Idag åker jag och mamma till Polen. Jag har längtat så mycket. Sist vi var i Polen var i oktober och då hade Polen stängt igen nästan helt. Inga matställen var öppna och allt var kaos men vi var tvungna att åka dit för att ordna saker efter morfars död. Innan dess var juni för ett år senaste gången vi var där. Det var den semestern som skulle bli så himla bra, jag skulle äntligen få krama om morfar igen efter ett helt år och så går morfar bort bara två dagar innan vi skulle åka så istället åkte vi till hans begravning. Hur bisarrt? Jag kommer aldrig glömma samtalet jag fick den 26 juni, exakt ett år idag. Caroline, morfar är död. Jag ryser fortfarande när jag skriver det, jag saknar morfar så himla mycket. Jag känner mig inte hel utan honom, jag känner att det saknas en bit av mitt hjärta och den biten är morfar. Det gör fortfarande ont, så ont. Älskade, älskade morfar. Jag hoppas du har det bra i himlen, och att du är återförenad med mormor. Mitt hjärta värker av kärlek till er ♥