Jag tror jag glömde ta min långverkande spruta igår på morgonen för mitt blodsocker steg så sjukt fort under dagen! Vid 12 var det uppe på 23 och då tog jag en massa insulin för jag får panik när jag har så högt vilket ledde till att det gick så lågt att apparaten inte ens kunde visa det, alltså under 2. Då åt jag för att få upp det och i samband med insulinbristen hamnade jag på 19 igen. 

 

Att ligga över 20 och under 2 och framför allt, att pendla från högt till lågt och tillbaka till högt får mig att må så otroligt dåligt. Kroppen tar verkligen så mycket stryk och jag känner mig som överkörd av ett tåg. Det är ett väldigt tydligt exempel på hur viktigt insulin är för kroppen! Att vara utan insulin som diabetiker funkar ju inte, jag förstå varför folk hamnar akut på sjukhuset efter att ha struntat i sina sprutor - man mår så otroligt dåligt! 

 

Jag tror att folk har en felaktig bild av diabetes. Eftersom att så många personer har sjukdomen så känns den inte speciellt seriös. Det är ju ingen sjukdom som syns men man kan faktiskt dö. Att leva med diabetes är en daglig kamp. Det är skitsvårt rent ut sagt. Blodsockret pendlar upp och ner, man måste hela tiden ha koll och planera. Och de där sprutorna, spyyyyyr. Diabetes är inget man får för att man ätit för mycket godis, nej nej nej! Nästa person som säger så får seriöst en liten smäll av mig. Diabetes får man för att bukspottskörteln bestämt sig för att sluta producera insulin och utan insulin överlever man inte.

 

Det behövs mer kunskap om diabetes ute i samhället! Vi alla diabetiker är kämpar. Det är en sjukdom som behövs tänkas på 24 timmar om dygnet, alla årets dagar. Det är allt annat än lätt.