Jobb hela dagen lång men det har gått bra i helgen. Har jobbat med härliga kollegor och jag hade faktiskt inte kunnat tänka mig ett bättre extrajobb, det passar mig perfekt. 

Hallå hallå säger tjejen med största oturen i världen när det kommer till killar, på riktigt. Killen som jag träffar och tycker om extremt mycket ska flytta och det redan om några dagar. Flera hundra kilometer bort från mig. Mitt hjärta blöder. Vad är oddsen, seriöst? När han sa det igår blev jag helt tom. Liksom på riktigt? Han hade tidigare berättat att det finns en risk för det men det var inget jag tänkte på så direkt. Jag var så glad att äntligen ha träffat en kille som bor 25 min från mig med tåg och som jag faktiskt kan träffa ofta. Nu känns allt skit. Jag har varit så ledsen både igår och idag. Vi har ju bara träffats två gånger men jag känner så starkt för honom. Jag saknar honom varje sekund jag inte är med honom. Jag vill bara krama honom och ligga i hans famn.

 

Vi ska i alla fall träffas imorgon och jag längtar ihjäl mig. Jag känner typ inte alls nervositet utan längtan istället. Det är en fin känsla. Vi kommer nog inte kunna ses så länge för han har mycket att göra men han skrev att vi måste ses innan han åker och då smälte mitt hjärta. Han skrev även att han kommer till mig i slutet av månaden och då smälte mitt hjärta ännu mer. Han vill alltså åka flera hundra kilometer för att träffa mig. Fina, fina. Vad jag ser fram emot morgondagen. 🥺❤️

Det blev mycket godaste i detta inlägg men det är ett bra sammanfattande ord när det gäller Steakhouse. 

Jag har spenderat min morgon mer att kolla på Therése Lindgren - Slippa bli mamma

Hon satte ord på exakt alla mina tankar. Det är som om hon och jag tänker precis likadant. Vi vill inte skaffa barn. Vill inte ge upp vår frihet och det är helt okej. Jag med många andra som väljer bort barn är trötta på att höra "Du kommer vilja ha barn med killen som du blir kär i på riktigt", "Du kommer ångra dig", "Livet börjar när man skaffar barn". Det är ju trevligt för dem som känner så men jag gör det inte. Det är normen att skaffa barn, men det är inget för mig. Jag hade nog varit en bra mamma, det tror jag men jag vill inte bli mamma. Jag är ganska säker på att jag hade ångrat mitt moderskap och det är ju fruktansvärt. En annan kommentar som ofta förekommer är "Det är egoistiskt inte att inte skaffa barn". Ursäkta men kan någon förklara på vilket sätt det är egoistiskt? Det är väl mer egoistiskt att sätta ett barn till världen som man inte vill ha? Det är väl egoistiskt om något. Ska jag föda barn för att göra andra glada?  

Det är inte så att jag ogillar barn men när jag håller i en bebis tänker jag, söt men nu kan du ta den ifrån mig. Jag älskar mitt brorsbarn extremt mycket, jag kan inte tänka mig ett liv utan honom men jag uppskattar min frihet enormt mycket när jag har lämnat tillbaka honom till hans föräldrar. Jag har valt att bli en bra faster men valt bort att bli en bra mamma. 

I denna dokumentär tar Therese upp ett par ord 

Ensamhet 

Sorg 

Utanförskap 

Det är ju precis dessa tre saker de flesta som väljer att vara barnfria är rädd för. Ensamhet, vem ska ta hand om mig? Ska jag dö ensam? Sorg, tänk om jag kommer ångra mig och känna en stark sorg över detta? Utanförskap, alla andra skaffar ju barn och jag kommer hamna utanför. Jag tänker på detta ofta, tänk så ångrar jag mig. Vad händer då? Dock landar jag ändå i att jag inte vill. 

Jag har flera gånger funderat på att börja med p-piller just för att slippa mensen som ställer till det så mycket för mig och orksakar mig så mycket smärta varje gång men det som får mig att avstå är att den regelbundna mensen varje månad är ett tecken på att jag inte är gravid. Jag behöver den bekräftelsen för tänk så hade jag upptäckt en graviditet för sent? Då hade mitt liv varit över. Jag har valt att stå ut med smärtan i utbyte mot lugnet att veta att jag inte är gravid. Hade jag idag upptäckt att jag vore gravid hade jag direkt bokat in en tid för abort, utan minsta lilla tvekan. Jag hade inte ens tvekat en sekund och det säger ganska mycket. Jag är faktiskt lite orolig just nu och ska göra ett test inom det närmaste, bara för att utesluta och känna mig safe. Om det hade visat sig att jag är gravid så hade det blivit abort snabbt som tusan. Därför gör det mig så förbannad att främst män i länder som förbjuder abort tycker sig ha rätten att bestämma över en kvinnas kropp. I Polen finns ju ett abortförbud och för mig är det helt fucked up. 

