Den absolut första jag alltid vänder mig till är min mamma. Hon är den som både förstår och känner mig bäst. Hon ser direkt på mig när jag är ledsen, vet direkt när något eller fel eller när något gått jättebra. Hon kan mig innan och utantill. Det är henne jag alltid ringer först när jag har något bra att berätta men också när det är något som går fel och som tynger ner mig. Hon är den personen som aldrig dömer mig, hon är guld värd. 

Sen är jag himla glad att jag kommit vissa personer så nära under så kort tid. Personer jag vet att jag kan skriva till när som och som alltid försöker muntra upp mig.

All stress i skolan ger mig migrän så in i helvete. Jag vill bara att detta ska ta slut.. Lyckades även övertala läkaren att få en remiss till magnetkameraröntgen som röntgar huvudet. Jag gjorde den för några år sedan men är livrädd varje dag att det är något fel med mitt huvud, att där finns någon tumör eller liknande som ger mig migrän varje dag. Jag är livrädd för resultatet, jag vill bara spy när jag tänker på det. Förhoppningvis är det inget fel, precis som det inte var för några år sedan men detta måste jag göra för att lugna mig själv. 

Personligt inlägg som ni antagligen inte förstår mycket av men det var skönt att skriva av sig.