Läsarfråga; sabbatsår?

Ni är så gulliga när ni skriver saker i stil med "blogggggaa!!" eller "älskar din blogg!" på ask när jag inte uppdaterat på ett tag. Kul att ni gillar den, tack.

 

Jag fick en fråga av Amelia som hon ville att jag ska ta upp på bloggen.

 

"Hejsan! Jag undrade bara om du kunde lägga upp detta på bloggen och skriva om hur det kändes för dig att gå ut gymnasiet?

 

Min fråga till dig är då, jag går mitt sista år i gymnasiet då jag går naturlinjen men jag planerar att plugga vidare i Harvard University inom medicin. Men jag har alltid haft drömmar om att resa runt lite innan jag pluggar vidare. Tycker du man ska ta ett sabbatsår eller ska man plugga vidare direkt och efter 8 år kan jag resa runt?

 

Hade du tankar om att ta ett sabbatsår?

 

/Amelia :)"

 

Hej Amelia! Kul att du skrev. Jag älskar få såna här frågor från er för då kan jag göra de till ett inlägg och dela med mig av mina åsikter och någon annan kanske undrar samma sak så fortsätt gärna med det!

 

Att gå ut gymnasiet för mig kändes väldigt tufft. Jag älskar verkligen gymnasiet, jag trivdes jättebra i min klass, jag älskade min skola, lärarna, kompisarna, ämnena. Jag gillade faktiskt att plugga, satsa på höga betyg och få tillbaka det i belöning i form av grymma betyg. Och så låg ju min skola i Hässleholm. Jag ville verkligen inte sluta gymnasiet, jag saknar det än idag. Men livet är ju sådant, man måste gå igenom vissa faser. Studenten var dock den roligaste dagen i mitt liv, avis att du har den framför dig!

 

Jag var riktigt skoltrött efter gymnasiet och visst lockade det att ta ett år ledigt men det fanns egentligen aldrig på kartan. Mamma ville också att jag skulle plugga vidare direkt och jag ville faktiskt det också så det var inget val jag stod mellan, att börja plugga direkt eller ta ett år ledigt.

 

Jag tänker såhär, du vet själv hur jobbigt det är att gå tillbaka till skolan efter drygt 2 månaders sommarlov? Det känns ju riktigt tufft att börja igen. Tänk då efter 1 år, jag utgår från det att det inte är bra att ta ett sabbatsår. Du skriver att du vill plugga på Harvard University och har jag inte helt fel för mig så ligger det i USA? Då är tanken på ett sabbatsår ännu längre bort anser jag, då är du ju ändå utomlands liksom. Jag tycker det är bättre att du reser under sommarlovet istället, man är ju trots att ledig 3 månader då och inget hindrar dig från att vara utomlands alla 3 månaderna.

 

Tar man ett sabbatsår och börjar resa eller jobba istället är det lätt att man skjuter upp studierna. Då känner man sig fri och både resa och jobba är ju så mycket roligare än att plugga på universitetet. Du kommer vara sjukt skoltrött, du kommer gråta av frustration som jag gör många gånger, men ge inte upp. Bli klar med dina 8 år så snabbt som möjligt istället, jobba med det du verkligen vill jobba med och sen när du får jobb och tjänar pengar, då kan du resa hur mycket du vill.

 

Mitt råd, ta inget sabbatsår. Börja plugga direkt. Skitjobbigt, ja för universitetet suger verkligen så hårt, men så värt det till slut.

 

Kram på dig!

Ni anar inte hur många gånger jag känt att det hade varit såå skönt att hoppa av skolan men för tusan, jag är inte sån! Skulle aldrig kunna tänka mig att hoppa av. Ta hellre ett jobb vid sidan om studierna, som jag. Då får man jobba samtidigt som man pluggar och varje dag är ett dag närmare slutet.

Jag vet att du inte är en psykolog så du behöver absolut inte svara. Men känner att jag behöver hjälp.

Jag har börjat andra året på gymnasiet med utbildningen barn och fritid. Själva utbildningen är intressant men är litr osäker om det är ert arbete för mig. Men det största problmet är att jag inte känner mig omtyckt i klassen. Jag går i en klass med 9 stycken andra, och det är lite uppdelat med vilka som umgås. 5 i klassen är bara med några från en annan klass och dem kan jag inte umgås med för jag får bitchblickar hela tiden av några av dem. Sedan har vi de 4 jag umgås med. Eller rättare sagt sitter med på rasterna. De pratar aldrig med mig utan det är alltid jag som får börja prata och då svarar dem och sedan återgår de till att prata med varandra hela tiden om saker de gör på helgerna med varandra, fester de går på tsm osv och det är svårt att prat med eftersom jag inte själv varit med. Jag får bara känslan av att dem tycker jag är jobbig och följer efter dem.

Jag har ingen att umgås med varken i skolan eller på fritiden. När jag gick i grunskolan umgicks jag med många och hade många vänner. Men när jag började 7an så hade jag bara 2 och dessa två sa ofta hur gul jag var, klagade på min hårfärs sa att jag aldrig skulle få en kille osv. Me ibland var de snälla. Så jag fortsätte vara med dessa 2 tills slutet av nian. Då de frös ut mig. Tog bort mig på fb, snapchat osv. Sedan dess har jag vary själv.

Just nu funderar jag på att byta både skola och gymnasielinje. Är det värt det tror du? Jag är inte helt säker på vilken utbildning jag skulle vilja gå istället men är lite intresserad av djurparkslinjen dock så ligger det över 6 timmar ifrån där jag bor. Men det känns som lm jag byter skola så har jag kanske chans att få vänner där. För just nu så känner jag mig väldigt ensam. Visst jag har en underbar familj men det skulle vart kul att ha en kompis att umgås med också..

Du behöver absolut inte svara på kommentaren om du inte vill...
Kram.