Idag när jag var hos läkaren såg jag typ världens gulligaste pojke. Han var kanske 1 år gammal och kom troligen från antingen Vietnamn eller Kina. Han hade små tofflor på sig och det svarta håret stod åt alla håll. Herregud, mitt hjärta smälte.

 

Jag vill ha barn, hur kul är livet annars? Det är klart man vill ha ett barn att älska, ett barn att uppfostra. Ett barn som man ger all sin kärlek till. Ett barn att skämma bort, ett barn att skratta och gråta med. Jag har dock alltid varit rädd för att föda, jag känner att det inte riktigt är min grej. Jag vill inte vara gravid, jag ser inget vackert i att vara gravid. Jag vill inte känna mig som en tjock elefant i 9 månader, jag vill inte må illa, jag vill inte ständigt ha ont, jag vill inte föda. Jag har stått ut med så mycket smärta under mitt liv så jag vill inte vara med om mer smärta. Framför allt vill jag inte att mitt barn ska få migrän och diabates. Både sjukdomarna är ärftliga och jag vill verkligen inte att mitt barn ska gå igenom samma helvete som jag gör. 

 

Eftersom att jag inte vill föda så tänker jag antingen adoptera ett barn, det finns så många bebisar som behöver ett kärleksfullt och tryggt hem och det känner jag verkligen att jag kan ge. Jag vet inte riktigt vad det annars finns för alternativ, jag tänker mig att det också funkar med tex en ung mamma, vi säger 16 år, som nyss fött barn men känner att hon inte kan ta hand om det.

 

Detta är inget som är aktuellt i dagsläget för jag känner verkligen inte mig redo för barn just nu men om sådär 10 år vill jag verkligen ha barn. Men föda, det är inget för mig. Dock är jag säker på att jag kommer bli en väldigt bra mamma.