ett enda gymnasieprogram i hela Sverige. Hårt men sant. Det är dock så skönt att det är över, jag är helt slut.

Jag förtjänar semester som aldrig förr. Jag har slitit som ett djur framför allt det senaste halvåret. Jobb alla vardagar, jobb i affären nästan varje helg och nu jobb på sommarskolan. Det ska bli så extremt skönt med semester! Imorgon ska jag till SPANIEN!! Jag är så sjukt taggad. Jag åker med mamma, min storebror och Jack. Jag har aldrig åkt med Damian och Jack tidigare så det blir något bytt. Det ska bli jätteroligt, en vecka med Jack <3 Det enda negativa är att det såklart är barnhotell. Jag och mamma är vana vid vuxenhotell och det lugnet så det blir en utmaning. Vi hörs i Spanien! 

Alla andra timmar och dagar 

I år har jag alla 9or, det innebär prövningar med alla elever. Det är sjukt mycket jobb. De tidigare två åren har jag haft en blandning mellan 8or och 9or och det kändes så mycket lättare. Jag har också den största gruppen av alla mina kollegor, känns inte rättvist någonstans. Utöver det är det i år mycket mindre betalt, vi pratar flera tusen mindre i lön. 

 Nej, note till mig själv är att jag inte ska jobba på lovskolan fler år, det är inte värt all stress och allt jobb som det innebär. Nu ska jag överleva 1,5 dag till och sedan är det SEMESTER! 

Först behöver jag dock överleva två dagar till på sommarskolan. 18 timmars jobb till. Just nu känns det som att bestiga världens högsta berg. Just nu känner jag att jag inte orkar mer. I eftermiddags när alla elever gått hem ringde jag mamma och grät. Jag är på bristningsgränsen. Jag förtjänar varje sekund av min semester för fyfan vad jag slitit de senaste månaderna. 

Livet har verkligen gått i 180 på senaste. Jag har nog aldrig varit hemma så lite som nu. Jag har inte tid till något. Det är så mycket som händer. Väldigt mycket jobb men jag gillar ju jobba men också väldigt mycket annat. Har mycket att berätta och visa. Imorgon är det söndag och då ska jag träffa E. Vi har inte träffats sedan Valborg och jag saknar honom. Han ska sova över så vi kommer spendera många timmar. Detta är fjärde gången vi ses men jag känner mig nervös inför varje gång. Jag är rätt svår som person men jag hoppas allt går bra. 

13 arbetsdagar 

13 arbetsdagar men känns som 1300 arbetsdagar. Wooooh, ge mig styrka. 

Onsdag - först är det skolans dag med olika aktiviteter och sedan är det 9ornas avslutningsbal. Det ska bli superroligt 💗 

Torsdag - klassens dag. Vi ska bowla, äta buffé och fånga Pokémon haha! Hur mysigt? 

Fredag - skolavslutning och sista timmarna med mina 9or. Sedan har de sommarlov, yey. Jag ska jobba extra den dagen och sedan på kvällen ska jag och mamma äta i Kristianstad. 

Lördag - jag ska jobba men bara tre timmar.

Söndag - jag ska träffa E ❤️ jag har fått frågor kring hur det går med honom och fram tills nu har det varit väldigt oklart. Vi har inte träffats sedan Valborg. Det ska i alla fall bli hur roligt och mysigt som helst. 

Har officiellt missat alla dagens soltimmar. Känns som om alla redan är bruna medan jag är kritvit. Jaja skitsamma, ska spendera tre veckor i solen i sommar så jag kommer få sol så det räcker och blir över. För övrigt hatar jag sola men jag älskar att vara brun, varje sommars dilemma. Finns det människor som faktiskt njuter av att sola? Jag tycker det är sjukt jobbigt och vidrigt att bara bli svettig. Blir illamående när det är för varmt och klarar inte av det. Men det finns inget bättre än att vara ordentligt brun, man känner ju sig som 10/10 då. 

Jag slutade nyss jobbet och nu ska jag hem och ta det lugnt. Imorgon är jag ledig. Wow när hände det senast? Det ska bli så galet skönt. Jag tänkte börja packa lite smått inför Spanien för det blir mycket jobb innan Spanien så kommer inte ha så mycket tid. Sedan tänkte jag också rensa min garderob lite. 

Personligen älskar jag Liseberg! Jag älskar allt som har med karuseller och framför allt bergochdalbanor att göra. Jag åker allt. Dock vet jag inte hur många gånger jag fått höra "va, gillar du karuseller Carro? Det trodde aldrig jag". Varför hahah? Det är typ den vanligaste fördomen folk har om mig. Jag tycker tvärt om att ingenting på Liseberg är varken tillräckligt snabbt eller läskigt. Jag hade gärna haft snabbare och läskigare karuseller och bergochdalbanor. 

