En tisdag och torsdag här i Polen
Åh, det känns att denna Polenresan inte är som alla andra. Jag längtar tillbaka till den den härliga och bubbliga känslan jag alltid haft när jag varit i Polen. Nu beror det både på morfars död och corona. Det kommer aldrig mer att bli sig likt efter
morfars död här i Polen, det känns verkligen att något fattas. I 26 år har jag åkt hit och morfar har alltid varit min trygga punkt. Sedan är jag rejält less på corona. Munskydden får jag utbrott på cirka 99 gånger per dag, de är skitjobbiga. Att hela
tiden akta sig för att gå för nära andra börjar ta ut sin rätt såklart. Med tanke på de tuffa omständigheterna har jag och mamma det rätt bra här annars 💗
Tisdagen var ingen jättebra dag, både jag och mamma brottandes med många känslor inför onsdagens begravning och hela dagen var bara som ett stort irritationmoln. Ingenting gick som vi ville och jag kände bara för att gråta sådär 10 gånger. När
de sa att de inte serverar varm choklad längre under sommaren började jag nästan gråta av ilska haha... En sådan liten sak som annars hade gått förbi utan några större konstigheter. För många känslor som låg och bubblade helt enkelt.
En fika blev det i alla fall, trots att det inte var den fikan jag hade tänkt...:-)
Nya vardagen. En sådan här pandemi hade nog ingen väntat sig skulle komma och ta över hela världen. Corona här känns av 100 gånger mer än hemma i Sverige. Jag ska köpa med mig lite fler sådana här svarta munskydd till Sverige och absolut börja använda
det i affärer och liknande.
De har byggt en helt ny, väldigt fräsch, foodcourt. Vi åt på Pizza Hut, godaste!!
I tisdags var jag också hos läkaren, jag har haft problem med min rygg i flera år men ingen har velat skriva remiss till röntgen. Läkaren här gjorde det direkt och idag var jag och gjorde magnetkameraröntgen, röntgade både ryggraden och ländryggen. Imorgon
ska jag till läkaren igen, vi får se om det är något fel med ryggen och om jag kan få någon behandling för jag har verkligen ont alla dygnets 24 timmar och det börjar bli outhärdligt, framför allt då diabetesen och migränen också ställer till
det dagligen. När jag låg i tunneln (50 min, man får inte röra sig alls) började jag tänka på morfar när han låg i kistan och fick verkligen sådan ångest och panik där i, ingen trevlig upplevelse. Sedan försökte jag tänkte på lättare saker och till
slut somnade jag nog där en stund.
Idag blev det anka och här har ni perfektion på en tallrik. Ankan tillsammans med denna sås och sesamfröna är magi!!
Läkarbesöket och alla andra ärenden som är kopplade till morfars död upptar en stor del av tiden här. På kvällen hann jag och mamma till ett köpcentrum i två timmar, mysigt.
- Imorgon blir det fler ärenden, huset kommer troligtvis så småningom att säljas så det är en massa paperwork som behöver ordnas där. Sov gott 💗
Kommentarer
» Carro
Mysigt med lite shopping men förstår att det även är tufft och många tankar! Skönt att begravningen är gjorde men det är en evig saknad (har inga mor- eller farföräldrar kvar i livet). Stor kram ❤️
Svar:
Carro
Åh så mysigt!!
Svar:
Carro
vad trevligt! :D jag jobbar inom vården och känner mig emot munnskydd, jag är rädd att folk inte skulle ta symtom på allvar utan sätta på sig munskydd istället :(
Svar:
Carro
» Lisa
Härliga bilder :)
Verkar som om du haft det ganska bra ändå trots omständigheterna :)
Kram
Svar:
Carro
Trackback