Livet
Fredag imorgon, tacka Gud för det. Jag hade nog inte pallat en dag till, åh vad jag ska vila upp mig under lovet. Denna veckan har varit tuff, tuff och återigen tuff. Det är inte alla gånger lätt att vara en ung lärare som vill så himla mycket, ibland tror jag att jag kan förändra hela världen och sedan går det inte. Igår var jag väldigt glad över stödet hos mina fina kollegor, jag har verkligen världens bästa arbetskamrater. Många av dem har jobbat i skolans värld länge, har så mycket erfarenhet och vet alltid hur man ska pigga upp mig. Har också världens bästa chef, guldvärda ♥
Idag har jag i alla fall haft en bättre dag, trots att den varit väldigt stressig.
Efter jobbet åkte jag till diabetsläkaren, jag är nöjd med mötet. Jag tog upp allt jag ville och fick mycket positivt från honom. Jag försöker verkligen göra mitt allra bästa gällande min diabetes, ibland vill jag bara ge upp men då försöker jag tvinga mig själv på bättre tankar. Jag tog hur som helst årsprover i veckan, så de gick han igenom men allt ser bra ut som tur är! Fick dock ett samtal från en annan läkare om att mina sköldkörtelvärden inte är så bra men min diabetsläkare är även expert på sköldkörteln och han sa att vi inte ska sätta in något mot det för själva ämnesomsättniningen ligger bra, det är antikropparna som är lite höga. Jag tog upp mina minnessvårigheter, jag har fått stora problem med minnet. Jag kommer inte ihåg vardagliga saker, det känns hemskt. Jag glömmer saker på jobbet hela tiden. Han sa dock att det mer verkar vara stressrelaterat, att alla mina symtom stämmer in på en alldles för hög stresshalt, nåja..
Sedan tog jag upp en annan sak och det verkar som om jag ska få prova på KBT. Jag är så pass rädd för att bli sjuk så jag har fått några slags tvångstankar. Jag får panik så fort jag är nära någon som är rejält förkyld/sjuk, jag kan tänka på det i timmar och intala mig att nu är det kört, jag kommer bli sjuk. Jag vill absolut inte skaka hand med folk, jag får panik av själva tanken. Jag vet varför jag reagerar så och det är för när jag väl blir sjuk så mår jag så fruktansvärt dåligt så det går inte ens beskriva, jag tror på riktigt jag ska typ dö varje gång. Jag vill därför göra allt för att inte bli sjuk men det har väl kanske gått till lite överdrivt för det börjar bli jobbigt i vardagen. Jag vill kunna släppa att jag varit i närheten av någon förkyld/sjuk person och inte behöva tänka på det i timmar och ta tempen var och varannan dag. Förhoppningsvis får jag prova på kognitiv beteende terapi, har någon av er provat det? Är det på sjukhuset vägrar jag dock..
Kommentarer
Trackback