Tillbakablick 2020

Idag är det sista dagen av år 2020 och vilket år det har varit, ett riktigt skitår för mig tyvärr. När jag stod där på en snötäckt altan i Österrike den 31 december 2019 var allt jag önskade ett bättre år än det som var men ojoj så fel jag hade. Jag tror inte jag kommer ha ett såhär dåligt år som 2020 var på länge, det är nog omöjligt? 

 

Jag har kämpat med psykisk ohälsa som jag har gjort under de senaste åren, jag har känt mig väldigt nere och deppig, utbrändheten hänger i, corona kom och gjorde allt hundra gånger värre och morfar, älskade, älskade morfar gick bort tre dagar innan jag skulle träffa honom. Jag har aldrig sett min mamma så ledsen och tom som det senaste halvåret, sedan morfar gick bort, vilket gör ont. Jag har varit väldigt nere och deppig stora delar av året och jag har sovit fruktansvärt dåligt men jag har inte velat börja med varken sömntabletter eller antidepressiva som jag blivit erbjuden. Migränen har varit lika illa som tidigare och diabetesen är alltid ett helvete. Förutom morfars död har corona verkligen varit det värsta någonsin. Jag är imponerad av människor som lyckats göra detta till ett bra år pga corona för det har verkligen inte jag kunnat. Jag har varit lättirriterad, arg och tyckt att allting suger stora delar av året. Jag har känt mig ensam och det har känts som om allting jag tycker om att göra i livet har tagits bort från mig.

 

Jag som kämpar med bakterieskräck i vanliga fall har haft grov ångest under året och varit livrädd att bli smittad av corona. Det har funnits i mina tankar 24 timmar om dygnet och det är skitjobbigt, det känns som om detta fuckar upp mitt psyke so bad. I förgår var jag inne i en affär snabbt, snabbt på kvällen vid kl 20 och det var nästan tomt där, var typ fem pers sammanlagt men oj shit vilken ångest jag har haft sedan dess. Jag kan inte få bort tanken att det var så dumt och att jag säkert kommer att smittas av corona. Nej den här bakterieskräcken är så jävla jobbig och tar verkligen musten ur mig. Det har gått så långt att jag börjat tänka i banor att isolera mig helt och håller från människor, då är jag säker på att inte smittas av något och det är illa. Det är ju inte så jag vill leva. Jag vill bli fri från min ångest och från dessa tankar som upptar en så stor del av min vardag. Jag vill att morfar ska komma tillbaka. Jag vill att corona ska försvinna. Jag vill inte ha ett likadant år igen. Jag vill kunna träffa kompisar igen, för det har verkligen varit lite av den varan i år. 

 

NU tänkte jag dock att vi kollar tillbaka på året, för en del höjdpunkter har det absolut funnits. Jag har rest och var både i Spanien, Grekland och Polen i somras, trots att munskyddet förstörde en stor del av upplevelsen. Jag var i Riga med mamma och brorsan februari. Jag har skrivit på kontrakt på en lägenhet och jag har fått upp ögonen för hur roligt jag tycker det är med inredning. Jag har umgåtts mycket med min familj, som betyder allt för mig. Jag har kommit närmare en person vilket gör mig så glad och jag hoppas att det kommer att fortsätta år 2021. Ja, det var kanske inte sådär supermånga höjdpunkter men alltid något. 

Jag avslutade 2019 och började 2020 i Österrike. Jag vaknade upp till den sjukaste utsikten varje morgon och njöt av varje sekund. Under dessa dagar var fortfarande jag och världen lyckligt ovetandes om corona, om helvetet som skulle påverka hela världen bara någon månad senare. Österrike var grymt men jag ska inte ljuga och säga att nyår var nice för jag storgrät bara minuter efter tolvslaget, kvällen motsvarade inte mina förväntningar och jag blev jättebesviken. Utöver det var det en kanonresa. 

Började januari med att hänga med kompisar, då fanns ju inte corona här. Spelkvällar och middagar ute, det var livet det. 

I februari, under vecka 8 åkte jag, mamma och min storebror till Riga i 3 dagar. Vi har aldrig varit på en resa vi tre tillsammans och det var verkligen bra dagar, en resa jag sent kommer att glömma. Vill resa mer med er två ♥ Precis innan vi åkte till Riga började corona bli "känt" i Sverige, det enda bekräftade fallet var kvinnan i Jönköping, kommer ni ihåg när alla tidningar skrev om det?

Jag avslutade mitt sportlov genom att åka till C4, ett köpcenter i Kristianstad. Detta var februari och sista gången jag besökte ett köpcenter i Sverige. Som jag saknar det...

Den 26e februari fyllde jag 27 år och jag och mamma åt på Stekhouse i Kristianstad, min favoritrestaurang. Då var ännu inte corona såå illa men oron började absolut att finnas där. 

Jag jobbade på och corona fanns plötsligt på allas läppar. Eleverna började också bli oroliga och vi pratade och reflekterade mycket tillsammans. Jag hade superbra lektioner med 9b under våren, vårt projekt med boken Tatueraren i Auschwitz kommer jag aldrig att glömma, det gav mig så mycket glädje att jobba med dessa ungdomar. 

