Idag är jag galet glad! Dock crazy af nervös inför imorgon. Vissa av er kan troligtvis räkna ut varför jag är så glad idag. Imorgon kan vara en av de viktigaste dagarna i mitt liv. Tagga Carro!!

 

I natt kunde jag inte sova, somnade nog vid 4 och sen vaknade jag 25 gånger - seriöst. I natt kommer det nog inte bli mycket mer sömn. Är så galet nervös :(

Bild från Dubai!! Här stod jag på högsta våningen man kan komma upp till i världens högsta byggnad och blickade ut över staden som är bäst, störst och vackrast på allt de gör. Älskar.

Alltså åker jag inte tillbaka till Dubai snart börjar jag gråta!! Guuud vad jag saknar det stället. Lätt den bästa resan jag någonsin varit på (USA var också grymt though). 

Är med på blogg.se startsida, hur kul?! Med ett antal bilder från Spanien. Åh livet var så bra där. Här är livet inte lika kul, jag pluggar så galet mycket varje dag. Snittar nog 10 timmars plugg. Snart är det dags för teoriprov..

Plugg, plugg, plugg.. Spyyyyr så trött jag är på det! Kan inte riktigt slappna av innan uppskrivningen är över. Jag funderar dock på att försöka hinna fixa en video från Spanien och lägga upp på Youtube men jag vet inte om ni hade tyckt det var kul? Har material till det nämligen men det tar lång tid att redigera. 

 

Till så länge kan ni ju ta och kolla in mina två videos på Youtube, en från Polen och en från Dubai. Hade varit kul att få lite fler visningar, kan jag komma upp i 400 på Dubai videon? Glöm inte kolla i 1080 HD!

 

Att vara en person med galet mycket prestationsångest kombinerat med att plugga körkort är verkligen inte bra. Jag har hela mitt liv varit en tjej som alltid vill lyckas med allt jag tar mig an, den värsta känslan som finns är känslan av misslyckande enligt mig. I skolan gjorde jag alltid mitt bästa, var tyst och räckte upp handen för jag tyckte - och tycker fortfarande att det är galet jobbigt att få en tillsägelse, därför gör jag allt för att inte få det. Jag kunde i flera timmar efteråt tänka på att en lärare sagt till mig, därför har det hänt typ 2 gånger under min skoltid.

 

Under högstadiet hade jag relativt bra betyg, jag pluggade mer än jag behövde men inte så att jag inte gjorde något annat på fritiden. Jag visste att jag skulle komma in på mitt gymnasieval så jag var nöjd det medelmåttiga betyg. Dock gnagade prestationsångesten i bakhuvudet, att jag faktiskt kan så mycket bättre och att jag inte gjort mitt bästa, jag var helt enkelt inte nöjd med mina egna prestationer. Därför satsade jag skyhögt från dag 1 på gymnasiet. Där är det ju extra viktigt i och med att man bara får en chans per kurs, betyget du får i 1an behåller du till studenten, det går liksom inte att jobba upp. Jag började sätta onormalt mycket press på mig själv. Jag pluggade efter att jag kommit hem från skolan i flera timmar, med paus för middag och långt in på nätterna. Jag grät, jag skrek, jag var helt slut men ändå fortsatte jag. Efter ett tag märkte jag att det var helt omöjligt att få högsta betyg i allting eftersom att ingen människa är lika duktig i allt. Matte, idrott och naturkunskap var över mina gränser och där förstod jag att jag inte skulle kunna nå högsta betyg, även bild var tufft. Allt annat skulle dock sättas! Mamma reagerade och sa att jag pluggar för mycket men jag bara fortsatte. I och med att jag alltid presterade bra började omgivningen också bli vana vid det. Jag kommer ihåg att jag fick VG- på ett prov i historia och min historialärare kom fram till mig i korridoren och sa något i stil med "Ja Caroline, detta provet gick inte lika bra som det brukar" När jag då frågade vad jag fick så sa han VG-, till och med mina lärare var vana vid att jag satte MVG på proven och då var VG- "dåligt". Jag pluggade så mycket att sömnen uteblev till stor del och det i samband med stress tror vi delvis är anledningen till varför mina migränanfall började. Jag började må allt sämre och i 3an var det så pass illa att jag gråtandes ringde till min geografilärare vid 22 på kvällen och sa att jag verkligen inte kan göra provet imorgon p.g.a. att jag har en sådan hemsk migränattack att det är omöjligt att plugga. Jag kommer ihåg att jag låg i sängen och grät, dels av den sjuka smärtan men också av det faktum att jag inte kunde prestera som vanligt. Det var ett misslyckande för mig. Vissa i klassen trodde antagligen att jag fejkade min migränattack för att slippa provet, så var inte fallet. Nu i efterhand kan jag ångra att jag pluggade så mycket för det var inte värt hälsan. Jag har idag kronisk migrän som förstör mitt liv till en stor del, jag kan inte leva som de flesta andra. Det är inte säkert att jag inte hade fått migrän om jag inte hade stressat så mycket men den där frågan gnager fortfarande i mitt huvud, tänk om..? 

