Att leva med diabetes
Det var ett inslag om världsdiabetesdagen på nyheterna nyss. Sverige är det land där allra flest drabbas av barndiabetes (får man barndiabetes, typ 1 som jag har så har man den typen hela livet, det går aldrig över till typ 2). Forskarna vet inte varför man får diabetes, den finns ingen fastställd orsak till det men en teori är vårt immunförsvar som blir allt sämre pga vaccin mot tex mässling, påsjuka osv. Denna teorin har jag hört innan. Jag hade fruktansvärt dåligt immunförsvar som barn, var sjuk ofta och det var inga småförkyldningar utan det tog rejält på mitt immunförsvar.
Citerar tjejen på nyheterna "att få diabetes var en mardröm för mig", den chocken man var med om sekunden då sköterskan sa "Caroline, du har fått diabetes", jag blev helt tom, fick en black out och det kändes som om jag fick ett hårt slag i magen. 7 december 2004, värsta dagen i mitt liv. Går man igenom en sån svår sak är det bara till att göra det bästa av situationen, ofta vill jag bara slänga mina sprutor, bränna upp dem och bara få dem att försvinna från mitt liv, för alltid. Men det är ju just sprutorna som räddar livet på mig varje dag, det är de där 5 sprutorna om dagen som gör att jag fortfarande lever. Utan dem klarar jag inte mig.
Att hitta ett botemedel är min allra största dröm, men de har jobbat på det i såå många år nu men utan resultat tyvärr.
Är det någon av er som har diabetes? Tillsammans klarar vi det, styrkekramar till er alla ♥
Hatar dessa två grejerna mest, men det är de som håller mig vid liv. Sjukvården i Sverige är väldigt bra så inga sprutor osv kostar, det får man vara tacksam för.
Kommentarer
Trackback