Har jag haft en bra sommar? Jo men det tycker jag! Veckorna i Grekland var höjdpunkten, helt fantastiska 14 dagar som jag kommer att leva på länge. Det var en helt magisk resa. Förutom det har jag haft mycket rolig kvalitetstid med mamma, sena kvällar på uteplatsen då det ju är första sommaren jag har trädgård, har shoppat mycket och ni vet att det är ett av mina största intressen, har spenderat tid med familjen, varit på stranden, ätit god mat och haft roliga dagar med vänner. 

Hur har jag mått den här sommaren då? Ni som följer bloggen vet att jag mått kasst de senaste åren, utbränd, låg energi och jag har inte varit mig själv. Denna sommaren har ändå varit okej. Jag tror jag ändå kan säga att det varit den bästa av tre somrar när det gäller mitt mående. Sommaren för två år sedan satt jag liksom och grät på restaurang när jag och mamma var ute och åt för jag orkade inte mer.  Jag kämpar fortfarande med orken och så fort jag har gjort något som krävt mer energi en dag är jag helt slut nästa. Jag har legat många timmar på soffan och varit extremt trött men jag har också orkat ta mig upp mer och göra vardagliga saker jag egentligen tycker är jobbiga. Jag har kunnat skratta och vara genuint glad en del gånger vilket känns skönt, det kunde jag inte en enda gång för två somrar sedan. 

I juni avslutade jag mina två års långa KBT samtal med min terapeut. Jag har så mycket att tacka honom för. Utan honom vet jag inte var jag hade varit i livet, jag vet i alla fall att jag hade kraschat rakt in i väggen. Nu hann det aldrig gå så långt utan det stannade "bara" vid utbrändhet. Nu gäller det för mig att stå på egna ben utan hans råd. Det känns konstigt, väldigt konstigt. Jag tror dock att jag kan fixa det, det känns ändå hoppfullt. Jag vet  dock att den största utmaningen inte ligger i att fixa det när jag är ledig utan det ligger i att kombinera jobb och välmående. Jag försöker gå in med en annan inställning detta läsår, att mitt välmående är extremt viktigt och att jag måste tänka på mig själv och på min hälsa. Jag vet att jag inte får stressa, min terapeut jämförde det med att vara allergisk mot stress. Min hjärna stänger liksom av vid stress, jag fungerar inte då. Jag vill kunna komma hem från jobbet och känna att jag har energi kvar, det har jag inte känt de senaste åren och det är oroväckande. Energin finns inte där. Jag följde med mamma till Maxi för att handla för någon vecka sedan. Efter 40 minuter i affären kände jag mig totalt nedbruten, det tog alla mina krafter och jag ville bara gråta av total orkeslöshet. Detta var en varningssignal att jag inte är där än. Jag vet dock att det räcker att jag mår lite bättre på jobbet under en veckas tid för att jag ska tänka att jag klarar hur mycket som helst. Sedan kör jag på lite extra och så är jag där igen, nere på botten. 

Jag ska försöka ändra mycket i mitt liv, men främst på jobbfronten denna höst.