Igår träffade jag en kille från Badoo. Vi har skrivit till och från sedan innan jag åkte till Cypern och igår frågade han om jag vill ses. Jag hämtade upp honom och sedan åkte vi hem till mig. Det var lika nervöst som vanligt men jag kände snabbt att vi klickade och det kände han med sa han. Jag visade honom min lägenhet och därefter satt vi på soffan och snackade i typ två timmar. Sen la han armen om mig vid kl 22 typ och släppte mig inte förrän 04 när vi gick och la oss. 

Jag är verkligen en person som crevar närhet. Träffar jag en kille som inte ger mig närhet så är det helt meningslöst att ses, då kan jag lika gärna vara ensam ju. Med närhet syftar jag inte på sex utan kramar, pussar i pannan, hålla om en, klia en i håret, mysa i soffan, pussas, mysa i sängen, hålla om varandra innan man ska sova osv. Han gav mig verkligen allt detta och lite till. Jag har aldrig varit med om något liknande. Vilken kille. Han var så snäll mot mig och släppte mig verkligen aldrig. Det första han gjorde idag när han vaknade var att pussa mig i pannan och dra mig närmare sig och hålla om mig. Alltså mitt hjärta smälter. Det finns inget finare. Det lugnet jag kände i hans famn är typ allt jag behöver här i livet. Varje gång han rörde mig var det så fint och så gentle. Jag har ändå träffat ganska många killar senaste två åren men detta var på en helt annan nivå. 

Vi är så olika som personer, verkligen som dag och natt och kommer från sjukt olika bakgrunder men ändå klickade vi så bra. 

Det jobbiga är ju nu om vi kommer att ses igen och om han kommer att höra av sig. Jag vill inget annat än att träffa honom igen. Den närheten jag fick var guld och jag hade gjort allt för att uppleva det igen. Idag körde jag hem honom på morgonen för jag skulle åka till jobbet. Sedan dess har vi inte haft någon kontakt. Jag skickade en snap som han öppnade för tre timmar sedan men inte besvarade. Jag kollar hela tiden mobilen för att se om han skickat något men det har han inte. Han sa dock att han gärna ses igen så jag blir såklart helt mindfuckad. Jag är ju en riktig övertänkare, jag övertänker allt. Till en sådan grad att det blir extremt jobbigt för det ger mig grov ångest. Nu har jag mått dåligt över detta i flera timmar för jag vet inte hur det kommer att bli. I och med att det var så sjukt bra igår och idag morse så är det ju såklart något jag vill uppleva igen och det kommer bli sjukt jobbigt om han inte känner detsamma. Skickar han inget till imorgon så får jag skicka igen och ställ någon fråga. Svarar han inte på det då så har jag ju mitt svar. Idag skickade jag bara en snap från jobbet så det var ingen fråga vilket jag ångrar nu i efterhand för då kanske jag inte hade behövt ha denna ångesten som jag sitter med nu. Jag har dock inte alldeles för höga förhoppningar för det har aldrig gått bra tidigare så varför skulle det göra det nu? Jag vill bara att han ska vilja träffa mig igen så att jag kan uppleva gårdagen igen och igen för det var de absolut mysigaste timmarna i hela mitt liv. Det återstår att se om han hör av sig.