After I saw this, I put down my phone..
Jag såg nyss den här videon och då kom tusen tankar upp i huvudet på mig. Kolla videon innan ni börjar läsa, den varar bara i drygt 2 minuter.
Videon fick mig verkligen att tänka till. Jag är nästan helt säker på att minst 99% av er, inklusive mig själv lider av nomofobi. Nomofobi = Fobi mot att inte ständigt vara tillgänglig och uppkopplad mot nätet med sin mobil.
Det är verkligen läskigt när man tänker efter. Hur många timmar av vår vakna tid spenderar vi egentligen med datorn eller mobilen i våra händer? Jag är övertygad om att en stor del av Sveriges befolkning lider av nomofobi. För helt ärligt, när ni kommer hem från skolan eller jobbet, hur många av er lägger ifrån er mobilen och kollar inte på den förrän morgonen efter? 0%. Vi känner ett krav av att ständigt vara uppkopplade. Alla händelser ska upp på facebook och instagram så snabbt som möjligt. Vi glömmer njuta av nuet, det viktigaste är att man får det på bild eller video. Förlovar vi oss? Det ska upp på facebook! Gravid? Omg måste verkligen lägga upp bild på instagram. Osv osv.
Den scenen i videon som fick mig att stanna upp och täbka mest är den med bowling. Jag känner igen det så väl. Man är så nöjd med sin spare eller strike, vänder sig om och alla man bowlar med sitter med mobilen och har verkligen inte alls uppmärksammat din strike. Det är faktiskt sorligt. En gång såg jag två vänner som var ute och fikade. De satt mitt emot varandra men sa nog max 10 ord till varandra under en halvtimme. Båda satt och klickade på sina smartphones. Varför gå ut och fika med en kompis om du inte kan vara social i ens en halvtimme? Jag hatar det något så otroligt, när ens kompis håller på med mobilen hela tiden. Jag kan inte säga att jag är bättre själv, eller jo med kompisar försöker jag att inte använda mobilen men när jag tex är ute och äter med mamma då tar jag upp mobilen väldigt många gånger. Mamma klagar på mig gång efter gång, Caroline nu kan du väl vara lite social! Ja mamma, jag ska verkligen försöka bättra mig.
Mobiler och datorer har tagit över vår värld helt och hållet. Vi har nästan glömt hur det är att vara sociala. Vad gör man? Vad pratar man om? Jag älskar verkligen min mobilen men ibland önskar jag att de inte hade funnits. Så att man slapp allt internethat, internetmobbning och framför allt, så att man blev tvingad till att vara social med människor. Att man ringde och pratade med sin kompis istället för att skicka ett sms. Att man var ute mycket och hittade på roliga saker.
Jag är glad att jag växte upp på 90 talet och det tidiga 2000 talet. Min barndom bestod av lek, Barbie, friskluft, dunkgömme med kompisar på gården, spring och glädje. Inte av instagram, facebook, ask och bloggar. Min första mobiltelefon var en samsung som inte ens hade en kamera. Den hade 5 ankor som bakgrund när man startade den. Och den hade spelet snake. Jag var nöjd och sjukt stolt. Samsung var en tegelsten, den gick inte ens sönder om man kastade den från 5e våningen. Den hade verkligen inte internet.
Nu för tiden har barn som går i 3e klass en egen iPhone. De kan inte ens stava ordentligt men de har både facebook och instagram. Det är ganska sjuk. På rasterna sitter man med sin mobil istället för att prata med kompisar. Så är det på vilket skola man än går till. Mobilerna har tagit över en väldigt stor del av vårat liv och det skrämmer mig. Hur kommer det att se ut om 10 år? 20 år? Hur kommer uppväxten vara för barn som föds idag? Kommer de att ha en egen mobiltelefon så fort de börjar prata? Kommer de att börja gå på fester när de är 8 år? Supa sig fulla när de är 10? Förlora oskulden när de är 12? Världen börjar bli sjuk.
Jag ska verkligen försöka att använda min mobiltelefon mindre, framför allt när jag är med folk. När jag är med kompisar eller familj. Jag kan erkänna, jag skulle aldrig klara av att lägga ifrån mig min iphone en hel dag. Tror inte ens jag hade klarat 2 timmar. Men fattar ni hur sjukt mycket mer tid man hade haft åt tex plugg om man inte satt och skrollade på den där telefonen hela tiden? Om man inte kände ett ständigt krav av att vara uppkopplad mot omvärlden hela tiden. Det finns sjukt mycket positiva sidor med mobiltelefoner, absolut. Men låt det inte gå så långt att vi glömmer hur det är att vara sociala. Hur det är att prata med folk, kommunicera. Man missar en stor del av det sociala livet.
Undra hur många gånger jag kollar instagram en dag där jag bara sitter hemma och inte har speciellt mycket för mig? 40? 100? Jag vet faktiskt inte, vet bara att det är fruktansvärt många gånger.
Jag tycker att detta är ett mycket intressant ämne. Jag älskar att skriva om sånt som intresserar mig. För några skulle detta inlägget kanske ta timmar att skriva men för mig dansade bara fingrarna runt bland tangenterna. Om vi får skriva ett arbete om ett valfritt ämne i skolan, som jag verkligen hoppas att vi får nångång. Ja då vet jag i alla fall vad jag kommer att skriva om.
Kommentarer
Trackback