Fick sån craaaving efter Polen så kollade igenom bilderna från i somras och insåg att jag inte visat en enda bild i princip. Vill tillbaka 🥲 

Har så sjukt ont i halsen. Vill bara gråta. Har faktiskt inte haft ont sedan jag var så sjuk i juli och har varit så glad över det men lyckan höll inte länge. Jag vill bara operera bort mina äckliga halsmandlar nu. Det kommer göra så jävla ont men jag orkar inte med detta mer. 

I både torsdags och igår var jag och mamma på C4. I torsdags tog jag botox på sjukhuset mot migrän. Det blev 39 sprutor som vanligt, förjävla ont gör det. Det är hemskt. Jag får hålla mig för gråt varje gång för det är en vidrig smärta men det är bara att bita ihop och klara det. Torsdags förra veckan var jag med om en av de värsta smärtorna i mitt liv. Jag har bara haft så ont i huvudet två gånger tidigare sedan år 2011 då min migrän började. Jag fick sjukt ont runt kl 21, jag tog två tabletter innan jag gick och la mig. Sedan vaknade jag kl 02.30 av en brutal smärta. Det går inte ens beskriva med ord, jag önskar inte ens min värsta fienden den smärtan. Jag ringde mamma och bad henne komma. Detta var mitt i natten och det händer aldrig att jag ringer mamma då. Det gick 15 min och hon hade fortfarande inte kommit och jag kände hur smärtan byggdes upp ytterligare. Jag ringde henne igen och grät hysteriskt av smärta. Jag visste att jag hade en spruta i kylskåpet mot extrem smärta men då man blir så ljuskänslig så kunde jag inte möta ljus överhuvudtaget. När mamma kom blev hon förfärad, det är inte ofta hon ser mig ha så ont. Jag tog sprutan och gick och la mig. Jag kände extremt illamående välla över mig precis när mamma skulle gå. Det blev raka vägen till toaletten där jag kräktes som aldrig förr. Fyfan vad jag mådde dåligt. Tack till mamma som fanns där hela tiden 🥺 Botoxen var på väg att gå ut ur kroppen och en annan spruta jag tar en gång i månaden hade jag faktiskt glömt att ta så jag var 1,5 vecka försenad med den. Det i samband med dålig sömn och mycket jobb bidrog till en katastrof. Fyfan jag blir rädd när jag tänker på att jag kommer uppleva liknande smärta igen för det är inte om utan när. 

Har fått en del frågor kring vikt på sistone. Hur mycket jag gått ner, hur jag gått tillväga osv. Jag märker själv inte nu längre att jag går ner i vikt för det står stilla på vågen men ändå får jag fortsatta kommentarer kring det vilket är väldigt roligt. Jag har gått ner runt 16 kg sammanlagt. Ozempic är hjälten här. Jag fick Ozempic främst för att det ska stabilisera blodsockret men det skulle jag inte säga att den gör. Däremot minskar den hungern rejält och det är så jag har kunnat gå ner i vikt. Ozempic är en spruta man tar en gång i veckan. Nu på sistone har jag dock slarvat med maten. Hade jag varit väldigt restriktiv så hade jag nog absolut lyckats gå ner 5 kg till. Jag ska skärpa till mig för målet innan februari är att gå ner i alla fall 4 kg till.