 

Dock pluggade jag inte för någon annans skulle, utan för min egen. För att jag skulle vara stolt över mig själv. Jag har aldrig fått en enda krona för mina betyg, pengar för varje höjt betyg eller för varje högsta uppnådda betyg som jag vet många fick och får än idag. Enligt mig ska inte betyg köpas med pengar. Att satsa på bra betyg ska komma inifrån och inte göras för att man får pengar för det. Att sedan få en present som överraskning är en helt annan sak men jag kommer aldrig betala mitt framtida barn en enda krona för betyg. Hur som helst, mamma hade inte blivti besviken på mig om jag fått G på ett prov istället för MVG men jag hade blivit galet besviken. Jag kommer ihåg att min svensklärare på gymnasiet som förövrigt lärde mig galet mycket och var en otroligt duktig lärare sa att jag inte ska bli besviken om jag inte får högsta betyg på svenska C nationella i trean eftersom att det är väldigt få som får det p.g.a. att man i princip måste skriva en helt felfri uppsats utan stavfel, skiljeteckenfel och med ett riktigt bra innehåll. Efter rättningen visade det sig att jag var en av 2/3 som fick högsta betyg och en felfri uppsats tillbaka. Stoltheten strålade ur mig, jag hade bevisat för mig själv att jag klarade det. Jag gick ut gymnasiet med 21 av 27 högsta betyg, väldigt bra betyg med andra ord. En av de personerna som hade högst betyg i 3an och jag var nöjd. Dock kan jag fortfarande tänka tillbaka idag och vara lite smått besviken att jag inte fixade cirka 3 betyg till ett MVG utan jag fick "bara" VG även om jag vet att det är helt fel tänk!! 

 

Idag jobbar jag själv som lärare och jag vill inte att mina elever sitter hemma och gråter av prestationsångest men jag vet att det finns elever som jag själv var, som kommer att vilja prestera på topp hela tiden oavsett vad lärare, föräldrar eller andra i närheten säger eller tycker. För sån var jag. Jag tycker inte det är bra och jag rekommenderar inte er till att göra det. Självklart ska man satsa på höga betyg om man har ambitionen, kunskaperna och den rätta hjälpen och självklart ska man satsa på att komma in på den där drömutbildningen med de där sjuka kraven på betyg men låt det inte gå ut över hälsan som det gjorde hos mig - för det är det inte värt. Så släpp en del krav på er själva, jag om någon vet att det är långt ifrån enkelt men försök. 

