Världens finaste idol, det finns verkligen ingen som är finare. Kolla blicken han lilla killen ger honom, en blick fylld av hopp.

 

Galan berörde mig otroligt mycket, framför allt de olika inslagen från Afrika, Columbia och Philippinerna. Det är barn som har berövats hela sin barndom. Det var en flicka som hade förlorat sina 5 syskon och mamma i naturkatastrofen som skedde i Philippinerna för inte så länge sedan. En kille i Afrika hade förlorat båda sina föräldrar, nu fick han som 15 åring agera både mamma och pappa åt sina småsyskon. Och i Columbia, där rekryteras barn och ungdomar till gorillan, de lär sig att hantera vapen så att de kan döda. De lever bland våld och skräck varje dag, och framför allt i ovisshet. Det är en kamp mellan liv och död. 

 

Barn är undernärda, de får inte den maten och sjukvården som behövs. Varje dag är en kamp mot överlevnad. Det gjorde ont i hjärtat av att se på inslagen, verkligen. Barn ska inte behöva gå igenom sånt här, barn ska få vara barn och inte gå igenom såna här trauman. De har nästan ingenting men uppskattar ändå livet mer än vad vi gör. De blir glada för minsta lilla, det var fint att se.