Ikväll blev det en skön kvällspromenad i solnedgången. Tog på mig min nya stickade tröja och musik i lurarna. Underbart! Jag ser verkligen fram emot hösten efter denna varma sommaren. 

 

Dagen på jobbet var bra. Tisdagar är intensiva för jag har väldigt många lektioner. Jag har dock bra klasser även i år så allt känns bra på jobbet. Det är alltid tufft att ha 7or för det tar ett tag att komma in i allt men det går bra. 

 

Jag känner mig fortfarande väldigt glad över den fina helgen. Det känns så bra med killen jag träffar, för bra. Jag vågar inte hoppas för mycket för de tidigare gångerna har det bara slutat med att jag blivit besviken och sårad så jag har svårt att öppna upp mig helt denna gången. Jag tror hela tiden att han kommer avboka varje gång vi ska ses för det är så de andra gjort. Jag har ställt in mig på att träffas men blivit besviken varje gång. Jag tror hela tiden att han kommer sluta skriva till mig efter att han åkt hem för det är så de andra gjort. Jag tror hela tiden att han kommer dra sig undan för det är så det hänt tidigare. Det är en jobbig känsla. Jag vill bara känna mig uppskattad och sedd för det är det minsta jag är värd. Detta är en extremt snäll kille men det finns tyvärr lite hinder på vägen, det är några saker som sätter käppar i hjulet och det är sådant vi inte kan påverka. Jag kände bara en sån fin trygghet i helgen. Att vakna upp bredvid honom var så fint. Att få en godmorgon puss och gå upp tillsammans. Att ligga i hans varma famn timme efter timme. Jag kan dock inte hjälpa känslan av att det känns tillfälligt, att det inte kommer fortsätta såhär och det är bara för att jag blivit sårad tidigare. Jag har inte känt mig uppskattad och sedd som jag borde. Jag har fått känslor för snabbt och sedan har allt tagit slut. Jag vill bygga vidare med denna kille för shit vad fin han är. Min soffa känns tom utan honom. Min säng känns tom utan honom. Min lägenhet känns tom utan honom. Han är den första jag tänker på när jag vaknar och den sista jag tänker på innan jag går och lägger mig. Jag försöker intala mig att inte bli för engagerad men jag vet ju innerst inne att det redan är kört. Varje gång jag ser hans namn på skärmen tar mitt hjärta ett litet skutt. 

 

Vissa undrar säkert hur man vågar bjuda hem en kille till sig första gången man ses. Det har jag gjort med alla mina tre Tinder dejter och det har gått väldigt bra alla gånger. Jag gör en ordentlig bakgrundskoll innan så det har faktiskt känts tryggt.