På morgonen efter frukost tog vi oss till bussen som körde oss tillbaka till Skåne. Ett väldigt trött men glatt gäng nöjda med våra två dagar. Verkligen en fin klassresa och jag är stolt över att vara lärare, i alla fall i fem dagar till, åt dessa härliga ungdomar. 

Jag har nu, sedan november, gått ner 13,5 kg!! Jag är så stolt över mig själv och mer ska det bli. Kläderna som de senaste åren har suttit väldigt tajt passar igen och jag har fått gå ner flera storlekar i jeans. Så jäkla gött! 

Äntligen tre dagars ledighet! Men två av dessa ska spenderas på extrajobbet. Jobbar både idag och imorgon. Det har verkligen blivit mycket jobb nu på senaste och jag känner mig verkligen helt slut. Det skulle ju inte bli såhär men ändå blev det så. De senaste månaderna har varit så hektiska. Två 9or vilket alltid stället extremt höga krav, utvecklingssamtal sena kvällar, nationella prov som tar alla krafter som finns kvar, 153 betyg varav 45 slutbetyg, omdömen som ska skrivas, klassresa som skulle planeras där jag hade allt ansvar och sedan iväg med klassen i två dagar. Extremt mycket rättning. Hela tiden ett ständigt jagande på jobbet då det alltid är någon som vill mig något extra, jag kan aldrig sitta och göra mitt i lugn och ro utan det är hela tiden någon som behöver min hjälp. Och extrajobb nästan varje helg på det. Jag vill skrika rakt ut. Jag vill gråta. Jag ville ju verkligen inte hamna här igen men här är jag ännu en gång. Gråtandes på soffan och känslan av att allt är värdelöst, att jag inte orkar någonting. Jag orkar inte umgås med min familj, jag orkar inte träffa kompisar, jag orkar inte ens ta mig ut efter jobbet. Jag orkar knappt resa mig ur soffan på kvällarna för att borsta tänderna och förflytta mig till sängen. Inte nog med det så skulle det egentligen varit 9 dagar kvar till semester men lägg på två extra veckor på det då jag ska jobba på lovskolan. Jag orkar verkligen inte. Det kändes som en bra idé när jag skickade in ansökan och fick jobbet men just nu känner jag mig så slutkörd. Jag är så otroligt rädd för att krascha i sommar. Att inte orka göra någonting. Att vara utomlands men inte ens orka resa mig från solstolen som för ett par år sedan. Att gråta varje dag. Jag är så rädd att det ska hända igen, det har aldrig känts så nära som nu. Fast vad ska man göra när man inte har pengar? Jag måste jobba extra, jag måste ta sommarjobbet för annars har jag inte råd med något och det är inte heller något liv jag värdesätter högt. 

Den här utbrändheten har varat så många år nu, jag kommer nog aldrig bli mig själv igen för jag vet inte längre hur jag var då. Jag måste göra ändringar på mitt vanliga jobb efter sommaren. Jag kan inte jobba över så mycket gratis som jag gör just nu. Det är ingen som tackar mig i längden. Jag måste börja tänka på mig själv. Alla runt omkring mig tror att jag alltid är den där glada och positiva tjejen som sprider glädje men det är egentligen ingen som känner mig på riktigt, utöver min familj. Det är ingen som ser alla de där andra sidorna där jag kraschar. Där jag gråter och inte orkar mer. Där jag skulle vilja skrika ut mina lungor i frustration. Den där sidan där jag är så trött att jag inte orkar hålla ögonen öppna. Den där sidan där diabetesen är skit och jag bara vill ge upp eller den där migränen slår till ännu en gång. Den där sidan där ryggen gör så ont att jag vill skrika ut smärtan. Där ryggen gjort så omänskligt ont i snart ett år, 24 timmar om dygnet. Den där sidan med sömnproblem och vakna varje natt. Den där sidan med halsproblemen jag haft de senaste månaderna och som fått mig att känna ett stor klump i magen. Den där sidan med en massa sjukhusbesök. Det är ingen som känner mig på riktigt och det är ingen som bryr sig på riktigt. Nej, jag är inte alltid den där glada tjejen på jobbet. Det är ett skådespeleri för vem orkar höra om en annan persons problem hela tiden? Ingen, därför säger jag inget. Alla runt omkring mig blir sjukskriva för att de orkar inte men hur mycket orkar jag? Jag kommer dock aldrig bli sjukskriven, då tar mitt liv slut. Jag borde men jag vill inte. Jag måste dock börja tänka mer på mig själv och mindre på alla andra för trots allt är jag huvudpersonen i mitt egna liv. Nu ska denna tjej fixa sig, klistra på ett leende och åka till jobbet och möta varje kund med ett leende på läpparna. Fejka, det är det jag är bäst på.