 

Det jag egentligen ville säga med det här inlägget från början är att trots att jag vet att jag inte behöver ha sådan prestationsångest på mig själv så har den verkligen kommit nu när jag pluggar inför körkortet. Jag är så galet nervös för teoriprovet och framför allt för uppkörningen. Kommer jag inte klara körkortet på första försöket kommer det att kännas som ett galet misslyckande, jag har ju klarat allt annat jag tagit mig an. Jag är livrädd, jag vill typ spy av nervositet. Det är ett av de viktigaste proven i mitt liv och helst vill jag sätta alla rätt. Jag vill känna att jag kan allt innan jag sätter mig i Kristianstad och skriver upp. Det är det som är det jobbiga för det är galet mycket man ska kunna! Jag känner bara ångesten stiga och stiga för varje dag. Jag ska plugga som en dåre denna tiden som är kvar innan uppskrivningen men jag ser verkligen inte fram emot dagar med ångest så det skriker om det. Jag känner mig såå tveksam på uppkörningen, har dåligt självförtronende så tror ofta inte på att jag kommer klara saker men jag vill så himla gärna klara detta. Prestationsångesten gör mig dock illamående, hur tusan ska jag klara mig igenom detta.. Även om jag nu sitter och skriver till er att ni ska släppa er prestationsångest kan jag inte riktigt göra det själv. Var dock inte som jag för det är jävligt jobbigt. 

En middag i Åhus, på restaurangen precis vid stranden. De har verkligen såå god pizza! Jag tar alltid gyros pizza och den är mums.

Innan vi åkte till Spanien var jag och mamma vid havet i Yngsjö. Det var ordentligt kallt så det var inte så harmoniskt som det ser ut på bilderna haha. Är det inte helt sjukt vilket dåligt väder det har varit den här sommaren? Juni brukar alltid vara skitväder så det är man ju van vid men att det ska vara så galet dåligt väder hela juli, hur sjukt? Man blir ju lite ledsen faktiskt.

I tisdags var jag och Bengan hemma hos Thea på grillkväll. Jag hade handlat med mig karré att grilla, vitlöksbröd, pommes och allt annat som behövs för en grillkväll. Jag var kvällens grillmästare och med tanke på att jag aldrig i mitt liv grillat innan (vi har ingen trädgård så kan inte grilla hemma) så blev det riktigt gott. Nöjd med min insats.

Igår grillade jag med Anton och Thea och hängde hela kvällen.

Idag har jag pluggat körkort mer eller mindre hela dagen.

Imorgon ska jag övningsköra till havet, Jack ska med.

Att vara tillbaka i Sverige känns ju inte jätteroligt.. Jäklar vilket dåligt väder det är i år? Trodde knappast det kunde bli värre än förra året men hade fel. Hur många riktigt varma sommardagar har det varit i juni/juli, typ 1-2? Sjukaste! Trodde jag kunde bättre på brännan lite här men icke.

Hur fint? Hur perfekt? Älskar!

Hyfsat nöjd med brännan också. Jag blir väl aldrig lite nöjd för det kommer alltid finnas folk som är brunare än mig och det ger mig lite ångest. Ja jag älskar att vara brun 😋 nu ska jag packa klart. Klockan 7 kommer bussen och hämtar oss, är i Sverige vid 14. Puss!

Dessa bilder tog jag på stranden igår. Idag hade jag inte med mig kameran till stranden eftersom att jag är så himla rädd för att objektivet ska förstöras som det gjorde förra sommaren i Grekland när jag fick sand inne i objektivet, det var bara att kasta det och köpa ett nytt vilket blev till en dyr historia. Hur gör ni andra när ni har med er systemkamera till stranden? Det är liksom alltid sand i strandväskan så där vågar jag inte heller lägga den.

 

Hej från Spanien!

 

Vi kom fram mycket senare än det var sagt igår eftersom att flyget lyfte drygt 1,5 timme senare än det skulle. Inte nog med det så fick vi inte ens vara på flygplatsen och vänta utan vi satt i flygplanet i närmare två timmar och fick inte gå ut, det var hemskt.. Förutom det så gick resan bra. Vi sov några timmar och vaknade till ett soligt och varmt Mallorca.

Idag har jag varit på stranden, det var helt okej väder för en gångs skull men vid havet var det kallt som tusan. Smörjde inte in mig för trodde inte solen tog så mycket men fy vad jag bränt mig, lagom innan Spanien sådär 😝

Idag kunde man i alla fall ha på sig klänning utan att frysa ihjäl. Ni får ursäkta mitt golv i min WIC men håller på att packa hehe.. Hur som helst är jag helt slut, som alltid efter stranden så blir en tidig kväll.