Jag brukar inte orka göra något efter jobbet för att kraften finns inte men denna veckan har jag ändå träffat Alice och fikat, varit på bio och varit på afterwork. 

I onsdags var jag på bio med mamma. Jag ville så gärna se After men fick ingen kompis till att följa med trots att vi hade bestämt det innan, supertråkigt. Då följde mamma med, räddaren. After brukar ju innehålla många sexscener och det är ju alltid stelt att kolla på med mamma men jag förvarnade henne haha. Dock fanns det knappt några sexscener alls i denna. Mamma älskade filmen och vem gör inte, de är bäst! Igår var jag på afterwork med jobbet. Vi spelade shuffle och åt. Jättegod mat och shuffle är ju så roligt. Jag vann 4 av 5 rundor. Detta är tredje gången jag spelar shuffle men det visar sig att jag är skitduktig på det?? Jag var grym redan första gången jag provade. Äkta talang för shuffle ;-) 

Nej, nu måste jag gå upp och åka till jobbet. Ha en fin fredag. 

Idag har jag jobbat hela dagen, roligt som vanligt. På kvällen kom killen jag träffar till mig. Vi gick ut och åt och sedan åkte vi hem till mig. Detta är troligtvis den sista gången vi ses innan han flyttar då han gör det redan på måndag. Mitt hjärta går i bitar. Jag var så nära på att börja gråta flera gånger idag. Jag vill för alltid ligga i hans varma famn och känna hans armar runt mig. Känna hans trygghet. Det är läskigt vilka känslor jag fått fått för honom såhär snabbt. Han gör mig trygg, lugn och pirrig. Han är den första jag vill berätta saker för och den jag vill ska må bra. När han mår dåligt mår jag dåligt. Han är så fin, helt otroligt. Om några veckor kommer han till mig, jag längtar redan. Jag vet inte alls vad detta kommer att leda till men jag är open minded och kommer ge detta en chans. På måndag kommer jag tänka på honom hela dagen, han lämnar allt det trygga bakom sig och jag vill finnas där för honom även fast det är på distans.

 

Ikväll blev det en skön kvällspromenad i solnedgången. Tog på mig min nya stickade tröja och musik i lurarna. Underbart! Jag ser verkligen fram emot hösten efter denna varma sommaren. 

 

Dagen på jobbet var bra. Tisdagar är intensiva för jag har väldigt många lektioner. Jag har dock bra klasser även i år så allt känns bra på jobbet. Det är alltid tufft att ha 7or för det tar ett tag att komma in i allt men det går bra. 

 

Jag känner mig fortfarande väldigt glad över den fina helgen. Det känns så bra med killen jag träffar, för bra. Jag vågar inte hoppas för mycket för de tidigare gångerna har det bara slutat med att jag blivit besviken och sårad så jag har svårt att öppna upp mig helt denna gången. Jag tror hela tiden att han kommer avboka varje gång vi ska ses för det är så de andra gjort. Jag har ställt in mig på att träffas men blivit besviken varje gång. Jag tror hela tiden att han kommer sluta skriva till mig efter att han åkt hem för det är så de andra gjort. Jag tror hela tiden att han kommer dra sig undan för det är så det hänt tidigare. Det är en jobbig känsla. Jag vill bara känna mig uppskattad och sedd för det är det minsta jag är värd. Detta är en extremt snäll kille men det finns tyvärr lite hinder på vägen, det är några saker som sätter käppar i hjulet och det är sådant vi inte kan påverka. Jag kände bara en sån fin trygghet i helgen. Att vakna upp bredvid honom var så fint. Att få en godmorgon puss och gå upp tillsammans. Att ligga i hans varma famn timme efter timme. Jag kan dock inte hjälpa känslan av att det känns tillfälligt, att det inte kommer fortsätta såhär och det är bara för att jag blivit sårad tidigare. Jag har inte känt mig uppskattad och sedd som jag borde. Jag har fått känslor för snabbt och sedan har allt tagit slut. Jag vill bygga vidare med denna kille för shit vad fin han är. Min soffa känns tom utan honom. Min säng känns tom utan honom. Min lägenhet känns tom utan honom. Han är den första jag tänker på när jag vaknar och den sista jag tänker på innan jag går och lägger mig. Jag försöker intala mig att inte bli för engagerad men jag vet ju innerst inne att det redan är kört. Varje gång jag ser hans namn på skärmen tar mitt hjärta ett litet skutt. 

 

Vissa undrar säkert hur man vågar bjuda hem en kille till sig första gången man ses. Det har jag gjort med alla mina tre Tinder dejter och det har gått väldigt bra alla gånger. Jag gör en ordentlig bakgrundskoll innan så det har faktiskt känts tryggt.