Vilken skitdag. Jag vaknade 4.30 med den sjukaste migränen jag någonsin haft. Den smärtan går inte ens beskriva, trodde inte det var möjligt att ha så ont. Jag grät och skrek så mycket så mamma ville ringa efter en ambulans. Hade jag vetat att jag fått en spruta eller så av sjukvården som tar bort smärtan så hade jag lätt åkt till sjukhuset direkt men nu är det ju så att sjukvården inte hjälper mig något vid dessa hemska anfall. Mamma sa att det gör riktigt ont i henne att se hur hennes dotter lider, fina mamma. Hon är så hjälplös vid dessa situationer. Bland det hemskaste som finns är ju att se hur någon man älskar mår dåligt och veta att man inte kan hjälpa. Det är bara mamma som faktiskt förstår hur jag verkligen mår. Personer som ser mig då&då vet att jag lider av migrän men de förstår inte. Andra ser liksom inte hur ofta jag gråter hemma, hur jag skriker av smärta, hur mycket medicin jag tar, hur ofta jag gråter mig till sömns för att jag har så jävla ont. Hur förstört mitt liv faktiskt är. Ingen jag känner lider av en sådan migrän som jag gör, det hade knäckt så många.. Men jag ska vara stark, försöka i alla fall.