På tal om något helt annat, det verkar som att jag ska till Polen under höstlovet vecka 44. Det var inte alls planerat och jag fick reda på det idag. Mamma behöver åka till Polen för att där är en del kvar att fixa efter morfars bortgång, och hon vill gärna att jag följer med och såklart ställer jag upp på det. Vem tackar nej till att åka hem till Polen liksom? Jag är dock orolig, väldigt orolig över corona. Jag var ju i Polen i somras och kände då oro hela tiden, men å andra sidan känner jag oro hela tiden här hemma i Sverige också så det kanske är lite skitsamma. Munskyddet åker på med andra ord igen. Det kommer dock kännas SÅ otroligt konstigt att åka till Polen och inte träffa morfar, i somras gjorde vi ju inte heller det får då åkte vi på hans begravning men då var man så uppe i allt med morfars bortgång. Nu har det gått flera månader och nu ska vi tillbaka men utan någonting med morfar, jag blir tårögd när jag skriver detta 😥Det kommer alltså bli blandade känslor att åka tillbaka till Polen, jag saknar morfar så sjukt mycket. Jag trodde inte det gick att sakna någon så men jag känner mig verkligen inte hel, en bit av mig fattas och jag hatar känslan. Morfar var en så stor del av mitt liv, 1/4 av min familj och det känns verkligen förjävligt att han är borta, för alltid. Jag vet att det känns ännu tuffare för mamma och jag ska finnas där och stötta henne varje sekund. Hon är verkligen mitt allt ännu mer nu, om det ens går.