Jag gjorde det!
Ouuff tuffa dagar på jobbet!! Nu börjar det bli mycket och med mitt vidriga schema detta läsår har jag extremt lite planering och det börjar ta på krafterna. Jag hinner inte med det jag ska och nu börjar jag bli stressad. Jag tränar dock hela tiden på att ta djupa andetag och inte stressa men idag när klassen skulle ha skriftligt förhör och jag hade glömt alla stenciler på mitt arbetsrum och sedan glömde jag ett annat papper där kunde jag inte undgå att bli stressad. Jag har dock dealat med min chef att jag inte ska vara med på temadagarna som är två gånger per termin och istället få den dagen till planering, som kompensation för att jag tog en extra klass detta läsår. Då känns det lite bättre!
Det ska bli så skönt med helg, verkligen!! Imorgon har jag medarbetarsamtal med min chef, jag hoppas att det går bra :-)
Men nu till något annat, igår gjorde jag det! Jag skrev på ansökan om hyreskontrakt!! Smart eller helt jäkla rubbat? Jag vet inte svaret på den frågan ännu. Jag vet inte heller om jag får hyreskontrakten men det återstår att se. Jag tänker att det nu får vara upp till ödet. Får jag lägenheten är det ödet som bestämt det och får jag inte den, ja då är det väl så det ska vara. Jag har tittat mejlen hela dagen idag men inte hört något alls från mäklaren. Får jag inget svar imorgon får jag ringa henne.
Det var en sådan märklig känsla att skriva under igår. Mitt allra första hyreskontrakt, det var lite som när jag skrev på för att köpa bil men ännu mer likt när jag skrev på mitt livs första anställningsavtal. Ni vet den känslan att hela livet kommer förändras ganska mycket? Jag har svårt för den känslan då jag starkt ogillar förändringar. Förändringar är något som alltid stressat mig. Jag får stresspåslag bara av att gå in på Hemmakväll efter att de hade ändrat om hela butiken, paniiiiik. Någon med grov ångest inför förändringar som flyttat? Hur klarar man av det? När jag var på fotoresan i USA berättade en tjej att hon flyttat 12 gånger. En andrahandslägenhet hit och dit ett par månader innan det krävdes att hon bytte lägenhet. När hon berättade det kände jag bara, oj jag hade inte fixat det. Jag har flyttat en gång i mitt liv och då var jag 1,5 år gammal, jag har nu bott på samma ställe i 25,5 år. Jag är lite osäker över hela grejen, ena sekunden är jag som sagt stensäker på att jag vill ha lägenheten för att i nästa sekund tvivla starkt...
Kommentarer
» Ajli
jag flyttade när jag var 17 eller 18 och har sedan dess bott på en herrans massa platser. Men fick inte svår ångest förrän långt senare så kan inte hjälpa med det. Det enda jag kan säga är att man behöver flytta hemifrån.
Svar:
Carro
» Anonym
Är det köpes då? ja det är ett nytt kapitell i ens liv så klart en stor grej :) men så kul berätta vad som händer hur det blir :) ha en skön helg för det skall jag ha :) Evasblogg
Svar:
Carro
Trackback