Påsklovet kom, 10 dagars ledighet och coronaspridningen i samhället började bli illa. Något jag trodde skulle vara i max någon månad blev allt mer utdraget och jag blev allt mer deppig. Påsklovet var tufft, väldigt tufft. Jag hade planer att hitta på så roliga saker men fick ställa in allt. Det enda roliga jag gjorde på hela lovet var att åka med Alexandra till stranden, vi ville umgås men det fick bli utomhus. Det var dock sviiiinkallt men mysigt.

Jag umgicks en del utomhus med Jack under våren och blev alltid glad i hans sällskap. Som faster älskar diiig ♥ Har inte alls träffat honom så mycket som jag skulle vilja detta år, pga corona, men en del guldstunder blev det i alla fall. 

Jag kan räkna på 10 fingrar hur många gånger jag träffat kompisar i år, detta var en av de gångerna. 

Det blev juni och avslutningsfest för åk 9. Tanken var att det skulle bli en stor middag med dans i en bygdegård men pga corona blev det inställt, istället var det i matsalen. Trots det blev det en fin kväll med fina, fina 9b och mina fina kollegor. 

Bara ett par dagar senare var det skolavslutning och jag grät och grät. Grät på plats när vi skulle säga hejdå och grät igen när jag kom hem och läste om alla brev jag hade fått. Jag ryser fortfarande när jag tänker på det. Jag fick ett par brev med ord rakt från dessa elevers hjärta, det är så fina ord så jag vet fortfarande inte vad jag ska säga. Bara dessa två meningar som en elev skrev Tack för att du har varit den läraren som har fått mig att känna mig trygg. Det har alltid känts som att du är den som har förstått mig. Alltså snälla? Mitt hjärta... Att undervisa 9b under tre år och utveckla en så stark relation med eleverna kommer jag för alltid att bära med mig, jag tror faktiskt aldrig mer jag kommer stöta på och undervisa en klass som 9b, det var något extremt speciellt. Jag är så glad över att få ha varit deras lärare. En elev skrev i sitt brev Du har trott på mig på ett sätt som inte ens min mamma har gjort. Vad ska man säga? Guldstunder jag kommer att bära med mig för resten av mitt liv. 

Jag och Anton firade in juni med att äta på Pinchos. 

Jag började sommarlovet med att inte ha sommarlov, då jag sommarjobbade i 2 veckor på sommarskolan. Det var extremt tufft men samtidigt väldigt givande och roligt. Det gav också bra betalt och jag gör gärna om det nästa sommar om jag får möjligheten. Jag träffade faktiskt en av eleverna jag undervisade på sommarskolan för någon månad sedan på stan och vet ni vad? Tack vare att han blev godkänd i svenska kunde han komma in på det programmet på gymnasiet som han ville och det gick bra för honom. Jag blev så glad över att jag kunde hjälpa honom att nå hans mål. 

En midsommar kom mellan mina två veckors sommarjobb, firade den i Yngsjö med mamma och kände mig lite smått ensam. Jag känner mig alltid ensam vid sådana här högtider, ni som inte har värsta stora kompisgängen känner säkert igen er...

Blev bjuden på födelsedagsfest (tillhör inte vanligheterna haha) och bestämde mig för att gå, trots corona. Jag hade ångest hela kvällen men det blev en väldigt lyckad kväll. 

Efter helgen var det återigen tillbaka till en veckas sommarjobb. Såklart var det årets varmaste vecka precis när jag jobbade och både jag och eleverna höll på att dö av värme, fy... När jag slutade jobba började det regna...:-) 

Sista dagen på sommarjobbet var den 26 juni och livet lekte. En lång semester väntade, vi skulle till Polen tre dagar senare för att träffa morfar efter ett år. Jag har precis avslutat sista jobbdagen, vi sitter all personal tillsammans och ska bli avtackade. Min mobil ringer, jag ser att det är mamma och svarar inte. Direkt efter ringer hon igen och igen och jag börjar få en dålig känsla i magen, mamma vet att jag är på jobbet och skulle inte ringt så många gånger om det inte vore viktigt. Jag ringer upp henne och hon säger de orden som fullkomligt krossar mig CAROLINE, MORFAR HAR DÖTT. Hela min värld slutar snurra och jag kan men vill inte ta till mig orden. Det är omöjligt, vi ska ju träffa morfar om tre dagar!! Säg att det är ett skämt? Det var inget skämt och en del av mitt hjärta slets bort i just den sekunden och kommer aldrig att återvända. Istället för att åka till Polen och träffa morfar åkte vi till Polen för att gå på morfars begravning, det är det absolut jobbigaste jag gjort. Fina, älskade morfar. Hoppas du har det bra i himlen, vi saknar dig så otroligt mycket. 