På tal om något helt random? Har ni förresten sett något sötare än Moa Persson? Guuud vad jag saknar denna tjejen, älsklingen ❤️️❤️️ hon förgyllde mina dagar i USA, alla borde ha en Moa i sitt liv. Så grymt tråkigt att vi bor så långt ifrån varandra, ledseeeen.

Jag har varit i Alcudia och Cala d´Or i Spanien men aldrig i Cala Millor dit vi ska nu. Har någon av er varit i Cala Millor och har ni i så fall något tips till mig?

Innan jag åkte iväg till USA för första gången nu i sommar så har mamma tjatat om New York ett bra tag, visst jag ville också dit men jag kände att jag priroterar hellre andra resor så viftade bort det lite sådär men nu efter att ha kommit tillbaka från USA så skriker hela min kropp efter att åka tillbaka. Jag älskar USA, jag blev helt förälskad hur  klyschigt det än låter. 

Idag ska jag äntligen träffa bästavän igen, yeees! Så taggad. Vi ska äta på wokhouse och catch up ♥♥

Jag måste bara ta upp en sak som jag stör mig på men som jag fått ett flertal kommentarer om under det senaste, framför allt av personer jag träffar IRL. Nu vill jag inte att någon tar illa upp utan detta är bara allmänt.

 

Jag har pluggat till högstadielärare på universitetet under 4,5 år och det var riktigt tuffa studier. Jag fick fast jobb och är alltså lärare. Den kommentaren alla lärare stör sig på är

 

"Hur lång semester har du?"

"Ja, 6,5-7 veckor"

"6,5-7 veckor?? Det är ju jättelänge. Gud vad chill ni lärare har det!! Själv jobbar man och sliter och har inte mycket semester"

"Jaha, hur lång semester har du då?"

"5 veckor"

 

Alltså åhhhh jag bli galen!! Chill jobb som lärare? Nej nej nej!! Tänk om, tänk rätt. Vad exakt är det som är chill? Kan någon förklara det för mig? Det som ingen verkar förstå är att man jobbar 40 timmar/vecka på andra jobb och som lärare jobbar man 45 timmar/vecka och de här 5 timmarna, det är inget vi kan skriva upp som flextid, extratid eller whatever det heter på er arbetsplats utan det är timmar man måste jobba som lärare om man jobbar heltid. Det är just de här 5 extra timmarna per vecka som vi sedan tar ut under loven, vad är det folk inte förstår? Istället för att få extra utbetalning så får vi ta dessa timmarna som lediga dagar och det är därför vi kan vara lediga längre under sommarlovet.

 

Sen blir jag uppriktigt upprörd när jag behöver diskutera med folk att lärare inte har det chill! Som lärare är man näst intill aldrig ledig. Arbetar du på ett "vanligt" 8-16 jobb så slutar du klockan 16 och är ute från jobbet troligtvis vid 16.05-16.10 och stannar du kvar längre kan du skriva upp det som extra timmar, right? Sen när du kommer hem så är du ledig och börjar inte jobba förrän morgonen därpå. Det är du INTE som lärare. Jag kan sluta klockan 16 en dag men sitta kvar på jobbet till 18.30 utan att få en enda krona extra betalt, för att i perioder har vi så galet mycket rättning att man inte hinner på de timmar man får betalt för så då har vi inget annat val än att jobba gratis för rättningen måste ändå göras, right? Eleverna måste ändå få tillbaka sina prov, arbeten eller vad det nu är. Betyg måste sättas, omdömen skrivas, samtal ringas, prat med upprörda föräldrar, lösa konflikter, komma på nya idéer inför lektioner, göra prov, hitta på en rolig, innehållsrik och varierande undervisning som passar ihop med den aktuella läroplanen, stanna kvar efter lektioner och hjälpa elever vilket gör att jag missar min rast men för min del gör det ingenting att missa en rast, eleverna kommer i första hand. Ja listan kan göras lång. Man konkar hem påsar efter påsar fulla med rättning, högarna bara växer. Jag gråter och skriker om vartannat för det ibland är så mycket att göra. Varför tror ni att så många lärare går in i väggen? För att lönen är så himla bra och jobbet så himla chill? Nej för att arbetsbördan är alldles för stor i kontrast till vad man får ut, kroppen och psyket pallar till slut inte hos vissa personer och de måste bli sjukskrivna. 

