Hej på er!

 

Jag lever och mamma också. ♥ Igår var en väldigt tuff och påfrestande dag. Gick upp klockan 05 för att köra in mamma till sjukhuset i Kristianstad och sen tillbaka till Hässleholm för att därefter ta mig 15 km till jobbet. Jobbade hela dagen, full rulle som vanligt. Var galet nervös och orolig för mamma hela dagen. Hon hade glömt mobilen hemma så hon kunde inte höra av sig efter operationen. Vid klockan 17, tio timmar efter att jag hade skjutsat henne till sjukhuset ringde jag dit för att höra hur det hade gått. Kvinnan där sa att det hade gått bra men att jag ska ta med mig en rullstol när jag hämtar mamma, Guuud mitt hjärta brast lite där.

 

Efter en stund ringde mamma mig från sjukhuset och hon var nog fortfarande lite groggy efter narkosen för jag förstod inte hälften av det hon sa, osammanhängande deluxe.. Ville bara se henne och krama om min fina mamma. Jag tog mig hem från jobbet, hämtade min bror och körde till Kristianstad. Tacksam över att ha en bror alltså!! Det hade varit jobbigt att åka till sjukhuset helt själv, jag var så orolig för jag visste inte hur mamma skulle se ut efter operationen och jag mår verkligen dåligt av att se någon jag älskar ha ont och lida, det är bland det värsta som finns.. 

 

Efter någon timme kom mamma ut, stackaren.. Såg hur ont hon hade. Operationne hade dragit över på tiden och tog 2 timmar istället för 30 min. Nu är hon sjukskriven, har ont och kan i princip inte göra något. Hon tar morfin, sprutor och en massa tabletter. Efter att jag hade kört hem mamma så åkte jag och min bror för att handla och hämta ut mammas medicin på apoteket där han väntade i närmare en timme.. Kom inte hem förrän vid 22 och då lagade jag mat. Tuff dag och lite sömn. Jag hann inte göra något av det jag planerade i och med att jag inte var hemma från kl 05-22 vilket ledde till att min dag på jobbet idag sög. Dels hann jag inte alls planera och förbereda lektionerna som jag tänkt i och med allt med mamma, jag var trött, sliten och allt gick bara skit. Inför sista lektionen gick jag i korridoren och kände bara för att börja gråta. Usch, usch! Ska försöka sova tidigt idag och förhoppningsvis blir dagen imorgon bättre.. Brukar oftast älska att jobba men idag kände jag bara för att åka hem, bädda ner mig och komma tillbaka nästa vecka.

 

Idag efter jobbet hämtade jag min bror så fixade vi en del åt mamma, handlade osv. Var även med henne när hon tog spruta. Jag har tagit 7 sprutor om dagen i 12 år men trots det klarar jag inte av att se någon annan ta sprutor, det är rätt sjukt. Mamma ville jag skulle ge henne sprutan men jag fixade det inte, trots att jag tagit tusentals sprutor på mig själv. Konstigt?? 

 

Tänkte på hur otroligt tufft det måste vara att ha en riktigt sjuk förälder som måste spendera största tiden på sjukhuset. Man bör verkligen vara tacksam för varje dag, trots att det ibland är svårt.