slide show

Mitt hjärta är trasigt

Den här dagen har varit en levande mardröm. Morfars begravning är över och jag är helt matt, jag är både fysiskt och psykiskt slut. Jag har aldrig någonsin gråtit så mycket som idag. Ögonen svider och huvudet dunkar. Jag valde att gå in och se morfar när han låg i den öppna kistan, den bilden kommer aldrig någonsin att försvinna från näthinnan. Jag ska berätta mer senare, när jag känner mig redo för att processa allt. Jag har för första gången sett ett lik och det tog så jävla hårt på mig. 
(null)
Begravningen var oerhört fin. När kistan sänktes ner under jorden, hur ska jag kunna förklara känslan inom mig? Det var helt hjärtskärande. Det kändes som om någon tog ut mitt hjärta, stampade på det och försökte sätta tillbaka det igen men då var det inte helt längre utan trasigt. 

Det hände en sak idag precis när mamma höll tal under begravningen, helt plötsligt rörde sig kistan utan att det egentligen är möjligt då den satt fast stenhårt. Jag ska skriva mer om det senare. Jag har aldrig tidigare trott på övernaturliga saker men nu gör jag det. Jag är helt säker på att det var morfar. Det finns absolut ingen logisk förklaring för det som hände och det gör mig enormt fundersam över livet i stort. 

Detta kommer ta lång tid att komma över, sorg är den jobbigaste känslan någonsin. Jag kommer att skriva mer senare för att skriva är ett sätt för mig att bearbeta mina tankar. Kram på er ❤️




Kommentarer

Så sorgligt men fint också med en fin begravning. Har också en nära som gått bort för ett tag sen och jag kan fortfarande ibland inte inse det. Att jag tror att hon lever precis om vanligt. :(

Svar: Det är verkligen tufft med bortgångar :(
Carro

Ja sorg är hemskt, men man lär sig att bearbeta den sakta men säkert. Glömmer aldrig när mina föräldrar dog pappa var 56 & mamma dog för 5 år sedan ...

Svar: Ja, sorg är fruktansvärt. På något sätt går livet vidare, om än inte som alltid men ändå. Det kommer ta tid att bearbeta.
Carro

Massa, massa kramar och kärlek till er! <3

Svar: <33
Carro

» Lisa

Usch vad jobbigt. Förstår att det var tungt.
Det var definitivt din morfar som rörde kistan. Jag tror verkligen på sådant där.
På min svärfars begravning som var inomhus kom det en fjäril från ingenstans och svävade över kistan under hela akten. Det var med all säkerhet han. Kram

Svar: Jag har inte trott på sådant tidigare för jag har aldrig varit med om det men nu tror jag verkligen på sådana här andliga tecken, det måste ha varit morfar. Kistan ska egentligen inte haft någon möjlighet att röra sig för den var hårt fastspänd. Vad fint med fjärilen, det var med all säkerhet din svärfar ja. Kram
Carro

Skickar massa kramar, fina fina du <3

Svar: <333
Carro

Åh vad jobbigt även fast det är ett typ av farväl så är det så jobbigt :( styrkekramar till dig! <3

Svar: Otroligt jobbigt :( Tack <3
Carro

Har inte så mycket mer att säga än att ni ska ta hand om varandra och tillåta er att sörja. Kram ❤️❤️❤️

Svar: Tack fina du! <3
Carro

» Ullie

det är de hemskaste på hela begravningen i fall det är sätta i kista i marken
det hemskaste min känsla de jag älskar ska ligga där långt ner ensamma under i kalla marken man förstår inte sen lägger de jord på .
Förlåt jag skrämmer upp dej men jo jag vet hur hemskt det är .

Svar: Ja, det är riktigt hemskt. När de lyfte kistan från kyrkan och när de sänkte ner kistan i marken, de två absolut tuffaste stunderna under hela begravningen.
Carro

» Ellen

Lider så med dig. Att begrava någon som verkligen stått en nära är fruktansvärt. All kärlek <3

Svar: <33 Ja, det är verkligen det tuffaste som finns...<3
Carro


Kom ihåg






Trackback