Den absolut tuffaste dagen i hela mitt liv. Senaste gången jag var på en begravning var jag tre år gammal så detta var extremt psykiskt påfrestande. Först gick jag och mamma in till morfar när han låg i öppen kista, att se morfar ligga i kistan var obeskrivligt, jag trodde inte benen skulle bära mig. Där låg morfar, min morfar men ändå inte för han var ju inte längre vid liv. Därefter bars kistan in i kyrkan och där låg han, bara meter ifrån oss. Till slut åkte vi till gravplatsen och såg kistan sänkas ner under jorden, jag kan fortfarande inte tänka på det utan att gråta. Morfar ♥♥

Vi stannade i Polen i drygt 10 dagar. Det var den konstigaste vistelsen någonsin. Morfars begravning och corona, fyfan. 

En spelkväll till, jag var glad utåt sett men inuti var jag trasig, så trasig. 

Sommaren bjöd inte på något kanonväder direkt. Här var vi på stranden men frös rejält, älskar dock bilden <3

Var med på en photowalk med inriktning bröllop på Hillarps gård, utanför min comfort zone - absolut men det är bra. 

Åkte till Grekland en vecka och hade det superbra, verkligen. 

Åkte till Antons stuga, så himla fint och vi hade en kanondag med strand, sol, bad och grillning på altanen. 

Åkte till Spanien en vecka och hade det bättre än bäst. 

Var vid stranden två gånger i Sverige under sommaren. Denna dagen var det supervarmt men så jäkla trångt! Aldrig sett något liknande, hatade verkligen sommaren i Sverige för det kändes inte coronasäkert för fem öre. Utomlands, där snackar vi avstånd på stranden medan här låg alla som packade sillar. Hade trots det roligt med min favorit. 

Avslutade sommarlovet med en fantastisk middag i Åhus innan det var back to work som gällde. 

Ett par middagar med familjen. Jag har spenderat extremt mycket tid med min familj i år, mer än någonsin. Mamma har jobbat hemifrån mycket och det har inte varit lätt alla gånger haha, jag älskar min familj över allt men det har varit svårt med så lite ensamtid som i år, har nästan aldrig varit hemma själv och jag är en sådan person som älskar att vara hemma själv. 

Var fortfarande solbränd i september och kände mig snygg för en gångs skull, lovar att jag var gladare än jag ser ut dock :-) 

I september fick jag plötsligt en infall att jag ska flytta hemifrån, kollade på en lägenhet och blev kär. Jag skrev på kontrakt på min allra första lägenhet, en helt nybyggd. STORT!

Var på IKEA med Alexandra. 

Under höstlovet var mamma tvungen att åka till Polen och fixa ett par ärenden efter morfars död och jag följde med. Vi bodde på hotell och jag har hittat mitt nya favorithotell, oh my. Dock var alla matställen stängda i Polen och vi fick äta i bilen, inte roligt. 

Jag började älska inredning och köpte en soffa som jag älskar. Jag ser SÅ fram emot att ligga på denna soffan i timmar i min nya lägenhet. 

 

För övrigt har det bara varit jättemycket jobb nu de senaste månaderna, för mycket och mycket oro för corona. 

 

Jag måste ändå säga att nu när jag kollar på alla bilder tar jag med mig ett par fina minnen från år 2020 men så är det väl alltid, varje år är det en del bra saker som händer men i det stora hela, ett riktigt skitår och nu blickar jag framåt. Jag tänker att det inte kan bli mycket sämre utan förhoppningsvis bara bättre ♥

Ser härligt ut.

Fina bilder :) Håller med om att 2020 var ett skitår men nu kan det bara bli bättre :)

God fortsättning kram

Vad tråkigt att ditt år har varit jobbigt och hoppas att detta år blir bättre för dig. Vilka härliga tillbakablickar och god fortsättning! Kramis <3

Ändå härliga bilder att blicka tillbaka på, önskar dig ett gott nytt, kram

Gott nytt år ❤️❤️

Så många härliga stunder du lyfter fram men att förlora någon nära är hemskt!!! Smärtan är olidlig även om man tillslut lär sig att leva med den. Hoppas du hade en mysig nyårsafton! 🥰

soffan verkar så skön .
detta året blir ju bra me flytten o skönt ni bor så nära om det är något kan du sova där me =) perfekt . o den är superfin avis =)
ta hand om dej gott nytt år o kram

Åh så fina bilder!!

Hoppas att år 2021 blir mycket bättre än det föregående och att du börjar må bättre mentalt. <3

Svar: Tack för kommentaren.

Stor kram

Wow så mkt du gjorde 2020, vilka fina tillbakablickar.
Kan också säga att förut hade jag också bacillskräck, har fortfarande lite men inte alls så extremt som förut, och precis när jag hade som minst bacillskräck så kom Coronan så man har ju blivit mer nu igen men nu är det ändån bra att vara riktigt försiktig.
God fortsättning,
Kramis

så fin tillbakablick, så fint att se tillbaka på gamla minnen! :)

Vilka härliga stunder du haft trots corona!

Jag beklagar att ditt 2020 var ett sånt jobbigt och dåligt år. Men det ser ut som du haft några fina stunder ändå. Det är väl när man blickar tillbaka som man ser det.
Jag hoppas 2021 blir bättre ❤️