Någonstans i Las Vegas

Under dag 2 på fotoresan skedde mardrömmen. Vi satt i bilarna någonstans mellan Kalifornien och Las Vegas och hade precis parkerat vid Wallmark för att handla. Jag hade tydligen min mobil liggandes i knät utan att jag visste om det och reste mig för att kliva ur bilen. Vad händer inte då? Jo, mobilen ramlar såklart ner på asfalten och skärmen blir helt svart. Den vibrerar, Siri fungerar och det går att ringa men absolut ingenting händer med skärmen. Jag fick P A N I K. Jag försökte ladda telefonen, stänga av den och starta om men fortfarande helt svart. 

 

Vi går in för att handla och jag får låna ledarens mobil och ringer då hem till mamma gråtandes i affärer. Ajaj Carro, såklart att något sådant här ska hända mig. Jag var så himla ledsen, min älskade iphone som jag självklart ville fota med på resan plus att jag var i en helt annan världsdel och kände mig ensammast i världen, att inte kunna ringa hem och inte känna tryggheten att kunna ringa om något hade hänt med min diabetes gav mig på riktigt ångest och jag var helt förstöd. Mamma är alltid bäst att kontakta, hon kommer alltid med goda råd och letade upp att det fanns en Apple butik i Las Vegas som öppnade morgonen därpå. 

 

Vi fortsatte vår färd från Wallmark till Las Vegas, det var ca 5 timmars bilresa så vi kom fram under natten.

Morgonen därpå klev jag upp och åt amerikanska pannkakor på hotelles restaurang, de var suupergoda men en extremt stor portion. Kommer ihåg att jag skrev på baksidan av notan "So good but too much, xoxo", haha :) 

Jag tog en taxi från hotellet helt själv ca 20 km bort och hamnade här, jag har faktiskt ingen aning om var jag befann mig någonstans men gott om shopping fanns det och det viktigaste av allt, en enorm Apple butik. Taxin var dock sviiiindyr. 

 

Jag lämnade in min mobil och tänkte att det för tusan får kosta vad det kostar, bara de lagar min mobil. Det skulle ta ca 1,5 timme så jag gick runt och kollade i affärer till så länge. 

Jag spenderade en bra stund på VS och köpte bl.a. tröjan ni ser på bilden. 

Hade faktiskt kunnat gå runt här i många timmar, fanns så många bra affärer och bra fika-och matställen så jag hann inte ens med 1/10 av allt. 

 

1,5 timme senare gick jag tillbaka mot Apple och en kille (en typisk australiensk surferboy, snygg som fan haha!) tog hand om mitt ärende och sa att de bytt ut hela skärmen. Jag frågade hur mycket jag skulle betala, hade räknat med i alla fall 2k och han säger att jag inte ska betala något alls, för den är ju köpt via Apple. Alltså oh my, han gjorde verkligen min dag <3 Ville bara springa fram och krama honom, haha... Lycklig gick jag ut därifrån och tog en taxi tillbaka till hotellet. Mitt egna lilla äventyr i Vegas blev inte alls dåligt, hade faktiskt det riktigt nice de timmarna. Däremot missade jag tyvärr hela förmiddagens fotoundervisning på hotellet men det fick vara så.

Men fy vilken mardröm! Såklart ska det ju hända när man som mest behöver telefonen och är i ett annat land. Men jösses vad snällt av honom att fixa det gratis. Här hemma hade man ju fått betala massvis.

Men gud så härligt!!

Men wooow vad schysst att de fixade den gratis :D

Härligt det låter och ser ut, men trist med telefonen!

Va skönt att det löste sig samt att det bara var skärmen som gick sönder och inte själva simkortet eller liknande. Dock förstår jag inte hur deras telefoner kan ha så kass kvalité eller ja, klart jag förstår. De vill tjäna pengar. Jag har råkat tappa min telefon utomhus, rätt ner i asfalten och den har inte ens fått en repa ;)

Vad skönt att du slapp betala! Tänk att det kan bli ett sånt äventyr av att en skärm går sönder. Kram

Så härliga bilder!!! Men alltså ååååh vilket tur med mobilen alltså!!! Det hade ju aldrig hänt om det hade varit i Sverige...

Så skönt att mobilen gick att laga snabbt och smidigt, och dessutom utan kostnad!

Åh så jobbigt med telefonen :( alltid sånt som inte bara får hända...