 

Exakt hur stor arbetsbörda man har beror såklart på vilken ämneskombination man har, är det teoretiska ämnen eller praktiska? När jag började plugga fick jag höra att jag valt den tyngsta ämneskombinationen som går att välja, vad menar ni tänkte jag då - jag älskar ju so och svenska. När jag började jobba förstod jag precis vad den kommentaren syftade på. Att ha svenska och so i kombination är fruktansvärt tufft, det går inte ens att föreställa sig utåt. Kan vi prata om att det är ämnen som är 100% teoretiska och att det är nationella prov i både svenska och so? Som om inte ett ämne är tillräckligt tungt att rätta, nej jag får två. Det är oerhörda mängder rättning i dessa ämnen. I svenska uppsats efter uppsats. Noveller, brev, sagor, grammatik ja listan kan göras lång. Läsförståelse hit och ordkunskap dit. I so är det galet mycket stoff som måste gås igenom under en galet kort tid vilket medför en sjuk rättning. Innan jag började jobba kunde jag helt ärligt inte förstå människor som gick in i väggen, hur kan man ens göra det tänkte jag? Nu förstår jag. Alla människor har en gräns och man orkar inte hur mycket som helst, är psyket svagt p.g.a. olika orsaker eller annat som händer i livet blir för mycket i samband med jobb så förstår jag att det säger stopp en dag.

 

Jag släpper inte jobbet när jag kommer hem utan fortsätter jobba. Går igenom dagen, vad var bra? Vad var dåligt? Behöver jag ta kontakt med någon förälder, ja just det den där konflikten skedde ju idag så jag måste ringa 3 föräldrar. Jaha nu då, jag måste rätta det här och det här helst till imorgon. Nu är jag helt slut i huvudet men tusan, jag har ju 6 lektioner imorgon och alla måste planeras. Ska vi ta och köra samma med alla klasser? Nej just det, det går ju inte - jag har ju helt olika klasser där olika innehåll ska gås igenom. Dags att börja planera. Vid det här laget är klockan över midnatt och mina ögonlock är tunga som sten. Hann inte ens äta middag i lugn och ro för stressen åt upp mig. Dags att sova för jag måste ju vara alert inför morgondagens lektioner. Ja ungefär så ser lärares dagar ut under vissa perioder.

Tycker ni fortfarande att lärare har det så chill så rekommenderar jag att gå in på antagning.se och söka till lärarutbildningen, gå den i 4,5 år och börja jobba som lärare så får ni det där chilla jobbet ni pratar om. Efter ett tag kan ni komma tillbaka så kan vi ta en diskussion med 100% säkerhet att ni har ändrat er åsikt.

 

Kände bara för att skriva av mig innan jag blir galen, puss och trevlig kväll ♥

Hej på er!

 

Jag har ju sommarlov nu, ledig ett antal veckor från jobbet och det är ju väldigt skönt med semester. Dock tycker jag inte det känns som ett typiskt sommarlov?? Tycker sommaren sedan jag kom hem från USA har varit oerhört tråkig och det känns typ som tråkigaste sommarlovet ever.

I USA var våran roadtrip blandad med fotoundervisning. Då satt vi i hotellrummet och lyssnade på när Frida och Emma pratade om fotografering, så himla bra! Sedan fick vi ibland en fotouppgift och därefter hade vi bildvisning.

Dessa bilder togs på ett tak i Los Angeles med utsikt över Downtown.

Här kommer ett gäng bilder från Downtown Los Angeles - Arts Districs. Som tidigare nämnt är detta är ganska slitet område som innan sågs som "fult" men den grymma grafittin har gjort att människor börjar få upp ögonen för området. Vi gick runt här i några timmar och stannade där vi kände var bra locations. Kvällen slutade på ett tak där vi kollade på solnedgången.