Plugget går så trögt igår! Förra helgen fick jag upp något slags flow som gjorde att jag skrev på som bara den, blev faktiskt förvånad själv men idag är jag back to normal - alltså att allt bara går fett trögt. Dessa snart 4 åren jag gått på universitetet har varit de tråkigaste och tuffaste i mitt liv. Varför? 1. För att jag är galet skoltrött. 2. För att jag tycker allt är så jävla tråkigt.

 

Jag är riktigt dukig, det vet jag och det syntes verkligen på gymnasiet. Jag fick toppbetyg och gick ut med högsta betyg i 21 av 29 ämnen vilket är grymt. Fast saken var den, jag tyckte gymnasiet var roligt. Jag tyckte om skolan, jag tyckte om lärarna och lektionerna. Jag tyckte om min klass och jag tyckte att det vi lärde oss var riktigt intressant. Då får jag en inre drivkraft om att göra allt så bra som möjligt och det gick ju toppen.

 

Redan när jag var och besökte universitetet kände jag att detta är verkligen inte min grej. Jag hatade skolan, jag ogillade att den var så stor, jag ogillade allt det nya - allt som gjorde att jag inte kände mig hemma. Tyvärr har den känslan hållt i sig även nu snart 4 år senare. Universitetet är verkligen inte min grej för jag tycker det vi lär oss är så fruktansvärt tråkigt och drygt. Det är endast ett fåtal kurser som jag känner att jag verkligen kommer ha nytta av i mitt framtida läraryrke. De andra kurserna är uppe på en sådan hög nivå att jag aldrig kommer använda mig av de kunskaperna i mitt yrke. Jag läser tillsammans med de som pluggar till gymnasielärare vilket också får mig att känna att 75% av det jag lär mig inte är relevant för högstadiet. Men jag gör det för att jag måste. Jag tvingar mig själv till att plugga för att jag måste ha utbildningen för att kunna bli lärare. 

 

Så samtidigt som dessa åren varit de tuffaste och tråkigaste i mitt liv har de också varit bland de roligaste. 2012 var året jag började jobba och prova på hur det faktiskt är att jobba i skolan - och från första dagen har jag älskat det. Det är tanken på jobbet som får mig att fortsätta plugga. Jag känner en sådan glädje inför jobbet, jag älskar allt som har med läraryrket att göra. Och det är det som gör mig så himla glad, att jag verkligen hittat rätt. Att jag är klar om 1 år och kan börja jobba med det jag älskar. Att jag inte behöver gå och oroa mig över på vilket jobb jag kommer att hamna för jag vet redan var jag kommer att hamna och jag vet att jag älskar det och lever för jobbet. Jag har nu gått mer än 3,5 år av min utbildning och har lite mindre än 1 år kvar. Jag räknar ner dagarna varje dag. Jag ska klara det men skolan känns bara så tuff och tråkig och framför allt, såååå lång.