Hej på er!

Min tuffa period med migränen fortsätter, jag har mått skit de senaste två veckorna. Vaknar med sjuklig smärta, har jätteont hela dagarna och mår illa och går och lägger mig med smärta. Imorse var den värsta dagen på länge, jag vaknade med en obeskrivlig smärta i huvudet, det kändes verkligen som om huvudet skulle explodera, ett mycket obehagligt tryck runt hela huvudet och smärtan strålade ner till axlarna. Mamma blev så orolig och ville att jag skulle till akuten och kolla upp det, hon blir alltid så orolig när jag har så ont och helt ärligt blev jag också det idag för det var smärta på en helt annan nivå. Envis (och dum) som jag är gick jag upp, tvingade i mig smoothie i mörkret för jag klarar inte av ljus när jag har så ont, tog stark migränmedicin, klädde på mig (borstade varken håret eller sminkade mig så såg på riktigt ut som ett troll men vem fasen bryr sig om det när man har så ont) och så åkte jag till jobbet - mer död än levande. Jag får verkligen ångest av att stanna hemma från jobbet, det känns som om jag mister all kontroll då och jag blir hur stressad som helst och därför stannar jag typ aldrig hemma från jobbet. Var tvungen att gå hem en eftermiddag för jag låg på soffan i personalrummet och grät av smärta och en eftermiddag missade jag konferensen för att jag hade så höga ketoner (min diabetes) så jag trodde på riktigt att jag skulle dö. Varför är jag så dålig på att ta hand om mig själv? En dag som idag borde jag verkligen stannat hemma men samtidigt får eleverna mig att "glömma" smärtan en stund för jag är så fokuserad på dem. En elev frågade mig idag "du mår inte bra va Carro?" Jag bara, vadå syns det? Klart och tydligt svarade han. Jag blir så ledsen att smärtan tar över mitt liv så ofta.