En annorlunda första veckan i juni
Första veckan i juni, check! Jag brukar älska de två sista veckorna innan eleverna går på sommarlov, den där speciella känslan som hänger i luften. Alla vet att snart så, snart är det sommarlov och alla ser fram emot det. Så är det inte i år. Jag får verkligen panik av att allt är så ovisst, jag som alltid vet långt i förväg vad som kommer att hända. Nu har jag ingen aning om hur sommaren kommer att se ut och det stressar mig så mycket.
Måndag och tisdag var helt galet varmt, det var en plåga att vara på jobbet för alla var så varma. I onsdags hade jag min sista lektion med 9B, sista lektionen någonsin. Jag började med att hålla ett tal till dem och sedan fick varje elev ett personligt brev som jag skrivit till dem, på mellan 1-2 A4 sidor. Jag la brevet framför alla (de blev så positivt överraskade) och sedan läste alla 14 elever sitt brev samtidigt. Det var helt knäpptyst i klassrummet, jag får rysningar när jag skriver detta. Den stunden då jag tittade ut över klassen och alla satt och läste, och tog till sig orden - det är minsann en av de finaste stunderna jag varit med om. De blev så berörda och det var så himla fint, jag kommer aldrig att glömma det. De dagar det kommer kännas extra tufft på jobbet, för sådana dagar kommer alltid, ska jag tänka tillbaka på just den studen och hämta kraft därifrån. En tjej blev så rörd att hon började gråta och då började jag också gråta. En kille blev så rörd att han inte visste vad han skulle säga. Fina, fina elever. Herregud vad jag kommer att sakna dem.
Papper fyllda med ord, rakt från mitt hjärta - till alla elever.
Här kommer två utdrag av det jag skrev.
Den ... jag träffade i årskurs 7 jämfört med idag går inte ens att jämföra. I 7an var du en osäker tjej och jag ville bara ge dig en stor kram och säga att allting kommer att bli bra, att du kommer lyckas med allt du tar dig an.
Jag vet att du har fått kämpa, både i skolan och i livet. Jag vet också att det är just personer som har fått kämpa lite extra mycket som aldrig ger upp. Det kommer att finnas perioder på gymnasiet som du kommer tycka är väldigt tuffa, då vill jag att du kämpar extra mycket och tänker på dina mål som du vill uppnå. Om det är någon som kommer att uppnå sina mål i framtiden så är det du. Det tvekar jag inte en sekund på.
Det blev ett magiskt avslut på våra tre år tillsammans, så tacksam. ♥
Alla betyg är satta, de ska bara skrivas under nästa vecka. Nu är det en vecka kvar till sommarlovet, måndag och tisdag är vanliga dagar sedan är det aktiviteter onsdag och torsdag och sedan avslutning på fredag. Vi jobbar två dagar efter det, men sedan jobbar jag ju två veckor till på sommarskolan. Tre veckors jobb kvar för min del innan det är dags för semester.
Just nu står jag mitt i ett dilemma. Som ni vet tillhör jag riskgruppen och är livrädd för corona, lider ju av bakterisskräck i vanliga fall, så hela coronapandemin är en levande mardröm 24 timmar om dygnet för mig. Jag har ständig ångest, panik och stress över detta och jag är så rädd att jag ska bli smittad. Samtidigt har jag inte varit någonstans förutom på jobbet och sedan direkt hem sedan början av mars (jo, en gång var jag vid stranden med Alexandra, på en helt folktom strand). Detta börjar såklart ta ut sin rätt, jag börjar bli extremt frustrerad över att inte kunna göra små vardagssaker. Jag vill gå ut och äta på restaurang, jag vill kunna hämta ut paket, jag vill gå in i en affär för att handla. Jag vill röra mig bland folk så att jag slipper känna mig så jäkla ensam. NU till mitt stora dilemma, hur ska jag göra? Antingen så fortsätter jag håller mig här hemma isolerad hela sommaren, fram till att jobbet börjar igen i augusti eller så måste jag ta steget att börja gå ut, men när? Och kommer jag komma över tröskeln och faktiskt våga? Eller kommer ångesten ta över så pass mycket att jag bara kommer må ännu sämre? Detta är skitsvårt och något som upptar mina tankar en stor del av dygnet nu. Det brukar ju inte hända jäääättemycket intressant i mitt liv men nu är det avslutningsmiddag med åk 9 (tre klasser) på tisdag, en kompis vill åka till Kristianstad för att äta på Pinchos och jag har blivit bjuden på en födelsedagsfest. Ångest, ångest och ångest. Vad ska jag göra? Ska jag gå på en av dessa saker? Två? Alla tre? Ta risken att bli smittad? Tänk så blir jag smittad? Eller så gör jag allt och inte blir smittad? Eller så struntar jag i allt och bara stannar kvar hemma? Hur blir det med stranden i sommar? Kommer jag ens våga ta risken att åka dit? Om de öppnar Polens gränser, kommer jag våga? Grekland? Spanien? Ahh, som ni märker är det grymt många frågor som snurrar i mitt huvud utan att jag har några svar. Hjälp mig gärna på traven att försöka reda ut mina tankar lite.
Kommentarer
» Lisa
Vad fint du skrivit i breven. Förstår att de blev rörda. :)
Ja det är mycket som är frågetecken inför sommaren. Man vet inte hur det kommer bli. Man får ta dagen som det kommer. I år går det inte att planera något i förväg tyvärr.
Jag förstår din oro för Corona. Är också i riskgruppen och oroar mig men jag tror att om man bara håller lite avstånd och tvättar och spritar händerna noga är det nog ingen fara.
Kram <3
Svar:
Carro
Så fint med eleverna <3
Svar:
Carro
» Jasmine
Vilket fint avslut på terminen och på era tre år tillsammans. Mycket fint gjort av dig som lärare. Glad för din skull.
Svar: Tack för gratulationen! Vi är mycket glada inför den kommande bebisens ankomst.
Kram
Svar:
Carro
» Linnea
Härligt när man känner att sommarlov och semester är på ingång! :)
Svar:
Carro
» Kayla
Men wow vilken fin lärare är inte du?! Blev så glad av att läsa det här inlägget, heja dig <3
Svar:
Carro
Trackback