Lång text
Känslan när mamma läser mitt arbete som ska lämnas in imorgon och säger "Caroline, du är fantastisk på att skiva! Var har du lärt dig det? Jättebra" då blir man verkligen glad :)
Pratade med Daniella från klassen nyss och förklarade varför jag inte kan vara i skolan varje gång och att det är därför jag brukar skriva till henne ibland och fråga om saker jag missat. Känns skönt att hon förstår och vill hjälpa! Det med skolan känns hopplöst ibland. Jag har alltid varit en tjej som är väldigt ansvarig, har ett stort kontrollbehov och alltid vill prestera på topp. Jag kan inte lämna in något sisådär, gör jag något så ska det vara bra. Men det tar på hälsan i längden vilket jag absolut märker. Hade jag inte haft så sjukt höga krav på mig själv på gymansiet kanske denna hemska migrän inte hade varit så hemsk. Att sitta uppe halva nätterna och plugga konstant tog verkligen på hälsan vilket jag kan ångra nu i efterhand. Hur många nätter satt jag inte uppe och försökte få in samhälle c och matte b i huvudet, hur många gånger grät jag inte och kände att jag snart inte orkar med. Men samtidigt kan jag inte låta bli att bli sjukt stolt över mina betyg, 21 MVG på gymansiet och när rektorer säger att mina betyg är riktigt imponerande, ja då känns det värt det.
Så universitet känns tufft för mig, för jag kan inte alltid närvara. Människor som inte har kronisk migrän förstår nog inte hur svårt det är att leva med det. Hur kämpigt det är att ha ont i huvudet 24 timmar om dygnet, hur kämpigt det är att sitta på en föreläsning med dunkande huvud och skriva tenta med den sjukaste migränen man varit med om. Det är verkligen inte lätt men jag gör mitt bästa. I nuläget kan jag inte åka till skolan mer än när jag verkligen måste vilket är seminarierna. Jag kan nästan ändå inte koncentrera mig i skolan för att jag har så ont, det är inte alls kul. Men nu har jag förklarat läget för både någraklasskompisar och läraren och det känns som om de ändå försöker att förstå vilket är skönt.
Sen hoppas jag såklart att det blir bättre en dag. Men till så länge får jag försöka kämpa vidare och försöka släppa lite på kontrollbehovet. Och hoppas på det bästa.
Känns så skönt att skriva av sig, jag älskar att skriva texter. Det är det bästa med bloggen. God natt på er <3
Kommentarer
Trackback