slide show

Nu är livet smått tufft

Alltså de senaste veckorna, snälla rara... Jag har jobbat så otroligt mycket och det är nog egentligen det värsta som kunde ske med tanke på min utbrändhet. Jag vet att jag inte borde men det har inte gått att undvika. Slutet av varje termin och betygsättning är den absolut mest hektiska perioden för alla lärare. Jag har suttit kvar på jobbet sena kvällar och dragit med mig jobb hem, exakt det jag lovade min terapeut och mig själv att inte göra. När jag väl var inne i det modet jobbade jag en massa kvällar här hemma också med att planera nya arbetsområden. Alltså Caroline!!! Nej, nej, nej. Jag är arg på mig själv för jag vet att jag mår dåligt av detta men samtidigt kan jag ju inte direkt strunta i att sätta betyg och problemet med mig är att jag måste göra allt tipp topp, jag kan inte rätta halvdant utan det måste vara bra och det tar tid. Jag har 145 betyg att sätta och jag har cirka 12 betyg kvar, jag måste få in det sista underlaget imorgon. Deadline är på måndag men imorgon vill jag vara helt klar, sätta alla betyg och dubbelkolla så att alla stämmer. I helgen har jag förbjudit mig själv att göra något jobbrelaterat överhuvud taget. Jag känner verkligen att både min kropp och psyke tagit rejält med stryk under de senaste veckorna och det är så dåligt i min healing process. Jag vill inte hamna tillbaka i gamla spår men under dessa veckor har jag märkt hur otroligt enkelt det är att trilla dig igen. Mamma har ringt till mig och bett mig komma hem och jag har börjat som tidigare "Bara två timmar till", alltså ÅHHHHHHH frustrerad på mig själv. Jag vill i alla fall intala mig själv att jag är medveten om denna problematik på ett helt annat sätt nu än jag varit tidigare. Varken min hjärna eller kropp tål stress på samma sätt som förut vilket blir extremt tydligt, läskigt tydligt. 
 
Låt mig presentera; mitt skrivbord! Tänka sig att där fanns ett bord under alla högar med papper. Stackars mina kollegor som får bevittna mitt kaos på skrivbordet dag in och dag ut. Jag har så många gånger städat och haft så höga ambitioner att hålla det städat men det går bara inte. Oavsett hur många korgar, pärmar och mappar jag har så går det inte att hålla städat. Jag har så många elever och så många lektioner som ligger med 5-10 min mellan så jag hinner bara slänga ner allt material och snabbt ta materialet till nästa lektion och efter att dagen är slut hinner jag oftast inte städa för då har jag en massa rättning att fixa and so it goes on. Jag skickade den här bilden till mamma och hon bara: Låt mig gissa hur länge det kommer se ut såhär, en dag. TACK mamma :-) 
 
Såhär ser min nya vardag ut. Jag använder munskydd i korridoren och när jag går fram till elever för att hjälpa dem. När jag undervisar har jag inte munskydd. Huruvida det hjälper eller inte, ja det vet i tusan men det känns inte bra för mig att gå i korridoren utan munskydd. Vi har både elever och personal med corona och jag får verkligen panik av allt. Jag är så himla rädd hela dagarna att jag ska bli smittad. Jag vill bara ta vaccin NU så att denna oron kan försvinna för den påverkar mig på ett sådant negativt sätt. 
 
I helgen ska jag bara vara hemma och vila upp mig. Jag vågar inte träffa någon alls nu och jag går inte alls i affärer. Jag ställer in mig på ett jullov hemma, en nyår hemma. Fy så tragiskt men vad ska man göra? 




Kommentarer
» petra

Den där stressen är otäck , Hoppas du kan få vila upp dig under jullovet och det blir säkert mer stressande under en pandmemi oxå,Här i sthlm beslöt dem att stänga alla högstadieskolor så dottern behövde hjälp att hämta hem alla böcker o dator,kram

Svar: Jag vilar upp mig för fullt nu. Undra hur det blir med skolorna nu efter lovet...
Carro


Kom ihåg






Trackback