Denna veckan har varit så bra på jobbet! Lektionerna har gått bra och jag har fått så himla mycket beröm av både av flertalet kollegor, elever och vårdnadshavare att jag vet knappt hur jag ska ta det för jag är inte van vid beröm på det sättet. Det är så fint och jag blir så himla glad. Jag är dålig på att bedöma mig själv och vara nöjd med mina prestationer för jag är aldrig nöjd med någonting jag presterar men jag måste faktiskt ge mig själv en klapp på axeln för jag är jäkligt duktig. Jag har jobbat som lärare i tre år och ändå får jag höra av lärare som jobbat i 30 år att de inte förstår hur jag bär mig åt, det värmer så mycket. Bra jobbat Carro! Jag är engagerad, jag försöker alltid se eleverna för de individuella personer de faktiskt är och bygger upp relationer med hjälp av små, små medel. Idag körde jag just dance på spanska med mina elever, det var galet roligt!! Vi stod alla och dansade till Macarena. En av de roligaste lektionerna i år, underbart att se elevernas glädje. 

Inga ord... Så fint!! 

Det är så fint att jag valt ut några och satt upp de ovanför mitt skrivbord på jobbet, under tuffa stunder läser jag detta och fylls av energi på nytt. Kolla det i mitten... "Du har inte bara hjälpt mig i skolan utan även i mitt liv, till att bli en bättre människa. För det är jag evigt tacksam". Vad säger man ens? Dessa ord sa min mentorselev som gick ut 9an nu i somras under avslutningsbalen, på scenen framför alla elever och lärare. Gissa om jag fick tårar i ögonen? Kommer aldrig glömma den stunden. Orden kom rakt från en killes tonårshjärta efter drygt två år tillsammans i skolan fem dagar i veckan.