Måndag och lov! Känns ju skönt samtidigt som det känns rätt tråkigt. 

 

Hur som helst, i fredags provade jag på en ny migränmedicin. Jag har tagit sprutorna Aimovig sedan i februari 2019 och visst har det funnits månader där migränen har varit lite bättre, under året som gått har jag haft tre månader där jag haft migrän 15-20 dagar istället för 31 dagar. Jag har alltid ont i huvudet, dygnet runt, året om men de dagar jag inte behöver ta migränmedicin räknar jag som migränfria dagar. Jag har under många års tid tagit starka migränmediciner varje dag, för att kunna gå upp ur sängen och ta mig till jobbet. Mitt liv är verkligen skit många gånger och jag vill inte ens veta hur många dygn av mitt liv som försvunnit till att gråta av smärta, ligga i ett helt mörkt rum och bara väntat på att timmarna ska gå så att jag kan röra mig en cm utan att hela huvudet exploderar. Det känns många gånger som om någon knivhugger mig i huvudet gång på gång, det är verkligen en omänsklig smärta som jag inte önskar någon. 

 

Hela mitt liv kretsar kring migränen. Så många gånger som min familj varit tvungna att ändra om i sina planer pga mig. När vi är utomlands kretar alla dagar kring mitt mående, hur mår Caroline när vi vaknar? Kommer vi kunna gå ner till frukosten eller kommer det bli en helvetesmorgon i sängen? Kommer vi kunna träffa Jack som vi hade planerat? Kommer vi kunna åka iväg som planerat? Jag är så trött på att gång på gång förstöra andras planer och samtidigt blir jag så ledsen att min smärta styr hela mitt (och delvis andras) liv. Jag kan inte gå på konserter eller andra högljudda tillställningar utan att garanterat vakna upp till ett sådant hemskt anfall att det helt enkelt inte är värt det. Jag kan inte umgås med personer som röker för det triggar igång ett anfall direkt, jag kan inte vara nära personer med parfym för det garanterar också ett anfall. Jag kan inte vara ute halva nätterna för det är också 100% lika med migrän. Det är så mycket jag inte kan göra och alla mina tonårsår har sett likadana ut. 

 

Därför blev jag så himla glad när jag förra året fick prova på Aimovig. Nu, ett år senare kom jag fram till att sprutan inte hjälpte så som jag önskade. De senaste månaderna har varit ett helvete. I fredags fick jag prova på en ny spruta, Ajovy. Den har liknande substans men angriper en annan del av hjärnan. Jag som är van vid sprutor (har tagit hundratusentals sprutor pga diabetesen) blev illamående när jag såg sprutan. Jag har aldrig i mitt liv stuckit mig med en så lång och tjock spruta. Jag fick smått panik, försökte ta den sex gånger i magen men det gick inte. Till slut lyckades jag ta den i benet och hela lördagen och hela dagen igår har jag inte behövt ta någon migränmedicin (!!). Idag vaknade jag och hade riktigt ont i huvudet men än har jag inte tagit någon medicin. UPDATE: jo idag har jag rejält ont och mår illa. Det lär bli medicin idag, hade nästan glömt under dessa två dagar hur ont det faktiskt gör 😭 

Det känns precis som om migränanfallet ska bryta ut hela tiden men inte gör det.  Jag kan ha jätteont på morgonen men väntar jag någon timme blir det bättre för att sedan komma och gå i vågor. Jag vågar absolut intr hoppas på för mycket för jag tror inte jag orkar att bli besviken en gång till. Detta är mitt absolut sista hopp 🙏Jag uppdaterar er om någon vecka!