Imorgon är det dags för del 2 av min utredning på vuxenpsykiatrin. Jag har hela mitt liv vetat att det är något "fel" med mig. Att jag varit annorlunda och är annorlunda. Jag är dock lite ledsen att det tog så många år att inse att det faktiskt kunde vara en diagnos. Jag sökte för cirka 2,5 år sedan via vårdcentralen för autism först men sedan ringde jag tillbaka och sa att jag vill utredas för ADHD också. Vårdcentralen tappade bort min remiss och ett år senare ringde jag dit för att kolla vad tusan det är som händer och då visade det sig att remissen aldrig hade skickats iväg. Jag blev helt knäckt och förbannad. Innan jullovet träffade jag äntligen psykolog, 2,5 år senare. Då gjorde vi en autism intervju och hon kunde konstatera att jag inte kommer få en autism diagnos utan det är endast drag av autism. Som tex att jag är väldigt selektiv med maten, jag äter typ som en 5 åring. Att jag har svårt med vissa material och med kyla och jobbigt med ögonkontakt och lite sociala bitar. Imorgon är det dags för adhd intervju och den är jag taggad på! Hon sa förra gången att det högt troligt kommer bli en ADHD diagnos utifrån hela kartläggningen som gjorts och det hon hörde under autism intervjun men imorgon blir det djupdykning kring vilken typ det är. Är det ADHD eller kanske ADD? Hur blir det med medicinering? När kommer jag få prova medicin? Vilken medicin? Frågorna är många och svaren är få. Jag hoppas att få mer klarhet efter morgondagen. Vi får se om hon kan ställa diagnos då eller om vi behöver ses en gång till.