En riktig djungel att navigera i

Jag är nog dömd till att vara ensam resten av livet. Just nu har jag nått en punkt där jag typ inte pallar mer. Jag är ledsen och jag är besviken. Jag har anxious attachment (finns väldigt bra videos om detta på Tiktok om någon inte vet vad det är) vilket är skitjobbigt. S, killen jag träffade två gånger fastnade jag för så himla fort. Helt plötsligt började hela mina dagar handla om honom och mitt humör styrdes av huruvida han hörde av sig eller inte. Helt sjukt men det är i den onda spiralen jag alltid hamnar. Vi hade haft två jättebra träffar, det tyckte både han och jag. Sedan blev han helt off och hörde av sig en gång per dag. Jag fick nog och frågade om han vill fortsätta träffas eller inte. Han skrev att det inte kommer fungera mellan oss och gav en förklaring, en skitdålig förklaring, för han gav det inte ens en ärlig chans. Ett situationship som plötsligt avslutas suger fan. Att gå från att ha haft det väldigt trevligt med en person och det där hoppet som hela tiden funnits, att detta kan bli något till no contact. Till att bryta kontakten helt. För mig är det skitjobbigt varje gång. Bryr sig inte killen om det alls? Det känns som om det inte är ett dugg jobbigt för killarna medan för mig blir allt skit. Nu pratar jag alltså inte med S alls utan det är bara minnena med honom som finns kvar. Hur fin han var mot mig men nu är det över. Det känns tomt. Jag kan inte tänka på så mycket annat men samtidigt måste ju livet gå vidare. Jag orkar inte ha fler sådana här situationships där jag får upp hoppet varje gång och varje gång går det åt helvete. Jag vill ha trygghet och stabilitet. Jag vill bara träffa en person som kan ge mig det. Jag vill ha raka svar. Jag vill inte behöva gå ner i den onda spiralen varje gång en kille åkt härifrån och undra om vi kommer ses fler gånger. Kolla hans snap poäng varannan minut och undra när han kommer höra av sig. Jag vill bara hitta någon som det känns enkelt med. Det känns dock som om jag aldrig kommer göra det. Alla andra kan men inte jag. Jag förstår inte. 

 

För några dagar sedan hörde jag av mig till killen som sårat mig mest. Jag fick en så otroligt stor saknad efter honom. Vi har haft 0 kontakt under drygt två månader. Jag ville bara höra hur det är med honom för jag vet att han strugglar som fan i livet. Jag trodde inte han skulle svara men när jag såg hans namn på skärmen gick mitt hjärta i tusen bitar. Det kommer aldrig bli han och jag, det kommer aldrig gå för han är förstörd. Vi kommer inte börja snacka igen och det är över. Han har sårat mig som ingen annan i livet men trots det vill jag bara att han ska må bra. Jag önskar honom all lycka i livet och är bara ledsen över att jag inte kunde vara den personen för honom. Jag kommer aldrig glömma honom, han var min trygga punkt. Men han förstörde mig som ingen annan. Jag borde egentligen inte ens skrivit till honom men det slutade så fult mellan oss och jag kunde inte hålla mig. Hoppas livet ordnar sig för honom, no hard feelings från mitt håll, bara en förstörd tjej. 

 

För varje kille som sårar mig blir jag mer sluten och får mindre energi. Jag litar inte längre på killar. Killar är väldigt bra skådespelare och de fuckar lojaliteten gång på gång. Allt detta har lett till att jag helt enkelt inte tror det finns några bra killar där ute och det kommer jag tro tills någon kommer och verkligen bevisar motsatsen på riktigt. Det är en kille som bjudit ut mig på en dejt, en riktig dejt för första gången någonsin. Alla andra jag träffat har jag träffat hemma hos mig. Redan här börjar katastroftankarna direkt slå in. Finns han ens på riktigt? Varför bjuder han ut just mig? Han kommer säkert inte ens dyka upp utan skriver bara såhär. Det är sagt att vi ska träffas på onsdag, på en restaurang. Helt ärligt har jag otroligt svårt att tro på det. Jag tror inte han kommer dyka upp ens. Jag tror jag kommer stå där och vänta på honom som en stor idiot och behöva gå in på restaurangen och säga att jag tyvärr behöver avboka bordet. För varför skulle han komma från Malmö för att bjuda ut mig på restaurang? Eller så kommer han avboka antingen idag, imorgon eller på onsdag innan det är dags att ses. Att det kommer bli av är det jag tror på minst av alla scenarier som kan ske. Jag ska fortsätta vara öppen och transparent här, i jakten på att hitta kärleken. Det är skitsvårt att dejta år 2023. Det finns så många idiotiska fuckboys där ute. Jag tror absolut att den här killen kommer antingen avboka eller bara inte dyka upp. Jag hoppas att jag har fel men det är bättre att ställa in sig såhär än att bli besviken ännu en gång. 

Jag träffade 14 killar mellan 1-7 ggr innan jag hittade min prins. Höll också på att ge upp ibland, men jag tror att den rätta är värd att vänta på och håller alla tummar för att du hittar honom med stort H en dag. Blev lite nyfiken också, vad var hans dåliga förklaring?
Stor kram

Hoppas du inte tar detta som ett påhopp, för det är absolut inte menat som ett påhopp!

Kan det vara så att du fäster dig vid en kille lite för snabbt/lätt? När du har skrivit om varje tillfälle du haft en första dejt med någon så har du beskrivit att det känts så bra och att killen är så fin och du kan knappt bärga dig tills ni ses igen.
Jag har aldrig haft den starka känslan vid en första träff. Aldrig. Visst har jag haft roliga och trevliga dejter men aldrig att jag direkt fått den där starka känslan du beskrivit varje gång. Däremot har den känslan kommit fram vid ett senare skede när man lärt känna varandra på riktigt.
Jag ser det lite som en varningsflagga om en kille får dig att känna så starkt med en gång. Jag tror inte riktigt den starka, fina känslan du får så snabbt är riktigt äkta, det är mer en förhoppning liksom.

Du skriver att du vill ha trygghet, stabilitet och raka svar. Men det känns lite som att du vill det så gärna att det går lite för fort fram och killarna kanske känner av det. En relation tar tid att bygga upp och bli stabil.

Att du skriver att hela din dag började handla om honom och att ditt humör påverkades av kontakt/brist på kontakt säger mig att din inställning till relationer inte är så sund. Att kräva svar på om han vill träffas igen eller inte efter att bara ha träffats vid 2 tillfällen är att gå ganska hårt på. Om en kille gjorde så mot mig så skulle jag direkt backa.
Det låter verkligen jättejobbigt att tänka så mycket på det och oroa sig, det går ju inte i längden. En relation ska trots allt inte levas genom telefonen, sms och snaps och så vidare.

Förstår att detta är jobbigt för dig! Inför nästa första dejt så kanske du kan testa att inte tänka att denna kille kanske är "the one", ha inga förväntningar alls. Se det bara som att du ska träffa en trevlig person och umgås och se vad som händer.

Du kanske kan prata med dina kompisar om hur de har upplevt dejting?

Kram