En inte lika bra dag
Efter en superbra dag igår kom bakslaget idag. Jag vaknade med hemsk migrän redan igår men kunde rädda upp dagen genom att ta medicin på morgon så att smärtan var helt okej hanterbar. Men idag, herregud 🥵 mår så dåligt. Mitt blodsocker var katastrofalt
också, extremt högt igårkväll och sedan hade det sjunkit till LO under natten (det är så lågt att apparaten inte kan mäta av det längre) och jag hade varit låg i hela 5 timmar (!!) innan jag vaknade. Blev så ledsen på mig själv och min kropp, varför vaknade
jag inte? Kroppen är helt slut, så slut att det tog 5 timmar innan kroppen signalerade att jag måste vakna så att jag inte hamnar i insulinkoma. När jag till slut vaknade mådde jag katastrofalt dåligt, den känslan går inte att beskriva för jag kan själv
inte sätta ord på den - det är bara dialektiker som förstår. Det känns att det är något som är riktigt, riktigt fel i kroppen men det går inte att sätta ord på vad det är. Otroligt obehaglig känsla. Jag vill bara ta ledigt från denna sjukdom, i alla
fall ett par dagar. Alla vi med diabetes, vi är äkta kämpar.
Varje gång jag får lågt blodsocker reagerar mitt huvud och jag får hemsk migrän, det går så galet ont att jag inte vet var jag ska ta vägen. Illamåendet är enormt! Har tagit både tablett och nässpray mot migrän men ingenting hjälper. Legat på soffan sedan
jag vaknat och vi blev tvungna att skjuta fram dagens planer lite. Idag ska vi fira jul med Jack, en till julafton fast med fokus på Jack. Han skulle egentligen kommit för några rimmar sedan men det var ju helt otänkbart med mitt mående. Mamma har
åkt och hämtat Jack och brorsan nu. Jag blir så ledsen på att min migrän ställer till det så mycket i livet, inte bara för mig utan även för andra runt omkring. Att mina nära & kära måste anpassa planerna efter hur jag mår, jag hatar det! Jag
vet inte riktigt hur jag ska fixa dagen idag, jag ska försöka klistra på ett leende för Jacks skull men inombords dör jag lite. Jag hade sett fram emot den här dagen så länge, blor så ledsen... Som ni förstår vore det helt otänkbart för min del att
ha en egen familj vid det här laget, jag hade aldrig kunnat ta hand om en människa till när jag knappt kan ta hand om mig själv. Jävla sjukdomar! Varje år när vi bryter oblat med varandra under julafton önskar mamma mig att jag ska må bättre, att
min migrän ska bli bättre men det sker aldrig. Hjärtekrossande, verkligen.
Idag tittar jag på min tatuering jag har på armen lite extra, Be strong girl, ja det behövs verkligen.
Kommentarer
» Carolina
Tråkigt att läsa att du haft det så jobbigt idag med både migrän och din diabetes :( ni är verkligen kämpar <3
Svar:
Carro
Trackback