Igår hade jag sämsta dagen på väldigt, väldigt, väldigt länge. Att vara kvinna och allt det innebär med mens och hormoner samtidigt som man har diabetes och kronisk migrän med svåra anfall är ett rent helvete. Igår grät jag och grät. Jag har nog alltid haft lite högre blodsocker innan mensen men det är inget jag direkt kopplat till just mensen utan att det går upp och ner men igår, herregud.. Redan under natten låg det högt och det fortsatte att öka hela tiden! Jag bara såg att siffrorna på skärmen blev högre och högre och den där jävla pilen uppåt. Det kvittar hur mycket insulin jag tog, jag fick ändå inte ner blodsockret. Över 24 timmar låg jag alltså HÖGT, det är så galet farligt för organen i kroppen och ögonen, jisses vad jag är rädd om min syn.. 

 

Jag mådde så dåligt, jag kände att jag snart får psykutbrott. Idag känner jag mig helt slut, varje liten vrå av min kropp känns slutkörd. Som om jag blivit påkörd av en typ traktor.. Detta helvete i samband med pms innan mensen. Jag var ingen trevlig person igår, jävligt otrevlig hade jag velat säga. Då säger jag saker jag inte menar till nära och kära. Som om inte det vore nog får jag sjuka smärtor i huvudet innan mens, det går inte att beskriva smärtan månad efter månad. Jag önskar inte ens min värsta fiende dagen jag hade igår.. Det var fruktansvärt, ska jag ha såhär varje månad? Jag kommer inte fixa det! Idag är mensen på väg så snart kommer detta helevete att bytas ut mot mensvärk from hell! Jag har menssmärtor som inte är från denna värld, det krampar och jag kan gråta och skrika i flera timmar. Underbara liv. 

 

Min lördag, fantastiskt..! Man ska ligga så jämt som möjligt i det gröna och blåa, det var inte många minuter där igår. Har man inte diabetes så är det omöjligt att förstå hur detta känns. Hur oerhört slitsamt det är för både kroppen och psyket.