Imorgon är det redan fredag och sista dagen av första jobbveckan. Veckorna går verkligen så fort när man jobbar. Jag har åkt hem direkt efter jobbet alla dagarna, inte suttit kvar ens 10 minuters gratis övertid och jag är så stolt över mig själv. Jag har haft mycket tid åt att tänka i sommar och kommit fram till hur jag vill leva mitt liv och det är minsann inte att jobba ihjäl mig som jag varit på väg att göra de senaste tre åren. Det är ingen som tackar dig när du går in i väggen och inte orkar resa dig ur sängen, jag börjar sakta men säkert inse det nu. Jag har kört slut på mig själv, både mentalt och psykiskt sedan jag började jobba år 2017 och jag är så arg på mig själv att jag utsatt mig för det. Hur kunde jag ens låta detta ske? Nu tål jag inte alls stress på samma sätt längre, jag blir gråtfärdig varje gång jag känner att det blir för mycket. Saker som jag tidigare klarade utan problem fixar jag inte längre. För bara ett år och tre månader sedan kunde jag inte tänka mig att åka hem direkt efter jobbet och inte jobba något utan vila och titta på en film. Det var bara jobb, jobb, jobb. Idag åkte jag hem direkt när jag slutade, åt en god middag, tittade på en hel film (så ovanligt för min del, sedan jag blev utbränd har jag inte fixat att se en film i sträck utan kan bara se kortare stunder men denna var så bra så jag sträcktittade på den. Jag har också tagit bort jobbmejlen och personalplattformen från min mobil. Det känns så skönt för annars kan jag inte hålla mig borta från att ständigt kolla. Mitt kontrollbehov är enormt och jag måste fortsätta att jobba på det. Jag är stolt över mig själv och min utveckling. You go girl <3