14 november, internationella diabetesdagen. 

 

Himla tråkigt att denna dag inte alls får någon uppmärksamhet, diabetes är en sjukdom som förändrar hela livet. 

 

Jag fick diabates år 2004, 11 år sedan med andra ord. Jag var 11 år då och det kändes som om mitt liv tog slut. Att få ett sådant besked som 11 åring skakar om hela livet. Jag visste ju absolut ingenting om diabetes mer än att man måste ta sprutor. De två kommande veckorna jag spenderade på sjukhuset är de absolut värsta veckorna jag upplevt i hela mitt liv. 

 

Dessa 11 åren har gått snabbt, himla snabbt och jag har förändrat hela min livsstil. Mina sprutor är det viktigaste i mitt liv, utan de dör jag. Det är skit att ha diabetes. Det är skit att aldrig kunna äta en måltid utan att först behöva sticka sig med nålar. Det är skit att behöva mäta sitt blodsocker flera gånger om dagen och inte kunna styra över det. Det är skit att ibland ligga på 2 och ibland på 22. Senast igår hade jag en sådan känning att jag la mig på en bänk och kände att slutar jag ögonen kommer jag svimma, jag hade så lågt blodsocker så jag hade inte orken att resa mig upp. Diabetes är skit helt enkelt.

 

Livet är dock inte en dans på rosor och man måste tackla de problem som livet gett. 

 

Jag har tagit över 20 000 sprutor under dessa år, det är en skrämmande siffra. Jag tycker att ni alla ska skänka mig och alla oss andra som kämpar med diabetes en liten tanke under dagen. Vi är kämpar!